Augustis Mustiga Möten med Månaderna

Årstidslig Åtrå nr 8



Augusti sitter på berget
ännu hett
av sin egen solnedgång
och dinglar
med benen högt över December
vars mörka prång
gnistrar så mysigt i diamant-dimmig magi
trots allt


September sitter bredvid
med sina händer
den kyliga och
den värmande om
vartannat längs Augustis mage
medan skulderbladen vänder
vartenda intryck till
en ny roman


April ligger ute och cyklar
på rygg
borta på grannberget ett lyckligt outblommat
men ingalunda ljusskygg
med Mars i sitt flödesstritt spirande sköte
vars förväntan sommaromfamnar
Juni ifrån andra hållet
likt en syster till Augusti


Augusti har legat med Februari
en gång i en riktig säng
tills bägge fick feber
och stugan brann ner
eller upp hit till solen på brädor så snabba, ja skidor så vita
att Augusti aldrig hunnit se
spegelbilden av sin lust
- ingen brun hud kvar i


Oktober ligger och väntar
på att September ska bli mätt på
alla spännande bär som älskaren medfört
så Augusti må låta sig förföras
istället av Oktobers naknare
gläntor av saknad
liksom mäjking Löv 
och grotta in sig längs guldigt glänsande längtan


November verkar helt färdig ha fallit
i sömn mitt i lerpölars
älglösa älskog
ligger nu utspridd utan en tråd på sina träd
lika glömsk
gällande Augustis gastronomiska fruktpaj
som drömsk
när tankarnas vemod en smula närmar sig Maj


Augusti sitter med ögon
mindre ljusa än Juni-Juli
och minns
stirrandes hur snösvarta isflingor föll
djupt ner emot
Januari i hårdaste stad som
nu liknar någon annans
julöverstökade liv







0W0