PilbågsPrinsessan i MotorMetropolen

Fristående stafett-etapp 1. Böjande av en båge till en annan båge. Bumerangen sände jag vidare till en skrivarvän.




Mitt i stan stod hon och siktade med sin pilbåge. Likt jagade djur for automobiler och velocipeder fram. Men det var ingen ur deras släkte som den stolta lilla kvinnan siktade på. Även om allt fler hade börjat inbilla sig vara potentiella offer, ju längre stund hon stod där med bågen spänd. En vinglig gubbe ville plötsligt in i shoppingcentret, fastän hans hund visade klart och tydligt att det var pilbågskvinnan som var det intressanta. Ett par gående parfympåsar hade precis tagit beteckning bakom en snödriva. Dock ingick inte heller fotburna varelser i kvinnans målbild.

Betydligt högre upp återfanns det som pilen skulle nå - ännu högre än statyn av hästen med den lille kungligheten på. Snarast upp mot de tunga molnen kisade den lilla stolta kvinnan. Hon befann sig på PrinsPortsPlan, stans näst största torg. Där snöade det måttlöst idag; flingorna föll helt utan rim och reson. Pilbågskvinnans djupt urringade rygg var redan täckt av snö. Hennes mörka skinnklänning hade fått ett prickigt, kornigt mönster över sig.

Tills sist fick ett par poliser också chans att iaktta den bågförsedda bruden. De hade kommit slirandes på sina motorcyklar, parkerat borta vid biografen, och klev nu sakta men självsäkert fram mot pilbågsprinsessan. Ty nu såg man ju att hon var en prinsessa. Och även fast poliserna föga fattade vad den sköna siktade på, så anade de hur hennes pil var riktad av renaste kärlek. Därmed var allt i sin ordning. Poliserna vinkade åt folk att fortsätta leva som vanligt. Men bara några vågade med en gång. Många avvaktade. Strax innan poliserna hunnit tillbaka till sina motorcyklar, hörde de hur just dessa for omkring uppe på kopparplåtstaken. I samma andetag såg de att bågarna var borta. Några filurer måste ha kört upp, ja rejält högt till på köpet.

Prinsessans pil brann nu av. Den tycktes träffa ett av de värsta snömolnen, för nu fullkomligt vräkte snön ned. En beskärd del dränkte direkt motorcykelskurkarna. Resten inbäddade halvt om halvt varenda varelse i stan. I stort sett låg alla som avsomnade. Blott pilbågsprinsessan borstade obekymrat av sina armar, medan benen hoppade upp på biografskylten, och  höfterna slungade henne vidare över kanten till kopparplåten. Beredd var hon dock näppeligen att gräva fram en bunt begravda busar. För de var ingalunda flera; det var bara prinsen. Han hade tröttnat på sin fastfrusna häst, sett chansen att slippa vara staty längre. På några ögonblick hade prinsen upptäckt tak efter tak efter tak. Nu låg han ensam och sussade här, högt under snön.

Då var det äntligen dags att sno hästen ifrån prinsen. Pilbågsprinsessan skulle bara fiska fram nyckeln ur hans stelfrusna mantel, så hon kunde låsa upp hästen. Precis när prinsessan funnit nyckeln, hörde hon statyn gnägga djupt därnere, ackompanjerad av ett ivrigt skällande. En snabb anblick avslöjade det hisnande faktumet att någon hade fått igång hästen. Det rörde sig om den vinglige gubben med den säkra hunden. Han var gammal nog att känna till hur hästar skiljer sig ifrån motorbågar, i det att de förra icke behöver nyckel för att startas. Prinsessan blev så förbluffad och arg på samma gång, så hon kastade pilbågen mot ekipaget.

Bågen vände halvvägs ned i luften, och dök upp igen mot henne själv, likt en bumerang. När prinsessan återfann fattningen och siktade in sin andra pil denna dag, då var gubben redan vida bortriden till en annan ände av staden. Kvar stod hunden och försökte hoppa upp mot biografskylten. Efter ett par timmar lyckades den väcka poliserna till medveten tjänstgöring. De gjorde honnör inför pilbågsprinsessan och bad henne skjuta dem i bröstet. Hon suckade och virade ner några av sina starkaste hårstrån istället. Och inom några veckor var merparten människor uppklättrade ur snön.






wWw

Hur många sorters BÅGAR finns det närmare bestämt????

Börjat grunna på "bågen"...
Min egen förteckning :


1) PilBåge
2) ArmBåge
3) TriumfBåge
4) ValvBåge (av många slag)
5) FönsterBåge
6) AmorBåge (läpp)
7) RegnBåge
8) Bumerang (typ KastBåge)
9) BroBåge
10) MotorCykel ("Båge")
11) GlasögonBåge
12) Kupol (enl wikip "tredimensionell applicering av bågens princip")
13) Bara Båg :)
14) OstBågar alternativt Romerska Bågar (apelsin-choklad)
15) "slå en båge" (pinka)
16) FrontBåge (på bil)
17) BågFil + BågSåg osv
18) Arkad (gång av valvbågar)
19) Ulfbåge (sportkommentator)
20) CirkelBåge





wWw

Old New Snow

Båge för Bägge

på andra sidan häcken

skymtar hennes gravida mage

likt en spänd båge

ett omvänt frågetecken

lägger hans händer omkring

kör sin nya cykel

och bortkollrar hennes farhågor

till gemensam förundran

som tre hemvända & & &

hamnar de åter på gräsmattan

omättliga på moderskapet

tecknar fadern längs hennes amorbågar

en lätt tung fisk





Jag har valt fem ord ur en av Nanna X texter. Dessa skriver vi varsin ny text utifrån (utan att snegla på varandras). 
Bestod denna gång av :  
Person: en mor
Plats: på andra sidan häcken
(lek)Sak: Båge
Aktivitet: Bortkollra
information: omvända tecken




wWw

Mardrömmar som kommit av sig

M o jag såg en ny dokumentär om en megalomaniskt lång men ändå fantastiskt välgjord sci-fi-film, som aldrig blivit visad för någon publik, trots att Salvador Dalí och andra berömdheter spelade rollerna. Decenniet efteråt gjordes denna DUNE av Lynch istället för Jodorowsky. Måste tappat min vackraste halsduk i biosalongen. Hemma rotade jag fram största halsduken, snarare en väldigt avlång pläd. Kom på att den kunde få tjäna lite som filt i filmfåtöljen (jag är ingen plädperson, men överväger varmt att bli). Nu kom jag aldrig längre än till söndagssport-sändningarna. Fascinerades av damernas störtlopp (nåja, super-G) och galopp (mest massa trav). Undrar hur gott om namn på hästar man egentligen kan komma på - minst lika outtömliga som melodislingor?!? Googlade att vissa hästar kan galoppera upp till 66 k/hm i full karriär, medan i störtlopp kommer man upp (ner) i dubbla hastigheten, med absolut rekord på 162 km/h.


Sedan somnade jag uppenbarligen en god stund. Låg i märklig vinkel, t.o.m. ovanlig för att vara i fåtöljen. Kännare säger att man lättare kan få igång lucid dreams eller OBE:s då, när sovmiljön skiljer sig en smula från den invanda, men ändå känns tillräckligt trygg och hemtam. Detsamma tycks gälla mardrömmar, som jag så sällan har. Denna gång förvandlades min underbara systerson till något sorts djur som anföll mig. Först tror jag vi väntade på en hund el dyl, att han så hemskt gärna ville den skulle komma, så han blev förfärligt arg när den uteblev. I nästa scen lade faster sin hand på mig, men hennes naglar revs sönder då och hon började verkligen blöda. Det var så ledsamt, när jag äntligen tog mig tid att träffa faster var det kanske ändå försent... Drömmen avslutades med att jag ropade på syrran, vrålande och ändå helt kvävt, som att vi såg varann med kärleksfulla ögon men att det inte gick att nå henne längre, som att jag gled in eller ut ur någon glasburk.


Senaste veckan har jag visserligen varit på väg två gånger att drömma minst lika mardrömslikt, men bägge gångerna vände jag tydligen förloppet, så kändes inte alls omskakande att vakna. Vid ena tillfället kastade en kille en levande tändsticka mot min rygg, men jag vände mig lugnt och frågade direkt varför han gjorde så...? Och så hade vi ett av de meningsfullaste samtalen jag haft på länge. Med den känslan i bagaget var jag inte minsta milimeter orolig under cyklingen till filialen samma natt. Andra gången var det en kille med kniv, men visade sig vara en gummi-atrapp när jag stoppade den med handen, varpå jag såg till så vi hade ett liknande bra och cool samtal. Bägge gångerna sov jag på vanliga stället och inte i någon märklig vinkel.




wWw

tidigaste skisserna av RAGNAR och andra sorters Ragnar

från 1987-91

Ragnar i Äventyret med Den Orätta Råttsvansen

Förra vintern hade Ragnar varit ett rådjur. Denna vintern ville han prova något hårdare. Ragnar hade ingen helt klar aning om vad... Nå, tillvaron som rådjur hade visserligen redan den varit oerhört hård. Bland det svåraste hade varit att veta exakt var man skulle lyfta på snötäcket, för att finna något läckert löv,  några fina fröer eller ett sällsamt långlivat bär. Inte ens det vanliga, illasmakande gräset hade vett nog att växa just då. Liksom ej heller just nu, i denna januari...

Fast det fick inte bli FÖR HÅRT. Ett liv som sten kändes helt uteslutet - även ifall det skulle visa sig väldigt lätt? Och för att slippa käka grus, sand och vägsalt, kunde man lika gott klättra ner i kloaksystemet! Där vankades händelsevis både kaneltryffel och ananasjuice. Sagt och gjort, Ragnar kopplade in ett par sagoböcker i sin iPhant. Sedan var det bara att välja en mening som innehöll "kloak" och sända över den till hjärnkontoret. Alfavågorna arbetade relativt ostört den här morgonen. Så före Ragnar ens behövt drömma sig igenom några ledningsrör eller brunnslock, hade iPhanten kopplat upp honom mitt i en råttsvans.

Det var bara det att det råkat ske en dubbelbokning. Råttsvansen tillhörde en fin flicka, vars andra råttsvans hon precis höll på att tillverka i spegeln. Och rummet som Ragnar fick skåda var så långt ifrån ett kloaksystem man kunde komma. Där hängde fjärilar och snäckor i varje vrå. Rentav den lilla dammsugaren hade en snäcka påklistrad på sig, en snövit en. Dessutom hade hästen också fått råttsvansar.

Så nu blev det hemskt bråttom att byta position, bäst Ragnar förmådde på egen hand. iPhanten skulle knappast röra ett finger förrän sessionen var slut. Han utgick från att flickan måste ha någon form av bror. Ragnar lyckades styra sago-signalerna ut i köket och in i ett pojkrum. Men läget var långt ifrån hårdare därinne. Snarare rådde en skriande lathet. Storebrodern satt och slumrade framför ett altare av apparater. Ragnar fick strax klart för sig vad som försiggick på skärmen. Det var RANGO, filmen om den animerade kameleonten som blev en riktig cowboy.

Rango höll som bäst på att bälja i sig en droppe frätande kaktusjuice ur kaktusflaskan. Saloonens stamgäster skulle helst övertygas om att Rango hade en verklig roll att spela där. Utbölingen hade just anlänt till byn som beboddes av sorkar, möss, paddor, tvättbjörnar osv. Det skulle bli en hård film ifall fantasin tröt mer än lovligt för den turistklädde ödlan. Men precis som Captain Sparrow höll han allas uppmärksamhet på helspänn under tillräckligt lång betänketid. Rango slingrade sig alltid ut längs en lämplig korridor i de mest tokiga ögonblick. Hur kloaksystemet hängde ihop blev man bara halvt klok på.

Plötsligt hade Ragnar sett hela filmen, och det fanns ingen tid kvar att byta till någon mer hårdkokt historia. Men Ragnar ångrade ingenting denna gången. Det hela hade ändå känts hyfsat tufft och tämligen kul kopplat.




via ordväljarlek med min skrivarvän


wWw

AVspänt tidsUpplevande

Superstark insikt nu! kring ivrighetens nervösa natur, som jag spontant trodde var tvärtom: A TENSE MUSCLE MOVES SLOWLY - A RELAXED MUSCLE MOVES QUICKLY. Säkert bekant för somliga sportutövare? Kan överföras även till mentala utmaningar, som varför hjärnan jämt har så mycket svårare att komma på vad jag helst vill säga mitt under brinnande konversation, än nu hemma vid datorn helt avspänd.

Med andra ord : för att tänka kvickare behöver man uppleva tiden som långsammare, vilket underlättas när musklerna spänner av. THE KEY TO SLOWING TIME IS FOCUS. Också här misstar jag ofta fokusering för att vara maximalt PÅ... Koncentration handlar snarare om att AVlägsna många spänningar från nuet.

((Då man t.ex. sover, sker ju drömsekvenserna i snabbare tempo än under vakenheten, fastän man upplever det som lika fort. Kanhända kanhända är tidsskillnaden fysiskt möjlig just för att?? kroppen slappnar av i sömnen, så att bildflödet kan ske utan avbrott för logisk-kritiska reflektioner... Fast i så fall borde det bli samma sak under meditation?))






wWw

Spansk Ridskola Goes Wild

De kallade honom för uteliggare, eftersom han låg på stränderna under hela nätterna. Nästan ingen annan brukade ligga där samtidigt, blott ett par hånglande par, någon enstaka detektiv.

-Blir det inte kallt, Kalle?
-Ickelunda! Jag har ju både bootsen, västen och hölstret såväl som snusnäsduken och cowboyhatten på.

Dessutom utspelade sig det hela på en spansk ö, mitt i det heta havet. Tardanza hade travat hit med Kalle ända uppifrån snökalla Solvalla. Först hade hästen fortsatt att galoppera, medan hon likaväl höll på. Diskad ur loppet hade ju Tardanza blivit hursomhelst. Men väl komna neråt alptopparna, insåg ekipaget att Kalle var pensionär - redan! Således borde han ha gott om tid att se sig omkring i stilla trav.

På hotellet i Turin hade de sett ett ryskt par slå vackert världsrekord i konståkning. Det skedde visserligen på teveskärmen, men var förmodligen helt sant. Och på upploppet i Tarragona, inför sista raksträckan över det lilla havet, hade hästen bett om is. Mycket riktigt förtjänade hon rejält med is under hästskorna, och en esoterisk drink på köpet.

Till sist hade Tardanza halkat omkull, halkat utan att genast resa sig igen. Gesten hade givit så många minuspoäng så att Kalle fick klara sig på egen hand härnere. Berra blev tvungen att bära honom en bit, tills Kalle efter några dagar hittade en omålad dalahäst. Hans egen levande häst hade fått flygas med helikopter hem. Vilket visade sig vara i Wiens mest väldresserade region.

Under den varma månen låg gubben och vakendrömde om Amerika. Han trodde sig vara på Mallorca, men hade slintit åt lite fel håll. Nu befann man sig ända nere på Kanarieöarna, kunde nästan knacka på Afrika. Så särskilt snöfriskt frustande kände sig Kalle inte alls i denna fullkomligt ofrusna sand. Hans hjärta längtade till vild stäpp, hård mark, där bergen stod lika beredda som öknen dolde en rökdoftande saloon.

-Hur cool är du nu då, Westwood?
-Tillräckligt!

Vid varje ny gryning kravlade Kalle upp från badstranden och bort till Sun Trips morgongymping. Efter varje pass plockade de tre musketörerna med sig ett gäng bikinikvinnor, så där blev allt färre kvar för Kalle att försöka med. Men han var helt nöjd med att ha drömmen om Nevada, Nebraska och Alaska för sig själv.







via ordväljarlek med min skrivarvän


wWw

Händer man lever vissa stunder för få

Piruett nr två
tar avstamp i vis-titeln "Den som lever får se vad som händer"




den som lever får se vad som händer


den som väntar får se vad som lever


den som läser får se vem som skriver


den som gråter får se våta händer


den som ler får se fler och fler tänder


dem som tänder varann känner iver


den som dör får ett nytt liv i sänder


den som blundar får se vad som ändras


den som letar får se vem som döljer


den som gräver blir lätt den som faller


den som snöar får ge många flingor


dem som vänder på tid får kalender


den som leder får någon som följer


den som händer sitt liv hen bestämmer






wWw

Blundar Lugnt Gunnar Wiklund

Stol nummer Tio o Tolfte Bron




På farstubron bland humlor

hon hör på Gunnar Wiklund

mens morfar alltjämt slumrar

jo, blundar lugnt sin vilstund



Längs älvens ådra ringlar

hans rök där huset lutar

syns fiskeflugor dingla

Säg, hur ska livet sluta?



När jorden nåtts till kanten

och skivan måste vändas

hon går att hämta tanten

men ingen pipa tändas



Nu morfar blivit spöke

med nyckeln kvar i västen;

hon knackar på hans köksdörr

fast allt for bort med hästen









wWw

Harpa för Harpalt

piruett nr älva





Haren spelar harpa

hastigt strängar snärpa

hörs harmoniskt skarpa

isar blod till skorpa

träffar hjärtats varpa

gör sig stilig vurpa

skorrar ramens rumpa

hundra hönor värpa

redan påskägg norpas

lätta tungor slurpa

överröstar korpar

harr och krill och karpar

kompar spöklik opera

(torparn tror Herb Alpert

Torgerd dock hör Irpa

blåsa strängt kul flärpa)

rävens vävstol varpa







http://www.youtube.com/watch?v=eaNsG9ja4nQ
http://www.youtube.com/watch?v=2U7TDOtfxts




wWw

TavelTolkning # 3 : uppTornande

av Salvador Dalís "Sankt Antonio Eremitens Frestelse"




Högsta hästen han någonsin skådat

i himlens förvrängda spegel

likt marskalk över karavan

som märkligt kånkar omkring

på olika torn

på kvinnan piedestalisk

på benen deras som insekter stretande

på lusthusligt slott

låtsas hästen säkert

starkare än fyra elefanter

men knappast vackrare än onåbar nymf

går det runt i pyramiden

Eremit - är det dit?

som du rider hit?

Varför sker striden så långt ut till vänster?

och allt högre till fönster

hissar galenskapen upp sina bröst

så kapitulerande kåt

så att öknen börjar regna

på ofruktsam skorsten

kors men icke tvärs

över vår välsignade myra

en av de fjorton nödhjälparna

håller döden stången








wWw

TavelTolkning # 2 : Häst Blå

"Den Lilla Blå Hästen" [Das Blaue Pferdchen]
från cirka 1912 målad av Franz Marc




hästen blå


blivit så



ensam stå


blomman gå



ej nå två


rund platå

färger få


berg försmå



ändå rå


döden på



aldrig grå


spänns landå



stallets strå


världen nå









wWw

Piruett nr tjugo : knut på hjulen

en baklänges väntan på



Tjugondag Knut
dansas julen ut


Nittonnatt Frid
finnes ännu tid


Artondag Jan
slocknar snart var gran


Fjortonnatts fjät
sol i fjol förlät


Trettondan Tron
på ??? bortom bron
får en bruten zon


Trettondags barn
provar randigt garn


Elvandag Rut
slår på året knut


Åttondag ny
börjar nästa gry


Sjundekväll flyr
firar över styr


Fyrandag häst
knaprar på som bäst


Tredje gång gillt
sockors socker spillt


Annandag hjul
kör detsamma strul


Jesu dag kom
somnar tomten om






wWw

Fjolårets Första Slut

Den Fjortonfotade Poeten



Hur inleder man 2014...? Jo, naturligtvis genom löftet att läsa en dikt varje dag ur de svenska nätpoeternas ofantliga jubileumssamling! Enligt baksidan tar det då två år att ta sig igenom alla en gång. Som tur är kan man komma ner i närmare ett och ett halvt år. Eller som synd är, för oss som inte har så många andra mästerverk att bita i. Min personliga skapelse skulle hursomhelst återfinnas en bra bit in i 2015. Och så konsekvent håller mycket få människor på...? Av medkänsla med oss mot slutet av alfabetet, fick jag redan på nyårsdagen en snilleblixt: Varför inte läsa boken baklänges?! Så nu följer jag detta uppslag - måhända en av få böcker som funkar utmärkt att baklängesläsas?! Dessutom tar jag tre dikter per dygn. Vill ju gärna hinna återkomma till några någongång, kanske rentav i år om jag sköter arbetet ordentligt. Upptäcka vilka som växer nästa gång... Ty i hemlighet sätter jag små betyg : på språkstil, budskap, linje hos kompositionen samt fantasi - mest för att minnas vad jag lyckades uppskatta.


En annan fråga som inställer sig just nu är förstås huruvida det finns några varelser med fjorton fötter (företrädesvis sju på vardera sida). Förmodligen förekommer fjortonfotingar lite här och var i universum, men knappast på vår planet...? "Apropå det" såg jag precis den fantastiska filmen Le Planete Sauvage, en science fiction skapad av fransmän, animerad i tjeckoslovakiska studios 1973. Vi får följa grottmänniskoliknande varelser som hålls som husdjur hos robotliknande varelser som nog ska påminna om nutidens människor, som vi uppfattades då. Nu är det tydligen 2014, fastän jag själv ofta lever som om allt vore 1974, året före jag föddes. Anklangen hos fjorton påminner mig snarast om fjolåret. Och inte mig emot - har fortfarande ej fullbordat alla listor på vad jag tyckte bäst om 2013. Än mindre hunnit ta del av alla andras listor i världen, på sin höjd tretton stycken. Så om vi stoppar tiden i tio år framåt nu, och kör 2014 först 2024, så är jag hemskt gärna med på det! Såvida jag inte just hade kommit till insikten : hur det krävs tidsåtgång i nuet även för att minnas och uppskatta forntiden på olika vis...






wWw

Piruett nr ett : smått bytt spår

gott nytt år

slott prytt står

grått grytt vrår

smått bytt spår

bort knytt går

brått flytt snår

flott snyggt hår

tott spytt fluor

trots krytt mår

spott styggt får

kort lytt lår

nått tryggt bår

skott sytt sår

nåt byggt trår






wWw