Gruva nr 13
direkt inspirerad av Luc Bessons första film "Den Sista
Striden"
i min poetiska tolkning
Vi är de sista männen på planeten
likt ett urgammalt rymdskepp
i ruinerna av 1983
med oändligt åtskilda maskindelar
längs medeltidsmurade gångar
nästan genommysigt
knarrar vi omkring i stumfilmen
livrädda för att bli lurade
av varandras ödsliga magsäckar
eller mystiska syrgastuber
får någon krypa i nya kloaksystem
och försöka finna en vinflaska
bakom dessa svetglasögon
finns kvinnorna bara på väggmålningar
av den franskaste doktorn
och som plastdockor
kommuniceras det blott med symboler
gillras fällor av stetoskopslangar
på varsin sida gallret
- vem är insekten?
och vem är människan?
när en tredje har lyckats desertera
börjar det regna fiskar
från himlen som om jorden
vore en surrealism
kommer emellanåt någon glättig pianoslinga
eller överharmoniskt motiv
ironiskt men ändå äkta
som från utifrån hela fängelset
ett flygplan av solsken
befriar dessa galenspökande riddare
från sina egna mörker
wWw
14 oktober 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar