Helt Skilda Händer Förväntas Arbeta iHop

via en VisualiseringsÖvning inom ett fält i självutveckling, där högra handen står för fasthållandet av saker, tillstånd och tankar, medan vänstra representerar otyglad nyfikenhet och förändringslust : Beskriv vardera hand närmare!




min högra hand håller sig orörlig
väl medveten om
att minsta rubbning kan ödelägga
hela livet
och tycker det är riktigt bra
att jag har en sådan hand
för annars
hade min andra hand
säkerligen satt hela slottet i lutning
med sin spretande
odrägliga nyfikenhet
nej, allting i världen måste rymmas
i den lagom stora handen
i sin logiska soluppgång
byggd av maximalt fem torn
för fler än såhär
kan ingen dödlig själ hålla reda på

min vänstra hand håller på och
blinkar och blixtrar
gör små nervösa utfall som ville den bita tag i
någon
men hur den än framhärdar
skiftar och roterar
så når den aldrig utanför
plasman, en visserligen vidsträckt aura
vari själva handen egentligen
är en liten fisk
eller en liten fågel
mycket mindre än den högra vars
karaktär liknar en ko,
kanhända en krokodil, lugnt avvaktande

märkligt nog
är den högra gulorange
som om status quo stod för social kreativitet
att uthärda sådan
alltmedan vänstra besynnerligen förblir
allra oftast lilablå
som om irrande revolutioner ruvade på
den konservativa anden


nu får vi en instruktion
att föreställa oss ett gemensamt mål
för de hittills så åtskilda händerna
och vi visualiserar naturligtvis
ett par kvinnobröst
varsitt att greppa
det är bara det
att högra handen kan inte gripa tag
för den förmår ej ens börja
böja
sina raka fingrar
likt en robot trogen evigheten
dess styrka består enbart i att behålla greppet
om ett sådant hade funnits

så bröstet tycker
det känns hemskt tråkigt
såpass tråkigt att hon istället själv närmar sig
till den stabila handen
och gnuggar sig
mot knogarna,
stryker sig längs de orörliga fingerlederna

däremot andra bröstet
har fullt sjå med att fly
från den kreativa handen som inte vill sluta
testa olika slags hafsiga nafsanden
i hennes heliga hull
på hennes växande vårtgård
ty den lilablå
med sina feta små svampar
och dristiga framstötar
får henne halvt äcklad, halv lysten efter mer


så föreställ oss sedermera
ifall dessa händer kunde fås att samarbeta
- vilka underverk skulle icke då
utspela sig mellan samtliga parter?!

som om händerna skulle vilja
låta sig styras
från mitt centralkontor högt ovan bergen
där bägge kunde vara oumbärliga
delar av samma maskin














eLe