och Oktober tog slut.

Om dom vore Oo:n



1

Om vårt tomtebo vore tomt

som o:et

voro O och O

ännu mera tomma på tomtar



2

Om logiken liknar ett par Oo:n

borde oktober inom kort bli no...

- vem vet dock om onsdag går mot to...?



3

Om godheten for i en Opel Record

och ondskan i Toyota Corolla

borde mormor ha kommit över bron

och aldrig omkommit



4

Om hjortron växte i Torremolinos

och fikon på Lofoten

liksom morotsjuice skulle odlats på Orion

och plommon på Apollo-kapseln

eller odon i Rio de Janeiro

gjorde sig likafullt Coca-Cola från Oregon till Ohio



5

Om alkoholen hade haft kontroll

över promemorior eller hela ordbokorna

börde lösgörelserna hadt monopål

på dom drogoberoendet

hörande oresonligamlarerere domstolsprotokoll

somom inzoomade utanförskapelser



6

Om livet vore en horror movie

torde döden bli massa porrnoveller

i dom otrognas antologi

vari meningen bestod av tro, hopp och trosor

voro ormarna saliga

borde biblarna ha kallats för "historior"

och alla horor bära glorior

tills solen tillåter oss älska dess korona


7

Om det vore obligatoriskt att mottagaren stod för portot

torde folk börja google-maila istället



8

Om hypokondri vore obotlig

torde professorn aldrig provat homeopati

ty om lycopodium tog bort oron

borde monokromismerna bo i laboratorium



9

Om overksamheten vore en toalettstol i rokoko

torde Kronblom fortsatt sitta på sin konungatron



10

Om Oberon skulle trollat fram boogie-woogie

ur rock'n'rollen retroaktivt

torde det låtit som Mott The Hoople

och Yoko Ono skulle trallat populärpoesi

med foolen Donovan som borde gått opp på Tio-i-Topp

då pianotonerna kom ur mellotroner

och grammofonskivor hakade upp sig då och då

och grammofonskivor hakade upp sig då och då

och grammofonskivor hakade upp sig då och då

voro orgelackorden oändligast










bonus


Om nollor ingalunda voro ovala

borde riktigt runda O ligga i origo




O0O

Tänk om Ni vore ett N

Tänk om Ni vore ett N

- då hade Ni varit litegrann anonym


Tänk om Ni vore ett N

- då skulle vi kanhända ha känt varann


Tänk om Ni vore ett N

- då ville Ni väl inte vara den som är den?!


Tänk om Ni vore ett N

- då var Ni i varje fall någon


Tänk om Ni vore ett N

- nu kom du med ens innanför...


Tänk om Ni vore ett N

- Nej, jag ändrar mig nog till M

och ändrar mig igen


Tänk om Ni vore en N

- vänta nu, förresten...


Tänk om Ni vore en N

- då hade vi näppeligen pratat ren svenska


Tänk om ni vore fler än en

- då blidde ni mindre till bokstaven


Tänk om ni hände på CNN

den tiden när världen sändes genom antenn

- då tände ni mänsklighetens nyfikenhet


Tänk om Ni vore ett N

- nu anar jag nästan din identitet...


Tänk om Ni vore ett N

- då skulle vi äntligen veta vem?!


Tänk om hen vore Nina eller Glenn

- då hade du varit ingen annan än Nina

för Glenn har n:na i änden

mens Ni har finare balans


Tänk om Ni vore ett N

- då hade jag älskat Er än, kära vän!


Tänk om du vore ett N

- då kände ni dig kanske mindre ensam




wWw

GRAND ORATTARO HOTELL

inräknas såsom åttonde episoden av den fiktiva serien. Höstens förunderliga följetong, första säsongen, skrivs från första september till åttonde december, i totalt fjorton episoder, en "varje måndag"...
 



Goddagens igen, kära medresenärer! Alla åtta såg vi i söndags The Grand Budapest Hotel, alltså senaste storfilmen av Wes Anderson, den redan smått gamle räven, som löst baserat detta bygge på Stefan Zweigs skrifter.

Uppdraget har nu fallit på mig, Evagneta Rävling Granatäpple, att ställa oss frågor kring denna fascinerande film. Om ni svarar så koncist som möjligt så hinner vi med allihop i detta avsnitt. Måste sy ihop serien på vårt egna vis, eftersom programmakarna fortfarande är upptagna på annat håll.

Ja, nu när vi djurfigurer ändå inte spelar några roller, tyckte jag vi kunde sitta och studera ett existerande, människomässigt drama. Det kändes smått gotiskt fastän gulliga kulörer, som en kompromisslös, ofantlig prinsessbakelse! Och inte minst hemskt komiskt, trots kontexten kring världskrigen.

Vidare i sin medvetna brist(?) på politiskt ställningstagande, kan säkert somliga i vår svenska publik uppfatta verket som potentiellt rasistiskt. I så fall kanske mest för att verkliga konflikter verkar användas till att vispa ihop någon sorts uppblåst serietidningsbubbla. Samtidigt är vi relativt överens om att dess humana ingredienser och hur filmen blandar starka kontraster (där exakta gränser ryms inuti den spirituella vidvinkeln) lägger grund för allting annat än en inskränkt super-hierarki.

Filmen utspelar sig uppenbarligen inte alls i Budapest, och ännu mindre i Texas där regissören har sina rötter. Så vår första fråga blir att närmare bestämma: Var i världen är detta märkliga hotell förlagt?



Marionette Markatta

Jag tycker att det ligger i Prag. Har svårt att föreställa mig någon mer perfekt hemvist för ett sådant fantastiskt hotell, än mitt i mitt vackraste Prag!


Myra-Hara Myggstack

Jamen, i den mänskliga verkligheten skall scenerna vara inspelade i tyska Sachsen, landets ostligaste förbundsland (eller delstat om ni så vill kalla det), samt i viss mån i polska Krakow. Min synpunkt är helt enkelt att det ÄR i östra Tyskland som hotellet ligger.


Hazze Zebraschack

Hhm, i själva verket tror jag det återfinns i Tredje Riket, en vision som aldrig hann bli fullbordad...


Ok-toob Yur

Zubrowka! Så kallas den fiktiva republiken där det sagolika hotellet återfinns. Och det är ju faktiskt filmens fiktion vi får gå på här - inte verklighetens fiktion!


Evagneta Rävling Granatäpple

Vi borde snarast tillskriva skapelsen till Wien, emedan där levde ju Stefan Zweig, den judiske skribenten som Wes konsulterade när han skapade filmen 72 år efter Zweigs självmord i Rio de Janeiro.


Glasgow Owl

Ni missar att där vilar något typiskt brittiskt över hela historien inklusive regissörens blick. Produktionen tycks också vara lika mycket UK som tysk-amerikansk. Sedan har vi figurerna som stryker omkring i hotellet; de tycks sprungna ifrån vart och vartannat hörn av klotet. Summa summarum landar min aning i Indien, som Anderson också gjort en film om.


Sigris Lo Grodansvans

Filmen utspelas väl snarast mest på resa genom massa centraleuropeiskt krimskrams... Men jag betvivlade aldrig att själva hotellet låg i Budapest. De har ju ett badhus! Dessutom sträckte sig nog Österrike-Ungern annorlunda förr i världen än nuförtiden...? Nå, framförallt föreställer jag mig korridorerna som franska, med en anstrykning av någon surrealistisk, spansk hetta, som skulle kunna leda oss ända ned mot marockanska marker.


Björn-Tomas Träslöjd

Från början var det inget hotell ens, för i extramaterialet berättas att man utgick från ett köpcentrum när man byggde kulisserna. Sedan när man väl konstruerat hotellet och satt igång filmkameran, så hade det redan blivit en fantasiprodukt. Därför kan det ligga var fasen somhelst, långt utanför min måttstock. Men för sakens skull drämmer jag till med Moskva!







Ganska klargörande eller ytterligare förbryllande svar fann vi där, jomenvisst! Nästa aspekt att jämföra kring fokuseras i den kombinerade uppgiften : Vilken annan filmhistorisk film påminner dig mest om Grand Budapest Hotel? Nutidare barnfilmer som HUGO och Coraline skulle nog stämma allra bäst rent stil- och konceptmässigt, men vill att vi väljer lite äldre skapelser, med minst tolv år på nacken, helst mycket mer. Samt frågan härtill Vilken av rollfigurerna från G.B.H. skulle du stoppa in i den andra filmen? ...ifall det fanns plats i bägge parallellt... Då bör erat motiv ingalunda vara att göra er av med rollfiguren, utan snarast att hedra densamma dubbelt upp.



Marionette Markatta

Kan inte se någon bättre än den lika stilfulla LAST YEAR AT MARIENBAD av Alain Resnais. Även fast Marienbad är vida mer allvarlig, tung och svartvit, i närmast total kontrast till den lättsamt lilarosa atmosfären man har att göra med här, så vilar samma världsfrånvända charm över bägge. Jag stoppar in receptionisten MONSIEUR JEAN från inledningens 60-talsbaserade sekvens, från vilken vi snyggt kastas tillbaka mellan världskrigen.


Myra-Hara Myggstack

Plockar ut DEN UNGA DAMEN vad hon nu kan heta? Alltså inte hon som älskar lobby-boyen med tunna mustaschen, utan hon som läser boken, hon med pagefrisyren som inleder hela filmen genom att gå till författarens skulptur. Jag låter damen kliva vidare över till THE ROYAL TENENBAUMS. Jaja, jag vet att det är samma regissör, men jag tycker enbart det är hans saker som påminner om hans saker.


Ok-toob Yur

Kubricks galenskapliga CLOCKWORK ORANGE testar jag med. Visserligen är det The Shining som utspelar sig (och inspelar sig) på ett ödsligt hotell, men den är på tok för ohygglig för vederbörande. Placerar in en av de våldsammare typerna, gorillan JOPLING!


Hazze Zebraschack

Ehuru jag betraktar Tintin såsom seriealbum och inga filmer, så får något annat lysande mästerverk föras upp till mörkret nu. Varför inte THE PHANTOM OF THE OPERA?! och då helst i sin stumma, näst första filmversion någonsin från 1925, som vi såg härom veckan. Efter en enda titt på unge herr Andersons historia, är jag dock långt ifrån klar över karaktären hos varje mänsklig roll. Väljer istället TAVLAN med pojken med äpplet på, den som sedermera blir utbytt mot ett par erotiska kvinnovarelser.


Evagneta Rävling Granatäpple

Tänkte tagit min personliga favorit The Tenant av Polanski (polacken som vice versa sökte sig till USA) men känns kuslig på ett helt annat plan. Så kom jag ihåg MULHOLLAND DR. av en annan ovanligt crazy amerikan, David Lynch naturligtvis. Även om han jobbar med mer övernaturlig materia, så stämmer ändå figurgalleriet skönt, så den kör vi! Jag vill att THE LOBBY BOY, ZERO [sedermera Moustafa] skall få äran att styra hissen ner (eller upp?) till den mystiska elegansen.


Glasgow Owl

Hela konceptet känns som animerat, fastän skådisarna är riktiga. Mina tankar glider allt mer ytliga ned till YELLOW SUBMARINE med Beatles i tecknad form. Där proppar jag in huvudpersonen GUSTAVE H, hotellförvaltaren, kostymerad likt en psykedelisk kaptén. Egentligen kanske den hjärtligaste i historien, hurpass strävt kontrollerande han än försöker vara?


Sigris Lo Grodansvans

Fastnat för FRIHETENS FANTOM, en fransk-italiensk produktion av vår kära spanjor Bunuel, den gamle nya-vågaren som här sent omsider lät scenerna löpa som en stafettpinne, på ett sätt som Budapest iofs inte gör, men som likt förbannat hamnar i läget att de anonyma gästerna överlappar varandras intima historier... Sedan lyfter jag över kammarjungfrun CLOTILDE. Gillar henne eftersom hon gestaltas av Léa Seydoux, som vi såg i den senaste lesbiska filmen, och för att hon har såndär snygg glugg mellan tänderna.


Björn-Tomas Träslöjd

Då återstår för mig att hugga till med DEN RYSKA ARKEN, där Sokurov låter en besynnerlig guide svepa oss från sal till sal, i hantverkskunnig vandring genom historiens galleri, om än icke den tyska, men eftersom Ryssland tycks ha blivit numera vad Tyskland var en gång i tiden, så får Ivan spelad av Murray pröva att guida oss tillbaka...








808

Tänk om hon hade varit ett H

Tänk om hon hade varit ett H

- då hade jag halkat in redan på höstkanten



Tänk om hon hade varit ett H

- då hade hon varit en småkylig hemlighet



Tänk om hon hade varit ett H

- då hade Himlen legat mellan hennes läppar

och Helvetet i avsaknaden av dem



Tänk om hon hade varit ett H

- då hade jag haft ett hål

i mitt huvud helt fullt

av halvfärdiga historier



Tänk om hon hade varit ett H

- då hade hon behärskat att rida hästen

medan höfterna obehindrat höll på

likt hisnande hula hoop



Tänk om hon hade varit ett H

- då hade vi hellre än hiphop och hårdrock

haft en harmonislingrande harpa i mina hörlurar



Tänk om hon hade varit ett H

- då hade jag hatat att använda ord som "hat"

ja, på sin höjd ogillat dina handlingar

och hotat med att älska någon annan

(på hotell eller på hemtrevligare håll)



Tänk om hon hade varit ett H

[harklar mig]

- Huh?

[hostar]



Tänk om hon hade varit ett H

- då hade hon på franska sällan fått höras



Tänk om hon hade varit ett H

- då hade vi hittat på

både det hena och det handra



Tänk om hon hade varit ett H

- då hade hon haft ihop det

med minst två herrar, men jag

skulle ändå aldrig se henne som hora

(sålänge som de gjorde det av lust istället för hundralappar)



Tänk om hon hade varit ett H

- då hade jag knappast haft hjärta nog

att hacka på hennes haschvanor

bara hjärna nog

att hjälpa henne hysta dem i havet överbord



Tänk om hon hade varit ett H

- då hade jag fixat så hon drog han Den Hängde

och lagt Hierofanten ovanpå



Tänk om hon hade varit ett H

- då hade jag haft en hatt med hieroglyfer på



Tänk om hon hade varit ett H

- då har jag kommit hit

ifrån historiska horisonter



Tänk om hon hade varit ett H

- då hade hon ej hånat mig

för att jag försjunker i Herman Hesses Siddhartha

eller Bohumil Hrabals En Alltför Högljudd Ensamhet

och aldrig hinner hänga med

i världens media-upphaussade hemskheter



Tänk om hon hade varit ett H

- då hade vi hoppat över Halloween

och gått omedelbart på Helga natt



Tänk om hon hade varit ett H

- då hade vi känt oss som hemma bland hjortronen

och hittat hallon året runt








808

Tänk om du vore ett C

tänk om du vore ett C...

då blev jag helst nummer 3



tänk om du vore ett C...

Skulle jag älska Cecilia då?



tänk om du vore ett C...

liksom ganska öppen mot omgivningen

men ändå nästan kunna innesluta den

Det skulle va nice!



och tänk om du vore ett C...

då borde vi starta en cirkus, eller rentav circus



tänk om du vore ett C...

Den som lever får se...

sa cirrusmolnet i cyberrymden



tänk om du vore ett C...

då skulle jag låta bli att recitera alla saker som börjar på C



tänk om du vore ett C...

then I'd be something in english

like consciousness or SCIENCE

or of course some cocoon

(not to mention Rocky Raccoon

and even less Creedence Clearwater Revival)



och tänk om du vore ett C...

då skulle jag se till att kopiera dig [control + c]



Sedan föreställer jag mig också

hur du vore ett C...

fast tänker inte bli Centerpartist bara för det

- på sin höjd ta en vitamin med citronsmak



tänk om du vore ett C...

då skulle vi snart bota cancer och stoppa cykloner



tänk om du vore ett c-moll...

då vill jag spela cittra utanför ditt fönster

så får du spela cello innanför min dörr



och tänk om du vore ett C...

Skulle du chockera mig då?!

med dina charmerande chapeau-claque-choser



tänk om du vore ett C...

då skulle jag sitta på centralstationen cirka kl. 17.13

med en croissant och citera Sartre

smått försenad medan du redan rest








wWw

Förmultning, Förvissning, Förtret och Förvandling

från en stafett på temat Höst




förfaller längs hus

förtjusas av gult

förmörkas i vår tända stad

förtröstar över vända blad



förmultnar likt vissnande löv

förvissas av död

förvirras av fallande snö

förväntar din glöd



förälskar mig i strumpbyxor

försmäktar genom stormbyar

förtretas över nedblåsta grenkvistar på cykelbanan

förkrossad av allt utspritt glassplitter



förundras över U-båtar

försjunker i misstankar

förtörnas av öst-hotet

förfasas över vanmakten



förlorar mot mina vänster-vänner

försvinner i fotografier

försonas med detta fiktiva utanförskap

förvandlas till en sagofigur



förtrollar hela nyponsoppan

förnyar halva terminen

förstör några stearinljus

fördubblar varje series slut



förbluffas, föraktar

förhastar, förhärdas

förflyktigas, förtätas

förstår, förför...







808

DjurFigurerna Väljer Episoder Ur Min Ungdoms Skrivbok

inräknas såsom sjunde episoden av Den Fiktiva Serien ORATTARO. Höstens förunderliga följetong, första säsongen, skrivs från första september till åttonde december, i totalt fjorton episoder, en "varje måndag"...
 


Ok, go'natt! Här mitt i vattenpölen har ni en sydkoreansk bläckfisk som dykit upp i den svenska skogen. Mitt namn är Ok-toob Yur och jag vet hur denna episod skall gå till. Nu gör ni varsitt urval, alla djuren! Ni tar det ur den supergamla anteckningsboken jag just funnit. Some deep shit! Skriven i arton-årsåldern, långt före författaren hade blivit varken TornTrappThrillern eller TrollTornsTrappan, när han mest bara kallade sig AGus och dylikt, då han knappt ens hade dator att tillgå. Boken har orangea hörn. Seriously funny, man! Han tycks ha betraktat den som en smärre roman.

Det ni plockar är skapat i oktober (i viss mån september), bara en oktober helt olik vår nuvarande. Vi reser tillbaks till 1993. All you need is a submarine, bitch! Löven är kanske egentligen ingalunda så mycket gulare på andra sidan? Programmakarna håller hela jäkla säsongen sig upptagna med en annan serie. Den utspelar sig i hyper-rymden, många hundra meter från vår scen under jordens humuslager. Whatever, same shit! Ty jag Yur har vänt på varenda rullande sten man kan föreställa sig.

Ni får inte ändra på en enda rad, minsta tecken eller ordföljd den här gången. Bryter någon mot mitt förbud, så får vi se om alla åtta fortfarande får vara kvar i nästa avsnitt, som hittills märkligt nog vi fått. Nå, varje vecka verkar någon annan av oss bli programledare. Känns materialet för svårsmält för era landkrabbe-magar? Då måste ni fortsätta hitta ett helt avsnitt, på sin höjd klistra ihop ett par, tre fyra små, i varje fall nåt som ni kan stå för och står ut med.

AGus var aldrig i närheten av att vara rappare, ens under 90-talet där hans ungdom utspelade sig. Snarare en relativt redig och klyftig psykedeliker redan då... Mina ord kommer sig blott av att alla sidor får sin charm när man iakttar dem i backspegeln. Nå, nu joobar vi!! Fucking slow squirrels, sätt igång spakarna!!





Evagneta Rävling Granatäpple väljer


Ejvind står med pappret i handen. Det kom återigen en vind som rörde vid hans kinder. Men nu var den hård och bitande kall, som en kristallpärla på väg bort från sin förtvivlade ägare. Det finns ett budskap på pappret som han inte har väntat sig. Det skriker ut någonting som i oväntad form blir hjärtchockerande samt oförståeligt. Månen går ner över stranden, och en regnbåge stiger upp istället. Ejvind ser förbluffad på allting. Månen som inte längre syns, pappet med hennes ord, sandkornen på stranden, regnbågen, sin egen tröja, och en spindel som nu börjar krypa där nere mellan de ypperligt små stenbitarna.

Ejvind hör något som andas, vänder sig långsamt om, får syn på Marika där hon står, och kastar sig i nästa stund med armarna om henne, och kysser hennes ansikte så intensivt att han nästan biter ihjäl det. De ramlar ner på stranden, och en våg transporterar därefter dem båda till ett hål i havet där en bläckfisk vakar. Och jag kan se min älskade ligga på en bädd innanför rutnätet i fönsterglaset.

Ejvind och Marika står hand i hand utanför fönstrets rutnät. De ser inte in, och bläckfiskens ena arm kommer närmare och närmare, och håller på att nästan börja omfamna dem. Havets vatten är överallt omkring. Paret står helt passivt, med händerna mjukt i varandras. De tycks inte oroa sig ett dugg över att den svarta, sugkoppsbelamrade bläckfiskarmen nu är dödligt nära dem, och just håller på att pressa dem till sandkorn... Bläckfisken begriper ingenting. Armen har gått igenom dem, de är som luft i havet.

Innanför fönsterglaset vaknar den förut sovande kvinnan. Tittar yr på mönstret i byrålådorna... Håret tovar och trasslar sig mellan kudden och skulderbladen, och en ny skiva sätts just på i kontrollrummet, innan musiken sakta strömmar ut ur de gredelina högtalarna i det eviga kompaktsystemet som föder gränslös musik mot det lila längtansupploppet innanför varje cell av den inbakade evighetskristallationen, som uppkommit ur en mycket sinnrik idé från den tyske doktorn, vars dotter Efaz det är som ligger i sängen.




Glasgow Owl väljer


En husvagn stod parkerad före stigen; och efter stigen såg jag en gammal musiklärarinna promenera med sina omvälvande flower-power-glasögon, med idéerna i skallen virvlandes runt. Hon tog varje steg på asfalten som en erfarenhet av gård bortom solen; men i solens dis mellan trädgrenarna fanns också ingenting, vilket skulle hjälpa henne att få fram destruktiviteten till gyttjebadet. Jag var chanslös, jag skulle aldrig kunna komma att överträffa hennes tankar som hon hade just nu. Bara om hon inte lyckades få ner dem på papper; men hur äkta och eget skulle det kännas för mig sedan?

Hon var en kvinna med blicken en bit ovanför asfalten. Och än så länge kunde jag inte se hennes idéer - hon famlade omkring med dem i luftlagren, och försökte samtidigt att plocka åt sig en del äpplen här och var. Smeten skulle bli bedräglig, så att hon sedan kunde tvinna de finaste trådarna, och utföra en kristallisation på ett så subtilt plan som möjligt, i den mest givande omplacering av brickor som någonsin, ja, kanske t.o.m. för evigt, hade skådats. Och detta i ljud! Jag måste erkänna att jag var heltänd på de tankarna; för att inte tala om mönster i koftor som kan uppstå ibland - beror på vem som har dem på sig. Är det Eva t.ex. så...

Nej, varje steg togs som ett pianoklangernas höstlöv, bestämt avvaktande. Starkt i grund och botten. På botten simmade delfinerna, och det astronomiska uret i Prag slog åtta slag för friheten. Hon såg genom glasögonen en spegelvänd aura, som blivit rättvänd igen, i och med processen. Och allt var så hett och känsligt nu; ingenting fick egentligen nudda. Och jag tog en nallebjörn. Slängde den i väggen. Du skrek stopp.




Björn-Tomas Träslöjd väljer


Det luktade som Marikas doft mellan boksidorna, när Ejvind satt med boken i knät och intensivt lät ögonen vandra genom den svettdrypande textdimman. Hon var inne på toaletten, och hennes rosaröda dagbok hade legat i andra änden av rummet i den vittygbeklädda stolen med hjul. Till Ejvind hade Marika sagt att hon inte hade några känslor för honom, men aldrig antydit det särskilt starkt. Kanske kunde det i orimlighetens namn vara så att flickan ändå i hemlighet drömde om Ejvind? Det var detta som han höll på att...

Marika var färdig på toaletten och stod mitt framför honom. Hon hade smugit sig ut, i sina mjuka tofflor längs hallgolvet, och stod nu och betraktade killen med en blick som var till hälften förvåning, ömhet och förståelse, samt till den andra hälften raseri, förvirring och illamående. Dessutom pendlade även ansiktsuttrycket mellan de olika ingredienserna, och Ejvind undrade febrilt inuti sin till det yttre blodröda skalle var det skulle sluta någonstans.

Ejvind hade just slagit igen dagboken, och lagt den varsamt på hennes skrivbord, medan Marika började gå runt litegrann i rummet, och till slut frågade hon: -Hur långt kom du? Han tittade på hennes kropp, där den nu obevekligt hade stannat borta vid affischen med båtarna på. -Jag kom väl inte längre än såhär, svarade Ejvind godtyckligt. Hon vandrade åter med hela sin gestalt fram till killens sittplats på hennes skrivbordsstol, där Marika likt ett uppjagat monster lutade hela sin tyngd över Ejvind, med munnen ihopbiten knappt två centimeter ifrån hans.

-Nja, tonade det dissonant ut mellan hennes läppar, jag undrar förstås ifall du läste om dansen i fredags? Hon lutade sig ytterligare en centimeter närmare Ejvinds ansikte. Brösten snuddade mot hans skägg, och hon viskade som en vind : -På fredag klockan sex vill jag att du kommer och tittar på mig på dansen. Lova det!  Han nickade stelt, och kände flickan komma ännu närmare sig. Nu klarade Ejvind snart inte av mer, och ramlade i nästföljande sekund av från skrivbordsstolen, landade med Marika ovanpå sig på golvets heltäckningsmatta. -Jag är jävligt bra på att dansa! påpekade hon tydligt. Förstår du? Han förstod inte, ännu. Men Ejvind såg att hennes ögon var snälla, och att hon satt utan tröja med de mjuka brösten tryckta mot honom. Han började att smeka Marikas hud, och hon klippte av hans hår med häcksax.




Ok-toob Yur väljer


En Beatles-skiva ligger på botten av oceanen. Högt däruppe flyger fåglarna, och i en grotta lever bläckfisken Strawberry. Vattnet är djupt känsligt, och alla illusoriska dimslöjor är bara till för att skapa rytm. Strawberry kikar ut ur grottan. Han har lördagshatten på sig. Med ett finurligt smil drar han korken ur flickan, och dricker tjugofem centiliter nytillverkad saft, innan han ställer tillbaka henne i skafferiet igen. Hon plågas, och stönar högt att hon vill slippa detta. Men Strawberry hör ingenting; han är fullt upptagen av Beatlesmusiken i sitt huvud. Sedan går han och sätter sig i finfåtöljen, den röda med guldklaffar. Han njuter kolossalt, och stirrar ut genom fönsterrutan, där han ser björkarna böja sig för vinden.

Ejvind var ensam med sig själv. Men han stod inte ut, utan gick för att hälsa på bläckfisken Strawberry. Strawberry visade Ejvind sin Beatlessamling, vilken Ejvind inte gjorde stora ögon åt. Ejvind var föga intresserad av The Beatles' musik. Men detta faktum märkte inte Strawberry ett dugg utav. Han pladdrade på om Yellow submarine, A hard day's night och Let it be. Till slut kom de fram till skafferiet. Strawberry blev lätt generad, när Ejvind framförde att han faktiskt ville ha saft, vilket Strawberry frågat om han ville ha. Men den stackars slätrakade bläckfisken kunde ju inte gärna öppna skafferidörren ens på glänt, för hemligheten var så stor. Det fanns en liten flaska i hörnet längst till vänster på andra hyllan, men flickan var ju därinne också. Det hela skulle oundvikligen leda till en konfrontation.

Men, bläckfisken öppnade. Ejvind stirrade. Sedan hände något märkligt. De kramade om varann. Ejvind och hon. Och hon förvandlades till en fjäril, som flög och satte sig på Strawberrys dyraste skivalbumsamling. Och det blev vått på det översta skivomslaget. Flera droppar. Den nu runt huvudet fullkomligt illröda bläckfisken, sprang som en besatt mot fjärilen, och han tänkte mörda henne. Strawberry hade för avsikt att slå ihjäl fjärilshonan med sin gula flugsmällare.




Marionette Markatta väljer


Havet har blivit till en älv nu, och över den skall de segla med båt, Marika och Ejvind. Men eftersom de utgör en sådan dålig kombination, blir det svårt att bemästra styrningen och seglen och kontrollen och viljan och lusten och vänskapen och allting. Men det går ändå, tror de. Och börjar att segla... De seglar allt längre ut, det hela antar värre och värre svårigheter, och i mitten av älven stannar båten. Den sugs häftigt upp av en underström ner under vattnet. Det är inga virvlar; men nu är det hon och jag som kommer till en underhavsgrotta, med en kraftig bläckfisk som invånare. Han har hatt på sig, och heter någonting helt annat än Strawberry den här gången.

Vi blir visade runt i bläckfiskens rum, och därefter erbjuder han oss en filmföreställning. Filmen skall visas på oljeduk, bakom parkett i hans sovrum, och heter "Bomber och skit". Men vi tackar nej, och flyger så därifrån upp genom älven, tills vi är vid ytan igen och kan kräkas ut luftbubblorna. Himlen har blivit så oroväckande kritvit ovanför våra huvuden, och molnen är röda. Fast inte som smultron, utan som trafikljus. Marika ler, och tittar på Ejvind. Tar fram en gammal fin gitarr, och spelar ett D-durackord gör hon. Efter ett tag försvinner hennes ögon ut ur hålorna, plumsar i älven som två stenar, och hennes läppar flyger som två fåglar iväg upp mot de signalröda molnen, i vilka de försvinner likt symfoni-toner. Ejvind är ensam kvar i vattnet med Marikas kropp samt livlösa ansikte; båten har försvunnit också den, och han hör att Gud Fader börjar tala till honom. Vid vassen på andra sidan hoppar en sädesärla.




Myra-Hara Myggstack väljer


På bryggan står Ejvind kvar och tittar. Förundrad och kall. Han ser efter ditt vackra hår, som rör sig i vinden, och efter en stund finner fast placering mot din blus. Den värme som blir kvar i hans bröst är av febersjuk karaktär, och han får vandra hemåt i snön som fortfarande faller.  Ejvind känner sig verkligen yr. Men han upplever en lugn och fast säkerhet i grunden. Han vet att hon aldrig kommer tillbaka, att han aldrig ser henne mer. I verkligheten.

Men jag sitter tätt intill dig på samma pall. Trät skaver mot huden. Ute ersätter snön rönnbären som fallit från träden. Vi ser hastigt på varann, och sedan vänder Marika bort blicken. Ett moln omfamnar hela rymden. Och i nästa kö till busshållplatsen står en man i svartvitt och väntar på dig. Jag gråter sextiofyra tårar.

Inte i violett, sa den andra damen. Hon sitter hukad över en stenpyramid på stranden, och när hon efter tre lila halvtimmar drar ner trosorna och inviterande putar med stjärten i vädret, tränger jag försiktigt men bestämt in med min orm, samtidigt som min vänstra skapandehand fattar tag runt en av hennes gummibollar, och den högra handen smeker om hennes nacke, där det långa håret på ett härligt sätt är i vägen. Hon cirkulerar runt med hela underlivet, och skriker ut över det smått upprörda havet att hon är en fisk.




Hazze Zebraschack väljer


Det är jag som är herren bakom det eviga, gredelina kompaktmusiksystemet. Jag står i universums utkant. Nästan helt utan fötter står jag i den lila färgen, ja, t.o.m. utanför den också - på gränsen till den ultravioletta. Gränslandet började för tjugo meter sedan, och jag har därmed nyss påbörjat en ny sfär. Jag kan ännu se den lila sfären om jag vänder mig bakåt, och känna den om jag vinkar till den. Det är nya tider nu. Jag har märkt det; och jag är villig att följa vägar som kan leda till större öppenhet för det sanna. Men inte utan fantasi och begrundan.

De fyra gubbarna stod på parad i hösten, var och en med sin symboliska färg inbakad i tolkningen av figuren man ser. Alla fyra visade upp sig på en jättelik scen, och bland publiken fanns Konrad Myrmalm. Han skulle bedöma, och sedan skriva i Sagotåget om de fantastiska, färgsprakande upplevelser han fått, direkt från platsen i alla väder. Och därefter, när det var dags för gubbarna att åka hem, skulle han intervjua deras respektive skuggor, och se vad han kunde få ut av de omedvetna sanningarna bakom draperierna. Hela den processen kunde ju eventuellt resultera i en ny världsordning, för faan. Man kunde åka rullskridskor till månen eller dylikt.




Sigris Lo Grodansvans väljer


Och ute var det oktober. Regnet föll, och åskan gick. Men Rebecka fick inte på sig sina rullskridskor; hon försökte om och om igen att snöra upp dem lite mer, så att foten kunde tränga ner till botten av skon. Men en kvart till gick, och hon klarade det inte. Motståndsflödet flöt på i samma hårda takt som innan, och hon kämpade i princip ihjäl sig för att inte börja gråta. Rebecka hörde hur det blåste genom bladen på andra sidan gatan, och hon tittade djupt ner i träbänken. Bara nu ingen kom och frågade hur det gick för henne; då skulle hon absolut säkert rent automatiskt sätta på tårflödet. Och sedan fattades det bara att personen skulle utnyttja det känsloläget för att ta ifrån henne hennes diamanter också, de som hängde som en tillkämpad fasad över kinderna, och som hon själv i all sin uthållighet hade varit med och byggt upp från grunden, självproducerande, och helt flyktigt med stolthet.

Men Rebecka föll ner i labyrinten, via den grop som fanns i sandstranden. Ett visst ställe; inte smultron. Hon hade ju rullskridskor. Och hon hade en spegel. Hon ägde kassetter. Med musik på. Skön musik. Hon älskade sin katt. Men hon avvisade den ibland. Och en svart stol, mitt bland pärlor och Jesus-krucifix. Man fyllde plattor med pärlorna, som man sedan hängde upp på väggarna. Man tog varann i händerna, och smekte varandras hår. Rebecka stod ensam kvar på stranden. Och ur det gula och det gröna i sagan, rann saften ur ur varje utspretande blad på den mörkbruna stammen. Där fanns kraften, där planerade alla genier uttaget av sina energier. Men det som rann nerför hennes kinder var bara tomhet. Hon stod med båda benen i sanden, och hade den klara regnbågströjan på sig. Tiden var något matt nu. Och ifrån kyrkan vid skolan ringde klockorna, högt, men på avstånd...








wWw

ur Gammal Anteckningsbok : Butikskorgen på Tamburintorget

Uppsopat, uppfriskat fragment nr 1 : min längsta dikt dittills, från mars 1993.  

Omkomponerad nu, flyttat fenomen till andra rader, avdelat annorlunda (ej lagt till nya ord, blott stuvat undan). För många namn figurerade; försökt återknyta en smula...



i


Så var allt bra igen

Ragnar tog scarfen, han skulle på fest

hos en orangutang ifrån Orsa

Majvor tog en vagn och sprang

mot grönsaksdisken

Delfinerna hoppade

oponerande kval

Mannen från Säffle var inte nykter

när han släpade butikskorgen

ända nerifrån tickande torget

Så hans gammelfarmor fick istället

ta hand om disken, vilken hade stått och

blommat ända sedan

i april

Det var mars nu


ii


Törnrosa harklade upp apelsinskalen,

tabletter och sammetsskrin

skriar i natten, bortanför vinden

Tråg av åtrå:

grått paradis

på torg i kris

tomater i tamburiner

Grisen kom in med skorstenen på ryggen

Ragnar plockade joner

ur kylskåpet, stirrade vilt in i elden

och såg en flicka med dansande vingar,

elfenben och spegelbild

Elvy älskade papper

av papp

Bomullslösa ull

halva hemma full

Envar som blir lycklig lever inom Endes tid


iii


ingen respekt för verket : två syltar i en

tramstransvestiter,

tickande, plingande majskolv

Majvor sprang in genom dörren och stötte ihop

med den förbluffade fröken Zetterlind

Ha Ha ha HA!

Varför skulle det drabba klostret så hårt?

Alla var skyldiga

Det var rosa i himlen

Ragnar åkte cykeltur och fallskärmsmoped

aptiterande svindulerande

noggranna skisserande

Trum-epokerna hade svängt nästan

fruktansvärt den senaste tiden, men ingen

hade brytt sig om Nelly


iv


Klockan slår fyra och en kvarts

Många mycket ljud

hela lösa skrud

symmetrisk alla tentakler

Ena kommentaren : stora salen

Benfaller sig där

spökar i vatten

som nu's snö

Andra klampar i huset

hör du Brögger suset

sår i timmans spår

gråter sig till liv


v


Jag skall skriva en berättelse om Elvy

en ensam dansare

nya störa snöfall

Zetterlind frågar inpå lunden

kommer sedan blunden

Ventil-kortet alltid optimistiskt

returburkar så kvickt

glasar inne i konstens helg

Fiolen ficks en inblick

av värdefulla stickor

Det håller ännu


vi


Alla vet sitt premium-pris

Vattenpumpen spelar trist

Herr Tremper klinkar Für Elise

uppe i frysen den like

Hår som hänger och tinar

ända ner till marken och tänker

det pusslet blänker

Boden där skidorna står

varje år, ut och tillbaka

in när man bakar sin kaka


vii


Frisbee på färgmarken

visas noter

Inte längre kan golv ses som en träning,

pendlar antennoider

under innebandyn

Dönickar och nedgrävare

kom över asfalten och häv er upp!

Tupp, sitt ner

och smeta inte!

Bänkar och bataljer

smygande smällar

Ragionora sitter så tyst och berättar sagor


viii


in till tidens rand det flagar

flagioletter och sena mjölkpaket,

kallprat om ett slott

Det frestas med apport!

Balalajkor, jackor, varsågod!

Slumpen sätts i vanemakt,

simuleras av doktorns hets

Alla ungar har sin spinnarkattens spets


ix


prefixerar tomhetens land

där gemenskapen plägar

Det regnar inuti Hyltegrens skogar

soldater i spenaten

flämtar Elvy där

På krogen sitter gammelfarmor

jagar bagare

och på krossade maten åker Majvor

åter koftan komma, komma

mellan prinsen och prinsessan en gång till

Nu tar vi slut










wWw

Höstmysiga eller Ösregniga och Snölängtande, Svenska Sånger

från 90-talet, ingår i serien "i väntan på Adventskalendern", blott sex veckor kvar ;-) ...i luckorna plockar jag med en smula ovanligare låtar av tämligen vanliga artister, kanske inga utpräglade årstidsporträtt men som ändå känts mest som höst, som värmde mitt kalla hjärta under 90-talet när de var nya (några efteråt)... inte alla håller jag lika högt nuförtiden




Lucka 1

REGNET "öser ner, och verkar inte ha nåt slut. Men det gör mig ingenting"

Anders Glenmark



Lucka 2

GRÅA DAGAR "...börjat på en ny roman. Det mörknar över ån och över tv-tablån"

Lars Winnerbäck



Lucka 3

TID FALLER HÅRT "Döden står bredvid. Hårt faller tid"

Ted Gärdestad



Lucka 4

ALDRIG ÄLDRE ÄN SÅHÄR "där längtande lagt sina skuggor. Ge mig ett flätverk av rötter och jord"

Peter LeMarc



Lucka 5

"Hon kommer säkert" HEM TILL JUL

Mauro Scocco



Lucka 6

HÖSTEN "den där taggen i mitt bröst, sen du slutade att svara"

Lisa Ekdahl



Lucka 7

VARJE KORN AV SAND "hans ande hade nött trapporna och golvet ned till..."

Nils Erikson



Lucka 8

SIDDHARTHA "Det spricker inte ut några knoppar på höstens gren"

Ulf Lundell



Lucka 9

PSALM 99 "Gud som haver barnen en gång till..."

Joakim Thåström



Lucka 10

NORRLÄNDSKA PRÄRIENS GUDINNA "Bland älgar och skog våra hjärtan de slog"

Olle Ljungström



Lucka 11

SILVER CITY SONG "Kopior byter ut oss, allt kvävs, jag spyr och flyr och flyr"

Thomas Di Leva



Lucka 12

FÖRLORAT PARADIS "Hälsa din president att jag trodde på drömmar"

Py Bäckman



Lucka 13

små mirakler, "ett förtätat ögonblick, som nog var här men varken kom och aldrig gick"

dan hylander



Lucka 14

NÅN HAR SLAGIT UPP ETT HÅL "Flygvärdinnor ler som änglar, men i styrhytten bor Fan"

Stefan Sundström



Lucka 15

MARIE-LOUISE, GÅ! "i stormen... som ett moln i byxor blöta av regn"

Magnus Johansson



Lucka 16

EN LITEN SVENSK STAD "Höstlöven leker i blåsten. Jag går omkring på små gator och torg"

Tekla



Lucka 17

ALLT BLIR BRA "Tid är som honung, den står på en hylla, dagar i tryggt förvar. Tar ner en i taget..."

Pontus & Amerikanerna



Lucka 18

"Alla verkar samla på en massa gammalt dammigt skrot. Det kan va hockeybilder, skyltar eller filmisar och snöflingsklot" JAG SAMLAR PÅ DEJ

Wille Crafoord



Lucka 19

"Varför mötte jag dig?" DEN DÄR NOVEMBERDAN

Marie Fredriksson



Lucka 20

REGN OCH SOL "Du sa : Tiden är vår sämsta vän, för den kommer aldrig mer igen"

Irma Schultz



Lucka 21

VARMA ÖL OCH KALLA ELEMENT "Dom sa på radion att det regnat i en vecka"

Docenterna



Lucka 22

TVÅ LJUS "Nu måste jag in i det mörka, nu måste jag ner i min brunn"

Björn Afzelius



Lucka 23

RUMMET INTILL "Bakom dörren i tyst och frusen jord växer tankarna vilt"

Niklas Strömstedt



Lucka 24

BLÅ HJÄRTANS BLUES "Jag ser dina fotspår i snön på vägen hem, så lätta steg som säger mer än frusna ord på dina läppar"

Eva Dahlgren





wWw

Maybe I Need Some Love

jag gör ett simpelt test :

vilken Beatles-sång är du?

rättare sagt vilken beskriver bäst ditt liv?

föreställer mig någon originellt anonym

typ Rocky Raccoon liksom mysko charmfull

eller Rigby i all sin snövirvliga isolation

och klickar på gula blomman för att bli Yellow Submarine

men ack, ack, ack, fyra gånger av åtta

får jag ALL YOU NEED IS LOVE

fastän aldrig älskat just den

i sin enfaldigt svulstiga visdom

och än mindre gillar jag slagord

inte ens i kärlekens namn

nå, visst är verserna skönt introspektiva

vrider vidare på svaren

för att genomskåda kombinationsmöjligheterna

och kul med frågor som också är bilder

inte blott ord

först nionde gången lyckas

jag pricka in Strawberry Fields Forever

känner mig genast närmare hemmaplan

fastän fått ljuga en smula

minns nu allra första resultatet blev

Yesterday, javisst älskar jag nostalgi

men just denna smetiga sång har så sällan

tillhört mina gamla godingar

och jag vill fortfarande inte bli

Let it Be heller, nej, hellre då

något friskt harrisonskt som Here Comes...

vårsolen mitt bland alla härliga höstfärger

jo, faktiskt fick jag den redan andra gången

bara det att porträttet lät alltför positivt

och enkelt



http://www.playbuzz.com/rebeccam16/which-beatles-song-best-describes-your-life




808

Paradoxal oVana

DominoBricka 6 



mitt liv består allt mer

och mer av små doser

jag snoozar i timmar

jag smuttar hela tiden

jag pausar utan avbrott

det börjar sig allt oftare

att närma sista versen

men först efter refrängen

igen jag tänker sätta

igång ett självgående blixtlås

chockerande i all sin oändlighet

likt länkar träffar länkar

jag googlar, gurglar, ugglar

jag slutar mens jag startar

att drömma att jag vaknar









808

Utvalda Rader från Olika Oktober

Figurernas Stafett

inräknas såsom sjätte episoden av Den Fiktiva Serien ORATTARO. Höstens förunderliga följetong, första säsongen, skrivs från första september till åttonde december, i totalt fjorton episoder, en "varje måndag"...
 



Första Rundans Urval



Myra-Hara Myggstack

Du har samlat på vartenda stycke av världen

utom ett enda


Hazze Zebraschack

Som jag redan berättat var vi blott åtta figurer som överlevde kriget. Kvar i vår Ubåt fick vi ingen somhelst kontakt med någon övrig verklighet. Åtminstone inte som Kapten Klaus Trofobi lät avslöja... Dock hade han hade ju känt Kapten Nemo i verkliga livet -


Marionette Markatta

som en mullvad kan bli. Med raketmo-
torisk ryggsäck förmådde du t.o.m. fly-
ga längs underjorden. Inte många här
som vet vem du är, monsieur Monty.


Glasgow Owl

De sekler det tog att nedteckna världen

förs över idag på kopian av ett ögonblick.

Den visdom som bodde i eviga tempel

har redan rymts i ett par lampknappklick.


Björn-Tomas Träslöjd

smutsiga löv
ligger och lurar över
renaste guld


Evagneta Rävling Granatäpple

glanstid. Käraste fröken Rigby,
säg hur går det med ryggen?!
Do You någonsin meet andra
ögon än Era egna?? där i spegel-


Ok-toob Yur

Efter åtta timmars ihärdig meditation

försvann du genom badkarsventilen

en borttvättad vätte som satt sig i mitt skinn

ut i en brungrå U-båt


Sigris Lo Grodansvans

På stranden satt jag halva hösten
allt längre bort från världen.
Snart hade de oskrivna bladen täckt
hela huvudet.





Andra Rundans Urval



Myra-Hara Myggstack

allt. Har du sytt hela Dig själv, My?!
När vi känner efter vilka vindar vi
skola satsa på - då mumlar alla troll
o mymlor huru vi varken kan tala


Hazze Zebraschack

det svarta tornet står

på vita torgets mitt


in går två grå

ingen kommer ut


Marionette Markatta

Dock lättare sagt än gjort vände dockan korten emot sig. De liknade alls inga snälla spegelbilder. Korten stretade emot och vred sig, som om de blivit magnetiserade med samma laddning. Enda möjligheten att få fram deras ansikten verkade vara att tränga igenom dem bakifrån.


Glasgow Owl

Octopussy fick vi alla åtta lust att kalla henne. Lät oss blott hindras av att tiden ännu aldrig nått fram till 80-talet. Varelsens strumpbyxor var lika smutsgula som hennes bläckpennor


Björn-Tomas Träslöjd

Mitt i det rikligaste regnet sitter du

i stadens skönaste skinnsoffa


Evagneta Rävling Granatäpple

flera tuber med oktober
har någon smetat ut över löven

strumpbyxor dinglar från utvalda grenar
som envisa spindelnät


Ok-toob Yur

likt ett urgammalt rymdskepp

i ruinerna av 1983

med oändligt åtskilda maskindelar

längs medeltidsmurade gångar


Sigris Lo Grodansvans

I garderoben med de många dörrarna
hänger även din förundran.
Väljer vi ut oss nu
mellan otyg som ingen vågat prova...





Tredje Rundans Urval



Myra-Hara Myggstack

Vem har radat upp alla ekollonens hattar


med 43 cm luckor längs halva skogen


som vore de patetiska soldater på repmånad


Hazze Zebraschack

av Fats Domino har du fått spelbrickor

att leka med istället för schackbrädet, baby!

Också dina mörkaste oktoberdagar går i Boogie


Marionette Markatta

Vet du vilket ben som är ditt?
Anar du vems scen du står på?
Jag mötte marionettspelaren
för sista gången. Han ville se


Glasgow Owl

Allting har en ände
utom livet -
det har två


Björn-Tomas Träslöjd

Livet har lagt sig att sova
med skulderbladen mot framtiden
tryggt minnandes


Evagneta Rävling Granatäpple

Grävlingen har skaffat sig glasögon
så nu har den djäveln sett till
att lyfta upp hela sitt gryt


Ok-toob Yur

Du går från U8 till U9

och hamnar nu definitivt utanför


Sigris Lo Grodansvans

som om detta utgrävande skulle fylla

någon kreativ mening
när jag likafullt avser

låta berget stå kvar





intermezzo

[-Vad är då detta för en besynnerlig stafett som vi finner figurerna mitt uppe i...?! Sigris har det förklarande ordet, som först var avsett som intro till avsnittet, men blev för långt...]


Gomorron, mina sju kära medtävlande! Som vi förstått vid det här laget kan vi betraktas som deltagare i en dokusåpa som inte finns. Dessutom befinner sig programmakarna i full färd med en annan serie. Så vi har fått köra paketet helt själva nu. Och lotten har fallit på mig att ta hand om veckans avsnitt.

Jag kallas Sigris Lo Grodansvans. Skall föreställa en korsning mellan groda, lokatt och gris. Somliga har även fått för sig marsvin. Det har varit klurigt att få fram en identitet på grundval av dessa. Känns som att jag ideligen jagar min svans utan att få fatt den. Klangmässigt kom mitt namn till som ett eko av Ivar Lo Johansson, fast till innehållet stämmer det sisådär - för att inte säga illa. Tanken är att det skall vara oklart huruvida jag är hona eller hane, men att man ändå skall gissa på ett kvinnoskap, vilket faktiskt är rätt (dolt i namnet Siri. -Nej, det går inte lika bra med selleri, även om jag är hemskt förtjust i svampchips, stuvningar, äpplemos, kokad knorr, flugfiske, människomagar och massa sylt på rostat valnötsbröd!).

Tycker om Björn-Tomas Träslöjds upplägg, det var hedervärt omtänksamt, hur han lät oss dikta varsitt stycke kring vederbörande verktyg. Kring borrsvängen jag valde hänger nu grankvistar i strida spiraler, hemskt vackert, bara mindre funktionellt än det var meningen. Hursomhelst vill jag helst vi går vidare i Björn-Tomas tydligt instruerade, demokratiska men ändå gör-det-själv-mässiga spår...

Några slöjdredskap kan jag däremot inte stå för [utöver dem ni har plockat med er sedan förra omgången]. Vilket material skall vi då arbeta i nu? Jo, finns ju sagolikt massa att ösa ur i TornTrappThrillerns bibliografi! Känns så synd att alla texterna bara ligger där till ingen användning, på sin höjd till glädje för smått historiska, glömda läsningar som bidragit till tornets uppbyggnad. En eller annan återvinning har visserligen utspelat sig under årstidernas lopp, främst hos de små lärodjuren under fröken Älva Älgskogs fina överinseende. Och nu är det hög tid för ännu ett återbruk.

Vi skola plocka stycken ur oktober, skörda rader som mästaren skrivit under olika oktober. På poet-planeten motsvarar detta texter tillkomna mellan 2011-2013, dessvärre blott tre år, en bra bit ifrån det perfekta talet 8, men fler orkar blir för många att välja bland nu. Emellertid kompenserar vi genom att vara just åtta figurer. Väljer varsin strof i taget gör vi [bestående av maximalt fyra sammanhängande rader, helst bara en rad per gång].

Efter några rundor kommer det hela att ha börjat likna stafett...?! Det blir fint om vi hoppar hej vilt mellan dikterna och kapitlen från skilda dagar och olika oktober. Med andra ord måste ni låta bli att välja ur samma text [undantag bifalles för dignande prosastycken]. TornTrappThrillerns hela register är viktigt att försöka fånga. Myra-Hara får starta, så att hon inte ställer sig fyra eller femma som hon envisas med. Jag avrundar varje varv. Sen märker vi hur långt ni orkar haka på, åtminstone i denna episod...




Fjärde Rundans Urval



Myra-Hara Myggstack

ifall det dessutom skulle bli krig
just nu
och ingen längre kunde
arbeta vidare
med dylika lyxproblem


Hazze Zebraschack

Fastän det bara hade funnits 8 x 8 rutor att röra oss emellan (maximalt sett) så blev det ändå sjujädrans många drag och steg.


Marionette Markatta

Tänk om jag ej vore mig!

Om jag vore någon

av alla de andra...

kanhända han som kom nedför trappan nyss


Glasgow Owl

på kungens ena sida står ett rådjur

på kungens andra sida står en grävling


berättar vråken för sina riddare
huru nu han i egna klor fått gripa makten


Björn-Tomas Träslöjd

Ännu en mysig, rostig dag i din egen U-båt

du sitter som i ett torn inga flodhästar kan käka upp

och tassar alltmer sällan likt en löpare längs lejdarna


Evagneta Rävling Granatäpple

mångahanda syltburkar (somliga med sylten kvar i)

U-båtskaptener av blandad härkomst

samtliga album med Gentle Giant och Van Der Graaf Generator

några gamla skrälliga väckarklockor (som fortfarande funkar)


Ok-toob Yur

I enlighet med sitt namn, Klaus Trofobi, ägde kaptenen en obehaglig fömåga att hålla hela besättningen övertygad om att man omöjligen kunde komma ut ur Ubåten.


Sigris Lo Grodansvans

äggsamlingen med inälvor i regnet ut
tryfflar och avbitna
grisknorrar, haröron hamnar på
skogens översta skikt





Femte Rundans Urval



Myra-Hara Myggstack

ett cykellyse i liggande tillstånd, alltjämt blinkandes mot de passerande

en fläck där fortfarande ingen har satt sin fot (efter fyrtioåtta år)

ett par harar som håller på att bestämma sig vilket håll som är minst farofyllt

gårdagens förstasidor som har parat sig med varann


Hazze Zebraschack

Goda tag på dig, Werner! Idag tänkte
jag besöka den store von Heidenstam,
Werner. Men vägarna gick galet, så man
kom till Vänern, när man ju ville till
Vättern, Werner.


Marionette Markatta

Världens allra rangligaste lilla bro

löper emellan

rikets bägge största, högsta, oförglömligaste torn


och riddaren vill inte längre


Glasgow Owl

Ska nu husen försvinna ner i marken?

Kommer jordklotet bara blåsa bort?

Må var vägkorsning visa sig bära till Rio?

Tror du t.o.m. tv-serierna tar slut? 




808

i väntan på Adventskalendern : Gamlingarna

blott sju veckor kvar ;-)




dom sitter mitt i höstlöv

en åldrad skara små

tar varsin mugg med julmust

drar luvor av och på



så lyckliga men bittra

av känslor en hel säck

dom plockar lugnt bland korten

en mysig får ett fräckt



nu ruvas på en glenmark

som glimrar ej av frost

blott blöta kantareller

och radion full av rost



då trippar tungt på tårna

den samling gamla knytt

tills musten sugits ur - ja

vart ben har blitt förbytt



sen slutar trappan tokigt

med tomtar på sitt loft

där berget börjar sväva

mens molnen bliva stoft



i snön som fyller gravar

går gamlingar omkring

ett barn ser bara spåren

och många ingenting












wWw

Meteorit nr 4 : SingelOlycka

Smällen var glasögonklirrande

när skrattet träffade gatstenen

och gråten strömmade ut

i tvärt grusad lycka


Hösten kändes hård
likt ett granatäpple
och denna valrosskropp ändå tunn
som asplövet



Hade hon fallit nu från trehjulingen
igen i vuxen ålder

i regnmörk sväng
under budbärarrundan

Förra gången
var cykeln åtminstone hennes egen
till skillnad från felet


Nästlar sig snoret kring sladdarnas trassel



närmar sig lyktorna

av en mänsklig buss

och hon måste masa sig

på skakiga lemmar upp över trottoarkanten,


kravlar sig astronautiskt
på främmande himlakropp
som sakta börjar likna
hemma


en dörr som någon öppnar
ur snurrande dimman

där förundransfulla element trots allt
med värmande lättnad
återger visst hopp
om hur det farliga redan är förbi



och inför helgen nästan förväntan
på filmsekvenser som får
oktober att mjukna
konsekvent avspännande


Vill hellre vara ett marsvin på Venus
än en nyponsoppa på Mars







wWw

Minnas utifrån Samma Rumsliga innefattning

Ett nytt magasin jag skaffade idag blev det brittiska Science Uncovered. Här kommer en intressant observation kring context-dependent memory, den potentiella vikten av att befinna sig i "samma rum" som minnet formades i.

Tycker mig själv återkommande ha noterat detta, när det gäller att minnas detaljer ur samtal, memorera drömmar, komma ihåg vilken adress som ska ha vilken tidning, återkalla vägen längs en hel omgivning, erinra rätt rörelser, känna igen mönster osv :


"Each memory matrix includes the context in which information was first encountered, which is why recall is often easier if you can revisit the circumstances in which the original encoding took place. It's also why smells and sounds can be so evocative.

... ...instructed participants to navigate a network of rooms, picking up and depositing various objects as they went. The objects were concealed in boxes after being picked up. Participants more often forgot what object they were carrying when they were quizzed about it after entering a new room, compared with being quizzed in the same room as the object was aquired."

quote of Dr. Christian Jarrett
from article about Why We Forget





808

Fröjdefull Slöjd, åttonde lektionen

räknas egentligen som Femte Episoden av den Fiktiva Serien ORATTARO :

Höstens förunderliga följetong, första säsongen, skrivs från första september till åttonde december, i totalt fjorton episoder, en "varje måndag"... 




Gokväll allesammans! Och då inte minst ni, mina kära sju medtävlare... Jag heter som bekant Björn-Tomas Träslöjd, 58 år. Bosatt i gränstrakterna mellan Värmland och Dalarna, fastän kommer ifrån Göteborg. Barn har jag två, en flicka som valt träslöjd och en pojke som valt syslöjd. Nu är jag med i teve. Programmakarna har utsett mig till den mest konkreta karaktären i den här såpan. Hittills i varje fall...

Därför är det meningen att jag skall leda aftonens avsnitt. Programmakarna som brukar presentera hela påhittet, de har gått och fått extrajobb på en annan serie. Som handlar om marsvin på rymdfärd, eller om det var dominobrickor i svampskogen... Vi har blivit kvarlämnade här mitt i anonymaste direktsändning. Masten sviktar av obestämda scenbilder.

Nå, faller vi som tallelöv för det? Knallar vi hem och gräver ner oss i vartenda hörn av i tv-soffan? Hade varit jävligt mysigt, men nej nej nej!!! Naturligtvis hyvlar vi till nävarna och tar egna tag om materialet!

Varsitt verktyg skall vi plocka fram. Välj mellan allt mellan de textila redskapen och dem för trä! Ta det som ni känner mest för att utforska närmare!! Redskapet /verktyget kommer följa er under fortsatta episoder... Så lämpligt då med något lagom bekant, som varken torkat i rutinerna eller tycks alltför skrämmande?! Samtliga skåp i salarna står till förfogande. BARA UNDVIK STORA BANDSÅGEN! Den har jag redan lagt beslag på sedan många mogna år tillbaks. Och jag vill att vi behåller våra åtta fingrar som vi trots allt har tillsammans!

För att förebygga en hygglig arbetsbörda nöjer vi oss här med åtta ord per deltagare. Dessa ord bör användas till att beskriva verktyget (inklusive verktyget). Framförallt skall era personliga motiv vävas in för hur ni förhåller er till redskapet. Var och en avgör nu hur beskrivningen blir beskaffad. Bonus för bra versrim!





Evagneta Rävling Granatäpple


Tag din styva VIRKNÅL,
res längs mina maskhål...!




Glasgow Owl


Livet ryms i
FINGERBORGEN :
kärnkraft, whiskey
skrattet, sorgen




Sigris Lo Grodansvans


BORRSVÄNG kring granen
smärtsamt viras
tomten i garnet




Hazze Zebraschack


SICKLING icke
bör föraktas;
skrapar sakta -
ändock vackrast




Myra-Hara Myggstack


symaskin symaskin
symaskin SYMASKIN
symaskin symaskin
symaskin symaskin




Marionette Markatta


träds genom trät
speglande trådar
SKRUVMEJSLAR du
mig?




Ok-toob Yur


Octopus VATTENPASS
mäter också cirkulärt
jordens djupaste kanter





Ojajamänsan! Vad ni fick till det här då!! Ofantligt bra, och med så små medel!!! Man kunde nästan tro att ni har repeterat ihop på förhand...




808

Glimpse of ULLAPOOL

Ruta # tre [på dvd]

Drömde ännu en

gång att jag icke

lyckades stänga av

maskinens musik


Alltmer förbryllad

testade jag (o)möjliga

metoder, men otäcka melodi-

slingan rullade på och


tecknade väggarna hur än

jag försökte trycka på

OFF och koppla ur eller dra

omkring fler apparater


Rädd att någon skulle

gå i taket av ljudbilden

insåg jag aldrig hursom

lösningen låg "utanför universum"


förrän vaknade upp

ur slummern och fann

i min verkliga fåtölj

att dvd-menyn spann






808

Meteorit nr 2 : Påmånelse

Måne, din atmosfär är

mindre än min

Därmed har du måstat utstå

meteorit på meteorit

som inte brinner upp,

blott skänker ditt kranium

hål på hål, kraftiga

skador som jag aldrig fått utifrån

Så även om du fick plåster

saknar du filtret jag lever av


 



808

DominoBricka 8 : Trigger

jordklotet ligger på youtube


oktober tar temperaturen


kulturskatter faller med löven


Pippi älskar en nigger


språkPolisen skapar brottsliga element


flockmentaliteten tigger om utanförskap


igelkott döljer följsamhet


även vulkaner skall kallna






808

short stop in Inveraray

from our scottish trip in August, crossing Argyll