Astronaut 25 : YATZY

efter en helt ny omgång av det gamla spelet
hos min kompis på höjden



kastar fram tärningarna
genom yttre rymden
en tyngdlös chans
på triljoner att de landar
tillsammans på
siffrornas fruktbaraste yta
där jordgubbar just
tagit semester samtidigt
som jupitergummor minns
varenda kant de rullat över
mattor in under kökssoffan
ombord på vårt mysterium



hade behövt en stor stege
men fick i varje fall en liten
lutad mot månlandaren som skulle kunna bli
din tillräckliga kåk
byggd av ett par fyror
och triss i treor
når jag upp till gamla vanliga rutan
proppfylld med mintchoklad
en fläck i protokollet
medan femte fönstret lyser
med sin frånvaro
forever Mighty Quinn
bevakar magiska mönstret
så ingen får YATZY idag



här stod en panncentrals skorsten
en gång på tidiga 80-talet
intill ett föråldrat, inmurat skyddsrum
som vi aldrig lyckades öppna
sedermera tror du mig ha
sparat ihop hela livet till
two pair of queens
likt en desperat sista chans
stryker fyra knektar sina morrhår
med svarta ögon i det vita
kastar katten tärningarna bort
genom inre rymden








inräknas även såsom Överlevande # 5

+ min utvikning efter annans kommentar :

Absolut syftar jag bl.a. på låten, så spirituellt upplyftande och coolt jordbindande!!

Min dikt dock har väl nästan ingenting att göra med Dylans skapelse. Bara med barndomsminnet att jag brukade associera Mighty Quinn med platsen där panncentralens hisnande torn stod. Vid gräsplättarna kring dammen där numera min kamrats höghus blivit byggt....

Mycket redan då gammal musik spelade vi av från grannar. Min dagmammas äldre son/söner hade en kompis som hette Jonas. Förknippar även honom med tongångarna - tror mest pga "You'll not see (nothing like)" i mina små öron lät som "Jonas i....." [om man alltså sväljer t:et i not och hoppar direkt till see]

Någon av dessa större barn kan också ha visslat, ungefär så som jag hörde flöjt-temat (tydligen spelat av Klaus Voormann) som genomkorsar Mighty Quinn-singeln, innan flöjten o dyl ersattes av synthar nästa decennium.

Fastän nog oerhört sällan var med och lekte med honom (varav en gång byggde snögrotta, precis som eskimåer [Quinn The Eskimo] så blev Jonas en av alla ikoner/symboler som växte i mitt huvud.

Häri vilar mycket riktigt en av textens stora hemligheter... om än mixad med aktuella återupptäckten av tärningsspelet.




0W0