Väderstreck Bara Tar Varsitt TigerSvärd

norra barbaren [King]



Dra rot ur tarot

Ta stjärnan, spetsa med svärd

Få data mitt i






västra barbaren [Warrior]



Stig fiende sol

Tar barnbarnen snabbt, stoppar

Blod arbetar långt






södra barbaren [Magician]



Drattar på låtsas

Res sig i morrhår; spotta

Rygg fram ur dess värld






östra barbaren [Lover]



Drog tid i sin svans

innan fanns sol genom bröst

Trott allt blev tvinnat












Fantiserar kring schackpjäs-arketyperna i Dai Dai shogi...

[kombinerat med jungianskare temperament]






wWw

Drottning av Svärd

Det Levande Slottet

haiku inspirerad av Miyazakis animerade mästerverk








Slottet stretar upp



längs trapporna mot sitt torn,



ändrar strax planen











wWw

DrömÄtaren genom DrömMataren genom DrömÄtaren

Fantiserar fortfarande kring japanska schackpjäs-arketyper i Dai Dai shogi...




Det var en gång en dröm-ätare. Egentligen var hon många gånger. Dröm-ätaren åt upp så gott som varenda dröm hon kom över. Där var söta drömmar, våta drömmar, egna drömmar, andras drömmar. Rund som en bubbel-gumma hade dröm-ätaren blivit med tiden, men det kändes oftast roligt, bara ibland smärtsamt. Det kunde hända att hon väckte sig mitt i en dröm - blott för att få äta upp den omedelbart. Där var sommardrömmar, marsdrömmar, små drömmar, ändlösa drömmar. Gumman hyste förkärlek för alla sorters drömmar, vilket medförde att hon blev tämligen förvirrad. Dröm-ätaren trodde att hon satt i sitt slott och slevade i sig av dröm på dröm. Men bakom fasaderna fanns det mycket som tydde på att hon endast drömde alltsammans.


Dessutom hade dröm-ätaren så fullt upp med att iddissla varenda scen, att hon glömde att komma ihåg sin syster. Dröm-ätarens syster var dröm-mataren. Vaken varenda natt och dag satt dröm-mataren och skrev drömmar. Där var täta drömmar, ihåliga drömmar, gamla drömmar, odrömda drömmar. Dröm-mataren skrev varje rad på hemskt långa pappersrullar som rullade ned över de persiska mattorna och svävade ut genom slottsgluggarna. Hennes ögon kändes som sanden i ett timglas, men dröm-mataren tillät sig aldrig att sluta. Jo, två sekunder om året tog hon en salig paus, sträckte på skelettet och skrattade till. Det var då hon kom att tänka på dröm-ätaren, hur hennes syster måste ha blivit värsta bubbel-gumman vid det här laget. Dröm-mataren hade aldrig fått några foton på dröm-ätaren, så hon fick föreställa sig. Nästa dröm handlade om ett spöke som åt digitala prickar, men hur många korridorer som spöket än åt sig igenom så förblev kroppen likadan.



Dröm-ätaren tog sig ännu en rundrandig dröm ur ett sprucket kärl. Hon stod längst inne i skafferiet, förmådde ej vrida om lampknappen en gång till. En ask med klibbiga drömmar avslöjade att dröm-ätaren egentligen befann sig mitt ute i naturen. Gummans kjol fungerade som vingar när hon hoppade ned från bergsmassivet. Bit för bit närmade hon sig allt snabbare den flicka som hon en gång varit, och till sist nu återigen blev. Där var nederländska drömmar, ostasiatiska drömmar, uppskruvade drömmar, borttynande drömmar. Dröm-ätaren landade mitt i påskriset som täckte en besynnerlig jordhåla. Det är här som DrakDrottningen förvarar sina ägg! insåg hon. Då kläckte sig dröm-mataren ut ur det största ägget. Med några penndrag samlade hon ihop de övriga och lät dem rulla uppför bergskedjan. Dröm-ätaren kände sting av hunger, hur det kittlade ohyggligt som av fjädrar. Allt det här skedde inuti sitt urverk. Hon ville värpa likt en tjäderhöna. Men dröm-mataren bara drog en kam genom systerns hår tills hon lugnat sig. Nu fick hon sin första riktiga dröm. Den var inslagen i guldpapper och kändes helt genuin även sedan man öppnat. Dörren ledde till hela världen på en gång.


(Det var då som kvinnan vaknade.)










wWw

...minnenas förädlande process...

Först när något blivit ett minne
börjar du uppskatta det fullt ut...


Nästan hur smärtsamt
eller tråkigt något kan te sig
medan du upplever det
så värdesätter du erfarenheten mer
och mer ju fler minnen som
minnet griper in i
likt ett fruktansvärt fantastisk urverk!




Först när du förmår se något utifrån
fortsätter det att växa även inifrån...


och först när du vill känna världen i dig
omfördelar sig perspektiven omkring dig.









...sånt som kändes som ett nedköp framstår idag som minst lika värt...



wWw

Glasögonen flög från Göteborg till Gävleborg

DrömExteriör (dröminteriör) nr 16 = ingen dröm

Blev en sorts valsande tretakt...




Bardisken står på sin vidaste gavel

Dansgolvet inträngs av allt utom dans

Glasögon mina stöts till, flyger av [ -eller? ]

Landar bland tvåhundra fötter nånstans



Halvblint jag famlar där under var jävel

Hittar konfetti men int' ens monok(el)

Växer ett hål mörkt i mitten av världen

Räcker en ängel mig ögonen och :



Hela de märkligt förblivit, ej trampats

Blott ena näsvingens stöd flugit bort

Är du den enda som inte är ensam?

Gatan din egen har bar, skog och slott



Trängas med männ'skor har sällan känts roligt

Trettonde största stan GÄVLE vor' nog

Trots göteborgare fick jag den trolig

Mest i ett test om var bäst man må bo








eLe

DaiDais Demoniska Dagbok (A)

TRisdag 31:e Febril



Hei, DaiDai

De målar just om trappuppgången där utanför dig. Om du sticker ut hakan kan du bli alldeles röd - du som hellre gjort ditt blod antirött på gamla dar. Som om det inte räckte med att du är död... Spöklikheten bidrar till japanska flaggan, vari vi utgör din blinda fläck mitt i allt. I bästa fall kommer vi och byter din dörr på skärtorsdag - annars dröjer det till någon helt annan dag. Dessutom ligger hela vårgatan fylld med snökaos igen. Så du kan med gott samvete sitta inne och se tretton avsnitt till av Game of Girls, så att den blir ännu mer ofärdigsedd...



Hei igen, DaiDai

Dessa grovsorterade signaler som omvärlden filtrerar genom dina finfina sinnen... Vilka två har du hittills svårast att få att samarbeta?? Vi blixtrar in som en ögonkontakt, men stannar kvar som ett mumlande eko i ditt huvud. Du har vant dig vid att repetera världen auditivt för att förmå hålla den still och intakt. Likafullt hinner du inte lyssna på oss, möta våra munnar, bara fånga alla visuella vinklar som virvlar omkring ute i rummet. Ansikten smakar som hundratusen speciella kryddor du sällan blandar samman, medan burketiketterna kan hamna precis i vilka badrumsskåp somhelst. Dina misstankar om vad världen betyder blir detsamma som dina minnen av var ditt huvud nyss satt...



Hei igen igen, DaiDai

Idag började du äntligen använda modelleran som du fick för över trettio år sedan. Hade det varit förtrollad deg så skulle din framtid ha varit stel som ett skelett vid det här laget, men nu är livet helt som vanligt. Sålänge som du sitter och knådar känner du dock mindre behov av att stoppa i dig smörgåsar med sylt i alla kulörer. Känns som att du fått ut inälvornas arbete direkt i fingertopparna. Vi känner nästan igen oss i dina figurer, fast elefantöronen får du istället ta och göra skivalbum med. Du kan få några anställda från vårt kontor : klockmakaren, konstgubben, Alice, speldosan med månstrålarna, hardrömmen, monografskan, och så androiden som jobbar på Allan Perssons projekt. De kommer att demontera hela din bild av 70-talet och klistra upp ett 80-tal som du aldrig trodde dig kunna föreställa dig...








wWw

Dai Dai Shogi (i tredje fantasins grepp om pjäserna)

Tack till lilla L för uppslag!

 
så gott som haikus...

De Arga Björnarna





fjärrkontroll : APP APP!


finporslin : AJJA JAJJA!!


sagobok : JA JA...



* *



myrpuré : MHM?!


bärkompott : MmM NAMNAM!!


fruktlikör : SPOTT UT!



* *



glasögon : HA HA!


bollbana : HIHI HOHO!!


rullskridskor : HEH? HOJ!



* *



plåsterlapp : HUH HÄH!


godisnapp : MmM MmM!!


nallebjörn : ZZ ZZ...



 (eller för att själv lära ut till nallen : AJJA!)




eLe

Klockmakarens Sista Sekund (första kapitlet)

mitt projekt på skrivarkurs i fantastik





Klockmakaren har just skapat den sista sekunden. Den sitter inglasad i en flaska i en monter mitt på laboratoriet. Fortfarande skeptisk stryker klockmakaren sina mustascher, likt två minutvisare, men iakttar ändå nöjd sitt lilla storverk. Vad skulle hända om den sista sekunden får utspela sig i världen? Kommer staden härutanför att gå sönder då - eller blott övergå i nästa stad? Nå, utfallet beror ju alldeles på när... och hur och vem, tänker han. Och varför skulle man uppleva sekunden som den sista, till skillnad från vilken sekund somhelst?


Laboratoriet ligger inrymt i ett urgammalt kyrktorn. Tornet hade redan en modern klocka, vilket underlättade för uppkopplingen av hela institutionen. Bland hundratals kugghjul och ofantliga manicker fick klockmakaren flytta in sin verksamhet. Det var i samma veva som biskopen blivit för gammal för att bo kvar. Den gloriaklädde farbrorn tog tunnelbanan ut till hospitalet, det nybyggda sjukhus där flera andra städers präster hade installerat sig. Biskopen plockade aldrig med sig de tolv lärjungarna, så dem föll det på klockmakarens roll att förvalta. Man kan gott säga att han förtrollade dem, en i sänder, först nu alla tolv.


Med närmast japansk noggrannhet ser klockmakaren till att glasmontern vrids ett kvarts varv av ett kvarts varv av ett kvarts varv, allt för att följa månstrålarnas spel. Det är av yttersta vikt att den genomskinliga flaskan behåller sin bild av solen utan att slå knut på dess bana. Och klockmakaren avskyr för sin del att tappa kontrollen, slungas in mot kaos som han så ofta tillät sig göra på yngre dar. Då var det visserligen icke lika farligt, eftersom han knappt hade ansvar för en enda av alla de människor som står under tidens inflytande. Numera är 98 % av folket beroende av hur klockmakaren gör varje rörelse korrekt, eller åtminstone att han omedelbart korrigerar missgrepp. Ingenting får gå helt snett, men inte heller alltför rakt - små avvikelser är livsviktiga. Hela balansen mellan mikrosekvenserna håller sekunden gående.


Den sjunde lärjungen knackar strax klockmakaren på axeln, så att det rycker till ända ner i knäskålarna. Där höll världen på att falla överbord, medan den ouppfostrade får sig en rejäl läxa. Lärjungen ifråga ville bara låna nyckelknippan till orgelläktaren, för att smörja musiken en smula. -Varför i helvete har änglarna ej givit dig en egen nyckel? undrar klockmakaren. Sålunda kommer han att tänka på ytterligare en säkerhetsaspekt för den inglasade sista-sekunden. Hur enkelt skulle det inte vara för någon invigd att låsa upp montern medan klockmakaren tar sin sedvanliga minuts sömn, och skamlöst byta ut sekunden mot en förfalskad?! Fasansfullt förvirrad inser han att det kanhända redan har hänt - hur enda sättet att få klarhet vore att testa ifall sekunden verkligen är den sista...






wWw

Dai Dai Shogi (i fjärde fantasins grepp om pjäserna)

Den "Fragranta" Elefanten





farofylld figur

med snabeln i högsta hugg

tar först en god paus




* *




död som ett lergods

sitter i tempelporten

med flagrant spöklukt




* *




fantasmagori

går i tyngsta trapporna

lever av fet luft




* *




uppnått nirvana

bakom biskop blir bonde

osådd sin början









fotnoter:

Den asiatiska Elefanten som arketyp har långa tider förknippats med "The Bishop" i stridsmässiga sammanhang och/eller japanskt schack.

Tidigare än "fragrant elephant" tycks samma pjäs varit "drunken elephant" och då en som tycks berusas särskilt lätt av alkohol och bör hålla sig till mer andlig stimulantia?

Måhända har det stora tarot-kortet "Hierofanten" [ÖverstePrästen] en liknande koppling till Elefanten?

Inser för övrigt att ordet "fragrant" [väldoftande] inte finns på svenska; däremot betyder otvetydigt både "flagrant" och "frapperande" påfallande, uppenbart.








likt haiku


eLe

Dai Dai Shogi (i andra fantasins grepp om pjäserna)

DrakKungen



Rakt diagonalt

tror sig tornet vara kung

- lyckas halva mars


*


Digitalt bräde

svävar fram i jordisk gränd

på kant med tiden










De Bägge TräGeneralerna
(kan även inräknas som den sjätte TamburMajoren)




De samlar med makt varje sticka

som bygger en krigsduglig bricka

Dock träbiten bär på djup spricka,

dess drag skyddar ej samma flicka

Den uppvända sidan kan blicka

men ser hennes streck liksom prickar

Den nedvända sidan som nickar

i hemlighet reglerna trixar

Hon framträder pjäsen de snickrat

tills spelbrädet blivit så smickrat

att motparten strax måste sticka

trots rätt de behandlat var bricka






wWw

omTrollade Låttexter via De Tolv Lärodjuren

Remix av mina texter som fordom förvandlade andras musiktexter



1

Älva Älgskogs instruktion

Mina älskade lärodjur! Ni skola nu göra ännu en remix av sånt som denna människa har skrivit. Materialet vi ger oss på denna söndag består av musiktexter.

Närmare bestämt är de inga musiktexter alls, blott omvandlingar av befintliga musiktexter. Det rör sig sällan om översättningar, oftast om förvrängande experiment som skribenten ägnat sina tangenter åt. De tillkom i huvudsak för tre-fyra år sedan. Då skedde det mest under inflytande av lindansöser, elefantasier, mörka clowner, lättsamma spöken och naturligtvis älvor i överflöd. Ni kan hitta avsnitt såväl inomhus som utomhus, i slottet och skogen eller helt andra ställen.

Tolv rader bör var och en plocka fram (minimum fyra, maximum tjugo). Vi pusslar nu ihop valda bitar till ett ytterligare omvandlat universum. Ni får dessutom helst ändra om en smula i utsnitten. Huruvida ni uppbådar någon ny helhet eller bara ett brokigt collage återstår att höra. Färgar ni av er på varann eller följer djupt egna spår...?

Huvudsaken är emellertid att ni bidrar till att utplåna den glömska som författaren alltmer hyser inför vad han egentligen har hittat på. Inspirationskällorna skola härmed också angivas i form av bakomliggande låt.






2

Krabba Kabbalah speglar

Hide in Your Shell av Supertramp


Ve

Gömd i ditt skal
medan världen knackar och lockar dig till dans
Leder till vad?
gör varje stad en smula närmre

Fé eller faun
- var din resa het som gav dig iskall blick?
Dold bakom glas
mörkar din bas men spelar joker

Öv 1

För skrämmande
att lyssna på en främling
För ung och stolt
att släppa skönt var hämning
Du väntar på
en spegel som förstår dig

Öv 2

I din byrå bor demoner
som du skriver tills de hånler
Tror att livet spelar falskspel
Svartpjäs schackar svartpjäs
Håll hårt i hästen - bli kung inatt!






3

Hare Rama speglar

Saga av Alf Hambe


Från vart och ett av trappans trenne steg
där går en häst
och spelar dragbasun åt varsitt håll

Om strax en organist
kan kompa liksom sist
då flyger tvenne hästar, men den tredje tiger still


Och framåt över åkerfält och kullar
där rullar tältet in i dimmans skog
Till sist har bästa hästen fått prinsessan
att visa sina trick; de trollar nog






4

Merlina Hermelin speglar

Circus av Stina Nordenstam


Ve

Det tog tolv år att dansa hela linan ut
Sluka eld tog elva år
Börjar just att se publiken som sin vän
Hennes mor förevigt går och går

Öv

När trumman virvlar sitt preludium
mens hon ringlar rädd i trappans brant
då minns hon hur det känns just efteråt
när lyckan över stegen saknar kant

Re

Hon skall bli
den clown som stannar kvar sen ljuset släckts
Hon vill bli
den som blev framtrollad och kysst






5

Himla Humla speglar

Memory of a Free Festival (intro) av David Bowie


Ve

När barnen ifrån sommarns slut
samlades i fuktigt gräs
vi sjöng vårt liv och kände skorstenssmog
vila i vår hand
Det var England
Det var regelrätt naivt, paraboliskt

Öv

Å, vill fånga blott ett uns
av all extas som svepte fram den kvällen lång
Vill måla kärlek på en grå ballong

och flyga den mot högsta höjd
av alla höjder nånsin vi oss föreställt
från zenbuddhistens tält till forskningsfält

Vi scanna' skyn
med regnbågssyn,
såg rymdskepp likna flodhästar och flyn
Vi lyssna' tyst på venusälvors snack

(klev sen ner på elfenben från tornet
Någon blåste frälsningar ur hornet)

Kände bubblan sväva bort
och sprack






6

Björn "Getabocken" Berg speglar

Michael from Mountains av Joni Mitchell


Ve

Blod som brusar vin så sött,
i trosan blir blött
Knyter luvan upp

Smultron träs på tråd så lätt
som marionett
svävar draken bort

Öv

Där trollsländors surr smeker näckrosors bråddjup
hon minns mormors röst,
men hånglar tills ångesten släppt sina händer
om hårt spända bröst

Ve

Stryks så flickan av hans svans,
en gentlemans glans
Snart blir kjolen kort

Slukar jungfruns hull och hår
men upptäcker mätt:
Hon är hundra år!!

Öv

När gumman har fyllt rävens sötsug med klädtyg,
han grinar ej av lust
nej, irrar längs myren, spyr upp sagans safter
i osläckbar törst






7

Fårever Bäver speglar

Forever Young av Alphaville


Ve

Vill vi dö unga - vill vi leva gamla?
Vår kraft är oändlig, fast vi ofta kan ramla
Sitter i ett timglas, spelar med laser
när Skywalker blir Stardust

Diggar du rosa - kan du bära brunt?
Syndar med synthesizer - frossar full blues?
Vad du än spelar blir snart till din roll
Varför välja håll?

Re

Ett gammalt barn
Låt mig förbli
ett gammalt barn
Vill du vilse gå i verkligheten?
Jag lever
förevigt ung.






8

Irene Reindeer speglar

Ripples (Gone to The Other Side) av Genesis


Ve

Älvor aldrig nånsin vill
försegla sagan, sätta punkten still.
Börjar om en gång till,

skjuter lock ifrån sitt skötes brunn

Öv

Ser ner - ser hon skrattande upp,
skakar loss sitt hår
som om hon vill
hans sol förvirra, liksom snö i april

Re

Drunknar, drunknar högt
Speglar stjärnhimlen snart
Seglar i bottenlös tjärn
Månskens myrmark mörk






9

Pescatore Scorpioni speglar

Love Calls You by Your Name av Leonard Cohen


Ve

Du trodde aldrig att det händer
med alla männ'skorna du blev...
din kropp vävd i legender
där apan satt och skrev


Var är du Julie? - Où est tu June?
Augusti linkar hem i Strindbergs gränd
Undrar ännu när mayaslöjan faller av
- kunde vi ha rest bort för längesen?!


Re

för här
just här
emellan clownen och maskens spruckna spår
emellan hatten och evigt oklippt hår
emellan spegeln och hjärtats sista sår
Emellan födelsemärket och en fläck
emellan världskartor på ditt fartygsdäck
emellan styrmän och dem som sprungit läck
nu igen
nu igen
Neptunus kallar dig sin vän






10

Ragnar Rådjur speglar

Dagboken av Owe Thörnqvist


Ve

Den andra som sa ja
var lilla Lislott
Hon såg ohyggligt bra
ut blott i brillor
Den tredje var Therése
med franska tungan
ty hon kysste honom innerligen, men
ville ha ungar

...

Och då han smakat snart
minst nitton-tjugo
Två systrar gjorde klart
med varsitt sug, jo!
Bror var därmed nöjd
och gick att ägna sig åt slöjd
Mens min inspiration
smög ut på bron...


epilog

Min första älva verkar bli den enda
Vi älskar tretton nätter på en enda kväll, ja
när ljusen ständigt vändas tändas händer
jag smeker hennes ändor en i sänder
(med tänderna så nära våra tänder)






11

Elof Elefant speglar

My Body is A Cage av Arcade Fire


Min kropp är en kartong
som hindrar mig dansa
med mitt hjärtas sol
kvar på tung predikstol

Jag spelar i salong
med tvivel och skräck
Spöket visar hål
men dom klappar ändå

Din kropp är en kokong
som hindrar dig flyga
med min fantasi
Om du vill blir du fri

Jag lever än en gång
Vi sår vad vi skördar
Här där rädslan styr kroppen
kan ej kärleken mördas

Jag går längs en perrong
en öppen korridor
men när jag kommer till dörren
har tåget just åkt






12

Skölda Skeppspadda speglar

Sic Transit Gloria av Frida Hyvönen


Ve

Mot mig är månen ung
knappt hälften så klok
Bäst att hålla mig tillbaka
när jag trängs med min publik
För öppnar jag min bok
kommer allas blickar falla handlöst
hit

Öv

Vart fenomen
hör till ett av tre sken
Vi har skönt
Vi har fult
Vi har halvintressant
Min älskling, jag frukar
hur vi tillhör det sista
instängda mellan
allt vi aldrig vågar mista






13

Morgan Ormor speglar

Like A Prayer av Madonna


intro

Liv är mysterium
Alla måste va' sig själv
Jag hör dig kalla mig
och det känns som
hem

Re

När din röst mig bär
mot önskningarna här
mellan mina knän
ja, jag vill ta dig där!

Nattens första ljus
tänds i Jesus hus
likt en mystär
Du vet jag tar dig där!

Ve

Din röst så stor
just som en ängel viskar
Djupt ur mitt bröst
jag hör din röst
Känns som vingar...














wWw

Dai Dai Shogi (i första fantasins grepp om pjäserna)

liksom i haiku



Reverse Chariot 1

(= förkortad dröm om min systerson)




var är du bortrymd?

varken skuggskog, måntåg, blott

hos solklippigt folk










Blind Monkey
tillika Trillingnöt nr 18



Större än nöten

bankar, spräcker du ditt skal

gnuggar yrt solljus











wWw

Nytt Gammalt Namn

Av någon anledning har min systerson vant sig att kalla mig DaiDai [i våran tolkning, där det låter lite japanskt].

Han gör det både när någon pekar på mig in real life och på foto. Tycks inte vara någon annan som fått samma namn (eller liknande reaktion). De får numera hyfsat tydligt moffa /mommo /faffa /fammo osv, men mobbo har jag inte hört fastän de vuxna alltid kallar mig "morbror".

Nästan så jag överväger att byta id till DaiDai :-)


Finns säkert tusen möjliga referenser - här de två jag hittade först:

http://en.wikipedia.org/wiki/Dai_dai_shogi

http://en.wikipedia.org/wiki/Daidai

Har varken spelat eller ätit dessa, såvitt jag minns i detta liv.









eLe

var det Dig jag mötte i Drömmen?

(Utanför Cirkeln)

ännu en av mina DrömExteriörer






tusentals begagnade bokhandelsbesökare

hade tagit nummerlapp för att få läsa upp sina liv

men det var bara blinda tanter kvar före hon den sköna

och själv sket jag i alla som skyllde på "hatet"

i skilda former som de ville se olagligförklarade

samtidigt som vem somhelst var hur välkommen somhelst hit in

att göra bort sig och provocera vargflocken

så jag smög ensam ut

i en sällsamt vanlig park

satt du bakom kyrkostaketet och tittade chockad

på din spansk-japanska posthippie-pojke som kysstes

med någon porlande änglahora vid fontänen

tills du valde att låta svärtnaden fyllas med ett mildare motljus






utan att alls känna dig ännu

fattade jag av scenen hur det måste röra sig om din kärlek

som du återgivit livet på äldre dar

klev jag då fram från framtiden

satte fingrarna på ditt namn, tog dig omkring hela ansiktet

och inplanterade instruktionen :

Möt mig exakt här i detta grus om tjugosex år!!

blir nog nästa gång du slutar gråta

jag kommer att kallas Antares av Trolltornstrappan

just innan ett anonymt nummer

väcker mig ur vad som förblir

en hemskt kort dröm, fastän allt känns

som om det redan ikväll är nästa morgon











wWw

Bergman önskar Musikantisk Musik

Först inser jag under mötet med Palme-filmen hur nära bekant denne entusiastiskt seriösa man egentligen var med Bergman m.fl. kulturmakare.

Sedermera fortsätter jag frossa i Palme-material över youtube (tänk att alla gamla valdebatter och mordspaningsreportage m.m. finns upplagda i dagens läge!)

för att strax börja scanna SR minnen osv efter djupare ingångar att ta med ut och lyssna igenom... ...men fastnar redan för lite Jörn Donner (som också var med och gav spännande iakttagelser i filmen).

podradio SR minnen

Under en gammal radiointervju med Bergman blir det extra intressant att följa hans motivering av låtval.

Ulf Elfving: "-Vi började den här andra akten av ditt framträdande i Efter Tre med att du fick önska en låt, och vi kan väl sluta på det sättet också - vad vill du höra?"

Ingmar Bergman svarar, med stundvis gott om pauser mellan de eftertrycksfulla orden:


"-Jag har en stor beundran för ABBA. Jag har ju ibland väldigt svårt för monotonin i popen och rocken, samtidigt som jag kan uppleva den som väldigt medryckande och väldigt stimulerande. Och jag kan förstå unga människor som känner denhär musiken som att den går in i deras inälvor.

Men sen finns det denhär... det musikantiska, som jag ofta tycker kommer på mellanhand, men som nästan alltid finns hos ABBA, att de tycker att det är roligt själva. Och de gör sin musik därför att de glädjer sig åt den och de tycker den är vacker och den utstrålar lust. Och särskilt då denhär lite melodiösa musiken de har gjort, till exempel dendär Thank You For The Music, den tyckte jag mycket om."






wWw

minns min mintgröna telefon

eller program som jag alldeles glömt bort

Bell & Bom har jag inte tänkt på på hur många år somhelst... Återfann dem när jag sökte glimtar av Gomorron Sverige som det var på 80-talet...

Belfrage o Oldsberg


Snygga trianglar :-)

...påminner mig i smaken om päronsplitt-glassen jag slukat senaste veckan...





Musikantiska trianglar

klingar, ringer, örhänger


konstellerar nya stjärnor

pratar kvadrat apparat


Tippar över hörnan trivsamt

debatterar debut dekoralt


din i mintgrönt, min banansplit

Tittar frågande Bell








wWw

till lille mannen som Var jAg för Arton År sedan

Retroaktiva Rader




i snart en månad nu
har jag varit tillbaks
i din tidiga vintersäsong -94
framemot vårkanten -95
när du gick omkring i en ny mystik
ett närmast medeltida tillstånd
av utanför
eller innanför
som växte sig allt gul-lilare
för varje skolkamrat
du aldrig fortsatte umgås med
för varje universitetssal du hörde glänsa
ett par gånger i veckan
i kompakta världsrymder
fastän kurserna var minimala
kändes byggnaderna ofantligt astronomiska
som om Stina Nordenstam
hade lockat in Di Leva
i ett skumt laboratorium
medan han själv dansade glatt uppe på tornspirorna
i vad som möjligtvis var
ditt livs enda out-of-body experience
såvitt du aldrig drömde
kände du åtminstone
den förlamande strömmen
en närmast erotiskt laddad andlighet
som du ännu inte
kunde jämföra med samlag
med någon kvinna
förutom med spöken
av papper eller magnetremsor
återstod nu blott
arbetet att fylla i
din Rapport till Himlen
men du ville stanna bland de nydöda
äntligen få uppleva jorden
från en obunden vinkel
en uppbruten cirkel
hade du till sist
blivit definitivt frisläppt
från gymnasiet
med ett helt års frist
före nästa inspärrning
i militärtjänsten
men ändå minns jag
detta mellantillstånd
som den tid när du
var som mest instängd
i dig själv
innan du hade hittat mitt framtida sätt
att ta kontakt
med tusentals tjejer
ej blott bokmärkesänglar
även stans allra satans mest utlevande
men än sålänge
höll du dig till skolans solceller
isolerade hytter
kryllande av skissblock
i mardrömd korridor
och mitt på britsen
skedde ditt första psykosofiska möte
med Mare Kandre
som senare skulle mörda dig
för att föda din fantasy
i Kafkas skog
där slottet växte
och förgrenades till interaktiva labyrinter
fyllda av alvtavlor och bläckfiskar och fjälltoppar
men förstenades
till det gamla vanliga Göteborg
ett ruinerat berg
av sakta rullande vagnspår
alltmedan på andra sidan verkligheten
sjönk Estonia därute
för många människor
i allt djupare oklarhet
ned mellan svenska stadsministrar
och helt beroende granskare
i stort sett lika förblindade
av sin självsvältande omvärldshysteri
försökte du redan då
somna bort
från allt vad mediabevakning heter
in i de äkta sagornas värld
där man inte ens behövde sätta sin tredje fot
i det Järegårdska rikshospitalet
för att ändå vara där
med full fjärran närvaro
i dödens öga
det ständigt gula
som inåtvänt log
åt allt det såg
om så än det förminskade eller förstorade världen
tycks mig svårt att avgöra
än idag
emellertid egentligen
passade allt detta
medvetna flum
dig just perfekt
sånär sompå att du var rädd för
att det inte skulle få fortsätta
när du måste bli en riktig medborgare
med bil och barn
och tidning och helg
med medicin och rutin
som jag fortfarande inte har
men allt oftare anar meningen med
en lugn smak
av akut uppföljning
när Gärdestad just släppte sitt sista album
det första på åtskilliga år
trodde vi glädjen skulle visa sig igen
och igen
men mörka rykten hade nog redan
slagit alltför hård rot







Rapport Till Himlen montage


eLe

Dimmans Saliga Mellantillstånd

DrömExteriör nr 13




den morgonen när dimman täckte vartenda torn

anade jag aldrig vilken kyrka

vi skulle mötas vid, men din mobilsignal skar

likt svärd genom ljudlösheten

befann vi oss båda, uppenbarligen redan, på bästa berget

här där vi sjuhundra år tidigare hade sirat ut

varsin sida av portvalvet

minns jag förgyllda ikoner, i mörk sol bakom storstadens slöjor

och fortfarande har ingen skolkamrat lämnat in

sin rapport till Himlen, ej heller Helvetet

emedan allt vi vill är att få springa kvar

i detta mellantillstånd, måla mitten klar

innan vingarna måste dra oss närmare bort ifrån förväxlingen





wWw