Några bland mina favoritscener vad anbelangar dörrar utspelar sig hos Jönssonligan (orig. Olsenbanden).
Till träskjulet
har den tredje brottslingen pliktskyldigt
just täppt till
dörren
med sin rygg. Därinne
befinner sig en minst lika grov bov
och trixar
med elskåpet överrumplad. Tar han sats
och ska knuffa upp
den jäkla bråten! Strax
blundar bägge
för att kunna ta i
riktigt rejält. Trots
att hela skjulet rasar
runtom
och hamnkvartérets gnissel bjuder fria språng
så står tjurarna kvar
på sina kvadratmetrar
och kämpar
i dammiga ögonblick
i vit brynja respektive svart skinnjacka
om dörren
(fjärran från alla stålarna
ett avbrott
mitt i kuppen
utanför spelplanen
där de i och för sig
för det mesta redan befinner sig
och slussas
som i svängdörrar
ut och
in ur de högsta registren
där de lägsta motiv
råder men aldrig direkt
blodsspillan, bara skojigt skrämmande jakt
på rena resurser
med klurig rekvisita
hos Olsenbanden med betoning på humorn
hos Jönssonligan med fokus på spänningen
men där de senare ändå
känns roligare
måhända blott av min svenska vana
hursomhelst
i en sagovärld
där inga mord kan lyckas
knappt ens brott)
alltmedan doktorn hjälplöst hissas upp
och ner igen
i hamnbassängen
i cementkruset
i lyftkranen
av sin andre kumpan
som ser ut att få svindel
i sina italienska dojjor
vilka när doktorn obegripligt nog når fast mark
ja, en ny plan
icke längre är kissekatter
ej heller LEGOvarelser
eller radiostyrda pansarvagnar
som släpps in
under larmets rökridå
för att öppna dörrar
inifrån
när man själv befinner sig
utanför
010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar