010
öppnare än någonsin, förevigt framför mig
nu står dörren öppnare än någonsin
nu står dörren ännu öppnare än någonsin
nu står jag ändå kvar
nu drömmer jag om andra sidan
nu inbillar jag mig hur du står därinne
nu står jag redan därinne
nu har jag äntligen dörren bakom mig
nu vänder jag mig aldrig mer om
nu minns jag att dörren är framför mig
nu har jag kommit tillbaks till första sidan
nu vill jag återigen stå kvar här
nu står dörren lika öppen som någonsin
nu ser jag dig förevigt därinne
Hur kom du in i Livet?
Hela ditt liv går åt att komma på det.
Hur kom du in i det här rummet?
118 år senare
når dig ljuset från den mörka stjärnan
DOG AV SCENSKRÄCK BAKOM ETT DRAPPERI
[det som du aldrig lyckas komma ihåg
eller fatta att det stavas med ett p
som i apa
och inte som i apparat
påminner dig trillande nära om trappan]
får höra det på din första ljudbandsinspelning
överförd till mp3-fil
en aldrig lyssnad, ansträngd viskning
där mitt emellan
ett par ordinära orgeltoner som du hört
fler gånger än du bytt glödlampa
huru nervpirrande ensam
du sugs in i en mystisk lucka
långt därinne
bakom draperiet
och ut genom ett främmande sköte
Ändå kan en tusenårig drömsömn ha utspelat sig emellan...
010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar