31 oktober 2015
novober - oktember
nya november
värmer kusligt skön, men vem?
hämtar ner löven
Sergei Prokofiev
trollar mysig mystik hos
sista oktober
hissar upp toner
till rymdfarkost ur skorsten
kärv i nerv så djärv
[haiku]
0W0
30 oktober 2015
IO
JupiterMåne nr 1
Jag gillar dig!
inte om du lägger dig i allt
Räcker gott med tredje största reservsängen
och blott tio fingrar på varje fot
(plus hälften så långsam omloppsbana som din europeiska syster)
Behöver varken vackra vulkanutbrott
eller svärmande meteorer
Lyckas jag låta bli att ignorera dig ändå!?!
i djupet av vår ytliga gas
uppgrävd genom Galileo eller Galilei
glädjer du oss alltjämt med samma sida vänd mot
0W0
Jag gillar dig!
inte om du lägger dig i allt
Räcker gott med tredje största reservsängen
och blott tio fingrar på varje fot
(plus hälften så långsam omloppsbana som din europeiska syster)
Behöver varken vackra vulkanutbrott
eller svärmande meteorer
Lyckas jag låta bli att ignorera dig ändå!?!
i djupet av vår ytliga gas
uppgrävd genom Galileo eller Galilei
glädjer du oss alltjämt med samma sida vänd mot
0W0
28 oktober 2015
Rubber Soul, glimt 7 : Den Spöklika
SkalbaggeSjälens GummiSulor, sjunde biten, inspirerad av I'M LOOKING THROUGH YOU by Beatle McCartney
jag ser igenom dig
rätt igenom din rosaste klänning
förbi ditt blåa hjärta
ända bort till den stupfulla bokhyllan
bakom din rygg
bläddrar bland dina känslor
lägger mina över
stryker under
byter en stackars stolthet
mot ett kluvet skratt
inväntar förvandlingen
till densamma
som igår
men du är ingenstans!!
eller så är det min blick
som har tappat bort sig??
år ut
och minut in
hittar jag dig inte
genomskådar dina glasögon
hur du redan har skiftat
upplevelse av mig
precis som alla
andra gör
från sympatisk
till märklig
via hemskt ensam
javisst
joinar hellre armén med Blue Meanies
än svälter ihjäl
ordlös
när den miljonmålade regnbågen inte räcker längre än
till era egna hjärtan
jag hör igenom dig
snett igenom ditt glättiga ackord
längs askan
under grammofontratten
hur dina gurglande expansivt sinnesförvridna stämmor söker samsas
men saknar en klar relation
0W0
27 oktober 2015
UKULELE
ukulele
liksom lite kul
in UK ukelele
uppfanns av britter?
ickelunda!
dess strängplockare
gol ursprungligen i Portugal, spelade vidare över Hawaii
likt lekfull loppa
got mixed with dixie
dock drunknade tyst
bland pukor och brass
hamnade undulaten hos
oss genom Hemlige Arne
inräknas såsom Svans nr 11
24 oktober 2015
Rubber Soul, glimt 6 : Den Sköna
inspirerad av GIRL by Beatle Lennon. Följer här samma versrytm. Förvrängt de flesta innebörder [leave her = höstlöv] fastän näst intill översatt vissa bitar. [ingår i SkalbaggeSjälens GummiSulor] Och ikväll körs Beatle Day i Göteborg!!
[första versen]
-Är här någon som förmår sig läsa min historia?
Inga strofer handlar just om dig
Hon försvann innan jag hann få ned nån promemoria,
smälte bort som vissnad timotej
Åh, smör, smör!!
Mmmmmm...
Smör, smör!!
[andra versen]
Så jag drömmer hur vi valsar runt bland hårda höstlöv...
Ben mot ben vi faller lätt omkull
När hon spelar på tromboner, fastän jag är tondöv
hör jag varje klang för hennes skull
Åh, gul, gul!!
Grrrrr...
Gul, gul!!
[stick]
Go' och galen tjej
Hon gillar dig, hon avskyr mig
som connaisseur?
[Tittut, Titti!!
Tittut, Titti!!
Tittut, Titti!!
Tittut, Titti!!]
Ser du hennes franska barm
briljerar hon med rysktysk charm,
berör
kulör
primör
i kör
Åh, smör, smör!!
Mmmmmm...
Smör, smör!!
[sista versen]
Vem berättade att njutning leder mest till smärta?
När skall jag ta råd av sådant nys?
Vi förflyttar hela världen bara för en ärta,
sliter ont för lördans söndags mys...
Åh, gud, Gud!!
Grrrrr...
Gudinna!!
0W0
22 oktober 2015
18 oktober 2015
Svans nr 12 : Portugal
mot foten av glädjen
hänger ett vemod
längs viljors vägs ände
vaskar gamar nya slott
ur rostig oktober-tub
klämmer jag fram april
tar äntligen tripp till gamla drömmarnas Lissabon + Porto
törs så fiskarna stänga
hissen från havet
bävande jord mens aporna öppnar
porten tillbaka
mot framtida land
drar upp din döende spiral
0W0
17 oktober 2015
om Vi vore ett V
Avsnittet blev skrivet sist av varenda bokstav i vederbörande volym med konkreta variationer över abstrakta relationer (eller vice versa?)
I
Föreställ oss vi vore ett V!
Levde vi då i varsitt universum?
Eller värmde varandras världar?!
II
Vore vi två vanliga V
ville vi bli ett W
very well in love
love the very well
III
när Vivaldi
violin-vant
väcker virvlar
vackra löven
varierar
IV
från Venedig
till Vienna
vandrar våren
närmre vintern
växer veden
vädret vilse
vilsam vrålvind
väter vingar
vråkar vräker
våldsamt vemod
evigt Vänern
väntar Vättern
V
Ville vi helst vara varsina V:en
vildvuxna här under vargmånens sken
vättarna vrenskas i näst värsta scen
vågar vi vrångt stå på vingliga ben
välter väl världen...?
VI
Välan om vi vore blott Adam & Eva
där visdomen ormar sig, varnad att leva
- visst då ville jag vakna invid
din vagina i vällustens tid
se oss twerka och twittra verilt
eller valsa och svärma i frid -
vulgärt intensiv, sedan vila i skreva
mens marsbergen vittrar likt brev ifrån Venus
VII
Tänk om vi vore virtuella
Vilka väsen skulle då vara verkliga??
eller i varje fall verka så
"-Vill Ni vara vänlig att via vattenmärke verifiera Er!?!"
"-Vem?"
"-Ovedersägligen vederbörande!"
"-Veronica Victorsson?"
"-Vet vi förvisso inget om."
Vore ni självaste Vreeswijk & Vrethammar
som just givit er i kast med Verdi, rentav Wagner
med wunderschön brist på vibrato
eller bara en verbal Verwandte?!?
likt vaniljfärgad vinylskiva
VIII
Vevar oss varven
vidgar vi väven
välver sig vinklar
vrider din virknål
vränger min vante
IX
Avslutar med ännu en ouvertyr till evigheten.
0W0
15 oktober 2015
Levande Fortare Lugnare
Pinne nr 10 : PIN-koden
om du glömt
bort min hand
inte kan
jag då låsa
upp ditt minne
? ! ? ! ?
om ni har
snö hos oss
finner vi
fort Vivaldi
lugnt som solljus
0W0
13 oktober 2015
Pinne nr 3 : Stegpinnarna
på din stege
griper pinne
efter pinne
innan pinne
vad din tå
sedan vågar
har din hand
redan gripit
vad din fot
vågar stå för
har du hållt
med ditt finger
likt tangenter
på pianot
söker stegen
högre lägre
fyra poäng i poker
når hellre hela kåken
klättrar liv
närmre taket
ramlar död
ned från rädslan
0W0
12 oktober 2015
Trolldjur på Dödstur ut ur Dröm genom Hörlur i Ü-dur
Morgondagens dröm, omgjord. Hello Elton on Yellow Brick Road! ...tolfte steget... till FUNERAL FOR A FRIEND, som här blir SUPERTRAMP vars genombrott Crime of The Century släpptes några månader efter Eltons dubbel med långt instrumentalt intro.
Där satt vi nu mitt på en bilväg, omgärdad av åkrar såväl som höghus. Var det här verkligen Amerika? Jag satt i en gungstol och blickade ut över den långsträckta backen, inte särskilt brant men ändå med dramatiskt sug i sig. Undrade vad som skulle hända om gungstolen - eller var den i själva verket en rullstol? - började åka ned där...
Egentligen satt vi och testade hörlurar. Jag hade satt på Supertramp åt min kompis och före detta pianist. Det rörde sig om en ouvertyr till galenskapen, sista stycket på Even in The Quitest Moments. Fick själv överta lyssnandet när han förtretad reste sig och försvann - gick bort mot en annan cd-spelare. Besynnerligt?! Min polare gillade ju Supertramp, hade rentav med huvudet på spiken rekommenderat gruppen för mig. Och jag hade hoppat på deras tåg åt åtskilliga håll, redan tidlöst många gånger, i bästa progressivt klassiska pop-retrospektiv. Kanske hade jag trots lycklig omsorg valt fel spår? Eller var det bara spelaren som var kass?
Musik-hifi-butiken hade ursprungligen funnits inomhus, fram tills för någon minut sedan, men nu satt vi ju utomhus. Oktober bet i luften, om än relativt varm. Märkte att jag satt barfota, fast frös inte det minsta. Min kamrat som brukade påpeka min obalanserade lättfrusenhet, fick nu själv flaxa fram och tillbaks för att hålla temperaturen ömsom uppe, ömsom nere. Dessutom kunde jag ta på mig min vinterjacka och medhavda långkalsonger som låg i soffan i dikesrenen.
Sedan hade vi plötsligt gått bort, eller liftat med någon dromedar som dragit tåget, till ett helt annat område. Det här påminde snarare om österrikiska alper eller utmarkerna av Budapest. Likafullt såg vi inga flyktingströmmar komma krälande längs dalgången, hörde bara mixade skratt uppifrån de mysiga platåerna fyllda med lyxhotell. Fick stärkt våra misstankar att krisen - i stort sett - var en illusion [eller rättare sagt en skapad konstruktion].
Det ofantliga trampandet, som från en ensam spindel som växt till ett myllrande desperat internät, blev allt svårare att överblicka. Alla trodde de ville byta plats, fast man borde begripa att ansvarsbördan samtidigt överfördes. Och vem hade egentligen tid tillövers? Varken jag eller min vän kunde försörja varsitt barn, om vi nu ens haft en kvinna att skapa det med - men inte begärde vi hjälp för det?! Min vän måste slutligen ha blivit mentalt halshuggen av svensk media, men ändå hade han tiggt om att få stanna kvar.
Hursomhelst dök en gubbe upp, med vresigt hår, kluriga öron och lagom glad käft. Möjligen hörde gubben hemma i berget, men visade oss sitt kontor mitt på den torrlagda myrmarken. Jag trodde vi hade trängt oss på, men han tycktes märkligt nog betrakta oss som släktingar. Trollet bjöd på frukost med rostade dinkelflingor. Ovanligtvis fann jag mig nästan på väg att skriva under något hyreskontrakt, förmodligen gällande en begravningsplats. Emellertid försäkrade trollgubben att de bara gällde någon volym med pianonoter och kodord. Vi behövde nog dessa så väl just nu, för att överhuvudtaget kunna ta oss härifrån...
Desto mer intresserad var jag dock av gubbens trolska dotter. Hon kom direkt från högskolan, och fick i sin tur raskt presentera oss för familjens husdjur. Den måste varit en sorts korsning mellan kossa, hjort, häst och älgtjur. Dessutom hängde dess hårman likt en spöklikt lång lugg. Tuggummituggande med mordisk blick, stod varelsen uppbröstad, beredd att överföra någon förtrollning på oss. Men jag vill minnas att vi förstod musikstilen i rättan sekund, och kunde lugna älgkossan med en vanlig enkel synthslinga eller väckarklocka.
0W0
8 oktober 2015
TraumTreppe mit SpökKarneval kring SpråkÅkern
Dröm från häromdan
bitvis modifierad
och medvetet kompletterad
Vi fick gå runt halva åkern för att hämta den tyska kurslitteraturen. Hela gruppen måste följa med för att kånka tillbaks de smutsiga böckerna till skolbyggnaden. Borstade av små bokstäver och vackra kiselstenar på farstubron. Nu hade vi äntligen fått volym 7, eller fått betala för varsin. Den ranglige magistern tvingades ägna nästan all dyrbar lektionstid till att växla mynten mellan eleverna. Han blandade samman precis alltihop - behärskade bara språk. Höll min växande hög med femmor i ena handen. Såg så många ut att magistern trodde förmodligen jag hade fuskat mig till dem...?
Med andra handen tog jag emot beställningslistan för kompletterande moment ur Bröderna Grimms samling. Månde Kafka eller King? Nein, krumelurerna måste tolkas som teckningar av Lili Marleen ur sin patetiskt fastbindande film. Med gulnande blad kring vaderna hade även jag drivit ut genom illusionen, fast det var sedermera i DDR, vars cementerade hotellskola aldrig blev äldre än min egen ålder. Vilken sorts potatis var egentligen odlad på riktigt - den glättiga eller den allvarsamma?? Fick äran att knalla runt åkern själv denna gång. Längs stigen kunde man inte låta bli att möta lärjungar från utländska kunskapsfält, några nonchalant hålögda, andra klängigt frågvisa. Men framförallt den vanliga motvinden drog ut på tiden.
Framme vid redskapsboden stod en receptionist och sprättade bland buntarna. Volym 8 hade just anlänt. Barbara Wolf i sin sötstränga hårknut försökte göra reklam för det tyska mästerverket direktimporterat från den amerikanska landsbygden. Men jag konstaterade nyktert att vi skulle aldrig hinna dit denna terminen. Minns inte vilken medicin eller annat material hon lassade på mig. Ty i nästa kapitel befann jag mig på botten av en trappa. Det var intill någon aula fylld av sprickfärdigt superviktiga intervjuer, som jag just måste ha slungats likt en synthrockig slinga ut ifrån...?
Längs trappan satt, eller snarare låg, drivor av brudar. Kuslig kunde atmosfären ha varit, men alla tycktes snarast förväntansfulla, alternativt överstimulerade. Några blundade glatt, andra samtalade febrilt, vissa visade trosorna, ett par stirrade tyst på mig. Fick fullt sjå att kliva emellan dem, låta bli att trampa på brudarnas klänningsspetsar och maskeradutstyrslar. Jag hade tydligen vanan inne alltjämt, så det gick snabbt upp.
Väl ute i solen fortsatte trappan nedåt, men här kröp en liten dam fram och tillbaks, likt en mullvad på spindelben i något dataspel. Fick lov att ta ett rejälare skutt över henne. Sedan var det bara att stå och vänta, bland de brittiskt finklippta häckfigurerna, på att showen skulle starta. Trumpet-trombonerna dröjde dock och dröjde med sin psykosofiska fanfar, som knappast ens skrivits klar.
Då hann jag känna att jag hade hög svart hatt på huvudet! Dessutom ingick en otäckt färgglad fluga i sköldpaddskostymen. Kantänkas förväntade man mig vara med i spektaklet? Ingen aning huruvida det rörde sig om examen eller inspark, after work eller födelsedag, offerritual, bröllop eller någon välmaskerad högtid mitt i terminen. Så hur skulle jag kunna agera lika bra?! Nix, ville egentligen bara studera vad som utspelade sig.
inräknas som Terminal nr 13
0W0
5 oktober 2015
Rubber Soul, glimt 10 : Den Drivna
SkalbaggeSjälens GummiSulor, tionde biten, inspirerad av DRIVE MY CAR by Beatle McCartney. Har sällan gillat bilar o motorfordon, men jag gillar flera personer som gillar bilar o motorfordon.
frågar flickan : vad helst vill du bli?
svarar pojken : får ej köra bil...
blinkar kvinnan : kan strax byta fil...
men sen menar mannen : vi gör en deal!
Baby, kör min motorhoj!
Hårda bud men ack så skoj!!
Tjejen, kör mitt växel-lok!
Bläddra bak & fram i bok!!
Darling, kör mitt dataspel!
Trehjulingen går på el...
Älskling, kör min karusell!
Smält ned alla ljus ikväll!!
Snälla, kör min luftballong!
Just slängt bort hel konkarong
Fröken, kör min folkvagnsbuss!
Plats för både kram & puss!!
Pinglan, kör min pansarvagn!
Plötsligt säger livet PANG!
Vännen, kör min ambulans!
som om döden aldrig fanns
Bip bip... Bip bip... Hjälp!
Bip bip... Bip bip... Hjälm!
Bip bip... Bip bip... Hjälp!
Bip bip... Bip bip... Hjälm!
Gumman, kör min rull-gungstol!
snurrar som planet runt sol
Raring, mina rollerblades
skulle passa bäst på dig!!
Tant-troll, kör vår tandem-bike!
når varann med norrländsk spark??
Kärring, kör min rymdfarkost!
Bli en stjärna, skön som frost!
Sötnos, kör min monster-truck!
Motorn drar sin sista suck...
Honey, kör mitt tyngsta släp!
åter fyllt med äldsta skräp
Baby, kör min leksaksbil!
snart gått fem miljarder mil...
And Maybe I Drive You?!?!?
0W0
4 oktober 2015
3 oktober 2015
Kvällens Kulturella Trippel : Lättsammare Skräck???
eller Svårgjordare Uppföljningar?? kanske Bara Kontrast?
Första KarusellVarvet i mina Senaste Studier
Tonight's Scene
Det ringer i den rosa leksakstelefonen som står ensam på golvet. Ringer på riktigt! Flickan kliver upp svarar, hör mormor delge vad hon har på hjärtat. Morgonen därpå får familjen reda på att mormor har dött. Det här sker i filmen Poltergeist part II, mitt på soliga 80-talet. När regndroppar får telefonen att ringa nästa gång, visar det sig vara någon annan ande som hör av sig. Dockan vrider sitt ansikte. Tredje gången ringer det inte alls på riktigt. Emellertid när flickan glatt räcker vidare luren, blir effekterna desto mer okontrollerbara...
Efter ett lyckligt slut klurar jag på att sätta på Gremlins II, men vågar istället provsmaka den fränaste sci-fi jag någonsin upptäckt - inte en natt för tidigt. Skruvade karaktärer konfronteras med ett ännu märkligare motorcykelgäng i MAD MAX. Scenerna känns vansinniga, rentav vidriga, men gjorda på ett besynnerligt snyggt sätt. Måste trots allt låta mig somna i fåtöljen; känner enormt behov att smälta alla dessa sena 70-tals-impressioner. Får återkomma. Filmen tycks mig först bisarrt svår att hänga med i kurvorna i. Rullar hursomhelst på som om det bara gällde action.
Tonight's Sound
Motown-musik måste vara bland det minst skräckinjagande man kan ha i lurarna, bara så glad och skönt upplyftande i all oändlighet. Ändå kan den kännas spöklikt "haunting", som i "Burning in The Background of My Mind". Minns nästan hela feelingen fastän mitt liv inte hade startat ännu. Torde bli totalt avdramatiserat om man drog till med en motown-dänga mitt i en monster-thriller. De kalla kårarna skulle genast ersättas av Supremes varmare rysningar! Likt förbannat kunde kanske det märkliga i själva kontrasten ge just onda aningar? LITE FÖR positivt typ... Nja, motown är ju samtidigt cool och stabil.
Macaulay & Macleod komponerade brittiska drömdiamanter av det amerikanska Detroit-soundet. Om möjligt blev motown ännu mer välsmort framemot 70-talet, involverat i övrig pop med sitt brassiga stomp, några år efter att genren börjat dö ut. Idag finns knappast någon kultur kapabel att bära upp en sådan smakfull själfullhet. Trängseln av folk liknar mer och mer en mardröm, eller en illa regisserad film. Van Der Graaf Generators saxofonvrålande Sleepwalkers skulle å andra sidan ha passat för bra, tagit över hela rollen för att musiken är så jävla bra. För att inte tala om Gustav Mahlers mysteriösa symfonier, också de groteska på ett vackert vis. Mycket av deras musik ÄR själva skräcken, själva bläckfisken (i positiv bemärkelse, inifrån) snarare än att gestalta den. Fasa inför skräck kräver ett superharmoniskt lugn före affekten. Alternativt total osäkerhet...
Tonight's Sentence
Podden "intresseklubben antecknar" tar upp Stephen King och kommer kring hans Dr. Sleep, den nyliga forsättningen på The Shining, in på frågan hur ens förväntan och tidsperspektiv påverkar upplevelsen: "Den var helt OK, men jag tycker King är lite lat. Antingen är det så att jag har blivit mer kritisk med åren, och att han alltid har skrivit såhär, eller så har han blivit lite slapp - jag menar hans produktivitet är ju legendarisk." Eller så har man själv blivit lat, och uppfattar mindre fastän ens erfarna blick borde uppfatta mer. Nåväl, det gäller i så fall knappast poddens bägge mäster-studenter, för de bollar fingerfärdigt med fler nyanser och kopplingar än jag någonsin kommer hinna klara.
Slår mig dätill hur himla tidigt somliga började frossa i filmer och böcker som gjorde entré något decennium senare i mitt liv. Fastän just Kings världar skulle nog ha motsvarat vad jag som bäst sökte i oskyldigare deckaräventyr och monsterfigurer. Samtidigt blir de ju ingalunda sämre av att njutas med mognare distans. "Apropå att man var 10-15 när man började läsa Stephen King, så tror jag att om man skulle läsa om alla de här romanerna... ...DÅ såg man dem givetvis som skräckromaner, man tyckte det var asläskigt, medan i vuxen ålder så förstår man kanske att... Varsel handlar väldigt mycket om alkoholism och rädslan för att misslyckas som förälder och tappa greppet... -Ja, man missade undertonerna. -Man missade undertonerna, men styrkan med böckerna är givetvis att de funkar ändå."
Skräcken känns fastän förståelsen är smal för vad som ingår i allt det skrämmande. Eller blev det lättare otäckt just därför? King är långt ifrån bara fasa - som de säger finns där en särskild sorts "mysighet", ofta i isolerade miljöer långt från stan, likafullt ett frekvent handlag med konkreta fenomen som rocklåtar och varumärken, samt inte minst ett djupt intresse för mänskliga karaktärer. "Ja, trots att han har någon sorts litterär elefantiasis egentligen, för han kan ju verkligen lägga ut texten rätt mycket om... kan ju dedikera säkert hundra sidor åt en bifigur som kanske dör en tredjedel in i handlingen, och ändå teckna ett otroligt rikt personporträtt. Men jag tror det är det man fastnar för också..." Jodå, och jag får strax upptäcka hur Danny den cyklande pojken har kommit att bli i liknande ålder som sin pappa då...?
0W0
Första KarusellVarvet i mina Senaste Studier
Tonight's Scene
Det ringer i den rosa leksakstelefonen som står ensam på golvet. Ringer på riktigt! Flickan kliver upp svarar, hör mormor delge vad hon har på hjärtat. Morgonen därpå får familjen reda på att mormor har dött. Det här sker i filmen Poltergeist part II, mitt på soliga 80-talet. När regndroppar får telefonen att ringa nästa gång, visar det sig vara någon annan ande som hör av sig. Dockan vrider sitt ansikte. Tredje gången ringer det inte alls på riktigt. Emellertid när flickan glatt räcker vidare luren, blir effekterna desto mer okontrollerbara...
Efter ett lyckligt slut klurar jag på att sätta på Gremlins II, men vågar istället provsmaka den fränaste sci-fi jag någonsin upptäckt - inte en natt för tidigt. Skruvade karaktärer konfronteras med ett ännu märkligare motorcykelgäng i MAD MAX. Scenerna känns vansinniga, rentav vidriga, men gjorda på ett besynnerligt snyggt sätt. Måste trots allt låta mig somna i fåtöljen; känner enormt behov att smälta alla dessa sena 70-tals-impressioner. Får återkomma. Filmen tycks mig först bisarrt svår att hänga med i kurvorna i. Rullar hursomhelst på som om det bara gällde action.
Tonight's Sound
Motown-musik måste vara bland det minst skräckinjagande man kan ha i lurarna, bara så glad och skönt upplyftande i all oändlighet. Ändå kan den kännas spöklikt "haunting", som i "Burning in The Background of My Mind". Minns nästan hela feelingen fastän mitt liv inte hade startat ännu. Torde bli totalt avdramatiserat om man drog till med en motown-dänga mitt i en monster-thriller. De kalla kårarna skulle genast ersättas av Supremes varmare rysningar! Likt förbannat kunde kanske det märkliga i själva kontrasten ge just onda aningar? LITE FÖR positivt typ... Nja, motown är ju samtidigt cool och stabil.
Macaulay & Macleod komponerade brittiska drömdiamanter av det amerikanska Detroit-soundet. Om möjligt blev motown ännu mer välsmort framemot 70-talet, involverat i övrig pop med sitt brassiga stomp, några år efter att genren börjat dö ut. Idag finns knappast någon kultur kapabel att bära upp en sådan smakfull själfullhet. Trängseln av folk liknar mer och mer en mardröm, eller en illa regisserad film. Van Der Graaf Generators saxofonvrålande Sleepwalkers skulle å andra sidan ha passat för bra, tagit över hela rollen för att musiken är så jävla bra. För att inte tala om Gustav Mahlers mysteriösa symfonier, också de groteska på ett vackert vis. Mycket av deras musik ÄR själva skräcken, själva bläckfisken (i positiv bemärkelse, inifrån) snarare än att gestalta den. Fasa inför skräck kräver ett superharmoniskt lugn före affekten. Alternativt total osäkerhet...
Tonight's Sentence
Podden "intresseklubben antecknar" tar upp Stephen King och kommer kring hans Dr. Sleep, den nyliga forsättningen på The Shining, in på frågan hur ens förväntan och tidsperspektiv påverkar upplevelsen: "Den var helt OK, men jag tycker King är lite lat. Antingen är det så att jag har blivit mer kritisk med åren, och att han alltid har skrivit såhär, eller så har han blivit lite slapp - jag menar hans produktivitet är ju legendarisk." Eller så har man själv blivit lat, och uppfattar mindre fastän ens erfarna blick borde uppfatta mer. Nåväl, det gäller i så fall knappast poddens bägge mäster-studenter, för de bollar fingerfärdigt med fler nyanser och kopplingar än jag någonsin kommer hinna klara.
Slår mig dätill hur himla tidigt somliga började frossa i filmer och böcker som gjorde entré något decennium senare i mitt liv. Fastän just Kings världar skulle nog ha motsvarat vad jag som bäst sökte i oskyldigare deckaräventyr och monsterfigurer. Samtidigt blir de ju ingalunda sämre av att njutas med mognare distans. "Apropå att man var 10-15 när man började läsa Stephen King, så tror jag att om man skulle läsa om alla de här romanerna... ...DÅ såg man dem givetvis som skräckromaner, man tyckte det var asläskigt, medan i vuxen ålder så förstår man kanske att... Varsel handlar väldigt mycket om alkoholism och rädslan för att misslyckas som förälder och tappa greppet... -Ja, man missade undertonerna. -Man missade undertonerna, men styrkan med böckerna är givetvis att de funkar ändå."
Skräcken känns fastän förståelsen är smal för vad som ingår i allt det skrämmande. Eller blev det lättare otäckt just därför? King är långt ifrån bara fasa - som de säger finns där en särskild sorts "mysighet", ofta i isolerade miljöer långt från stan, likafullt ett frekvent handlag med konkreta fenomen som rocklåtar och varumärken, samt inte minst ett djupt intresse för mänskliga karaktärer. "Ja, trots att han har någon sorts litterär elefantiasis egentligen, för han kan ju verkligen lägga ut texten rätt mycket om... kan ju dedikera säkert hundra sidor åt en bifigur som kanske dör en tredjedel in i handlingen, och ändå teckna ett otroligt rikt personporträtt. Men jag tror det är det man fastnar för också..." Jodå, och jag får strax upptäcka hur Danny den cyklande pojken har kommit att bli i liknande ålder som sin pappa då...?
0W0
2 oktober 2015
Strosar Längs Tyska Glosor
Associationskedja nr 1, min personliga studie-procedur
traska = trotten
Trottoar = Gehsteig [= Gåstig]
Genväg = Abkürzung
Korsning = Kreuzung
kunglig = königlich
Likör = Likör
likformig = gleichförmig
Glasögon(orm) = Brillen(schlange)
Brandsläckare = Feuerlöscher
hög Feber = hohes Fieber
Fiber //Fibrer = Faser //Ballaststoff
balansera = balancieren //das Gleichgewicht halten [= hålla jämvikten]
gunga = schaukeln; wippen
Schack(pjäs) = Schach(figur)
få en Chock = einen Schock bekommen
komma fram = hervorkommen; ankommen [= anlända]
Tröskel = Schwelle
snubbla = stolpern; straucheln
släntra, dra benen efter sig; söla = trödeln
0W0
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)