med diverse utvalda rader ur mina dikter som dessa sammanställdes i
majjuni för tre år sen
och med hela rummet såsom en spegel jag drogs in
igenom
såg
hon hans historia ta form av fler och fler förföljare
från tornspirorna till hattbrättena till
grändstenarna
fastän solen befinner sig på alltför gott om ställen
svarta kaninen sitter fast mellan två solstrålar
fast var det en
fågel som jag hitta' på gatan
när regnet ramlar
ner för första gången
med en behaglig liten utebliven
krasch
Humla mumla Mu! Vem himlar Du?
lätt som ett svävande krocketklot
längs baklänges
leende landsväg
på
ett uppdrag som bytte ägare
med salt på dina söta
läppar
solbadande utomjordingar
Himlen
förgrenar sig
med bilarna i blodet
blinkar universum
ur sig självt
BAOBAB
när draken kränger kring katedralen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar