Gräns # 18 : Virtuella Vardagligheter

ur drömmar från senaste dagarna
som jag minns och tolkar scenerna
(en smula utfyllda)



Här uppe på taken har de byggt en väg. Bitvis liknar den snarast en berg- & dalbana. Högt över gamla stan går jag, men möter ingen trafik. Även direkta utblickar över staden saknas - ingen risk att falla ned. Så känns nästan som vilket vackert gångstråk somhelst; dock mer på plåt eller tegel än annars. Mitt i en sluttning står en väska av trä. Jag sätter mig tillfälligt och öppnar dess metallspännen. Plockar ut någon begagnad kartong, kanske skräp, och stoppar in mina reservkläder istället. Placerar träväskan i min ryggsäck - får bra precis plats bland resten.

Promenerar lätt glidande vidare åt bron till, där en trappa ned finns som jag också gick upp hit. Min syster jobbar därnere på någon skola. Försöker kolla om det är hon står på gården och sjunger med ungarna, men ser bara andra fröknar. Går upp längs taken nästa varv. Nu känns det mer som att verkligen åka i en berg- & dalbanas vagn. Det skramlar djupt och sugs uppåt. Allt ackompanjeras av en Beatles-låt! Spänningen är perfekt, under lagom kontrollerade former. Plötsligt förefaller det självklart att låten handlar om en sådan här stigning över taken.

Trots allt är läget hur lugnt somhelst. Solen gnistrar mellan molnen och inga stormbyar förekommer. Bara någon rultar omkring, som verkar vara missbrukare. Eller så är han en ensam byggarbetare? Jag ser till att hålla viss lucka. När vi passerar plåtsluttningen igen, ställer jag tillbaks träväskan på dess plats. Vad skulle jag kånka omkring ett extra emballage för?! Kanhända var det hans.


Det var bara att dra på
mig en grönskimrande regnjacka
och en särskild mustasch
så blev jag transporterad till
någon annans tillvaro
som man tydligen fick vara i
mer än att följa på skärm
mer än att blott beskåda
nästan på riktigt vara
denna den andre
om än inte inuti
individens tankevärld
så blev i varje fall
hans rörelser mina
och miljöerna som mannen
besökte till vardags
bensinmacken och
blomsterbutiken blev
en del av
min skepnad
ovan vid sånt
ty tekniken hade kommit
just såhär långt
att folk kunde leva
varandras liv
ja, som klippt och
skuret för virus-tider
att ägna sin
isolering åt?!


Här går en enslig stig av svart asfalt. Den leder omedelbart fram till det lilla huset. Behöver bara slingra sig en smula för att nå till baksidan. Cyklar dit eftersom jag har paket att dela ut. Upptäcker en märklig lucka i fasaden, längst ned mot marken. Var det trots allt så enkelt?! Inga andra inkast eller skyltar syns till. Så luckan måste vara det som gäller. I och för sig ovanligt anonymt - vem som bor där har jag ingen aning om. Nå, det viktigaste just nu är att paketet blir avlämnat. Om det kom ända fram får framtiden utvisa. Inga fönster finns heller att fråga någons ögon genom. Och inga bilar går på stigen tillbaka...


träffar plötsligt åter på
den skrattgladaste Sophie
från skoltiden, men nu
är hon visserligen ledsen,
arg och utbränd
på något vis, hursomhelst
helt samma tjej
som jag passar på att fråga
de tusen grejerna om
vilka vi är - som
jag aldrig gjorde då
och vi fortsätter samtalet
över telefon medan jag går
till någon servering inåt stan
ja, på den tiden fanns ingalunda
dessa mobila möjligheter
som nu hennes make tar
att blanda sig i
vårt samtal, med vad jag tror
först är ren svartsjuka
men visar sig vara
mer soliga glimtar av
intresse än så






0W0

Fransk Musical Färgad i Vitt

inspirerad av musikal-filmen Les Demoiselles de Rochefort
regisserad av Jacques Demy -67 med musik av Michel Legrand



kritvita byxor med kulörta skjortor
dansar längs gatorna i junisolen

genom salonger klingar kul pianot;
först tycks det skratta, men strax gråter stjärnor


krämvita skuggor söker tvillingtonen,
svänger sin klänning som om stjärt bar kjolar

kompositören hittar blad på torget;
sorgtyngda spår som redan satts i hjärtan


knallvita hattar seglar bort likt fåglar;
fångar porträtt av den som kommer älskas

scener substanslösa mot själens bråddjup
följer spiraltrappan från förra livet







inräknas såsom Jacka 34 och/eller Mosaik 34

0W0

Maj Andas Sommar (genom vitnat skägg)

samlade scener från senaste dygnen


vår doftar sommar
när marken redan fått klippt
sitt ljusgröna hår


harar sakta flyr
medan Räven vänder mot
mig överraskad


på fik får syn på
fotografi-magistern
ännu skarpare


gamla tjejer drar
förbi minst lika skira
som när jag var ung


servitris i dröm
ler åt min lycka, stärkt trots
covida tider


cyklar nyfiken
närmare majs slut ; tar först
syret ur syrén


vinylsvarta shorts
- antikvariska killen
skaffat långt skägg vitt


här korsar Solen
stans övergång skimrande
skalbaggar på väg


skuggan av gråsparv
jagas av skatan som blir
bortkörd av fiskmås

 
fladdermöss fallfrukt
födde grisar vars kött spred
SARS sägs i podd oss


hur djuren än sjöng
genom barndom jag saknar
mest orglars mystik


sagans grundrecept :
onda jämt möter goda
- sällan mig och dig






inräknas såsom Gräns 17 eller Mosaik 35


0W0

Var i Varberg igen, lika Bra som en annan VårSommar

Gräns # 2 : Här Där Går

Har alltid gått här
på just denna gata
- så tror jag ibland
längs gräsmattans gåta


och när jag går där
runt helt annan gavel
- då tycks mig ändå
att jämt jag gått HÄR väl ?!




Medan vi befinner oss inuti ett hus
tänker jag nästan aldrig på hur
huset ser ut utvändigt


medan vi befinner oss utanför ett hus
föreställer jag mig så sällan hur
huset ser ut invändigt




Vill alltid gå här
där grå steg sig mäta
med minnen i färg
som hopp på nytt mata


där var variant
märks bäst mot detsamma
åt hundra håll drar
men hamnar hos mamma





iakttagelser som delvis legat i utkast
inräknas även såsom Rondell # 14


0W0

AHA-upplevelse # 2 anbelangande Beatles

Både en låt kallad Good Night och en Good Morning Good Morning har ju John komponerat. Aldrig förrän nu har jag tänkt på dem samtidigt!!

Medan G.N. ligger sist på vita albumet är G.M.G.M. sista Pepper-spåret av bara Lennon (innan den ultimata samverkan).

Så himla olika stilar!!
Ringos lugna avslutningssång låter närmare Pauls melodiösa ådra (som om Yesterday hade blandats med Golden Slumbers)??
Dock den satiriska tupphälsningen drar snarast åt Georges håll (likt Savoy Truffle kryddad med Taxman)??

Jäklar vad alla fyra förmådde glida mellan genrerna - och ändå låta personliga!!




Reflektion 2 B :

Picture yourself in a värld där Yellow Submarines A-sida hade blivit B-sida till Magical Mystery Tour.. dvs likt två långa E.P. som fått bilda en L.P. 
Passar förvånansvärt bra eller uruselt ihop?? 
Iofs hade väl ingen kunnat veta -67 vilken sorts film som skulle hittas på -69, men man kan ju alltid vänta med att släppa filmmusik på skiva....




0W0

Tomiro's Diary : Wednesday 67:th of Maybe 2050

You finally get a really good night, after thousand days of struggling loneliness. This hard day's night is multiplied like ordinary life. Millions of maybes got shaped into a definitive, clear chord. Soaring through skies, sailing like a space ship, your dream became ready to land in reality. The world had shown endless nonchalance. Especially when you tried to express your love - no one gave anything in return. You believed Law of Love was opposite to what they say. We know it just takes time. Eighty and thirty years ago, such chords was recorded on black plastic wheels, into white.








0W0

AHA-upplevelse # 1 anbelangande Beatles

A Hard Day's Night är inte bara första albumet där varenda spår är komponerat av Lennon och McCartney, utan det enda! Efter sådant rakt igenom glänsande prov på förmåga, kan det tyckas kontraproduktivt att de återgick till att blanda in covers, när bandet kunde ha släppt fram Harrisons saker tidigare...? Hursomhelst har AHDN den mest oerhört sammansvetsade spelglädje! Dessutom är här sista gången (andra gången) som Harrison sjunger huvudstämma i ett stycke skrivet av annan bandmedlem än sig själv.

 

 

 

 

0W0

Skoliga Solens Sista Vers

Början på ett sorts retroaktivt avsked
(för min del 1991 kring mitten av maj)



befinner oss i högstadiets sista
soldränkta månad

där grusgård får en ljusgrön, okänd gnista
liv av vår trånad

snart brinner bänkars trögtänktaste trista
bok länge lånad

är rädd för om vi flög, kunde allt brista;
tror jag blir hånad

så gör istället färdigt hjärtats lista :
skolfotons rodnad

vem gillat bäst på freda eller tisda??
stor dröm smått spånad

Sophie filosofi får mig svårt rista
i sand lätt hårdnad

oändlig saga smög jag att bevista
snabbt med ny brånad

till sommarn möts vi ej mer - måste mista
hur fint än ordnad

du svävar som vitt kaos, svart sänkt i kista
långt ifrån grånad






inräknas/uträknas såsom Bänk # 14 + Tröskel # 16 


Handlar snarast om allihop - även om en viss Sophie glimtade fram med sitt enkla skratt ur minnets moln.. i kontrast till mer smärtsamma bekantskaper.

Andra ansikten än just hennes betydde mer då - men spännande att vemsomhelst kan/kunde bli intressant; om man väl börjar tänka kring vem personen är/var..



Hade heller ej läst Sofies Värld som tydligen skrevs -91 - men inlett Den Oändliga Historien som jag avslutade innan nian tog sin ände.

Även Svenne Hedlund kunde sjunga på svenska, så i en låt Sagan om Lilla Sofi (komponerad av Benny, text av Berghagen) som jag märkligt nog upptäckte den våren.




0W0

Astronaut 25 : YATZY

efter en helt ny omgång av det gamla spelet
hos min kompis på höjden



kastar fram tärningarna
genom yttre rymden
en tyngdlös chans
på triljoner att de landar
tillsammans på
siffrornas fruktbaraste yta
där jordgubbar just
tagit semester samtidigt
som jupitergummor minns
varenda kant de rullat över
mattor in under kökssoffan
ombord på vårt mysterium



hade behövt en stor stege
men fick i varje fall en liten
lutad mot månlandaren som skulle kunna bli
din tillräckliga kåk
byggd av ett par fyror
och triss i treor
når jag upp till gamla vanliga rutan
proppfylld med mintchoklad
en fläck i protokollet
medan femte fönstret lyser
med sin frånvaro
forever Mighty Quinn
bevakar magiska mönstret
så ingen får YATZY idag



här stod en panncentrals skorsten
en gång på tidiga 80-talet
intill ett föråldrat, inmurat skyddsrum
som vi aldrig lyckades öppna
sedermera tror du mig ha
sparat ihop hela livet till
two pair of queens
likt en desperat sista chans
stryker fyra knektar sina morrhår
med svarta ögon i det vita
kastar katten tärningarna bort
genom inre rymden








inräknas även såsom Överlevande # 5

+ min utvikning efter annans kommentar :

Absolut syftar jag bl.a. på låten, så spirituellt upplyftande och coolt jordbindande!!

Min dikt dock har väl nästan ingenting att göra med Dylans skapelse. Bara med barndomsminnet att jag brukade associera Mighty Quinn med platsen där panncentralens hisnande torn stod. Vid gräsplättarna kring dammen där numera min kamrats höghus blivit byggt....

Mycket redan då gammal musik spelade vi av från grannar. Min dagmammas äldre son/söner hade en kompis som hette Jonas. Förknippar även honom med tongångarna - tror mest pga "You'll not see (nothing like)" i mina små öron lät som "Jonas i....." [om man alltså sväljer t:et i not och hoppar direkt till see]

Någon av dessa större barn kan också ha visslat, ungefär så som jag hörde flöjt-temat (tydligen spelat av Klaus Voormann) som genomkorsar Mighty Quinn-singeln, innan flöjten o dyl ersattes av synthar nästa decennium.

Fastän nog oerhört sällan var med och lekte med honom (varav en gång byggde snögrotta, precis som eskimåer [Quinn The Eskimo] så blev Jonas en av alla ikoner/symboler som växte i mitt huvud.

Häri vilar mycket riktigt en av textens stora hemligheter... om än mixad med aktuella återupptäckten av tärningsspelet.




0W0

Märkliga Mäktiga Byggnadsverk jag sett i verkligheten

Kvintett 6
från långt före coronan
2 x 5 kort tagna vid :

Hissen i Lissabon
Svampen i Sevilla
Katedralen i Siena
butiksArenan i Barcelona
HundertwasserHaus i Wien

0W0

Somnar på Rygg, Vaknar på Mage

kring sovställningar



Trygg nog att somna på rygg..
Brukar dock vakna på mage

Vidöppna tankar vänds om
Skygg eller rädd snarast jag e' ?



Sova på sida känns vrångt..
fast folks mest vanliga läge

Hopkrupna ben - men hur trångt?
Armaxlars tryck trots allt drägligt!



Blott sju procent i "fritt fall"
Åtta procent kör "soldaten"

Andning blir titt som tätt störd?!?
Även beror hur smält maten..



Vänder mitt huvud igen
Drömmarnas sol byter säten..

Sjunger om kudden så skön
..mitt i trafikskramlets läten




inräknas såsom Rondell 15

0W0

Trasiga Trappor med Hela Fötter hellre än Tvärtom???

- Vilket skulle du helst föredra att behöva göra :

traska i trasiga trappor med hela fötter
eller
traska i hela trappor med trasiga fötter
??
?

En frågeställning som min hjärna just konstruerat.

Här låtsas jag vara tre filosofer 
som trasslar ut grunderna för sina värderingar.


 
Del 1 av törhända 3
 
Gustav Grund :
- För att närmare reda ut frågeställningen ifråga, så har jag (Grund) bjudit in mina bägge kollegor (Platå och Trasselgren) till denna brokiga panel. Vi sänder härmed en filosofisk trekvart, uppdelad på tre samtal. Såhär i Valborgstider må det fylla ett eller annat inställt evenemang med något relativt trevligt att klura kring.

Therese Platå :
- Då börjar jag. När trappor är trasiga, torde även fötter riskera att BLI trasiga... Därför skulle jag föredra de helt fungerande trapporna.

Patrik Trasselgren :
- Under dessa fiktiva betingelser vore ju redan dina fötter trasiga - såvitt du väljer detta bland två icke önskvärda alternativ. Det vill säga du får svårt att gå a priori. Vad har du i så fall för glädje av att trapporna befinner sig i friskt tillstånd??

Therese Platå :
- Nåväl, nu är det knappast bara jag som går i trappor. Föreställer mig att fler själar finns, även i vederbörande frågas universum, varav majoriteten kommer ha nytta av hela trappsteg...

Gustav Grund :
- Sedär, det gick kvickare än jag trodde..! Nu har ni redan tagit flera viktiga steg i tankeprocessen.

Patrik Trasselgren :
- Kan så förefalla. Dock som alltför ofta vid dylika, grovt polariserande spörsmål, finner jag att betingelserna är på tok för luddigt angivna. Vilken sorts trasighet talar vi om - eller snarare vilka sorts trasigheter??

Therese Platå :
- Även helheten måste definieras. Hur är rummet beskaffat varigenom vi färdas? Sker förloppet nedåt och/eller uppåt?? Finns det någon ände här? Och består den i så fall av tid eller kött??

Gustav Grund :
- Låt oss säga att en skadad sena motsvarar cirka tolv genomruttna trappsteg. Samt hur miljön utgörs av ett STORT SLOTT. Där har vi kanhända ett någorlunda rättvist scenario?!

Patrik Trasselgren :
- Oerhört svårt att se vad rättvisa skulle ha att göra med denna nödtorftigt konstruerade fiktion - för att inte tala om den bristfälliga mätbarheten som luktar inkommensurabla hugskott.

Therese Platå :
- För min del blev bilden genast mer uppenbar! Såtillvida ruttenheterna är tillräckligt jämnt utspridda längs slottet, ökar chanserna att hoppa över dessa steg - jämfört med vad jag tidigare föreställde mig. Därmed ändrar jag värdering, till att varje fotsena bör hållas intakt oskadad.

Gustav Grund :
- Hoppla hoppla!! Där ändrar du värdering, medan din värdegrund förmodar vi förblir densamma? Det var ju förträffligt hur trappan fick en smula nytt ljus kastat över sig...




del 2 av törhända 3

Gustav Grund :
- Jahapp! Då blev det en hiskeligt lång fikapaus från vårt filosofiska samtal. Valborg är redan över och mer än så. Lyssnarna må nu vara riktigt sugna på vilka reflektioner som har utspelat sig i pausen. Vilka medvetna eller undermedvetna steg har tagits i era trappskallar... om jag så får formulera frågan??

Therese Platå :
- Då kan jag avslöja hur jag passade på att testa tjogvis av verkliga trappor, varav två återfanns i direkt anslutning till radiostudion här. Femtiotre procent av trapporna var faktiskt trasiga, mer eller mindre, medan jag trodde att redan tretton procent skulle ha varit att ta i lite väl i överkant.

Gustav Grund :
- Ojoj då!! Vad kan dessa testresultat ha lett fram till för tankegångar...?

Therese Platå :
- Jo, följaktligen föreligger indicier på att vanligt folk titt som tätt kommer i kontakt med vår typ av dilemma - vilken trasighet som skall väljas på bekostnad av vilken helhet...

Patrik Trasselgren :
- Grundfrågeställningen inkluderar fortfarande varken reella trappor eller fysisk undersökning av desamma. Enbart något värdemässigt förhållande mellan föreställda trappor och ens egna fötter är av vikt.

Therese Platå :
- Hur kan herr Trasselgren fastslå att det rör sig om "ens egna fötter"?! Om nu trapporna är såpass objektslösa - varför skulle då fötterna dela samma grund som det subjekt som upplever sig äga dessa fötter??

Patrik Trasselgren :
- Där fick fru Platå äntligen till en relevant kritik av problemformuleringen! Vi bör hädanefter taga fötternas icke självskrivna tillhörighet i beaktande..

Gustav Grund :
- Hedervärt initiativ! Emellertid var ämnet avsett att beröra den praktiska filosofin snarare än den teoretiska. Jag vill att ni prövar era personliga preferenser, genom potentiellt etiska ställningstaganden. Så långt det går här bör tingens natur lämnas därhän.

Patrik Trasselgren :
- Etiska värderingar i relation till trappor?! På sin höjd förmår jag väga in ESTetiska preferenser. Som rimligen även fru Platå har sådana att anförtro oss..?

Therese Platå :
- Min smak för diverse trappsteg vicavi fossingar eller deras beklädnad - dylikt har jag ingen lust att ventilera i herr Trasselgrens sällskap.

Gustav Grund :
- Nu må vi ingalunda bli alltför personliga!! Frågan gäller preferenserna snarare än vem som har dem. Therese, du var tidigt inne på aspekten fler människor än du själv lär traska i trappor... Vill du utveckla det?

Therese Platå :
- Absolut! Tänker att om trappor är trasiga, så påverkar det allas tillvaro, i synnerhet dem som brukar begagna sig av en viss trappa - alternativt dem som plötsligt försöker göra det, utan kännedom om aktuell trasighet. Här ställs vi då inför just precis ett etiskt perspektiv.

Patrik Trasselgren :
- Nämen, hör nu! Trasigheten hos de alltjämt fiktiva föremålen gällde a priori.. Det hela var inget som den enskilde filosofen avsågs ha åstadkommit eller på annat vis bära samvetsmässig koppling till.

Therese Platå :
- Så långt är vi säkert överens.. ..även fast folk kan ha dåligt samvete för allt mellan himmel och jord - oavsett hur vi filosoferar eller ej. Nå, vad jag skulle få sagt var : att om man känner till trappans trasighet, men ändå väljer att beträda den med sina hela fötter - så riskerar man att förvärra belägenheten ytterligare, för själva trappan samt för dem som också behagar vilja slita på trappans steg...

Gustav Grund :
- Fint förutseende tankegångar!! Vore det härmed värt att avstå sina hela fötter, alltså välja trasiga fötter?? För att undgå att andra kan bli olyckliga...

Patrik Trasselgren :
- Absurd vinkling! En fri själ kan väl för helsifyr låta bli de trasiga trapporna, och finna på en lämpligare väg istället?!?!  I synnerhet om han har hela, friska fötter....

Therese Platå :
- Eller hon! Hursomhelst förekommer ibland påfallande ofta trappor som få själar förmår kringgå, dvs av nödvändigt inplacerad karaktär. Där torde minst tolv av tretton personer vägra att hoppa ut genom fönstret, men fördenskull ej heller snällt sitta kvar på arbetsplatsen hela helgen.

Patrik Trasselgren :
- Säg har Therese hört talas om hiss?!

Therese Platå :
- Vaddå?! Du som är värsta superfilosofen uti torraste tåspetsarna... Försöker Patrik behaga skämta?! Vad var det för brist på argument som du kom med nu?!

Patrik Trasselgren :
-Nejdå, jag är blott trött på idioter som envisas med att sammanblanda hypotetiska exempel med reella förekomster. Ajaj, min fot!! Vad tar du dig till, människa?!

Gustav Grund :
- Jag befarar att vi behöver ännu en paus...




0W0