Cyklande Sommarlovets Mysterium (första kapitlet)

sju nya mysterielösare...? på samma gamla äventyr...?
 


Sommarlovet hade just kommit incyklandes till staden. Där öppnades äntligen portarna till det årliga konventet för mysterielösare och äventyrssamlare. Nu for redan sju personer nedför grusbackarna i en nyfiken karavan av morgonsol. Några ville bromsa omedelbart och undersöka skogsgläntorna - somliga ville trampa på ännu raskare. De sju hade plötsligt men noggrant blivit uttagna till samma gäng. Trots att de var uppvuxna ur skilda decennier, med blott delvis överlappande samlingar i varsin väska, så hörde allihop hur monstret nu susade genom minsta blad. Monstret var än sålänge lika oidentifierat som gruskornen på vägen, men dess röst trängde likafullt från fantasierna direkt ut i denna varma verklighet.


Besynnerligt nog hade Hubertsson bedömt att just dessa sju skulle jobba med parallella spår. Gruppen enades temporärt om att "Det är ju lätt för den gubben att hitta på, som aldrig behöver ge sig ut i terrängen längre!". Hubertsson var ett barn av 20/30-talet, medan det aktuella knippet av detektiver hade fötts -42, -56, -67, vidare -75 fram till -83, -94 och -01, den sista med sanna äventyrslusten på topp. Fredrik fann sig som föråldrad 75:a utgöra mittaxeln, eller navet i hjulet, en position som han aldrig någonsin upplevt förut. Med nervöst spända fingrar vred Fredrik styret, lugnt in på en stig. Här kopplades gänget bort från sin ofrivillige ledare; han återvann några ögonblicks ensamhet : fick utrymme att teckna av ett par tecken. Det rörde sig om en björn och en uggla, som satt förvånansvärt nära varann, fastän förmiddagen redan höll på att resa sig över snåren.


Emellertid var där en till människa, som med stödhjul hade rusat efter Fredrik. Den allra minste mysterielösaren, fyra år i sommar, hade halkat med på ett bananskal i egenskap av son till Suzanna. Nu såg det ut att bli en regnskur - med frågan hur modern skulle hinna in under det visserligen tunna björkbeståndet innan surreella apetroll brakade loss ur lille Arthurs huvud?! Men monstret hejdade sig - mitt i stycket Bicycle Race med Queen - knäppte på nästa scen. Då kom Suzanna att lysa stillsamt likt en katedral fylld av smultron mellan spindelvävar, som om juni redan hade blåst bort sig till augusti. Minsann nej, nu måste de hålla denna evinnerliga poesi i schack! påminde Roger genom en praktisk gest med ringklockan. Hög tid hade det blivit att sammanställa första ledtråden, dra ihop relevant kurva med lämpligt underlag, och maila över materialet till Hubertssons kontor.







0W0