Livets Trettiotredje Port : 1

första kapitlet i berättelsen om Teresia



Samma natt som hennes mor omkom hade Teresia levt i trettiotre år. Döden förde med sig att hon flyttade ihop med mormor. Huset som pappa inte längre ville bo i när mamma var borta fick Teresia som födelsedagsgåva. Fader Andrigo drog ner till sina rötter i Lissabon. Kvar i de stockholmska markerna kunde Teresia nog ha njutit av ensamheten, men helst av allt ville hon dela den med mormor uppe i de norrländska. Nu hade de fått gott om utrymme där att komma varann ännu närmare. Nu stod modern inte längre likt ett kraftverk mitt i älven och avdelade deras vattennivåer, sög inte mer musten ur vars och ens myr. Och mormor hade inget emot att bo i ett åttarums hus i småstadens utkant, istället för en etta mitt i.


Ett halvår efter cancerns fullbordande hade hösten redan börjat igen. Det bet under nattlinnet när man vadade ut i trädgården. Tvärtemot vad Teresia trodde for hon allt oftare tillbaks till Stockholm för att förlusta sig en stund eller två. Mormor satt kvar och kikade på Grey's Anatomy under tiden. Efter ett par portvin och en intressant föreställning kände Teresia skammen fortplanta sig längs hela tåget upp igen. Hur kunde känslan leva vidare? Mamma försvann ju strax före vårkanten, och sommaren hade blivit den längsta och märkligaste någonsin. Hjortronen och smultronen smakade ovanligt sällsamt, särskilt när mormors händer plockade in dem i blå skålar. De åt och de åt tillsammans i en mycket magisk tystnad. Frida Hyvönens senaste skiva roterade riktigt starkt på den vaxduksbeklädda frysboxen. Hela huset ryste av välbehag, men någonting saknades likafullt.


Skulle Teresia söka bli läkare eller åtminstone sköterska på heltid, inte bara inhoppande? Var klockan på tok försent? Trettiotre var en hel del, men knappast för mycket. Ett eget barn hade Teresia nästan räknat bort, fast hon längtade ganska ofta ihjäl sig efter det. Frågan var mest vem som också kunde göra det - med henne. Enklast skulle varit om mormor kunnat skaffa en ny unge åt dem. Men Teresia blev tydligen tvungen att ta tag i processen själv. Kanske skulle det funka att fara ner till Portugal och finna en potentiell pappa, någon inte helt olik hennes egen. Problemet var att båda skulle vilja att han hängde med upp till Norrland efteråt, på livstid. Teresia visste inte ens för egen del ifall hon ville ha honom här. Och slå upp ett slott i Lissabon?!? Visserligen en skön idé, men de hade inga björnbär där, än mindre åkerbär. Hon kunde tänka sig att knacka på, men det var på denna sidan porten som Teresia ville bli kvar.



















eLe