Ragnar i Äventyret med Den Orätta Råttsvansen

Förra vintern hade Ragnar varit ett rådjur. Denna vintern ville han prova något hårdare. Ragnar hade ingen helt klar aning om vad... Nå, tillvaron som rådjur hade visserligen redan den varit oerhört hård. Bland det svåraste hade varit att veta exakt var man skulle lyfta på snötäcket, för att finna något läckert löv,  några fina fröer eller ett sällsamt långlivat bär. Inte ens det vanliga, illasmakande gräset hade vett nog att växa just då. Liksom ej heller just nu, i denna januari...

Fast det fick inte bli FÖR HÅRT. Ett liv som sten kändes helt uteslutet - även ifall det skulle visa sig väldigt lätt? Och för att slippa käka grus, sand och vägsalt, kunde man lika gott klättra ner i kloaksystemet! Där vankades händelsevis både kaneltryffel och ananasjuice. Sagt och gjort, Ragnar kopplade in ett par sagoböcker i sin iPhant. Sedan var det bara att välja en mening som innehöll "kloak" och sända över den till hjärnkontoret. Alfavågorna arbetade relativt ostört den här morgonen. Så före Ragnar ens behövt drömma sig igenom några ledningsrör eller brunnslock, hade iPhanten kopplat upp honom mitt i en råttsvans.

Det var bara det att det råkat ske en dubbelbokning. Råttsvansen tillhörde en fin flicka, vars andra råttsvans hon precis höll på att tillverka i spegeln. Och rummet som Ragnar fick skåda var så långt ifrån ett kloaksystem man kunde komma. Där hängde fjärilar och snäckor i varje vrå. Rentav den lilla dammsugaren hade en snäcka påklistrad på sig, en snövit en. Dessutom hade hästen också fått råttsvansar.

Så nu blev det hemskt bråttom att byta position, bäst Ragnar förmådde på egen hand. iPhanten skulle knappast röra ett finger förrän sessionen var slut. Han utgick från att flickan måste ha någon form av bror. Ragnar lyckades styra sago-signalerna ut i köket och in i ett pojkrum. Men läget var långt ifrån hårdare därinne. Snarare rådde en skriande lathet. Storebrodern satt och slumrade framför ett altare av apparater. Ragnar fick strax klart för sig vad som försiggick på skärmen. Det var RANGO, filmen om den animerade kameleonten som blev en riktig cowboy.

Rango höll som bäst på att bälja i sig en droppe frätande kaktusjuice ur kaktusflaskan. Saloonens stamgäster skulle helst övertygas om att Rango hade en verklig roll att spela där. Utbölingen hade just anlänt till byn som beboddes av sorkar, möss, paddor, tvättbjörnar osv. Det skulle bli en hård film ifall fantasin tröt mer än lovligt för den turistklädde ödlan. Men precis som Captain Sparrow höll han allas uppmärksamhet på helspänn under tillräckligt lång betänketid. Rango slingrade sig alltid ut längs en lämplig korridor i de mest tokiga ögonblick. Hur kloaksystemet hängde ihop blev man bara halvt klok på.

Plötsligt hade Ragnar sett hela filmen, och det fanns ingen tid kvar att byta till någon mer hårdkokt historia. Men Ragnar ångrade ingenting denna gången. Det hela hade ändå känts hyfsat tufft och tämligen kul kopplat.




via ordväljarlek med min skrivarvän


wWw