Svett 1 : i Dubrovnik

i kavaj och hatt badar jag
i mitt eget andriatiska hav
i kroppen fylld av persikor och bläckfisk
i vikar likt bäckfåror
i drygt trettiogradiga skuggors stjärna
i katedralernas skepp
i brant blomning
i miljoner steg upp och ned till stadsmuren
i Dubrovniks tätnande gränder
i turistströmmars tronande spel
i butiker pirater på låtsas
i blott fyrtiotusenfaldig befolkning
i fordon fortare än rentav italienarna
i fridfull kalksten
i ryggsäcken kluckar fontänens vatten
i tankarna dunkar kroatiska ord
i inga krokodiler trots allt
i en enda fiskmås jag såg
i kattens mun något dött
i sömnig dramatik
i många shorts långa leende lår
i vartannat hörn en bankomat
i fickorna varenda valör av kuna
i Cat Stevens musik på nytt
i trappan tillbaks till Hotel Adria
...drygt femhundratrettio steg upp
var knappt femhundratrettio steg ner...







motsvarar Mosaik 13

0W0