TrappMuséet

Mystiskt Museum nummer 3



På det förträffliga Trappmuséet finns ett urval av världens alla trappor representerade. Själva entrén består av en trehundra meter hög trappa. När vi väl löst biljett tar vi trappan upp till första trappan. Den är från en tid då ingen ännu anade att det fanns trappor. Det är den enda trappan som vi inte får gå i, bara titta på. Övriga trappor är tänkta att upplevas genom sin direkt fysiska funktion. Här finns trappor upp till slott och terasser, tempel och pyramider. Även till vanliga våningar har man gott om exemplar. Vi kommer upp till dörrar som vi bara kunnat drömma om. Bakom dem börjar nästa trappa. Ömsom upp, ömsom ner... Det torde blivit för dyrt för muséet att inhysa de faktiska rum och salar som man skulle kunna ha trätt in i. Fast förväntans föreställningar når minst halva vägen dit.

Varenda trappa härinne har uppmanats att samsas med varann. Oförenlig estetik och motstridiga epoker lever vägg i vägg (snarast golv mot tak), även om vissa trilskas förstås. Olyckliga stumpar och kränkta räcken sticker ut här och var. Ändå går det överlag ganska bra, trots att vi får skifta gångstil stup i kvarten. Inga stegar eller trappstegar är inkluderade - en klok inskränkning. Totalt har man redan installerat 333 trappor, exakt så många som ingick i ritningarna. Dock har den nytillträdde museichefen planer på att låta fler trappor bilda ytterligare våningar, såväl upp till himlen som ner i helvetet.

Hur går det då om man vill avsluta sitt besök på muséet utan att behöva traska längs alla återstående trapplan...? För hissar hör inte hemma i trappornas historia, anser personalen. Nödutgångar finns emellertid mitt i de flesta modernare trappor. De leder ut utanpå museikomplexet, närmare bestämt dess baksida, där en labyrint av branta brandstegar ringlar sig ner till staden. Framsidan upptas ju av den ofantliga entrétrappan. Ett tips från oss är att undvika inhängning av väskor, paraplyer o dyl, såvitt ni inte avser att ta er igenom samtliga trappor tillbaks till receptionen. Blanda ej heller ihop nödutgångarna till toaletterna (brandgul symbol) med nödutgångarna till brandstegarna (ljusgrön symbol)! Vidare går det att hyra en ryggsäck med skor avpassade för de olika träslagen eller stensorterna hos varje trappa - rekommenderas för finsmakare.












777

Bilbao by Museum of Guggenheim

MålarMuséet o MånMuséet

ingår i den just påkomna serien Mystiska Muséer



Museum nummer 2


På Målarmuséet svämmar det över av gamla målare. Tillsammans har de målat hela världen, var och en för sig. Här sitter de numera i sina ramar och iakttar oss. Somliga bakom glas, andra naturellt, några stora, många små, betraktar de oavbrutet oss besökare. Vi skyndar från ram till ram, för att inte bli alltför uttittade. Men vi låtsas flanera långsamt, för att inte verka alltför ytliga. Många målare har en djup historia, dold bland åtskilliga lager färg. En eller annan har skrapat bort all färg, bara behållt några enstaka linjer. Även i linjerna går att spåra vilken färg de har arbetat mest frenetiskt med under sina liv. Det doftar såväl vetenskap som fantasi om hela Målarmuséet. Själva entrén är likaså målad. Vi får gissa vilken av målarna härinne som gjorde det. I sista salen presenteras svaret.


Det är ett snurrigt museum som vi har hamnat i. Flera salar är surrealistiska, men ligger sällan intill varann. I gyllene snittet återfinns emellertid den mest realistiska målaren av allihop. Vi ser verkligen hur han fortfarande lever, uppspikad på en guldkrok. I mitten av muséet är en avdelning inrymd när man kan måla sig själv, eller varandra om man så vill. Enorma grupper av barn ockuperar denna avdelning dagarna i ända, så vi får nöja oss med vad de riktiga målarna har åstadkommit. Ibland kan det hända att någon talar särskilt till oss. Då öppnar målaren sin mun. Ut väller vissa färgkombinationer, som strängar med en genetisk kod i. Strängarna blir lätt konkreta teorier om sin egen konst. De rinner ut ur ramen, ner över golvet och färglägger hela muséet. Vi får vada över påstridiga perspektiv. Städerskorna har hemskt mycket att stå i.










Museum nummer 1


Månmuséet är känt som det enda museum i hela universum som har öppet på måndagar. Om det är sant vet vi mycket lite om, men vi besöker Månmuséet en vanlig måndag i maj. Omedelbart får vi unika upplevelser - eller om vi redan hade dem på förhand?! För här finns universums samtliga månar samlade. Längs en tryggt arrangerad omloppsbana möter oss en ny måne i varje sal. Härinne, fjärran från solar och planeter, får var och en måne det fokus den förtjänar. Till och med Venus strålar av fröjd över den måne som hon aldrig haft. Det har tagit sin runda tid att slita månarna från sina respektive himlakroppar. Hur man lyckades få in alla dessa månar i muséet, eller ens en handfull av dem, förblir nog en gåta för oss som aldrig varit på Europa. Blott våran egen måne möter oss med förnöjda små snurranden. Det sker i det allra mittersta rummet. Här känns det som om vi alltid har varit, som i ett moderskepp. För den som vågar går det förmodligen att hitta ut ur muséet igen. Io?! Det är fullt möjligt. Följ det starka återskenet från Titan och vidare bort över Tritons förtrollande fjäll... Där ska du se hur du har fullbordat första lilla etappen på en ofantligt ofullbordbar färd längs universum. Emedan här alltid är måndag, har vi hur gott om tid somhelst på oss att njuta av besöket, just inslungade genom söndagens svarta hål. På negativet var det ursprungligen en sol.







777

skuggan i ditt skratt

skrevs i San Sebastian

skuggan i ditt innersta skratt

förundrade mig genom hundra städer

tills jag fattade den var min

777

sunny sandy San Sebastian

second seven

moln på sju rader

septral 711
(framskymtad under lång bussfärd från det franskspanska hemåt)

förgrenade solens stängsel




Himlen förgrenar sig

i varenda riktning

mot de sällsamma somrarnas rastlösa



Vi kunde bo ombord på moln




Vägen förbinder oss,

längtar ensam skrotrot

till de vidöppna dropparnas sol













septral 714
(från en dröm på hotellrum i Logrono, före avresa mot Barcelona)

mot månen med flyg




Då flygplanet lyfte mot Månen

som huvudmoment i min oros behandling

kom ett automatiskt sms



Nu har du initierats i jupiterska sällskapet!



Drömmen dock landade långt innan Månen

med en behaglig liten utebliven krasch

höll jag nån i handen fallandes...











777

sunny sandy San Sebastian

first seven

där gränder blandar sig med stränder

skrivet i San Sebastian i "spanska" Baskien
(egentligen en dryg vecka tidigare än nu)

där inga slingrande gränder

blandas med badande stränder

solstrosar mina ospanska skor

från igår till ikväll

mellan tonerna av Gordon Lightfoot

över sand under trappor

där hennes katedraler bildar kuliss

till en vilsen karusell

777

Saint-Jean-de-Luz

Bodde i staden jag aldrig varit i

(smått omgjord dröm från imorse)




drömde jag bodde i
en stad som jag aldrig varit i

i vita lager av sol

klev bara upp och låste upp
den äldsta porten
som ligger där hisnande himlavalvet börjar



i trappans dunkel
stod turisterna
var jag tydligen
ingen av dem

trots det fotar min kamera omärkligt
deras förvåning
när jag tränger mig igenom

ända upp
till mitt eget rum

där jag vaknade










011

Våromvälvning

(samma gamla)



o, dessa magiska morgnar
cyklar jag genom vår svenska djungel
just före fåglarnas nattklubb
övergår i en mänsklig arbetsdag
när nästan ingen syns
fastän lyktorna slutat lysa
lever ännu en vår
där doften av brända bilar
blandas med blommande rådjur
en död Renault
inbäddad i syréner
hörde sirenerna närma sig
lite försent
kan vara sista dagen jag passerar här
kan vara sista dagen du passerar här
minns vi det
men vägrar förlamas
vågar le åt någon varje dag
glad att allt
trots allt fortsätter
en stund till
i trettiofem år till
mitt i förlustens smärta
visar sig förlösande skönhet
i liv som tar sig
nya kroppar
genom munnar som tar sig
ännu en smörgås
med spanska jordgubbar på
skär min cykel som
ett stillastående lokomotiv
genom hela tavlan
knäpper till då
och då i trampdrevet
min mors nav som kunde ha
lossnat
ur sig självt
redan för decennier sen
fast alltjämt följer med
precis som humlorna följer med
genom varenda droppe sol
i instinktiv förtröstan
under ryggsäckens och magsäckens växande tyngder
knakar i mitt knä
en kamp mot konstant halvfyllda däck
ofärdigsorterade gruskorn
måste ändå
redan ta semester
från den svenska majmitten till en ännu mer fantastisk
franskspansk försommar
varinför jag bävar
ett halvt månvarv utanför dataskärmen
hur ska det kännas?!
har visserligen funkat förr
en morgon när jag kommer hem
till mina föräldrar eller bort
då håller rummen på
att tapetseras om
från vitt till vitt
medan Nina Simone
målar i mina hörlurar med sin dystraste
röst om att lära sig lämna
matbordet i tid
ömsom med sin ystraste
stämma huru marriage är för gamla människor
besjunger hon nästa morgon
sin far som skulle ta
familjen till de franska floderna
från amerikanska Baltimore
en svävande båt
en latent hemkomst
som känns mig bekant
trots att mitt liv bara varit här
bodde Belinda på pråmen
jo Oson var uppenbarligen ej den förste
som nynnade och nös liksom
det mesta bottnar
i swingoplan
figurer som tolkas
av lite olika figurer
ur samma navel
håller jag rentav på att förlika mig
med de gamla odrägliga dragspelarna
tillika buskismakarna
kanhända de ständiga bussresenärerna
när de tvingas få spring i benen
av någon grotesk skulptur
för att framöver kunna bli turister
även i vår nutid
där Gösta Linderholm kryper in
saktmodigt jagandes fjärilar
med vinbutelj om halsen
påhejad av Geijerstam
tycks scenen omvandlas
överallt
känns som den varit samma
under senaste tjugo åren
men nu
river man flera fritidsgårdar
och små anläggningar som alla behov till trots
stått totalt oanvända
får äntligen ge jord
åt hela nöjesfält med klätterställningar
omgärdade av taggtråd
like prisoners in paradise
skönare vara dagens första
besökare i fruktaffären
än kvällens sista
i filmbutiken










011

inget Månvarv från Venus

episod 10


Zero! Ni är nere på noll eller uppe på noll. Helt enkelt så - ändå ett fullkomligt förvillande möte. Relationen sker mellan en manlig Venus och en kvinnlig Mars. Mars är fullt inriktad på att genomföra resan, trots att hon nästan aldrig hyser positiva upplevelser av färden. I Venus ögon verkar den vägen vara en meningslös tillvaro. För om Venus följer med så ändrar han sin resupplevelse till en positiv. Är känslan fortfarande negativ så blir det inget av. Positiv känsla är själva meningen till att vi lever. Det fattar inte Mars, för hon flyger titt som tätt utanför, hånar dem som har roligt, förklarar att deras entusiasm tyder på låg utveckling. Venus vet att det är sin egen brist som Mars hånar, men Venus kan ändå bli förolämpad och explodera tillbaks med dubbla marsstyrkan, särskilt när han förväntas vara man. Då imploderar Mars, då visar hon plötsligt ett helt planetarium av känslor. Man ska vara lyhörd för den kvinna hon har i sig, omedelbart och återkommande, tills Venus ej förmår slappna av ett enda månvarv av rädsla för att verka nonchalant. Fastän det värsta Mars vet är någon som bara håller på och tycker om och tycker om. I synnerhet att tycka synd om någon är förhatligt, blott inställsamt och kontraproduktivt.


Venus vill att hans älskling hör hur Ola Håkansson har dykt upp i ännu en gammal inkarnation. Det gör Mars, hon lyssnar återkommande på låten, på tisdag och fredag, sedan tisdag och fredag igen, osvikligare än alla kompisar som redan älskar Ola Håkanssons skapelser. Dessutom uppfattar Mars varenda stämma, för hon har sällan fem andra låtar i huvudet samtidigt. Dock visar hon inte minsta tecken på att vilja dansa, som naturliga brudar skulle gjort, tar inte ens tillfället i akt att höja Supertramp ett ytterligare snäpp mot skyarna, ej heller Slam Creepers som ni ju båda diggar. Istället riktar hon sin raket mot Tant Strul, inte det minsta uppslukad av Olas grej, bara basgången var okey. Venus som ej fått dela känslan faller rakt in i ett svart hål. Där slickar han en uranusisk tjej vars plutmun gärna imiterar O-la-la-Ooh i flera sekunder. Mars som just har visat övermänskligt engagemang har ändå inte visat sitt engagemang. Hur går det ihop?


Det hela hade möjligen funkat smärtfritt ifall saker varit som de varit, om parterna hållt sig i sina egna banor. Emellertid är både Venus och Mars tillräckligt intelligenta för att vilja utvecklas. Mars mål består numera i att leva på Venus, bosätta sig där en bra bit av tiden. Två timmar varje dag ägnar Mars åt att styra sin kapsel mot Venus. Efter fem års lidande har hon visserligen kommit lite längre ifrån sig själv, men närmare Venus är det inte många som märker att Mars nått. Snarare tror jordborna att hon härstammar från någon måne till Saturnus. Det är högst tragiskt, emedan Mars huvudsakliga mål är att bli mer erotisk och skönhetsnjutande. Men eftersom hon så sällan njuter av det, så vill ingen hjälpa henne på traven. Förutom Venus då, som ibland ägnar femton timmar varje natt åt att fingerpulla Mars, helst medan hon sover, så det känns mer spännande än när hon har bestämt det. Andra nätter tyr han sig till Pluto eller främlingar ännu längre ut. Venus vill dela alla sina upplevelser med alla, i någon form. Mars vill bara ha ett barn, även om det är mer än vad Venus någonsin skulle orka ta hand om. Nog för att Venus visar tillräckligt med initiativ för att plantera om hela jorden, men om Mars binder upp honom till en ofrånkomlig uppgift, så kommer Venus ägna all världens nyfikenhet åt varje annan vana än den nödvändiga. För Mars är kärlek handling, för Venus är kärlek upplevelse. Modifikationerna är lika många som metamorfoserna mellan övriga metallers inblandning.


