Fjärilen den sista : Till Nice

längs dina änglars strandpromenad

svävar sorgdränkta fladdermöss

inatt under en sjuk sol

sänder man ut sina outsinliga ekolod

tar pulsen på liv och död

hittar hisnande historiska prång emellan

mitt tvivel och tilltro

där tennisbollar måste passera

trots tillfälligt bakslag

ditt hårdast spända nät någonsin

för överfullt för att fisk ska komma in

för ödsligt för solkatten att ta sig ut

fastnar jag i framtida minnen

ohyggligt avstängda sommardagar

skola åter badglada vakna

ty dina gränder äro förevigt färglagda

med gyllene rosa och guldstänkt akvamarin

i mjukaste magnetism

som om vore någons tröst

har även mumintrollen besökt Rivieran

mer eller mindre retroaktivt






0W0