RYMDTRAV (yttre spår invändigt)

...som möjligtvis urartade till något annat, fastän den kanhända redan var något annat...

i serien Sällsamma Sporter



Rymdtrav går helt enkelt till så att man sänder upp ett fält med hästar i rymden. Där får de ta ett par dryga varv runt Jupiter (Mars för mindre tränade individer). När vinnaren har visat vad han eller hon går för, då skickas samtliga hästarna ner på jorden igen. Det senare momentet får ta den tid det tar, medan själva kretsloppet måste gå så fort som möjligt. Vissa torsdagskvällar skymtar på himlavalvet hela flottor med varandra avlösande fält. Utan att trava rakt in i någon satellit, gör solsystemets bästa hästar upp om en plats i världsrymden. Mercury Messias och Kentucky Skyline brukar hålla raketfart ända in på upploppet, medan spurtare som Who Comes Soon eller Splendid Solglimt har en tendens att sätta himlakropparna i nya gungningar.

Ifall rätt vinnare har satsat på rätt vinnare sker strax ett guldregn över valda delar av mänskligheten. Hamnar hästen på plats går det också bra för många människor. Oddsen kan bli skyhöga här, emedan resultaten är mycket mer oförutsägbara än under jordiska tävlingsformer. De flesta hästar är fortfarande ovana vid att frusta fram i syrgasmask, ja, än mer oerfarna vad gäller magnetskorna. Banan består av asteroidiskt smågrus som sopats ihop till lämpligt superförtätade strängar. Likt förbannat får häst efter häst för sig att "man kommer ramla ner". I själva verket är sporten lika säker som ett spår på en skivtallrik. Jupiter håller kraftigaste koll på hela omloppsbanan, men det har hästarna ingen aning om. Var och en kusk måste inge förtroende i sin kuse, likt kaptenen manövrera sin svävare. Knappt heller hjälper det att rymddräkterna är hemstickade, ty den bitvis väldigt tomma ofantligheten kan bli riktigt skrämmande. Inga hål är dock tillåtna, vare sig maskhål eller svarta.

De deltagare som till äventyrs börjar galoppera, som om helt andra galaxer stod på spel - de blir ej nedsläppta till jorden igen, inte på många månvarv. Disappearing Quality heter en häst som galopperade så många gånger att han för all framtid förblir därute och snurrar. Många ser DQ som ett nytt alternativ till Pluto, fast med såpass förlängd omloppstid hinner man egentligen aldrig få någon bild av honom. Blickarna dras snart åter mot hästarna i nästa lopp och nästa. Fordonen anländer lika intensivt som de avlägsnar sig från den enorma parkeringsplatsen utanför rymdbasens idiotsäkra stängsel. Alla bidrar de till upptrissandet av de dynamiska oddsen, knådar kakan med åtskilliga hästkrafter, som arrangörerna söker stävja genom att göra reklam för förhandstippade favoriter. Karamellflickorna delar ut omslagspapper med Mercury Messias på. Tabellerna talar för en lätt seger ikväll också. Space Oddity är en konstruerad yttersta gräns, som oddset aldrig får överstiga. Den håller sig närmare tusen ljusår gånger insatsen, men aldrig mer.

Dock lever revanschlusten kvar i somliga näsborrar, även ute i universum. Vi tänker inte slänga ut pengar för fem öre, bara ta emot de miljoner som vi redan jobbat ihop. Vi skall lämna sulkyn och springa så fort att rymdfartsbolaget aldrig kommer ikapp oss. Vi rider på hästarna som tar oss med ut i kosmos. För det gör de väl, helt frivilligt? Det finns ju gröda på betydligt grönare planeter än denna. Det blir galopp på galopp mot galna galaxer. I värsta fall kommer media att satsa på oss, som en cirkus på sina varelser, för den publika dragningskraftens skull. Då tävlar vi ej längre mot varandra. Då kämpar vi för en uppmärksamhet som ingen stjärna lyckas behålla helt ensam. Nu måste vi hitta en okänd sport, alternativt gräva upp en glömd. Vi behöver relativt jämbördiga motståndare att terrorbalansera tillsammans med. Ännu ett planetarium skapas.







777