Ty såsom man leker Venus Gud, skapar sina upplevelser, lockar fram dem ur materian, styr känslorna i olika kringelikrokar, leder dem genom Universum. Mars menar att upplevelser är irrationella, att man knappast kan styra dem, trots att Venus gör det (eller låter magnetfälten göra det). I Mars blick är Venus en galen clown, en kosmonaut som inbillar sig hur han sitter vid spakarna på ett rymdskepp. I sin skickliga fantasi sitter Venus där, fastän cirkusen i själva verket irrar totalt paralyserad, mot vad som än känns gott för stunden. Den ringlande drogröken drar rakt igenom varje logisk livsform, försvinner ut och in i sin egen föreställning. Mars tror tydligen på fullt allvar att Venus saknar inriktning, fastän Venus medvetet väljer bort tråkiga projekt hela tiden. Venus stirrar oförstående på Mars så spartanskt utrustade tangentbord, drömmer om dignande dragspel istället. Venus kan inte låta bli att le åt Mars skräckscenario, och känner igen sig i dess illusion. I Mars värld är Venus en robot, en marionett. I Venus värld är Mars en robot, en marionett. Och ni försöker förtvivlat få varann att inse den andres blindhet. Ni har ryckt tusen solglasögon från varandras ansikten, men ni har icke lyckats sätta dit något passande teleskop. Ni slår varann i solar plexus med värderingar som inte kan acceptera att bli nedvärderade. Trots att era konkurrerande radiokanaler ägnar sig åt samma rymd dygnet runt...

Ni är solens gåta. Di Leva reser mot nollpunkten längs nya cirklar. 1001.










011

Kärlekens Blodkärl

Anatomi -91



ni är
kärlekens krigare
med blodkärl som slagfält
och själskraft som vapen

ni opererar
på vilka personer som än rullas in
ni genererar
ur dött liv ett återfött


sörjer ni ingen
för allas kött
my army of lovers
vårt dagliga sötebröd
dess skönt arbetslösa
gift av evighets
lekamen


i sin karmatiska kramp
utslungas du
i vars magnetiska baksug
new age kom tillbaka

som ett helt hospital, Riket fyllt av spöken
läcker kulvertarna
underifrån
vidgar sig tunnlarna
ovanifrån
ljusnar min skrivande framtid
på en dator sin rapport till himlen




ni gör lika många avsnitt som
om Grey's Anatomy hade öppnat
sina portar redan när 1990-talet startade
med summer of '69
då mitt hjärta slog som hårdast
då mitt blod rann som snabbast
när sex och kärlek fortfarande kunde
sökas i samma outforskade mage


vi skall dö två gånger
vi skall leva tre gånger



när skalpellen har öppnat verkligheten
syr fantasin ihop resten

ni kämpar likt valkyrior
att rädda så många liv ni kan
medan min pensels svärd
ovärdigt förlustar sig
i sin akt av att ljusmåla av
era mörkaste strider
ini minsta droppe


Izzie Stevens känns som sångerna som
Izabella Scorupco spelade in
i en blandning av ABBA
Bangles och Belinda
till Västerlånggatan går vi
via Norrmalmstorg
fanns fängelser fast inga mentalsjukhus
fanns förbrytelser fast inga straff
fanns allmän chans men
endast med rätt tärning
fanns där dubbelt upp med damer och demoner
dock blott på pappret


ni gör riktiga insatser
äkta utveckling
konkret närhet

kan förakta mig själv
för att jag aldrig gör något mer
än att på sin höjd
älska er










011

Massage med stuvade skulderblad och benådade lår

Recept 72


Tag en ihopknuten kropp

Placera på bordsskivan framför dig

Tillsätt drygt tre droppar livstillit

Knåda och knåda (inifrån och) ut i båda ändar

Banka kompromisslöst på

Låt välbehaget fortplantas, för sakta skynket för


Märk hur subjektet kommer djupare in i samt längre utanför kroppen


Vänd på varelsen

Strimla samtliga muskler i lämpliga längder

Torka bort exakt sju droppar sjukdomsskuld

Piffa till genom valfria duttanden

Anbringa den i alla avseenden avspända i uppvaknad ställning

Flyg iväg och förbered nästa lekamen










011

snart inte längre ett Månvarv från Venus

episod IX
uppdagad några dygn senare



Alarmet går och filmskärmarna rullas undan. Scenen omvandlas till en kabin, en ensam kabin mitt i rymden. Där har ni hela tiden suttit instängda, du och dina månskuggor. Minst fem gånger till måste du stänga av larmet, och stänga av larmet, före varenda filmsekvens är försvunnen. Ändå betvivlar du att det här är vakenhetens nakna zon. Filmen om Venus och hennes nya måne kändes mycket mer verklig. Det här är inte alls lika roligt, dessutom mindre spännande. Du söker sända en signal till Suzanna, just för att linjen blinkar turkos, ej längre rosa. Det betyder tydligen att hon har skurit av förbindelsen. På hennes profil bekräftas det att du är den enda som Suzanna har blockerat. Alla dina andra hundra kontakter är fortfarande potentiella, men just Suzanna känns särskilt olyckligt. Ni hade en sådan glädjande, även utmanande vibration ihop. Du vill verkligen minnas henne som lekkamrat, som ultimat utproverska av rymddräkter, om än hellre glömma hennes infra-kosmiska åskådningar. Den kvinnan ledde dig vidare till flera andra himlakroppar, som inte alls känner dig, men som likafullt har kvar din ikon.


I kabinen blänker lika många knappar som emotioner i din hjärnas vindelvrår. De flesta instrument har du ingen somhelst koll på hur de kan användas, men dem du känner till behärskar du bättre än någon annan i hela rymden. Synthen startar. Ytterligare en förträngd sommarhit väller upp över kraterkanten. "Din lek under min kudde... Du tror att vi lägger pussel... ...hittar drömmarna, som jag gömt för dig" gurglar en sällsamt släpig, ändå ball stämma. Det slår dig att du alltid kan åka tillbaks till Tellus, till metropoler där som ditt liv aldrig ens har vidrört. Det franska riket vill du upptäcka på riktigt, de skall ha mer gott om storstäder och smågator där än i något annat rike. Ni hade aldrig behövt bygga en egen satellit borta vid Venus, även fast det var lärorikt. Här finns så ofantligt mycket av Venus i dess jordiska aspekt, skulle räcka för er i flera inkarnationer framöver. Långt utöver själva nöjesparken, finns här paradisiska städer, kryllande av de mest delikata varelser, många med både choklad, vanilj och marsipan i sina omloppsbanor. Gainsbourgh har alla karameller ni kan drömma om. Och om ni lyckas lyssna till en allvarligare flodådra som Nina Simone, så må ni märka att det finns sånt som släcker törsten på vilken måne somhelst, hur Venus hetaste källor har låtit oss gräva svalkande kanaler dit, som med tiden blivit hit. Du kan också testa Eartha Kitt, direkt på plats, som en lagom serious lagom funny mademoiselle, men då befinner du dig redan en bra bit från rötterna.


På pendeln mellan Venus och Jupiter får du en skön återglimt. Hon sitter där bakom hundra människor, Yoni, och skimrar som om hon skall kliva av vid sin super secret garden på Io. Det är så trångt så det skulle märkas alltför väl ifall du nästlade dig fram, helt osmakligt, i en överdrivet entusiastisk mission, just till Yoni. Eller så är det just för att du föreställer dig det som onaturligt som det blir osmakligt. Du försöker vinkablinka, men hennes blick är långt ute i Universum. Samtidigt anar du hur Yoni ser dig gott och väl. Nej, Gina Jacobi har du bara hört nåt spår av, men kanske följer hon också denna linjen. Nå, du skall ju av redan vid Tellus gamla måne, samla ännu fler idolbilder från förr, som underlag för de nya modellerna på venusmånen. Du får ju höra Yonis musik på rymdradion någon natt, även om det kan dröja några år innan de spelar Swedish Lovesong igen. Däremot körde de plötsligt Iza Scorupco igår, och du tyckte pärlan lät precis som Izzie Stevens, alltså själva karaktären i Grey's Anatomy. Trots en något glaserad yta ryms därunder hur starka känslor somhelst, av alla slag. Iza gjorde ingen serie inom musiken, blott en äkta pärlplatta. På filmfronten dras din farkost snarast mot Tuva Novotny, med solen i sina ögon, som färgar av sig på de venusvarma leendena. På nolltid är rullgardinerna åter neddragna.









454