Gruva av Multnad

Gräver ur,

gräver ur


och skyfflar undan



allt multnande material
som ingen velat ha


som om detta utgrävande skulle fylla

någon kreativ mening
när jag likafullt avser


låta berget stå kvar


berett att återuppfyllas
för fyrtionde gången med samma skit

såsom skimrande löv
eller avskruvade maskindelar,
dessa underbart skamliga skalbaggar
och rostiga blommor


alla bortbitna element

som jag trodde var fri föda
åtminstone i form av fotografier


men som markförvaltarna nu bett mig

sortera som avfall
eller inte vara avfall


så att berget kan klassificeras
såsom lagom smittskyddat område





Gräver ur

och gräver ur,


spottar bort

massa mörkbruna bär

medan många slukar dem helt svarta
alternativt inte alls

försöker jag
uppenbarligen
hitta balans i brunheten


någonting som liknar en grävling

med både stridshjälmvisir
såväl som fredsmäklarkoffert



ägnar miljoner timmar
åt att låta bli

att bli arg på
hälften av alla spelpjäser

som kommer dragandes
med ogenomtänkta genomklokheter;


dock snarare än att få guld
för min uthärdnad

visar det sig hur man saknar
varje vredens tår


som om meningen från första början
var att man skulle bli gråtfärdig

vilket gör mig väldigt bitter



ty ett
av mina bägge
vita torn har gått förlorat

medan andra tornet
står
fortfarande framför kungen,

ser alla drottningar komma
och gå








Om nu döden skulle ligga

i jorden


då vore halva denna man
redan död


vilket trots allt innebär
att jag tänker leva vidare

med vilken bit
jag än har kvar
att bita i



vi bygger inga berg förgäves












wWw