SKUR nr 1 : ur Bröst igenom Andedräkt

Hur genomblöt kan du bli

i torraste stenstäpp

på sju sköljda sekunder

vrids mitt ur

från överösande solstrimmor

till plötslig spöktimma

rädd för hårda moln

släpper klibb-krabban sitt grepp om luften

medan andedräkten faller

som om livet var förbi

gömmer vi

oss under klippans åskknallar

behöver din böljande behå

byta håll likt timglas

tillfälligt färdighällt





0W0

Utsikter från Skansen Kronan

ur Länges nattbok : Spader Spöke med Stråk av Klarinetter

Hallå, Länge!

inatt känns rymden

ännu mer ändlös

trots att döden har knackat på

halva raden av bokryggar

med ny symbolik i

spelar du gamla kvartetter på radion

knappt ens åtskillda av

någons röst bara

en evinnerligt värmande dialekt

medicinalt meditativ

plockar bland kravatterna

och övergår till Taube

arbetande som du

på sina redan fullbordade skepp

med nästa spiralkomet

från Hagas glömda gränder

finner du min kamera dold i rutig musik

där klockan slog tolv

noll noll ess

hos vår gode minutmakare

drog stråken igång dess stroke

tog trappan igen sin törn

över hisnande grävskopor ned

mot din borgbjörn

gör han upp med spader spöke

om lagom hjärtslag

för mångubbens maskin

beräknar magnetremsan vår berättelse

hemskt längesen det var som

sommaren avbröts

genom sepiatonade scensekvenser

träder du ut ur sjukhuskorridorerna

mot en obekant labyrint

byggd av dessa

välkändaste element





0W0

Gardin nr 10 : molnig ingalunda länge till

Ligger tungt i sin säng

och ligger lätt i sin säng

försvinner snart längs vägglisterna upp

genom molngubbarna mot

roligare tider igen, vänder

dina ögonbryn dessa seriösa

notblad fyllda med soliga

sonater sällan utspridda

från fordom starka axlar, faller som snö i augusti

längsta sekunderna

lägger sig mellan folkets tak

och folkets tak, tills stugknutarna trätts loss

ur andedräktens trassel

där han håller balansen

lika tidigt som sent

på steniga jordens vingburna vågskålar

byggde du vår enkla labyrint







0W0

syntRes nr 2 : Gula Gator i Gult Hotell

Tre helt skilda TTT-texter som äntligen funnit varandra : en sagostad från maj -10 + ett drömhotell från maj -14 + en reseepisod från maj -12 (i viss mån avskalade, mixade novelldelar)






Vi kom till en stad där allt var gult. Husen var gula, gardinerna var gula, dörrknopparna likaså. Alla cyklar gick i gult; det var det lag på. Solen syntes inte bland allt det gula, men vi kände hur den fanns överallt.

De som bodde här sades kunna se skillnad på gult och gult. Nätterna var naturligtvis gula de med, för ingen hade lyckats stänga av solen, aldrig stoppa den från att lysa.

Vi hade sedermera upptäckt små olikheter mellan mörkare portar till katedraler och ljusare entréer till teatrar. Likafullt bestod vårt alltigenom bestående intryck i GULT. Giallo och Giulietta plingade på ringklockorna så att det blixtrade till i våra skallar, som fylldes av ännu fler gula nyanser.

Vårt uppdrag bestod i att införa någonting utöver det gula. Först försökte vi finna de ansvariga för allt gult, men mer och mer insåg vi hur gult låg i kulturens natur. Människornas hud skvallrade visserligen om att rosa var den egentligare färgen, och somliga ville visa mer än andra av sina rosa resurser.

I den här staden hade man inga kontor inhysta i rum, nej, alla arbetade ute på balkongerna. Somliga cyklade omkring några minuter per natt och fyllde i gul färg där det möjligtvis saknades. Till synes satt dessa snart åter och skrev gula siffror i gula anteckningsblock.

Vad som sedermera skedde var att hela kontorsbyggnaden började röra på sig. I dess grottlika inre lossnade alltmer rosa murbruk. Nu mullrade allting som ur en vulkan - eller som i en raket...? Vi såg hur mansfigurerna fällde upp hörsnäckor inklusive mikrofoner ur sina gula dräkter.

Gudmar o Gunilla ville att vi följde samma bana, ty om det här var ett rymdskepp fick vi inte missa de bästa platserna. Solveig o Sixten stretade emot, de längtade upp till staden för att fortsätta äta potatis i lugnan ro.





*            *            *



Som en hel flygplats visade det sig vara - det största hotell som vi någonsin skulle checka in på! Vi fick varsin dörr lika ofantligt viktig som en offentlig gate. Dess korridor ledde till en trappa som ledde direkt ut på landningsbanan. Åtminstone mitt rum bestod av några gulstreckade markeringar på asfalten. Trots att man kunde se en bra bit förbi strecken - ingen aning hade jag om hur de andras rum var beskaffade. Kanhända hade de fått varsitt flygplan att gå ombord på...?


Med viss tvekan placerade jag mitt handbaggage innanför närmsta linje framför fötterna. Då satte en helt annan linje snett bakom mig igång att blinka!! Uppenbarligen var det min resekamrat Marita som försökte kommunicera. Av sättet hon blinkade på tyckte jag mig kunna uttolka hur hennes rum var inhyst i själva ledningstornet. Och att hon redan börjat utbilda sig till flygvärdinna! Marita ville hjälpa mig att återfå min större resväska, den som borde befinna sig i flygplanet till Malaga, som skulle lyfta inom en kvart. Skulle vi då aldrig själva följa med?! Ställde mig vid ett nytt streck - för att låtsas spana efter det aktuella planet. Nejdå, vi måste ju lära oss först hur det här hotellet egentligen funkade.


När personalen började rulla bort min trappa, trodde jag det var försent att byta rum. Däremot var det fortfarande fullt möjligt att gå igenom säkerhetskontrollen, som vi tydligen inte alls hade missat. Kontrollen gick till så att man skickade ett sms med samtliga uppgifter om vad man hade på sig. Ifall hotellet fann något som man absolut inte borde ha på sig, så kom en liten truck och hämtade snällt det otillåtna. Jag hade fått gate nr 43, och just där var det förbjudet att medföra granatäppel-juice. Nu kunde jag andas ut - hade ju varit på vippen att införskaffa en sådan flaska i hotellets skattefria shop. Skönt att veta att Marita hade tagit hand om den ekologiska dyrgripen för sin del, hon som tilldelats gate nr 34.


Så hörde jag motorerna slås på - spann allt starkare för varje batteriladdare som jag fiskade upp ur mitt handbaggage. Kände mig inte det minsta rädd, men ändå väldigt spänd, som om någon skulle fråga mig något. Till sist lyfte hela min kropp som på vingar, och slungades sakta upp mot gate-korridoren igen. Var jag på väg tillbaka eller framåt?? Mest förvånad kände jag mig över att man hunnit hänga tavlor längs hela dragspelsbälgen som utgjorde denna korridor. På en av tavlorna skymtade mormors ansikte, men blandades snabbt ut med farmors, morfars och farfars ansikten. Tavlan följde med mig, men ansiktet växlade så fort mellan alla fyra så att jag blev alldeles yr i hela minnet.




*            *            *




Det var en buss som just hade lämnat franska rivieran, på väg in i de italienska alperna. Då dök han upp i högtalarna : Elton John! Det hade redan hunnit bli så himla längesen du hörde hans toner, Elov, att du blev helt överväldigad. Glad i någons gamla glasögon växte varenda krypta på nytt. Tunnlarna fylldes med sol. Framtiden tycktes åter vara det bästa som kunde hända, emedan den innehöll så många välbekanta element. Höjden av djupaste melankoli var det. Vad kunde Evert Taube eller Gösta Linderholm svara på detta?! Visserligen visste du att Elton hade minst ett hus nära Nice. Och staden som ni precis åkt ifrån var mycket riktigt väldigt nice. Men musiken blev som att färdas i rymdraket. Bussen behöll sin enorma trygghet, bara det att den började lyfta.


Gott nytt liv, Elov?! Det är ännu oklart vad du dog av. Vi gör noggranna undersökningar, följer till synes skilda spår som leder in och ut ur din död. Den har lokaliserats till södra Frankrike, förmodligen närmare Marseille till, med en efterhängsen provencalsk doft i spåren. Där kan ha varit en madame inblandad, men i så fall som katalysator, ingen mörderska. Den stora bruna resväskan som du hann packa ett par hundra gånger före du dog, den har vi strax packat upp samtliga gånger. Analysen visar att somliga saker återkommer jämt. Det rör sig framför allt om chokladkakor, kravatter, anteckningsböcker med öronvaxpärmar, inspelade stycken, total avsaknad av ost, dussinvis med näsdukar, tarotkort, filmstjärnor, extra batterier till kameran etc etc. Det här handlar enbart om din egen inställning, Elov. Ville du levt vidare så kunde du ha gjort det.


Hur många ögon finns det? Lika många som varandra? Hur skall vi någonsin hinna ta emot allt sken som vi sänder ut? Ofta har det ordnats på så vis att vissa får arbeta heltid med att lysa. De blir ett slags guider genom gudomliga gränder, belyser sånt som vi alla möter längs vägen. Vi nickar knappt ens tillbaka, fast förväntar oss personlig uppmärksamhet och den mest sakkunniga fantasi. Hurpass kriminell kan man egentligen bli om man bara sitter och skriver sagor för vuxna barn? Hur många bilder på Brigitte Bardot kan offentligt klistras upp längs de gränder där hon själv håller hus? Före upplysningstiden körde man inga rullande R i de skånska bygderna. Efter varje revolution har någon ny drog nyttjats som medicin mot det forna drogberoendet. Gränser bildas och förgås, trender glänser och förbrinner, blott den särskiljande strålen består.









0W0

Fjärilen den sista : Till Nice

längs dina änglars strandpromenad

svävar sorgdränkta fladdermöss

inatt under en sjuk sol

sänder man ut sina outsinliga ekolod

tar pulsen på liv och död

hittar hisnande historiska prång emellan

mitt tvivel och tilltro

där tennisbollar måste passera

trots tillfälligt bakslag

ditt hårdast spända nät någonsin

för överfullt för att fisk ska komma in

för ödsligt för solkatten att ta sig ut

fastnar jag i framtida minnen

ohyggligt avstängda sommardagar

skola åter badglada vakna

ty dina gränder äro förevigt färglagda

med gyllene rosa och guldstänkt akvamarin

i mjukaste magnetism

som om vore någons tröst

har även mumintrollen besökt Rivieran

mer eller mindre retroaktivt






0W0

Ohyggligt Hisnande Nice!?!

Intressant att den så kallade "Attacken" redan fått sin wikipedia-artikel - författad i imperfekt som om det var en gång...  

Ett par nätter efter jag omvärderat mina resplaner och beställt en lättare tur till Rivierans huvudstad, så får folk möta senaste vansinnesdådet just där!! Nåhåja, då sker väl nästa tragik någon helt annanstans?

Sista augusti är inte nu. Undvek dessutom en annan tripp bl.a för att där skulle bli fem timmars väntetid på Bryssels flygplats - fast det dröjer säkert eviga tider tills den på nytt blir bombarderad el dyl.... (Bilder från fyra år sen)

0W0

Jag Är Nu Lika Gammal Som.... (del 2, Kompositörer)

Ted Gärdestad var 1996, åtta månader innan han gick och dog

Evert Taube var 1930, när Ellinor föddes, då året före hade utgivits Fritiof Anderssons visbok

Maurice Ravel var 1915, tretton år före Bolero och pianokonserterna, fast sexton år efter "Pavane För en Död Prinsessa"

Alice Tegnér var 1904, när fem häften av "Sjung med oss, Mamma!" hade utgivits, och fyra alltjämt återstod, vari femte förekommer Jungfru Uggla, men de mest kända barnvisorna återfinns i första fyra volymerna

Alf Hambe var 1971, vilket inte säger så himla mycket, emedan hans magiska visors universum utspinner sig under tidlösa återkomster

Allan Pettersson var 1952, då han knappt hade gjort en enda symfoni än

Gustav Mahler var 1901, då han påbörjat sin mest spelade, femte symfoni

Leonard Cohen var 1975, relativt tidigt i sin sångkarriär (efter New Skin For The Old Ceremony, före Death of A Ladies' Man)

John Lennon skulle ha varit 1981, ett halvår efter han berövats sitt liv

Jeff Lynne var 1988, när ELO tycktes begravna men Travelling Wilburys uppstod, inklusive produktion av Harrisons solo, före sin första egna

Jon Anderson var 1985, när han alltjämt skulle sjunga och spela mästerligt i många år till, jo, men just hade sinat i skrivarflödet vad gäller "världens mest andliga rock-rapsodier"

Amy Winehouse skulle ha kunnat bli 2024, ifall hon slutat missbruka droger och media slutat missbruka henne - vilka jazzlåtar hade då tillkommit?

Michel Legrand var 1972, då han skapat musik till ungefär 72 filmer, men hade lika många kvar att bidra till

Elvis Costello var 1995, medan han smetade in sig bland klassiska ensembler och tycktes lämnat postpunken definitivt bakom sig

Owe Thörnqvist var 1969, när allt det roliga var över (eller nästan)

Gordon Lightfoot var 1979, när hans kanadensiska country fortsatte att rulla på ganska bra på plattorna

Jerry Goldsmith var 1969, då han ännu gjort relativt få av sina gyllene filmscores, mellan Apornas Planet och Patton

Lasse Holm var 1984, när Främling fortfarande var en relativt färsk fjäril, medan Canelloni Macaroni låg i framtiden

Lars Winnerbäck är 2016, nu

Benny Andersson var 1987, när även Chess gått till historien, medan han hjälpte Gemini och joinade Orsa spelmän

Mike Oldfield var 1993, när redan tjugo år av mästerverk framsprungit, och timslånga AMAROK upptäcktes i mitt liv då

Tony Banks var 1991, när Genesis var på utdöende men han solosaker börjat nå lika sköna anslag som det bästa han skapade bland Collins, Gabriel och grabbarna

Brian Eno var 1989, när det verkar ha hänt ingenting med vare sig hans synthlandskap eller rockrötter

Beethoven var 1811, då han börjat på sin sjunde symfoni (vars andra sats är det enda jag absolut älskar bland hans alster)

Tjajkovskij var 1880, då hans mest kända ouvertyr samt serenad tillkom, tretton år före sin död strax efter uruppförandet av Pathétique






och följaktligen var de i stort sett lika gamla som varandra vid detta skede. Men vad har jag egentligen gjort av mitt liv?!?

....kommer förmodligen kompletteras....





0W0

Transforism nr 10 : ett öra gör ingen allsång

...alltmer transformerat ordspråk...


en svala gör ingen sommar

en droppe gör inget regnmoln

två hästar gör nästa ponny

två vingar gör en flamingo

ett luftslott gör många trappor

ett längdhopp gör inget tresteg

tre hjortron gör ingen syltburk

sex laxar gör inget bivax

en kaka gör knappast fika

fem myror gör fyrti's grovjobb

en hundring ger ingen våning

en fluga får folk att fäkta

sju julljus ger nästan solsken

en hitlåt gör ingen Gessle

en behå gör båda nöjda

en blodpump ger ringen bollform

ett målskott gör ej Ronaldo

en fransman gör ingen färgfilm

tolv kockar gör sämre soppa

en slummer gör gott om drömmar

ett handtag gör inget portvalv






0W0

insekt nr 7 : Gul Galenskap Perfekt Lagrad

mitt bi-ologiska urverk

tickar gult

från lyckolugn via superstress till lyckolugn



si-raps-odiernas sjuk-stuge-styrkor

ringlar sin honung segt som

vår sommardag som varken kom eller försvann

genom stadens oväsnande, svårsynkade hörn

når in i min sjufaldiga kärna

sex skäl att förbli solipsist



fast först vill jag älska kollektivtrafiken,

bre' smör över din labyrint

och nyfiket lyfta på hatten för gamla trappsteg







0W0

Må De Leva

Förutom syrrans femåring....

Grattis idag till Ringo Starr som blir 76, Nina Hoss 41, Martin Wallström 33 år, Gustav Mahler som skulle blivit 156, eventuellt Chagall 129, Shelley Duvall 67 alltjämt levande, liksom minst tre racerförare firar, emedan Heinlein hade uppnått 109 jordevarv, Vittorio de Sica 115....!

Har dessutom aldrig observerat hur den 7/7 har 188 dagar av året gått, medan 177 dagar återstår.






