med E. eller ej

väldigt längesen jag drömde så levande 
om E. som denna påskafton
en ganska vardaglig men förundransvärt 
lång skön scen att vakna ur 




Evigheter sedan känns det som, som jag hamnade bredvid E. Vi är väl hur vuxna somhelst nu(?) medan situationen tycks exakt som då vid sexton-sjutton. Skolbänkarna av vanligt trä står med ett par meters lucka ifrån varann. Hennes långa gyllene hårtestar, och svårutgrundliga leende, synes ännu vackrare än någonsin. Ändå är mitt behov av att hela tiden snegla mot E. nästan bortblåst.. som om jag lätt kan fortsätta leva utan förälskelse.


Emellertid vänder jag blicken mer uppenbart mot hennes ögon när jag väl gör det. Erotiska övertoner korsas med änglalika undertoner - eller om det helt enkelt är vice versa - mitt i den dammtorra, akademiska grundtonen. Nog förefaller E. sällsamt tillmötesgående nuförtiden?! Även fast jag redan då inbillade mig hon verkligen kände något motsvarande.. ..en illusion smärtsam att svälja.


Egentligen förväntas vi ha ingen somhelst kontakt under denna lektion. Uppsatsen vi ska skriva är terminens mest avgörande. Lärarinnan är en mix mellan hon i tyska språket och hon i litteraturhistorian, sammantaget den strängaste men ändå hjärtligaste. Temat verkar dock vara klädedräkter ur massa olika tidsperspektiv, vartill vi just fått varsitt kompendium att bläddra i. Inga bilder direkt, mest introducerande texter... Hinner man kika igenom en hel timma innan skrivandet börjar?


Uppenbarligen har vi redan startat. Läsande och skrivande skola pågå parallellt. Samtidigt står jag med E. i passagen mellan skolsalen och en privat kammare. Vi pratar inte precis, men har någon sorts annan kommunikation. Nu upptäcker jag hur de sista sidorna i kompendiet består av E:s egna dagboksanteckningar. Det måste vara blott jag som råkat få dem?! Kanhända revs hennes sidor ur av misstag - när vi skickade vidare uppgiften genom klassrummet..? Hur ska hon i godan ro kunna tro på det..? Eller så är den kvinnan mer intresserad än jag vågar ta på allvar..?


Erfarenheter som jag föga hade anat, skymtar fram i hennes sätt att gestalta andra förhållanden. Mitt i allt har E. gått ut till toaletten. Då kan jag lugnt tolka dessa anteckningar, som gärna får vara hennes skiss till en hel roman. Skulle jag ge dem tillbaka, torde vi bägge bli misstänkta för fusk(?). Något som vi aldrig dittills gjort oss skyldiga till.. och kanske inte heller senare. Det här utspelar sig under den epok jag som bäst läste Ende, besynnerligt blandat med Brögger, och bara kunde drömma om att upptäcka Kafka kompletterad med Kandre och Runefelt t.ex.


Emedan hon strax står vid min sida ånyo, behöver jag inte bekymra mig om att läsa för ingående. Blyghetens kompakta fält från förr i tiden, som vi båda bar med oss, har blandats ut med något betydligt mindre livsavgörande. Här råder distans. Vilket inte desto mindre öppnar för intima famntag.. ..som skulle tyckts mig paradoxalt på den tiden. Vi får av lärarinnan lov att träda in i den privata kammaren, möblerad med dubbelsäng och chiffonjé snarare än skolbänkar.


Med ens frågar jag hur hon föredrar att skriva : Sittande? Stående? Liggande? Märker ej själv först hur undran anspelar på potentiella samlagsställningar. E:s leende visar att det känns som en helt naturlig frågeställning. Svaret emellertid är höljt i gåtfullhet. Allt kan landa i lakansväven likaväl som vid skrivpulpeten. Vet ännu inte om det här är en verklig dröm eller en drömsk verklighet.... så spännande i all sin fridfullhet!!





inräknas såsom Gräns # 16 och/eller Bänk # 15


0W0