kring Villa Belparc - fastän jag nyss hade träffat kvinnan vid mindre dammen, så hade vi uppenbarligen strosat till den större, där vi samfält fick möta en pensionerad lärarinna som matade fåglarna (variant på ett stycke ur sången i min föregående text)
Tanten med vitnande hår
och riktigt kritvit kavaj
matade mörka duvor
och dylikt vid dammen
redan då urgammal
undrar jag idag var hon finns
i sina nästan gredelina glasögon
med konstant, erfaret skratt
bjöd hon oss
omedvetet
sitt guidande
likt anspråkslösa strofer ur
idéhistoriska boken du bar
bland seriösa klossar
i liten ryggsäck
ihop med ett uppstickande, nybakat bröd
som kom väl till pass
inför andliga änder
vid gudomlig lekamen
den damen såg oss
spontant som ett par
i tänkbar kärlek
medan jag stirrade mig
blind på din äldre belägenhet
som jag numera skulle
uppleva avsevärt yngre
medan det tredje ögat
öppnar sig mot ljusnande hjässan
liksom bokens pärm
ruvar på en lucka
till gåvans ask
vari guldnyckeln återfinns
från min döda mästare
kanske de tre vise männen
i en kvinnas skepnad
nedanför små bergknallar
på utvald bänk
sitter inga flamingos
medan aftonens majsol
svedde våra mänskliga vingar
som om livet befann sig
redan i juli
ja, skulle då ha hoppat över
junis gnistrande sörja
av nervös förväntan
dess skränande allsång längs
ensamhetens vattenringar
som jag först behövde
skapa ordning i
och alltjämt gör
ZYZ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar