sjutton år gamla dikter

framplockad lyrik från vintern 1994-95 då jag var nitton år

(blott ändrat ordningen o några ord)



1

bortom minnen aldrig skapade



hon svävar
genom dörrar aldrig öppnade
hon lever
inom hjärtan sällan räknade
hon finns här
runtom känslor aldrig vilande
hon väntar
bortom minnen aldrig skapade


en vind av svavel
smeker hennes hår
en lukt av längtan
fyller hennes lår






2

ser i sina speglar




själen äger två speglar
de ser varandras avbilder

gränserna förbleknar av sig själva
när jag ser i dina ögons källa :

rimfrostens rådjur
som skimrar i morgonens mönster


*

*


går mot spegelbordet
frusen om sina axlar

stannar till
i plötslig rysning

Spindeln på tapeten
glänser som en fruktansvärd sol

vänder henne inom sig

ända från fantasin
kommer kusinen ut ur spegeln
och ger henne kärlek

på andra sidan fönstret
går solen upp






3

närmare ändlösa




Ringen hänger
om en gren
bortom lila lampors sken

spränger ingen
tidens sten
hindrar snödjup hennes ben


månen föder
alltid du
fridfullt i ett nära nu

blöder boken
utan slut
då först spricker solen ut



*

*

*



sus av snö
faller på rutschbanan
och de fyra gungorna

en flicka på vägen
leker sig fri
med de stora flingorna :

någon sorts allvar



*

*

*


tysta rum, återuppståndna

i mig som nyss gått in

genom min utvändigt ogenomskinliga dörr



ur en skreva i taket
sipprar hon naken ner
likt ett skrattande skelett
ställer sig
bakom spegeln
så vi ej ser varann mer



*

*

*



wWw