till lille mannen som Var jAg för Arton År sedan

Retroaktiva Rader




i snart en månad nu
har jag varit tillbaks
i din tidiga vintersäsong -94
framemot vårkanten -95
när du gick omkring i en ny mystik
ett närmast medeltida tillstånd
av utanför
eller innanför
som växte sig allt gul-lilare
för varje skolkamrat
du aldrig fortsatte umgås med
för varje universitetssal du hörde glänsa
ett par gånger i veckan
i kompakta världsrymder
fastän kurserna var minimala
kändes byggnaderna ofantligt astronomiska
som om Stina Nordenstam
hade lockat in Di Leva
i ett skumt laboratorium
medan han själv dansade glatt uppe på tornspirorna
i vad som möjligtvis var
ditt livs enda out-of-body experience
såvitt du aldrig drömde
kände du åtminstone
den förlamande strömmen
en närmast erotiskt laddad andlighet
som du ännu inte
kunde jämföra med samlag
med någon kvinna
förutom med spöken
av papper eller magnetremsor
återstod nu blott
arbetet att fylla i
din Rapport till Himlen
men du ville stanna bland de nydöda
äntligen få uppleva jorden
från en obunden vinkel
en uppbruten cirkel
hade du till sist
blivit definitivt frisläppt
från gymnasiet
med ett helt års frist
före nästa inspärrning
i militärtjänsten
men ändå minns jag
detta mellantillstånd
som den tid när du
var som mest instängd
i dig själv
innan du hade hittat mitt framtida sätt
att ta kontakt
med tusentals tjejer
ej blott bokmärkesänglar
även stans allra satans mest utlevande
men än sålänge
höll du dig till skolans solceller
isolerade hytter
kryllande av skissblock
i mardrömd korridor
och mitt på britsen
skedde ditt första psykosofiska möte
med Mare Kandre
som senare skulle mörda dig
för att föda din fantasy
i Kafkas skog
där slottet växte
och förgrenades till interaktiva labyrinter
fyllda av alvtavlor och bläckfiskar och fjälltoppar
men förstenades
till det gamla vanliga Göteborg
ett ruinerat berg
av sakta rullande vagnspår
alltmedan på andra sidan verkligheten
sjönk Estonia därute
för många människor
i allt djupare oklarhet
ned mellan svenska stadsministrar
och helt beroende granskare
i stort sett lika förblindade
av sin självsvältande omvärldshysteri
försökte du redan då
somna bort
från allt vad mediabevakning heter
in i de äkta sagornas värld
där man inte ens behövde sätta sin tredje fot
i det Järegårdska rikshospitalet
för att ändå vara där
med full fjärran närvaro
i dödens öga
det ständigt gula
som inåtvänt log
åt allt det såg
om så än det förminskade eller förstorade världen
tycks mig svårt att avgöra
än idag
emellertid egentligen
passade allt detta
medvetna flum
dig just perfekt
sånär sompå att du var rädd för
att det inte skulle få fortsätta
när du måste bli en riktig medborgare
med bil och barn
och tidning och helg
med medicin och rutin
som jag fortfarande inte har
men allt oftare anar meningen med
en lugn smak
av akut uppföljning
när Gärdestad just släppte sitt sista album
det första på åtskilliga år
trodde vi glädjen skulle visa sig igen
och igen
men mörka rykten hade nog redan
slagit alltför hård rot







Rapport Till Himlen montage


eLe