vad som må röra sig i ögonens inre spegel

del av NeuroLinguistic Programming



Observerar att det känns något svårare att titta åt höger (hitta på) än åt vänster (minnas), som att det är ett motstånd mot att föreställa mig nya saker.

Som visuell person borde jag dessutom oftast titta uppåt. Det har jag inte märkt ännu. Har du?

Ej heller rakt åt sidorna har jag upptäckt (eller rättare sagt hört) att jag skulle bruka ha uppmärksamheten. Däremot ner åt vänster

känner jag igen att jag ser (innebär inre dialog (som jag vill kalla introspektion eller "känna efter")).

Nedåt åt höger känns som sagt mindre vant att se = sällan kreativ på den kinestetiskt kännande fronten.

Först högst upp blir det lika lätt att titta åt bägge hållen. Där är erinrandet och bildskapandet i bättre balans.


Viktigt dock : Alla personer utgår inte från samma grundposition. Alltså den som med ögonrörelserna speglar minnen åt vänster, kan stöta på en person som speglar minnen åt höger (om än ovanligare).

Trots att jag är vänsterhänt när det gäller pennor, har jag dock ett "rättvänt" utgångsläge här. Det har Yyy kollat upp :-)

Jag har naturligtvis glömt, vid vartenda möte, att kika efter vart dem jag samtalar med oftast kikar. Trots min minnes-tendens och att jag verkligen vill veta hur andra funkar...


Varför går jag då jämt hellre till vänster om den jag pratar med än till höger om densamme??

För att undvika hamna i inre dialog medan samtalet pågår...? För att överhuvudtaget vara öppen för nya saker i det den andre säger...? För att jag vill hålla mina minnesbilder av den andre intakta, bortom all aktuell påverkan...?










wWw