BärplockarDjurens journal : Hjort-Ronny Startar Säsongen

jo
lika gott
att börja plocka
redan på vårkant
ifall bären skulle ta slut
eller utebli
bara sådär
genom regeringarnas påhitt
nån hemlig ransonering
nåt krig på förhand
nu har de
iåförsig
fyllt på buskarna
samt tuvorna rejält
vad det tycks
Hjort-Ronny heter jag
har guldkrona på skallen
eljest smutsig
men hederlig
lätt darrbent
och sällskapet mitt
bär sitt namn
Inga-Grisa Lingonris
söt som ingen
sur emellanåt
traskar vi korg
vid korg här över
flätade rötters trassliga snår
med solsken i blick
fast jordelivet är
så att säga
på upphällningen av
sin forna glans
med gråt i gummistövlarna
håller vi skratt på tungspetsarna
åt nån som ids
lyssna två sekunder
på eviga vidden
av förtida skörd
gör ju ändå
inga insekter förnär
hur vi utsätter
oss här
mitt i samlade skrotgårdars
osanna korn
längs mänsklig knut
inför fasansfulla fabler
komplett lugn
om än ej mätt
letar man
och kvinna knoppar
att näras av
ända till hösten
två tomma bröst
som sjungande bärs
hoppfulla
med smidig hand
mot stabil fot






 
Första episoden i en fiktiv dokusåpas utkorg
Turen görs 31:a April i potentiella nödens år 2020





samt svar på fråga annorstädes :

Tackar för frågan!! Jodu, även i min barndom fullkomligt avskydde jag bärplockning = bland det allra långrandigaste som fanns då (förutom smultron på tomten typ, som du nämnde).

Mina fullmogna släktingar, dvs de vuxna, skulle oftast fortsätta och fortsätta en stund till, tills de hittat tillräckligt med blåbär eller hjortron. Vi syskon+kusiner hade ingen naturlig tillgång till massa leksaker under tiden (på sin höjd några serietidningar eller ett par game&watch-spel) före mobilernas epok. Åtminstone 1983, medan 1984 hade morbror redan skaffat husvagn, som innebar mer vanliga rit- & pyssel-saker vid bord halvt inomhus (så slapp man i bästa fall myggen och knotten, jo).

Hur outhärdligt det än var, så saknar jag djupt dessa exkursioner nu. Särskilt när knappt några hallon alls vuxit på buskarna här hemmavid, varken i fjol eller fjolfjolas?! Varje gång jag lyckats dyka in i ett bärsnår (av vilken sort det än må vara) så har jag ingalunda velat kliva ut igen förrän samtliga bär är plockade.

Dessvärre har jag nuförtiden haft för små bärkärl med mig, dvs inga alls, bara vattenflaskorna tömda efter morgonens arbetspass. Så likafullt ätit upp hälften omedelbart..

Nu torde jag mao vara helt o hållet som de vuxna var på 80-talet, eller ännu värre. Alltså om jag väl fick chansen till en heldags plockning med familj/familjer som sällskap..

Såpass lockande har plockarvärlden känts ända sedan jag gick med här på poeter, eller förmodligen flera år dessförinnan också. Minns 1999 när jag oväntat fick hänga med på hjortron-jakt - och lyssnade i lurarna samtidigt på Mahlers sjunde symfoni samt lättare musik, gungande från tuva till tuva - en av de bästa upplevelserna jag någonsin haft. 1985 var dessvärre precis före freestylens tidsålder (för min del ivf, fast de ju fanns).

Sist men inte minst så älskar jag ju bär, mer o mer för varje dag, och skulle inte sitta helt fel att slippa betala för alla jag äter. Hmm, om jag ej hade tidningsbärandet även sommartid, så hade jag gärna tagit anställning som bärplockare istället. Fast det är sant - går det för mycket på automatik och tidspress, så blir det nog en tämligen annan grej - än att leta bär som äventyr och/eller meditation.



0W0