0W0

syntRes nr 1 : Cyklar Över Stupet

Tre helt skilda TTT-texter som äntligen funnit varandra :

Cykel # 1 från aug -11
Stol # 3 från aug -13
Terminal # 9 från juli -15

(Passat på att lägga till + putsa bort ord o rader här o var)




Monarken
den tryggaste tronen
med trenne växlar fixar sig hela världen

trivas vi på dessa högsta sadlar
kring staden snyggt styrandes
bortom konungens kännedom

beredda med stumma ringklockor
och blinda lyktor
där varje fotgängare må undanröjas

förträffligt oförtröttliga soldater äro vi
av kritstreck styrda blott
och röda gubbar

trick
track
trix

sneddar fräckt över gräsmattan
dock rak i ramen
går gärna i grönt
så smidigt stabil lekamen

korsar gatans krön
betar blommor i trottoardiket
med myndig hållning
och hjälmar av skitigt guld


vi travar på
vi trampar på
från Varberg till Montmartre
tar vidare arken
till en änglamark
fast längtar att åter få parkera
i vårt svenska skjul


så snurrar visan på valsens strängar
en ensam cykelpumps sympati
för jag ska skruva mig genom slangen
ett gulnat punkgummis symfoni :

jag ville rida
med McCartrina
som tretaktsmotor
till oljespill
men denna motvind
fick björk att krökas
jag bara cyklar
på tramppedal

det går en hind över parkens lindar
det klingar till i en vänstersväng
och jag som alltid har cyklat nykter
får tumla kungligt på dödens äng




*            *            *




när du satt dig på min molntuss
når det gyll'ne håret ända
ner till lejonfötters bergskam


när jag satt dig på din guldstuss
når mitt mörka solsken nästan
upp till hjässakronans tronkyss


när vi står på pyramidjan
når din stora feta slända
bort till obalansens mittpunkt


när vi uppsatt oss i hästsvans
når den långa ludna glansen
in i trosbekännans sandslott




*            *            *




promenerar genom gamla biblioteket
medan androider iakttar
min gångart
lätt uppdaterad
från varenda nyinstallerad
stol, så jag glömmer
bort söktermen
men
kommer knallande till slut
längst in
bakom rymdpsykologiska hyllorna ut
till en sluttning
i molnig sol
där halva stan ligger
nedanför
sätter mig på
en bänk och
min mustasch ska precis
utbrista denna undran till
bruden på bänken bredvid, då min plats börjar luta framåtstupande
känner stålgjutna fötter
sakta bändas upp
likt rötter
...   ...   ...
...   ...   ...
...   ...   ...
(dock innan
något hinner ske
minns jag från varuhus-ruinen ovanför
hur matematik-meditatören
framhöll man måste ha löst
en 3-biljett
för att få bevittna
hela utredningen
oavsett om dessa misstankar in-
volverar en själv eller
ingalunda vi gäller
ur djuridisk synpunkt
på varje syntetisk omloppsbana
enligt rullande brant
i vilket fall
allt än må röra
sig om)









0W0

och Kokos och Kokos och Kokos

TrillingNöt nr 16




har fått en låt
här mitt i skallen
en skojig nöt
från apor trallad

där solsken blött
bad doktorn skala
sin kur fram bort
prognos så talar :

och frukt med kokos
och majs med kokos
choklad med kokos
och kanske lite kitsch


likt klisterlapp
på papegoja
föll ur recept
som salig sörja

smått sjuk kassett
när slutet börja'
på ren repeat
var bit att blanda :

och frukt med kokos
och majs med kokos
choklad med kokos
och jäkla massa kitsch


ett hårt syndrom
hos mjuka kärnan
klöv söt arom
for runt vår hjärna

dess trånga rum
drog propp ur skåpet
sjöng mjölkkon dumt
i stetoskopet :

och frukt med kokos
och majs med kokos
choklad med kokos
och kanske lite kitsch




upptäcker den postBeatleska musikmakaren Harry Nilsson, en av hans mer crazy skapelser :

https://www.youtube.com/watch?v=Tbgv8PkO9eo


0W0

Mitt bland Hattar och Marmelader

...gått ett bra tag sedan det sena 90-talets labyrint...




Har blivit tämligen farligt att vistas mitt på dagen i grändernas sköna Haga ;-) För de har ännu mer gott om unika butiker nuförtiden!?! Blev snabbt av med ett drygt lakan på gul hatt märke Brixton, brittiska marmelader, begagnade äkta sci-fi-böcker, splitt nya bakverk, avrundat med rejäl vegetarisk lasagne. Dessutom riktade varannan turist sin kamera mot just mitt håll?!? Kunde också ha skaffat några hekto speltärningar eller pin-up-etuier, fler tarotkort och träskor, men vill helst fortsätta mitt sparande som löpte så bra före idag...




0W0