Stol # 8
(inräknas även som Gruva nr 10)
och på tronen sitter en ormvråk
blickar ut över salarna
fyllda med snö
i ruinerna av ett vankelmodigt rike
befriat från skuld
om än icke lyckligare
i varje fall redo
på kungens ena sida står ett rådjur
på kungens andra sida står en grävling
berättar vråken för sina riddare
huru nu han i egna klor
fått gripa makten
över vintern
...den hösten hade varat i arton år
ända nere bland maskarna
dit aldrig ens äpplen faller
i de vinrödaste labyrinter
som vår grävling någonsin
föreställa sig kan
där även biskopar bedrivit gruvdrift
på kopparmynt efter kopparmynt
genom murbrukade människoben
hade sålunda rosten
ur den grymmaste rustning
förblött hela släktet till dess allra sista utpost.
Det var nu som konungen Vråk
grep tag i drottning Veronica
så ömt under sina vingar
i växande svårsårbarhet
de svävade rakt upp ur rötterna
och fann detta saliga snöfält...
får rådjuret ta
två steg åt sidan
och så framträda ett nytt gammalt torn
flyttar familjen in
i det spännande svarta
skyggt omgivna
av värmande vithet
faller snart halva
historien i glömska
wWw
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar