Doctor McRoomsmalls KylskåpsKabinett

inspirerad av Rocky Raccoon, ett av McCartneys relativt bortglömda experiment med lustiga genrer, som jag dock alltid tyckt mycket om, återfinnande sig på Beatles White Album (även filmen Rango kan komma ifråga, likaså Das Cabinet des Dr. Caligari, mm), min 8:e vita beatle





Var i hela friden kommer vi i kontakt med världens största samling av kylskåp...? Om inte mitt ute i Nevadaöknen på den mest stekande, torra sommarmorgon...! Här har Doctor McRoomsmall låtit installera ett personligt kabinett, ägnat uteslutande åt kylskåp. Sitt livs hetaste passion plockade doktorn med sig hemifrån Bradford och flög över hit till den galopperande kontinenten. Där många nya kylskåp skulle komma att växa upp, likt megalomaniska sockerbitar ur den spruckna jorden...


Man tar sig först in genom svängdörrarna till den gamla vanliga salloonen. Här sitter hästarna och pimplar whiskey on the rocks. En och annan tvättbjörn har också hittat in i skuggornas svalka. Nu har det redan blivit dags för oss att boka ett rum. Då berättar bartenderskan, som kallar sig för portierska, att vi lika gärna kan välja rundturen, så får vi många rum på köpet. Ger man då minsta nickning ifrån sig, trycker portierskan på pianotangenten, och Guiden Gideon dyker genast upp med ett glatt honky-tonk!


Från höften drar Gideon, som kallar sig Gilbert (fritt efter Gilbert O'Sullivan, fast ingen begriper varför), fram en sönderbläddrad bok och slår upp det minst heliga kapitlet vi kan tänka oss. Därigenom fås en direkt glimt av doktorns hisnande kylskåpssamling, inhyst i hyllor av sten, som börjat slutta av den ohyggliga tyngden. Själva vinklarna i rummet närmar sig på vissa håll minusgrader. Doctor McRoomsmall personligen sitter och slumrar i något av skåpen. Tavlor av honom hänger dock uppspikade på åtskilliga dörrar. Där kan vi skåda den store samlaren iklädd sina karaktäristiska små bruna glasögon, vari likaså glasen är sepiatonade.


Ur vårt sällskap hörs nu stämman av en rutinerad dam som kallar sig Jill, när hon helt fräckt frågar varför doktorn icke samlar på tvättmaskiner som komplement...?! Jill har nämligen hört talas om att de skulle ha tvättbjörnar i trakten, så kallade raccoons. Detta har guiden Gideon redan förberett ett tvättäkta svar på. Eftersom öknen är en enda torktumlare, så hade det blivit alltför symmetriskt med tvättmaskiner. Vår bäste Maxwell McRoomsmall är ju en originell doktor. Då kontrar Jill, som egentligen heter Eleanor Rigby, att enligt den berömda balladen borde vi befinna oss i Dakota med dess svarta berg - så vad gör vi då i Nevada bland lite väl många ensliga exemplar av coola cowboys?! Då upplyser oss Gilbert Gideon att allting är ingalunda logiskt i den här världen. Nu skall vi få se vad doktorn förvarar i ett av de allra vitaste, blankaste skåpen...


Jomenvisst, där har vi Ringo Starr! Trummandes på gallren som han sitter inklämd emellan, inspirerar han hela bunten att vissla igång nästa sång, som låter som om vi just kommer upp ur en gruva, på väg hem till vår gedigna alpstuga. Guiden skramlar med nyckelknippan, låser igen Ringos cell och låser upp ett föregående kylskåp som vi bara gick förbi. Härinne är rummet extra litet och särskilt dekorativt. Ätbara föremål hänger på de kyliga tapeterna, medan glasskåpen dignar av drickbara ingredienser i likörform. Finsofforna står prydligt fyllda med tårtor och kakor.


Vi går som i sömnen, plockar för oss av miljoner drömska smaker, ända tills Jill inflikar att vi måste ha hamnat på nästa album, mitt i den svinaktigt goda tryffeln. Doctor McRoomsmall erkänner - att allt detta knappast är verkligt. Dock inte desto mindre har vi att göra med diverse fack i ett ofantligt skåp som han skapat, en ganska lyckad konstruktion för att bevara minnen i sina ursprungliga former av förväntan. Solen lyser utanför salloonen, men här bakom kulisserna ger oss kristallkronorna ett skönare sken. Dess perfekt kylande värme får pekfingrarna att vilja spela piano och lilltårna att dansa hela dagen lång...





wWw