Mitt i Sista Biten Ändå inte Borta

MiniatyrMysterium nr 5


Tänkte jag måste meddela på facebook hur jag just sett en katt äta en fiskmås. Fågeln hade flugit rakt mot kissen, som bara gapade och började tugga - fastän de var i samma storlek. Förmådde inte bestämma mig vem jag tyckte mest eller minst om. När den vita varelsen spottades ut var den alltjämt hel, men såg livlös ut. Lite senare visade det sig att detta var min dröm, så kunde inte längre berätta att jag sett det ske.

Drömmen hade fortsatt längs bergknallarna - mot fel håll - men likafullt kom jag fram till utsikten mot vallgraven. Äntligen, så tydligen hade min vän givit rätt instruktioner i alla fall! Varit rädd för att jag skulle tappa bort både vännen och vägen. Via inspelningen hade vi ändå någon sorts kontakt genom hörlurarna. Emellertid upphörde trappstegen, flera meter ovanför marken. Sista biten såg både hisnande svår och förfärligt lätt ut. Kunde jag egentligen bedöma hur långt ned där var?

Ett par lyktstolpar stod relativt tätt intill sista trappsteget. Siktade på den ena och hoppade ut - gav stolpen en kram och firade mig sakta ned. Det funkade uppenbarligen! Väl nere på asfalten började jag däremot misstänka mig befinna mig i ett inhägnat fabriksområde. Kanalen sträckte sig visserligen som en ändlös promenad, men ändå kanske jag skulle bli kvar här över hela helgen? Varken arbetare, turister eller vakter syntes till, men tyckte mig höra mullrandet av av- eller pålastade containrar. Försöka fira mig upp för lyktstolpen igen vågade jag knappt tänka på...

Så skönt nog vaknade jag härinne, och fann hur det åskade därute, med begynnande regnskur mot rutorna.







0W0