[icke Tjocka Rosa Rutan?]
Snart kollat klart den existerande säsongen av svenska polis-serien Tunna Blå Linjen. Känns som det starkaste drama jag någonsin sett (ingen deckare) på sitt relativt lågmälda sätt. De vardagsnära porträtten av både lagens väktare och kriminellt belastade (inklusive familjemedlemmar o dyl som kommer emellan) är riktigt gripande.
Inte för att jag behöver göra reklam för serien - eftersom halva Sverige verkar ha älskat den redan förra året. Förmodligen främst tack vare Cilla Jackerts manus och Sanna Lenkens regi, som har lyckats skapa delvis ovanligt sympatiska, delvis ovanligt osympatiska karaktärer, ibland i samma person. Trots att man kan förstå alla, finns där knappt någon enda roll vars kläder jag skulle vilja vara i..?
Visar efterhand hur poliskårens agerande blir kontraproduktivt ibland - slits mellan action och dialog. Fastän flera kämpar sitt allra yttersta med övermänskligt tunga problem - och tvingas försöka vara psykologer stup i kvarten - räcker det ändå sällan för att skänka ljusare ordning åt mörknande kaos. Varje gång de lyckas blir befrielsen extra stark.
ZYZ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar