Goda Grannar igen

Gripande roligt hur jag känner igen vartenda ansikte och var femte replik ganska ordagrant.... Ur första avsnittet :
 
"-Alltså man skulle varit häst! Tänk vilken uppmärksamhet de här herrarna hade ägnat en då!! Iris Bulwark gick i dödens under hela loppet, men vann ändå till kanonoddset 1:53. -Kanonodds? 1:53 - det ger knappt pengarna tillbaks."

 ....efter såpass gott om år har förlöpt, och nästan aldrig tänkt på serien.




0W0

Tre Goda Små Misstag

som jag lyckats göra på sistone


Redan på morgonkvisten
passerade min cykel konditoriet
efter aptitretande nattjobb
gick jag ovanligtvis in
medan de nybakade valnötsbröden
alltjämt var varma
köpte jag dessutom en apelsinsmakspralin
och stoppade den i samma
papperspåse utan en tanke på
att chokladen snart skulle kunna smälta
likt frosten i februari-mars
ty nu stod april
i full sol
och bröden behöll
sin värme
längs alla backarna hem
väl framme vid skärbrädet upptäckte
jag hur där bildats
spridda fält av smält
fruktchoklad över
brödens egna skorpor
och smakade hur läckert somhelst


Möjligtvis ännu godare
och definitivt mer sällsynt gäst
var den italienska ölen
en svartaste imperial stout
som räcker hela veckan
om man täpper med propp
dock den här flaskhalsen var såpass unikt formad
att min vanliga icke passade på
så fick istället pressa i
en kork sparad
från något portvin
som nästa kväll icke
gick att vrida ut
ens med korkskruv utan att spricka
och riskera tryckas ned
eller smula sig
så resten av fyndet blivit illa att dricka
men jag löste det
med märkliga vinklar och potatis-sticka


Däremot handsprit
brukar jag aldrig använda
sålänge det finns tvål
emellertid
på ett folktomt konditoris toalett
där jag tryckte på
den behändiga behållarens långa arm
kom en stråle sprit
rakt på min skjorta
oförberedd på
det besynnerligt korta avståndet
medan tvålen för sin del
hängde snällt
på andra kanten
vartill min blick
i god tro
aldrig sett sig nödgad att snegla
nå, ingen skada skedd
såvitt ej samtidigt skulle
ha börjat brinna
som det givetvis ingalunda
gjorde enligt lagen om
trots allt
mycket sällsynt jävlighet




[inräknas såsom Matris # 21]
 
0W0

BärplockarDjurens journal : Veronica Räv Gräver vidare

Bär kan man betrakta både som kollektiva och privata, som allestädes närvarande och särskilt svåråtkomliga. Björnarna har en obegripligt massa blåbär samt tillråge på allt de där bären uppkallade efter sig själva. Då vill jag ha rävbär! Snarast håller dessa redan på att uppenbara sig. Rävbär vore en naturlig följd av min existens; så tar mig friheten att skapa dem. Människor berättar att björnbär inte bara finns - utan dessutom gott om (om än inte på denna änden av deras semester).


Däremot sagorna om Räven brukar få nöja sig med Rönnbär. För helsifyr, sådana är ju sura! Bär bör vara söta och snälla. Får jag bestämma skola de även vara en smula salta och smarta (åtminstone rävbär). Sällan bör bär öppna käften, sålänge som de icke har något mycket berikande att berätta. I regel ser jag helst sofistikerade uttryck, men förfaller stundvis till efterapningar typ "hjälpa mig att bära hem Berra" - som aldrig upphör vara jäkligt roligt. Soligare än ett hjortron ler denna varelse, ända tills plikten kallar. När reveljen ljuder kommer även älgen att ställa sig i givakt.



God morgon på er förresten!! Ni vet inte huruvida jag nyss har slunkit ut - eller är på hemväg efter nattens nödvändiga äventyr. Rutinerat tar jag ett par klunkar regn som apertif.... följt av någon råtta som skrovmål eller rentav någon hare... ...och till dessert ett dussin vitt skilda bär. Helt grön om öronen blir jag av skamlös omogenhet. Nåväl, bara spelar, för att smälta in i vårsnåren. Björksav från finska, friska björkar har min väninna Wiveca provat. Plus alla hallonen på burk, ja hon fick en fot in i människornas rike. Svansen tog ett troll hand om, medan hon begärde en ekorres i utbyte.


Gryningen gör mig återigen hungrig. "Svälta Grävling" tänker ni ingalunda då - och det är helt riktigt, ty på de svartvita tangenterna har jag programmerat in ändlösa trombontoner varvat med hastiga harklingar. REWIND : Sällan bör bär öppna käften, sålänge som de inte har något mycket berikande att berätta. REWIND : Människor berättar att björnbär inte bara finns - utan dessutom gott om.... Bäver är heller ingen brist på här, fastän de tycks äta träd snarare än bär. Tar nog en intervju med Bodil Bäverbär framåt maj, om hon kommer??



Hört via Hjort-Ronny hur de stackarna är i synnerligen stort behov av bärplockare denna säsong. Grunnar på att tassa dit och bistå dem vid sina jordgubbsodlingar. Nå, då kanske en annan också drar på sig coronavirus..? Slipper i varje fall trängas med massa polacker och romare - eller vilka sorter som människorna nu har. Saknar visserligen kontonummer att få kontanter insatta på, men är nöjd som fan med att ta ut lönen i reda bär (därtill ett tjog hönsfåglar givetvis).


Och gratis sovplats skaffar jag i buskarna eller någon grannes gryt. Begär ingen husvagn ens, även om de verkar hur trivsamma somhelst. Körkort kan bli enda kruxet - om sådant krävs så kör jag med keps och hästsvans, därtill mitt pålitligaste leende; det gör sig bra på kort. På längre sikt skall jag lära mig cykla - får väl bli när man har mindre fullt upp med all bärplockning...




= Andra episoden i en fiktiv dokusåpas utkorg. 
Exkursionen sker 32:a April i potentiella nödens år 2020


0W0

SÄRÖ, ett vanligt särskilt ställe

många år sen senast
såg mer av dess centrala hus nu
mindre av skog o hav

BärplockarDjurens journal : Hjort-Ronny Startar Säsongen

jo
lika gott
att börja plocka
redan på vårkant
ifall bären skulle ta slut
eller utebli
bara sådär
genom regeringarnas påhitt
nån hemlig ransonering
nåt krig på förhand
nu har de
iåförsig
fyllt på buskarna
samt tuvorna rejält
vad det tycks
Hjort-Ronny heter jag
har guldkrona på skallen
eljest smutsig
men hederlig
lätt darrbent
och sällskapet mitt
bär sitt namn
Inga-Grisa Lingonris
söt som ingen
sur emellanåt
traskar vi korg
vid korg här över
flätade rötters trassliga snår
med solsken i blick
fast jordelivet är
så att säga
på upphällningen av
sin forna glans
med gråt i gummistövlarna
håller vi skratt på tungspetsarna
åt nån som ids
lyssna två sekunder
på eviga vidden
av förtida skörd
gör ju ändå
inga insekter förnär
hur vi utsätter
oss här
mitt i samlade skrotgårdars
osanna korn
längs mänsklig knut
inför fasansfulla fabler
komplett lugn
om än ej mätt
letar man
och kvinna knoppar
att näras av
ända till hösten
två tomma bröst
som sjungande bärs
hoppfulla
med smidig hand
mot stabil fot






 
Första episoden i en fiktiv dokusåpas utkorg
Turen görs 31:a April i potentiella nödens år 2020





samt svar på fråga annorstädes :

Tackar för frågan!! Jodu, även i min barndom fullkomligt avskydde jag bärplockning = bland det allra långrandigaste som fanns då (förutom smultron på tomten typ, som du nämnde).

Mina fullmogna släktingar, dvs de vuxna, skulle oftast fortsätta och fortsätta en stund till, tills de hittat tillräckligt med blåbär eller hjortron. Vi syskon+kusiner hade ingen naturlig tillgång till massa leksaker under tiden (på sin höjd några serietidningar eller ett par game&watch-spel) före mobilernas epok. Åtminstone 1983, medan 1984 hade morbror redan skaffat husvagn, som innebar mer vanliga rit- & pyssel-saker vid bord halvt inomhus (så slapp man i bästa fall myggen och knotten, jo).

Hur outhärdligt det än var, så saknar jag djupt dessa exkursioner nu. Särskilt när knappt några hallon alls vuxit på buskarna här hemmavid, varken i fjol eller fjolfjolas?! Varje gång jag lyckats dyka in i ett bärsnår (av vilken sort det än må vara) så har jag ingalunda velat kliva ut igen förrän samtliga bär är plockade.

Dessvärre har jag nuförtiden haft för små bärkärl med mig, dvs inga alls, bara vattenflaskorna tömda efter morgonens arbetspass. Så likafullt ätit upp hälften omedelbart..

Nu torde jag mao vara helt o hållet som de vuxna var på 80-talet, eller ännu värre. Alltså om jag väl fick chansen till en heldags plockning med familj/familjer som sällskap..

Såpass lockande har plockarvärlden känts ända sedan jag gick med här på poeter, eller förmodligen flera år dessförinnan också. Minns 1999 när jag oväntat fick hänga med på hjortron-jakt - och lyssnade i lurarna samtidigt på Mahlers sjunde symfoni samt lättare musik, gungande från tuva till tuva - en av de bästa upplevelserna jag någonsin haft. 1985 var dessvärre precis före freestylens tidsålder (för min del ivf, fast de ju fanns).

Sist men inte minst så älskar jag ju bär, mer o mer för varje dag, och skulle inte sitta helt fel att slippa betala för alla jag äter. Hmm, om jag ej hade tidningsbärandet även sommartid, så hade jag gärna tagit anställning som bärplockare istället. Fast det är sant - går det för mycket på automatik och tidspress, så blir det nog en tämligen annan grej - än att leta bär som äventyr och/eller meditation.



0W0

isolerad Sol

Astronaut # 19



Solen håller sig
isolerad
ifrån sina älskade planeter
bakom koronan
Samtidigt känns
dess strålar och syns
överallt



Filmen sitter säkert
kvarglömd i kamerahuset
från förra seklet
(med ISO 200)
Likafullt ligger gränderna
på samma ställen
genom (snö)drivor av nya
vinklar fångade



Somliga håller sig
nästan jämt
vid liv
Om än somrarna går längs
ensliga snår
utan minsta bär i sin hand
så finner de
en annan stig







= på tema ensamhet som en vän kan komma att tonsätta...


0W0

Vem Bor Här? - Ingen Aning

Kvintett 5 från långt före coronan
kort tagna i :
Cannes x2
Bordeaux x2
Obidos x2
Tarragona x2
Cortona x2

Apelsinens Apokalyps, min Sista Lucka

i vår stafettskrivna PåskKalender


Aprilsolens skarpa strålar faller sällsamt ödmjukt över springbrunnen. Kjell har ställt sig mitt på det tomma torget. Nu anropar han sin orangutang genom apelsin-radion. Molly är med på den andra kanalen, direkt från balkongen. Orvar som hör anropet börjar springa, dvs lufsa och hoppa, tillbaks från förorten mot centrum. Emellertid ej förrän han givits löfte om att få överta Kjells gamla album-samling, rör apan rejält på påkarna. McCartneys RAM och Monkees mest bortglömda platta är värda vilka steg och mått somhelst. Först då kan tillvaron bli komplett. Molly skulle hemskt gärna ha tillagt en dos medicin som piska och ett par klementiner som morot, men fattar ju att det vore överflödigt nu.


På samma tomma torg har en påfågel tagit plats. Den pysslar vanligtvis med sömnad av karnevalsdräkter, men är preliminärt arbetslös pga folksamlingsförbudet. Påfågeln ifråga ägs av en patient till Peggy Påsk, fast klarar sig normalt för egna fötter. Vid detta världsunika tillfälle krävs dock sammanhållning, så att den potentiella katastrofen icke finner nakna fästpunkter. Peggy Påsk kommer personligen ut från sjukhuset, för att bistå påfågeln. Hennes patient ligger nämligen och värper sin unge, inne på avdelningen för äggbärande människor. En och annan katt har också lyckats kläckas. Medan syster Fladdermusan hänger inuti studion med helt andra provrör. Hattmakarna får rycka in och blåsa skor av glas. Varje minut är dyrbar att tillverka i år.


Två andra personer har också ställt sig på det tomma torget. De inväntar just sin hare respektive sköldpadda. Den senare är första pojke ur sitt släkte att ha förlösts genom en livmoder. Ägarinnan ville testa det postmoderna alternativet till äggvägen. Genom att själv modifiera sig till sköldpadda dessförinnan, hjälpte hon processen på traven. Peggy Påsks patient slipper dock bli bevingad, såvitt hon ej vill. Molly har redan läst i magasinen på jobbet om hela karusellen, ur både biologiska och sociologiska perspektiv plus vareviga nickedocka däremellan. Haren söker hinna in en stund i samtliga butiker på vägen - så den anländer sist. Sköldpaddan kommer precis före, medan apan blir god tvåa efter påfågeln.


Nu står alla fyra paren som i givakt eller andakt. En aning om forntida ryttare som skola återvända hit, går som ett aldrig sett sus genom publiken. Lyser med sin frånvaro gör all denna publik visserligen, men Kjell & co vet hur många som faktiskt sitter på sina balkonger beredda att skåda sammandrabbningen. Luften darrar som om Liverpool skulle möta Juventus, inför en avspark med rötter ända ned i apornas urverk. Bollen lär bli lika mosad som även den bästa apelsin. Eller månne lägger sig hela solsystemet ned och jublar av salig fred redan innan man har satt igång...? Detta halvt om halvt oregisserade drama, förutspås utspela sig i första hand mellan ryttarna av de fyra kulörerna själva. Och i andra hand mellan de fyra människo/djur-paren - beroende på hur dessa tolkar den apokalyptiska kampen, med tillhörande harmonier bakom paddans sköld.







0W0

med E. eller ej

väldigt längesen jag drömde så levande 
om E. som denna påskafton
en ganska vardaglig men förundransvärt 
lång skön scen att vakna ur 




Evigheter sedan känns det som, som jag hamnade bredvid E. Vi är väl hur vuxna somhelst nu(?) medan situationen tycks exakt som då vid sexton-sjutton. Skolbänkarna av vanligt trä står med ett par meters lucka ifrån varann. Hennes långa gyllene hårtestar, och svårutgrundliga leende, synes ännu vackrare än någonsin. Ändå är mitt behov av att hela tiden snegla mot E. nästan bortblåst.. som om jag lätt kan fortsätta leva utan förälskelse.


Emellertid vänder jag blicken mer uppenbart mot hennes ögon när jag väl gör det. Erotiska övertoner korsas med änglalika undertoner - eller om det helt enkelt är vice versa - mitt i den dammtorra, akademiska grundtonen. Nog förefaller E. sällsamt tillmötesgående nuförtiden?! Även fast jag redan då inbillade mig hon verkligen kände något motsvarande.. ..en illusion smärtsam att svälja.


Egentligen förväntas vi ha ingen somhelst kontakt under denna lektion. Uppsatsen vi ska skriva är terminens mest avgörande. Lärarinnan är en mix mellan hon i tyska språket och hon i litteraturhistorian, sammantaget den strängaste men ändå hjärtligaste. Temat verkar dock vara klädedräkter ur massa olika tidsperspektiv, vartill vi just fått varsitt kompendium att bläddra i. Inga bilder direkt, mest introducerande texter... Hinner man kika igenom en hel timma innan skrivandet börjar?


Uppenbarligen har vi redan startat. Läsande och skrivande skola pågå parallellt. Samtidigt står jag med E. i passagen mellan skolsalen och en privat kammare. Vi pratar inte precis, men har någon sorts annan kommunikation. Nu upptäcker jag hur de sista sidorna i kompendiet består av E:s egna dagboksanteckningar. Det måste vara blott jag som råkat få dem?! Kanhända revs hennes sidor ur av misstag - när vi skickade vidare uppgiften genom klassrummet..? Hur ska hon i godan ro kunna tro på det..? Eller så är den kvinnan mer intresserad än jag vågar ta på allvar..?


Erfarenheter som jag föga hade anat, skymtar fram i hennes sätt att gestalta andra förhållanden. Mitt i allt har E. gått ut till toaletten. Då kan jag lugnt tolka dessa anteckningar, som gärna får vara hennes skiss till en hel roman. Skulle jag ge dem tillbaka, torde vi bägge bli misstänkta för fusk(?). Något som vi aldrig dittills gjort oss skyldiga till.. och kanske inte heller senare. Det här utspelar sig under den epok jag som bäst läste Ende, besynnerligt blandat med Brögger, och bara kunde drömma om att upptäcka Kafka kompletterad med Kandre och Runefelt t.ex.


Emedan hon strax står vid min sida ånyo, behöver jag inte bekymra mig om att läsa för ingående. Blyghetens kompakta fält från förr i tiden, som vi båda bar med oss, har blandats ut med något betydligt mindre livsavgörande. Här råder distans. Vilket inte desto mindre öppnar för intima famntag.. ..som skulle tyckts mig paradoxalt på den tiden. Vi får av lärarinnan lov att träda in i den privata kammaren, möblerad med dubbelsäng och chiffonjé snarare än skolbänkar.


Med ens frågar jag hur hon föredrar att skriva : Sittande? Stående? Liggande? Märker ej själv först hur undran anspelar på potentiella samlagsställningar. E:s leende visar att det känns som en helt naturlig frågeställning. Svaret emellertid är höljt i gåtfullhet. Allt kan landa i lakansväven likaväl som vid skrivpulpeten. Vet ännu inte om det här är en verklig dröm eller en drömsk verklighet.... så spännande i all sin fridfullhet!!





inräknas såsom Gräns # 16 och/eller Bänk # 15


0W0

en god stund efteråt

..inser först idag att igår skulle Mormor ha blivit en Hundra-åring,

om hon må ha fått leva ofantligt mycket längre än till 1984

..nå, slapp i varje fall isolera sig från corona eller annat sattyg;

fastän iofs deras hus var stort som hela världen och trädgården ännu större....







0W0

Apelsinens Apokalyps, Lucka 21

ur vår stafettskrivna PåskKalender


ihop med apelsinskal
på påskmatbrickan ligger
hans armbandsur som börjar
rotera märkligt motsols,
snart sväva ovan äggen
allt närmare hans barndom
som ruvar på ett solljus,
sugs in i apelsinen
med SPLASCH! det sakta stänker
när fruktkött tuggar tiden...
och hönors hörn sig vrider
tills fjädern nästan lossnar;
allt skakar av signaler
i radions banansmak
där Apans röst blir tydlig
från stadens minsta gator,
får bra kontakt med klockfrukt
ty inget glapp må störa
när fullt ös rapporteras
kring ödsliga balkonger
en vild dans, väldigt ensam
längs zodiak som skapar
tolv tårtbitar, ja klyftor
likt varje vrå av livet
där djur ges nya roller
i samma gamla cirkus
en GLORIA av skuggspel
och guldvivor som plockas
på kanten utav klotet
där molnen strålar magiskt
och små planeter rullar
till kärnan inom mun.







0W0

JONSERED med gott om utomhus i sig

Apelsinens Apokalyps, Lucka 13

i en stafettskriven PåskKalender


-Kan det så vara din söta citron?
-Nej, är nog mera min sura melon!


-Månne det rör sig om ljusgrön banan?
-Nja, saknar böj, och trätts på marsipan.


-Redan april.... Mars har pressats till juice!
-Jo, tiden flyr.... Nånsin snooze aprikos?


-När kan vi räkna med äpplen igen??
-Höstkanten först - till påsk näppeligen!!


...orangutangen Orvar föreställer sig
hur människorna Kjell & Molly
skickar gåtfulla lappar
till varann genom dörrspringan
(emedan de inte längre får mötas
i samma, smittsamma rum), men
deras dialog som han antecknar
eller snarare hittar på
blir måhända alltför uppenbart
färgad av apans egen intressesfär...


-Påminner mig om en blå apelsin!
-Knappast, jag ser blott en grå klementin.


-Bjuder konservernas ananas-kross..!
-Bunkra dem du - ingen nöd går på oss..!


-Dock avokadon mest näringsrik är!
-Frukt eller grönsak? Jag gissar på bär.


-Vem plockar guld nu? Ett hjortron så stort!
-Mjo, må så likna, på gammalt gult kort.


-Mango kan nog ta sig bäst ut ur skal?!
-Gyllene gissning! Känns solmoget sval?



0W0

SOLSKYDD eller dylikt

kvartett 4 från långt före coronan

kort tagna i Barcelona, Bordeaux, Sorrento, Lissabon