010
genom månskenet gick
jag på skogsstigen nyss
Staffan Hellstrands musik
fick förbannelsen tyst
det var nittital nu
när jag lärde mig dö
längtan lös överallt
kanske Kanadas snö
vill jag bo på planet
som har månsken var dag
varje kvist syns ändå
men det hör inte du
lyste fryst kyss inatt
bortom ögat på hund
hur det speglar sin katt
undrar full som en blund
brukar väldans sällan skriva rimmad vers
(bara inrim in i minsta rad)
men ibland har man fått orimligt gott om inspiration
010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar