Tillkommande Trillingnötter

Trillingnöt nr 4 : Multipla Kärnor


Allting har en ände
utom livet -
det har två



Varför skulle föreligga
blott en orsak
till varje sak?!?



Många kloka ting är tre
Någon söker någon mer
Ingen enda själ är klon








Trillingnöt nr 5 : Befruktaren Vem



Finns ingen maskin som inte har skapats av någon


Befruktan ligger bakom varje levande


Någon och någon har alltid funnits här före














wWw

Möta Ögon

I väntan på att hämta ut paket passade jag på att kolla hur många människor jag kunde få ögonkontakt med - eller vilka.

Satte mig ner där alla rörde sig framför mitt blickfält, både de väntande samt andra förbipasserande från/till butiker. Bedömer att de allra flesta personlighetstyper, åldrar, kön, samhällsskikt osv visade sig och försvann igen.

Sammataget hade jag chans att möta uppskattningsvis ungefär femhundra par ögon. Fick kontakt med sju eller åtta personer, och då ganska så kortvariga blickar. Med:


tre medelålders invandrarkvinnor [med alla tre en tydlig men mycket kortvarig kontakt]

en helsvensk farbror minst tjugo år äldre än mig [med vattnig, sökande blick, så det var svårt att avgöra om han mötte just mina ögon eller var öppen för vemsomhelsts - hursomhelst ganska lång kontakt ifall den var medveten]

en liten pojke som snurrade omkring i väntan på att mamman skulle sluta stå och vänta [två gånger, med ett par minuters mellanrum]

en väldigt lång man i min ålder [just när han stannade kort, som om han kom på att han glömt något]

möjligtvis med en indier [extra svårbedömt]

en tonårstjej som satt och väntade [efteråt när ärendet var klart och jag just började gå, och det blev till min förvåning den längsta blicken av alla]


Ute på en bar där jag mer ser det som meningen, uppnår jag ändå i stort sett sällan högre odds än så, bara vid somliga tillfällen.

De allra flesta höll inte ens sitt ansikte riktat mot mig, utan "undvek" på olika vis möjligheten att behöva få ögonkontakt. Jag däremot riktade ju mig [förhoppningsvis lagom mycket] mot de flesta.

-Hur gör man då (intuitivt) för att få människor att (faktiskt) möta blicken??

Sedan medan jag gick, bland folk som också gick, var det klart lättare att få ögonkontakt. Kanske också pga av den ordentliga uppvärmningen?!


p.s. Somliga fakta här färgas säkert av min analys i efterhand.








eLe

Bara så Nära

[Transformation 13 : 6]




Har redan lyckats misslyckas med dina väninnor

Sist av alla upptäcker jag hur skön du är


Baren ligger trängre än ett pyrande inferno

Spiller vi ut oss på balkongen, njuter tysta snön


Jag liknar dig vid en mjuksminkad mullvad

Du är så rund på något hemligt leende vis


Dina oblyga bröst ligger ointagliga, i gott förvar

Famlar mina frysande fingrar över din ryggsvank


Börjar du berätta hur jag skulle ha behandlat dig

Utan kringelikrokar vill du höra hur vacker du är


Så sant - ändå hade vi aldrig stått här så nära

om jag omedelbart bekänt begäret till dina former


Vi kramas mens din blick reser upp mig - inuti dig












eLe

Minnas vad jag vill

Har till sist följt flera livsutvecklares råd och skaffat en gammal hederlig skrivbok för hand. Hur många år sen var det jag skrev ner saker på ett samlat ställe (förutom i datorn)?!? Det bidrar dessutom till att jag sitter vid köksbordet och äter för första gången på månader. Rumsuppfattningen blir en smula annorlunda.

Tagit mig åter an de tio problemen och tio målen som kurs i Mind Control rekommenderar att nedteckna. Max fem ord för varje punkt... Sedermera skall problemen transformeras till intressantare utmaningar, medan målen skall bli visuellare visioner. Riktigt dit har jag inte kommit ännu, efter två omgångar, men gjort dem något konkretare. Processen ser just nu ut såhär:



Problem (...utmaningar...)
1. Finns för mycket intressant
1. Välja (bort) vissa studieobjekt

2. Synka med potentiella vänner
2. Bestämma passande möten

3. Hitta bästa resmålet
3. Veta mer om resmålen före

4. Göra sakerna varje dag /vecka
4. Ta sysslorna långsiktigt

5. Känna mig bestämt handlingsinriktad nu
5. Minnas min vilja närsomhelst /överallt

6. Oro inför övervakning eller utfrysning
6. Kunna hantera kollektiv inblandning

7. Bygga upp förtroenden konstant
7. Ta vänskap /kompanjonskap på fortsatt allvar

8. (Åter)berättande tar tid från upplevande
8. Synka upplevande med (åter)berättande

9. Avsluta saker i god tid
9. Redan värdesätta nästa aktivitet

10. Ta emot ännu mer information
10. Assimilera information i lagom takt




Mål (...visioner...)
1. Fördjupa mig tillräckligt
1. Känna några ämnen på djupet

2. Utbyta erfarenhet med andra
2. Samtala oftare /närmare

3. Lära känna världen närmare
3. Besöka obekanta miljöer

4. Uppöva några fysiska förmågor
4. Behärska pianospel el dyl

5. Fortsätta vilja närsomhelst
5. Etablera givande vanor

6. Dela med mig av allt
6. Finna intresserad publik

7. Kännas naturligt tillsammans
7. Kyssas med tjej

8. Minnas allt jag upplever
8. Föra bra dagbok

9. Hinna med varje grej
9. Ta passande pauser

10. Bli positivt överraskad
10. Testa fler möjligheter












wWw

Tidens Oupphörliga Återgång

[Transformation 13 : 12]




Uret har snurrat allt snabbare

och slungat oss ända fram till nu.

Sekundvisarn varvade precis sig själv

fast du ännu ser ut som du.


De sekler det tog att nedteckna världen

förs över idag på kopian av ett ögonblick.

Den visdom som bodde i eviga tempel

har redan rymts i ett par lampknappklick.




Skeppet är nu redo för motorn att slås av,

lugnare glida genom tid som aldrig kom.

Klockan gjorde oss sällan klokare -

ty det var vi som fick kalendern starta om.


Så uppstår snart planeter som ingen hunnit se.












wWw

Alltings Trillingnötter

Trillingnöt nr 1 : vitala delen



Du har samlat på vartenda stycke av världen


utom ett enda. När du fått tag


i den biten blir världen färdig att användas...?









Trillingnöt nr 2 : total osynk



Hur hinner vi berätta allt när vi har fullt upp med att uppleva allt?!?


Hur hinner vi uppleva allt när vi har fullt upp med att berätta allt?!?



Tag det ena som en välbehövlig paus ifrån det andra!?!









Trillingnöt nr 3 : tro oss



Jag tror att du tror jag misstänker dig.

Du tror att jag tror du misstolkar mig.


Vi vet att det bor bättre möjligheter här.












eLe

Tornet på Torget

[Transformation 13 : 4]







            det svarta tornet står

            på vita torgets mitt




            in går två grå

            ingen kommer ut



en tredje testar en rundtur

får se hur fiskarna solar sig



den fjärde uppstiger utanpå

sin skugga som står i vår bok :



                        Ö

                        P

                        P

                        N

                        A












wWw

...i skyddad strimma...

[Transformation 13 : 1]





Mitt i det rikligaste regnet sitter du

i stadens skönaste skinnsoffa.

Minns nu hur du hamnade här

under enda markisen på hela torget,

en skyddad strimma...?

Soffan växer för varje månad

och minut, liksom regnets täthet och

världens avstånd tilltar. Borti torgets utkanter

övergår regnet i guld

eller mera som du gärna fantiserar över.

Vem skulle möta dig där

som ej redan sökt ditt regnskydd här?

När reser du dig?












eLe

ur Ubåtsbiografin : om Alina Lskowska

Andra kapitlet




En vacker natt stötte vi på ett hål i havet. Hålet bara var där. Och däri låg hon : Alina Lskowska! Likt en valhona i en luftbubbla höll hon havet utspänt åt alla håll och kanter. Den mystiska makt som strömmade inifrån Alina kändes gränslösare än rentav Neptuni. Med sin gränslöst mjuka makt hade vi trott att Neptuni var det mest älskansvärda som man någonsin kunde försöka inringa. Men den harmoniska upplevelsen hade uppenbarligen bestått i en illusion. Passionerat koncentrerade vi oss nu på den nya molekylen som skulle uppsluka hela universum. Alinas läppar var stora som livbojar allra minst. Skulle dessa gummiartade bassäng-strängar vilja omfamna oss intill sista droppen...?


Alina Lskowska kunde vi ingalunda klassa som ett stycke verklighet, snarare något i stil med en öververklig vilja. Samtidigt föreföll hon härstamma från ohyggliga djup, rentav under själva Underlandet?! Vi hade spontant tolkat Alina som en rysk spion - ända tills det polska inflytandet icke gick att ta miste på. Hennes temperament tycktes som om den bistraste vargavinter hade drabbats av den mest svällande sommarfeber. Vår Ubåt uRa plU2 befann sig visserligen mot slutet av oktober, fast allting stämde ändå fasansfullt fint ihop. Octopussy fick vi alla åtta lust att kalla henne. Lät oss blott hindras av att tiden ännu aldrig nått fram till 80-talet. Varelsens strumpbyxor var lika smutsgula som hennes bläckpennor var militärgröna. En hel bibel hade hon totat samman vid det här laget, en total bekännelse (inklusive instruktioner för hur man lämpligast skulle få hennes läppar att öppna sig).


* *


Det hade varit ett hårt krig. Och knappast hade freden blivit lättare, inte hittills i varje fall. Som jag redan berättat var vi blott åtta figurer som överlevde kriget. Kvar i vår Ubåt fick vi ingen somhelst kontakt med någon övrig verklighet. Åtminstone inte som Kapten Klaus Trofobi lät avslöja... Dock hade han hade ju känt Kapten Nemo i verkliga livet - så det är möjligt att Klaus hade några riktiga spår liggandes i radion... Besättningen grunnade ofta över hur man kunde sätta igång apparaten, ratta in dess gråaste frekvens, nå kontakt med det hemliga klustret. De bägge rymdgubbarna bland oss borde varit bäst lämpade för tilltaget - i synnerhet som de funkade som navigatör respektive maskin-ingenjör. Den ene var avlägsen släkting till såväl Yoda som Snusmumriken. Den andre hade först varit studiekamrat med Professor Kalkyl, sedan kusin till densamme Kalkyl. Dessutom hade bägge varit konkurrenter till HULK samt arbetat för samma företag som Wasowski. Vi avvaktade desperat att de skulle fixa bort ett virus ur kompassrosen.


* *


Dockan hade strax blivit illgrön av svartsjuka över denna fröken Lskowska. Alina fick det ju att regna i världsrymden, ett slemmigt grinande som kom trädgrenar att slå ut på Mars. Pölarna tog dockan och monterade in under sina egna ögonlock. Nu inbillade sig det lilla livet att halva vår besättning inte längre behövde hennes söta närvaro. Lskowska utgjorde ju ändå den älskvärdaste kärnan. Så dockan drog sig undan med de tre tarotkorten, för de var bättre på att anpassa sig efter ens önskan. Dock lättare sagt än gjort vände dockan korten emot sig. De liknade alls inga snälla spegelbilder. Korten stretade emot och vred sig, som om de blivit magnetiserade med samma laddning. Enda möjligheten att få fram deras ansikten verkade vara att tränga igenom dem bakifrån. Då märkte dockan hur hon stod och kikade åt samma håll som Dåren, Kejsarinnan och Tornet.


Vi var tvungna att bestämma oss för hur vi uppfattade världen. Hade kriget skett genom ett periskop eller kalejdoskop, ett stetoskop eller kassaskåp???? Horoskopet tycktes köra historien igen om hur jag klev ner i en neapolitansk krypta [La Piovra] och kom upp genom en göteborgsk lucka. Däremellan låg massa tyska bergrum, kanske norska tunnlar t.o.m. Som grön löpare skulle jag ha fört drottningen ifrån den grå konungen. Klaus Trofobis ursinne hade skallrat i katakomberna, ackompanjerat av befriande skratt. Ingen av oss var förmögen att förråda den andre. Alina Lskowska lät sig porträtteras av mig i blotta nattlinnet. Sedermera nyttjade kejsarinnan bilderna till att vinna omvärldens hänförelse. Utan dilemma, som vore det den naturligaste sak i världen, kunde nu uRa plU2 ta sig mellan ryska och amerikanska farvatten. Vi pendlade under professor Kalkyls kusins överinseende. Djupa insikter fick vi i hur rymdens svärta skiftar nyans, beroende på vem som tror sig kommendera Ubåten.







eLe

ur Ubåtsbiografin : om Klaus Trofobi

Första kapitlet




Vi var åtta figurer som överlevde kriget : två schackpjäser, två rymdgubbar, tre tarotkort och en docka. Redan då hade vi drivit bort i vår Ubåt. På så vis undgick vi att bli definitivt demolerade av de flygande maskinerna. Riktigt hur det gick till där i slutet, det mindes ingen av oss. Inte heller hur allt började på nytt hade någon något klart minne av. Vi minns däremot massa närgångna scener mitt i.

Fastän det bara hade funnits 8 x 8 rutor att röra oss emellan (maximalt sett) så blev det ändå sjujädrans många drag och steg. Hurpass ännu  mer gott om möjligheter hade vi nu efteråt...? Brädet var i varje fall borta. Ytan hade blivit relativ. Tarotkorten jobbade febrilt på att föreställa oss fler drag än vi någonsin vågat tro. Rymdgubbarna koncentrerade sig på vilket steg som skulle bli det allra viktigaste. Dockan gick omkring och lekte med varje ratt och spak på fullt allvar.

Än så länge hade vi aldrig kommit tillbaks till jorden. Snarast strök vi omkring djupt ute i solsystemet. Många månars mörka baksidor hann vi undersöka. Trots att det tog några år innan vi insåg faktum : Vi befann oss ingalunda i undervattnet! Istället hade vi kommit upp till världsrymden! Somliga skulle komma att kalla vår båt för uRa plU2. Förvisso trivdes vi mer än nog med vinillusionerna och plastgodiset, med filmremsan och de torra boksidorna. Så inte störde det oss att sinnesintrycken alltjämt tydde på vanliga jordiska havsvågor. Ubåten hade ju radio för att sammanlänka oss med helt andra vågor.

Ni kanske inbillar er att vi var gamla blötdjur som föredrog vatten? Tvärtom var det våta materialet det värsta vi vet än idag. uRa plU2 kämpade dygnet runt med att hålla havet utanför sig. Samtidigt funkar fortfarande det jävla vattnet liksom en livsluft. Vi behöver ha det som universum, som vår livmoder, bara vi slipper få in det. Ubåten är känslig som en bubbla, om än den brukade vara världens mest robusta bubbla. Tåligare än ett luftslott flöt farkosten upp genom det alltmer undermedvetna. Likafullt var vårt mål att medvetandegöra fläck efter fläck, placera drömmarna på vetenskapens karta.


*


Min kamrat skulle föreställa kungen, den grå konungen. Han hade tydligen fått så mycket svart och så mycket vitt att han härdats och sjunkit in i gråzonens förlamande terrorbalans. Ända fram till gryningen satt konungen och rattade in besynnerliga musikstationer, fyllda med allt från Kraftwerk till Van Der Graaf Generator. Sedermera blev gubben kapten över uRa plU2. I enlighet med sitt namn, Klaus Trofobi, ägde kaptenen en obehaglig fömåga att hålla hela besättningen övertygad om att man omöjligen kunde komma ut ur Ubåten. Och om man ändå lyckades så skulle fiskkometerna sluka en såfort de återkom (inom loppet av närmaste saturnusring).

I grund och botten var kungen knappt det minsta besatt av kontrollintresse. Det var bara det att Klaus verkligen inte ville att vi skulle överge denna gemensamma livmoder. Och hans ovilliga vilja smittade av sig på vår världsuppfattning. Ju mer vi tänkte på det som helt ogörligt att lämna bubblan, desto desperatare blev vårt blod att bryta oss loss. Kaptenen kunde helt enkelt ha bett oss att stanna, visat sin uppskattning, så hade vi gärna blivit kvar. Konungen kunde ha invigt oss i målbilden som var total expansion på alla plan, för alla varelser. Men som det nu ofta var hotade den grå konungen med allt som hotade processen. Klaus var i stort behov av hjälp, visste vad som borde göras, men förmådde aldrig börja med att bota sig själv, och därmed ingen annan heller.


Personligen skulle jag föreställa den gröne löparen. Min pjäs bestod i budbärarens och prästens uppgifter, tillika konstmakarens och spökskrivarens. Jag skulle tillse så att Ubåten fortsatte existera på en andlig nivå. Innan vi klev ombord på den tyska skorven (med sin skrovliga men perfekta interiör) hade hela mitt liv hållit hus i en italiensk stad. Kanhända är mitt hem fortfarande där? I en av de mest mysteriöst sköna gränder ni kan föreställa er - där föddes jag av en bland Madonnans hemliga systrar. Jag kunde löpa extremt snabbt; det var därför man överhuvudtaget valde ut mig till elitsoldat. Annars torde man ofördröjligen ha plockat upp mig vid institutionen för psykosofisk förmedling.

Jag drog THE FOOL, denne barnslige dåre som i sin tur drog Tornet som vi stängde in oss i. På vuxet vis fick vi då och då klättra upp för stegen, öppna tornluckan och kika ut. Vad vi kunde se över spegelytan återstår att tolka och redogöra för. Så långt måste jag emellertid berätta som att dockan flöt omkring däruppe, likaväl som hon drev nere hos oss!! Vem som var den ursprungliga och vem som var spökklonen - det tycktes vara ett bottenlöst dilemma som vi brottades med under evinnerliga månader. Vi höll på att bli fullkomligt galna, men det ordnade så småningom upp sig. Allt vi behövde fördjupa oss i var en förbisedd detalj.











eLe

Swedish 80's TV made for "Big Children" or by

creators who otherwise made grown-up masterworks, here produced children's programs, which I find even more fascinating nowadays


Triangle Drama # 83
[seems a bit TOO swedish to be on my review blog Rewinding Road]







PRIVAT-DETEKTIVEN KANT

by Håkan Alexandersson & Carl-Johan De Geer 1983


most charming character : THE MAFFIOSO FATHER /THE PRIEST
played by Ted Åström

most provoking character : THE MOTHER OF HANS
played by Ted Åström

most honourable character : KANT, PRIVATE DETECTIVE
played by Krister Broberg

most funny character : LITTLE HANS /THE CHOCOLATE INSPECTOR
played by Mats G Bengtsson

most mystic character : VERA, THE MISSED GIRL
played by Julia Hede


annans info:
http://kulturarbete.blogspot.se/2008/10/ett-orimligt-lngt-inlgg-om-en-gammal.html


6 Characters
6 Scenery
3 Camerawork

2 Thrill
2 Conflict
6 Humour

3 Psychology
5 Philosophy
7 Fantasy

4 Composition
5 Music
7 Concept

= 56








TRAZAN & BANARNE

by Lasse Åberg 1980


most charming character : BANARNE
played by Klasse Möllberg

most provoking character : OLYCKAN
played by Ted Åström

most honourable character : "the oldish Stig-Helmer-like boy scout"
played by Lasse Åberg

most funny character : HEMLIGE ARNE
played by Klasse Möllberg

most mystic character : TRAZAN APANSSON
played by Lasse Åberg


5 Characters
7 Scenery
3 Camerawork

3 Thrill
2 Conflict
5 Humour

2 Psychology
4 Philosophy
5 Fantasy

6 Composition
6 Music
7 Concept

= 55








JIM & THE BLOM PIRATES

movie by Hans Alfredson 1987


most charming character : LISA played by Catharina Alinder

most provoking character : JIMS DEAD FATHER played by Stellan Skarsgård

most honourable character : JIM HIMSELF played by Johan Åkerblom

most funny character : PROFESSOR SPULING played by Folke Spuling Lindh

most mystic character : DARTH VADER played by Michael Nyqvist


4 Characters
6 Scenery
4 Camerawork

3 Thrill
3 Conflict
4 Humour

5 Psychology
4 Philosophy
7 Fantasy

5 Composition
4 Music
5 Concept

= 54







I now give 1,2,3,4,5,6,7, where 3 is good
and total possible 7 X 12 = 84 never exist(?)







wWw

Boogie i Oktober

Schack Vätte! 80


Om oktaven tar slut

hoppar du blott över till nästa...

...av Fats Domino har du fått spelbrickor

att leka med istället för schackbrädet, baby!

Också dina mörkaste oktoberdagar går i Boogie

woogie rytm som dyker upp på nytt

som submaringula Bulldoggen redo

att glufsa solstrålar ifrån en annan tid...












Schack Vätte! 91


Ännu en mysig, rostig dag i din egen U-båt

du sitter som i ett torn inga flodhästar kan käka upp

och tassar alltmer sällan likt en löpare längs lejdarna.

Vätan väller våldsamt över fönstergluggarna

fastän tillvaron härinne är torrare än en burk skorpor.

Smör hämtar du från små länder du aldrig varit i

liksom portvin och fiskpinnar från esoteriska hamnar.

Syretankarna har för längesen förvandlats till konstgjorda känslor.











wWw

ur Ottos journal (8:e backtober)

material ur senaste drömmarna




torsdag 89:e backtober

i de brantaste backar du någonsin drömt
närmast brottsligt branta
går du upp och
ner
med cykeln i hand
och undrar vem
eller vilken bil som ni ska krascha mot



torsdag 88:e backtober

när vi kör reprisen
upptäcker du
hur det är en annan man som åker omkring
direkt på baken
på kullerstensbacken
med den skrattande skådespelerskan
i sitt knä



torsdag 87:e backtober

du följer kvinnans rygg uppåt
och lugnt gående uppåt
mot ett möjligt backkrön där hon blir stående
med mobilen på
du ser inte riktigt
huruvida hon har upptäckt dig
bara skymtar
den mystiska byggnaden
som vore den en kyrka
där hon ska in



torsdag 86:e backtober

hade du hoppats på
att det skulle visa sig vara Lissabon
men här är snarast Linnéstan
eller på sin höjd Kungshöjd
hemma i Göteborg



torsdag 85:e backtober

du tar en annan scen istället
nere vid strandpromenaden
men det är fortfarande så högt ovanför
att dina ögon stirrar
rakt in i fiskmåsarnas
men som tur är är sommaren över
så fåglarna viker sig undan
ett par i taget
och du får beträda
den leriga stigen
med alla intressanta varningsskyltar



torsdag 84:e backtober

Otto, du vaknade försent!
så vi har tagit bort beskrivningen



torsdag 83:e backtober

du hade klivit av en terrängbil
och gått rakt ner till det gamla vita slottet
egentligen morfars hus
med magisk doft på varenda veranda
du bara står där
mitt i alla detaljer
nu
lite för bra för att vara sant
för här är i stort sett en vanlig gårdsplan
tillhörande oss
och kvinnan som hade klivit av före dig
var ju inte ens bekant



torsdag 82:a backtober

första gången du kysser henne
är på en bädd i en sal
bland hundra andra
och hon kysser sällsamt nog dig



torsdag 81:a backtober

återstår då endast dina drömmars U-båt
att bli kapten över
dig själv i
Otto!



torsdag 80:e backtober

Otto,
vi delar upp dig
i en hel pluton
som ska köra en ny dokusåpa
i samma båt
under tiden
som tittarna sitter och färdas runt planeten
sliter du både hattar och hår
















wWw

Onsdagsmorgnarna Tidigast Ute...?

Upptäckte imorse att folk går upp tidigare om onsdagarna än någon annan dag! Eller är det jag som observerar galet? Cyklade hem från mitt nattliga budbärar-arbete, varken tidigare eller senare än vanligt. Fler hjul, lyktljus och fötter mötte mig än på många morgnar. Måhända är det bara mörkret som gör att allt märks tydligare? Eller mörkret som till sist fått folk att ta till mer marginal, parallellt med blöta löv i motvind?

Hmm, icke helt lätt att kolla upp mönstret på wikipedia... Och för mig som lever livet precis likadant veckan runt - eller precis lika olika varje dag - blir det svårt att leva mig in i varför just onsdagar må utgöra en viss liten skillnad. Hursomhelst kom jag på massa skäl som skulle kunna motivera folk att vara tidigt ute när onsdagen infinner sig:



1. Man kan inte längre skylla på måndagens ringrostighet.

2. Man kan ännu inte hävda att veckan likafullt är på upphällningen.

3. Många har hunnit vänja sig vid att det är jobb, jobb och jobb som gäller (eller dagis, eller sammanträden, eller studier).

4. Den faktiska arbetsmängden har på många håll hunnit hopa sig extra kompakt (inklusive dagsresefrekvensen?).

5. Onsdag går i Merkurius snabba, kommunikativa spår, ett kvicksilvrigt inflytande, som återspeglar sig i att folk startar tidigare.

6. Utelivet under tisdagskvällar verkar vara mindre befintligt än någon annan kväll, både vad gäller barhäng, spelningar eller teaterbesök...? [så sömnen kommer tidigare på fråga.]

7. Lika gott att börja i tid för att bli färdig att ta sig en rejäl lill-lördag!

8. Veckotidningarna som vi också delar ut är särskilt många på onsdag morgon, så dem måste  många hinna bläddra i. Sedan när de väl är uppe och gäspar, inser de att de kan bläddra klart på kvällen lika gärna. Och som tur är är den ordinarie tidningen ganska tunn på onsdagar.

9. Alltjämt ganska tillfredställda sexualbehov partners emellan bidrar till att man kommer tidigare iväg - om än med stigande saknad så och med ökad förtröstan inför helgens förestående chanser att ta igen det uteblivna.

10. Oden har större makt än övriga gudar, som han klokt nog använder till att väcka upp oss...? till en nyfiken dag fylld av mindre strid och mindre lättja.

11. Ett halvt okänt fenomen av biologisk, geologisk eller teknologisk natur, uppvisar flitigare frekvens vid onsdagstid.

12. Somliga vill verkligen inte längre fastna i samma trafikstockning som igår...

13. Åtskilliga andra, kreativare förklaringar, som någon möjligen kommer att komma på någon onsdagsmorgon...












wWw

U-båt II

Schack Vätte! 89


Du krälar yrvaken omkring i de okrypterade katakomberna

ombord på Universums djupaste U-båt. Uppifrån däck

brassar vi på schlagers, hjärtskärande kvävda, så långt ifrån

dina bönders noggranna hantverk.

Sjöjungfrun maskerad till sköka dyker åter upp,

styr vant sin piffigt groteska stjärt, vilken våning du än

undersöker. Koordinaterna dras till din starkaste tanke

att byta sida och konungakapten, genom att ta vår egen dam.








Schack Vätte! 90


Du går från U8 till U9

och hamnar nu definitivt utanför

utanför allt underjordiskt

utanför varje tänkbar U-båt

okränkbar likt en bondedrottning

överplutonsk i din härkomst

tar du kommando över planeten som aldrig har funnits

förutom utanför seklets port











wWw

U-båt

Schack Vätte! 86


Vätte, nu vet vi betydligt bättre

när du kryper ned genom luckan

sker det ingalunda till ett jordiskt gryt

utan in i en U-båt!

Väl där nere i hennes välutrustade underliv

så kompakt att knappt ens klockorna kan röra sig

försöker du styra en hel konvoj av potentiell cellskräck.


Under Vätterns djup hittar ni hemliga, tysk-ryska tunnelsystem...







Schack Vätte! 88


Efter åtta timmars ihärdig meditation

försvann du genom badkarsventilen

en borttvättad vätte som satt sig i mitt skinn

ut i en brungrå U-båt

där ni alla lever som färglagda, rundglada sagovarelser

beredda på strid och lugn och strid

fast inga strömmar någonsin förde dig bort från underlandet

hittar du ändå hem dit nu








wWw