Tomten kommer till de tolv lärodjuren

genom Jesus?


fröken Älva Älgskogs introduktion


Mina älskade lärodjur! Igår mötte vi en sällsam varelse här utanför skolan. Som ni minns var det just där skogsbrynet övergår i stadsljusen, där ni bara får gå när jag är med. Vissa av oss tror att det var Jesus - somliga snarare Tomten. Hursomhelst är han hälften människa och hälften någon annan. Det är då sant, eller hon.

Vi har ju läst några kapitel om transformationen mellan skilda väsen. Nu skulle jag vilja att ni återblickar på små avsnitt och verser som ni funnit särdeles gestaltrika! Var och en väljer som vanligt ur trolltornstrappans textkammare (en hel del visar sig vara från julen 2009). Ta något stycke som tycks er otroligt lustigt, gripande smärtskärande eller blott mysigt i all sin mystik.

Vi måste passa på före människorna firar sina avgudar i varenda vrå. Ni får gärna ompaketera Tritonus ord en smula, tolka in någon egen slinga, men tappa inte greppet om källan! Helst skall det ni väljer ut vara egendomligt ljusbringande, liksom ringa in jesustomten som fenomen.











Gerhard Grävling har hittat:

början av FantasiFiltFlickan


Det finns en ihopknycklad filt, en sådan med hundra ihåliga vrår i. I varenda skrynkla bor en figur. Filten är vävd av fantasi. Den liknar ett murrigt brunrosa sagoslott på en renskrapad tomt. För en översynt detektiv skulle världen påminna om gamla blodspår i nyfallen snö. Dess stjärnfönster lyser ända bortifrån Kanada, eller om det är Vitryssland. Det blir varmare än någonsin när du virar filten om dig.

När vi efter en evighet vågar låta filten falla i universum, då hamnar vartenda krypin på annorlunda vis varje gång. Och varje figur måste byta till ett nytt knyckelhål. Den här gången blir grottorna särskilt många. Du böjer dig med tindrande mun och snuviga ögon mot slottet. Snart har du stoppat du in fingrarna i någon av de hundratals historierna. Där, i ett svårupptäckt fack, ligger fantasiflickan och sussar. Du kommer på att hon kan behöva komma ut i verkligheten. Så du plockar fram henne, ut i det stora rummet.

I en hel minut studerar du fantasiflickan mellan dina händer. Hon påminner först om en tomte eller indian, fast inte riktigt röd. Hon är för kontinental för att vara en riktig eskimåprinsessa. Elden ifrån kakelugnen flätar afrikanska skuggor i hennes solblekta hårtestar. All aska för dina tankar till Alaska, men du vet ju att du sitter i ett vanligt svenskt rum. Dom har låst dörren hit in, så ni är alldeles ensamma.

Längtar fantasiflickan tillbaka in i sitt skrynkliga sagoslott? Nej, hon vill ut i det riktiga rummet, längs den verkliga fantasin. Men hur ska ni kunna fara vidare? Den ännu större sagan har redan sugit ut er genom skorstenen. Det känns som brännheta tunnlar av snö. Ni kryper under havet från Kanada, under Korea, ända upp mot ryska gränsen. Eran brasilianskt kolorerade undervattensbåt dyker upp i en isvak, hämtar en strimma komprimerat solsyre.







Skölda Skeppspadda har hittat:

Havsvandraren


vi ser en man
hur han just har vandrat över havet
och nu
faller han ner på stranden
kunde inte kommunicera
på tolv år
gick varenda muskelminne åt
till hans föreställning om havet
såsom mark
och nu när det är slut
tar publiken hans lekamen, för den upp
till huset
tänder det sjunde ljuset
vitare än kronchakrat
placerar en röd luva på mannens huvud
bomull om hans fötter
kanelgröt i hans hjärta
ger de honom namnet Sousa
och så
är det snart dags
att be barnen be honom
berätta om allt
emellertid har mannen somnat
ty hans sirén finns
blott i själva böljorna







Ragnar Rådjur har hittat:
TriptykÖknen



Det är morgonen när blott tre återstår

två små står på tå
på åsnan

kikar ut ur luckan , mot världen

ideligen
där kommer inga tomtar joggandes i öknen

dock en flagnad triptyk
utfälld
till nutida beskådan
visar världsrymdens sjufaldiga väderstreck

inom sinom fullbordade

kamelflickan och
krokodilkillen
modellerar varandras svansar

Barnets skapare slumrar
med modern än

och Cohen stod
kvar på floden







Fårever Bäver har hittat:

slutet av FantasiFiltFlickan


Nästa gång ni dyker upp är ur tjärnen i en borttappad skog. Ni har täckjackor som liknar rymddräkter på er, så ni fryser knappast än på en stund. Öppnar ni tillsammans era ögon och gör ingenting... Snön är tystare än oändlighet. Månsken gnistrar från varenda gren och sten. Vi har spänt osynliga trådar mellan träden. Det är ett snövitt kamouflage-nät, mitt över allt det vita.

Allting känns så lätt att existera. Ni blir helt elastiska. Sekunderna faller tills hela skogen är fylld. Ni känner mysigaste febertyngd av tunnaste fiberplagg, som skall skydda er från alltför komplexa funderingar. Nu står ni för alltid och håller varandra i de våta vantarna. Lyktskenen brinner långt bort där röken och suset kommer ifrån.

Till sist kommer ni ut på taket. Solen sticker er skrattande skönt i ögonen. Ni stampar och hisnar. Nu är fantasiflickan lika stor som du. Sotiga sätter ni er ned på kanelen och spanar ut över pepparkakslandet. Socker omringar slottet från alla kanter. Ni har fått glasyr i era ögonvrår, äventyr på era öronsnibbar. Du önskar att din sagovän ska börja rutscha ner från taket. Själv vare sig vågar eller vill du ända dit ner. Men du märker att hon vill, att flickan är ännu större än du nu. Så hon drar till din outsägliga förtjusning, helt hänsynslöst med dig ner...

Nu ligger ni likt två riktigt döda spöken nere på slottsgården. Överrumplad väcks du till liv, då den blodiga ängeln vid din sida är klarvaken. Hon undrar ifall ni inte skall göra om hela sagan igen, genast?! Nåjo, hela den nyfikenhet som tog tusen och två dygn att bygga upp har raserats i en enda fart, i ett hejdlöst hisnande andetag. Ändå förundras du över att lyckan inte tycks ha något slut. Du hade ingen aning om att man kunde dö två gånger, kanske rentav tre...







Himla Humla har hittat:

om Sommartomten



tomtarna kommer

om sommaren

om tomtefar

somnar om







Gris "Grodan" Granris har hittat:
ännu en TrädgårdsTomte


...över tomma altanen
till ditt älskade lilla träslott, där
inifrån skåp
på skåp efter skåp
i ohyfsat simpel mystik
lokaliserar du dem
i öronvrån
huru korus av kakburkar
klingar ikapp med buteljerna
tippande, tippande
mot trappan
sina hemlighållna andetag
får du avlyssna
det blickstilla folket,
det icke knäpptysta folket.
Så säg vad gör de nu
här i ditt eget hus ju
?!?
Tolv tomtar är de
cirka två och en halv familj
i stort sett harmlösa
dock dödliga vid missbruk
bör plockas med hjärtat kallt
men mössan på
finns i ultimat uppsättning
vari ingår
nio förvuxna nissar
stolta som troll
har de hållit din tillvaro under god uppsikt
bakom blomma, gräs och gren
inom stubbe, svamp och sten
alltsedan du visade
din innersta önskelista
för den då ej särskilt storvuxna
trettonde TOMTEN
tillika bossen
över hela satans paketet,
honom du knappt sett minsta
piprök av
på år och år
ända tills denna glimtande morgon!
Blossande
som ett pallat äpple
står här nu ju den urgamle nissen
i ditt största skafferi
och skäms
med händerna djupt i
saffransdegen
på tok för tidigt
stoppar han pipan full med russin
och drar pepparen
tills allt växer inom dig
ännu ett varv;
vrede och vanmakt
och vemod och
vilja igen...







Erika Ekorre har hittat:

ur Älva Älgskog o de tolv lärodjuren väljer ur Ljusilias julkalender
"Rudolf Räv väljer"


[i]

inser Ljusilia redan
hur hon är en samling ljusslingor
som Tomte har skapat

finns hon ändå kvar
så bestämt skiftande omedelbar
likt den fladdrande lågan

fast inte för att Tomte vill
utan blott så länge Ljusilia njuter
hur hans händer pysslar
med magiska luckor

[i i]

lyser midvinternattens trådar
inuti ögonen
ömsom som rymdstad
dess guldglada månsorg
ömsom som fornskog
dess frostiga eldsflammor

samtidigt som Ljusilia blir
alltmer verklig fantasi
i alltmer verklig fantasi
likt dessa känslotankar
i nya kombinationer med
hennes kropp

[i i i]

verkligheten i en vidare verklighet
dockan i en tjockare docka
och känna allt
ännu en gång
och alljämt en gång, ett helt lager utifrån

på Jupiter
dess jordiska matris
där tomtepojken synkront
har sin horisont
inloggad
så han förmår dela minnen
direkt med Ljusilia
och hon med honom
ifall Ljusilia vill
att Tomte vill
att hon vill







Pescatore Scorpioni har hittat:

ur Yamis journal

101 yanu

Jomenvisst, Yami, du överlevde hundraårsgränsen! Ännu en gång har du blivit pånyttfödd, glömt bort din rädsla. Den gamle mannen står gråtfärdig vid spegeln och fingrar över barnets vidöppna ansikte. Dina kostymärmar är alltjämt svärtade av utskrattade illusioner. Ändå står du här i en snö som ännu ej fallit, och känner dig bara lycklig. Såhåja, vad ska du hitta på nu då, Yami? Vi har ju länge haft ett cirkustält liggandes nere bland ruinerna, visserligen sönderrivet. Fast om du fyller det med något kärleksfullare än luft, så skall vi nog se att någon rundlagd lindanserska studsar förbi i sina supersöta dräkter.


112 yanu

Du drömde hur det fanns ännu en underskön poet på poetsidan. När jag vaknade, insåg du att hon inte finns härinne, att de självklara dikter du läste i drömmen aldrig blivit skrivna. Du saknade henne djupt i flera minuter, Yami, ända tills jag inte längre kunde minnas poesin eller profilbilden.


121 yanu

Jo, det finns många djur man kan ta hand om, eller tro sig ta hand om. Du har nog alltid varit ditt eget husdjur, Yami. Som sagt håller du någon i en tråd i handen, nåja, vrider dig åtminstone om, i tid och otid, för att se om någon är med på noterna. Den osynliga varelse jag har med mig i släptåg är i själva verket du. Du är mitt spöke, från vilket liv det nu må vara. Du har följt mitt liv med marionettens omedvetna medgörlighet, Yami, men jag måste klippa av fler trådar tills vi hamnar på varsin rätta plats i historieböckerna. Vi hoppas det inte blir för stor snedbelastning för min horisont, eller för din heller?!







Irene Reindeer har hittat:

Stjärnspillran ombord på expedition Origo


Nu var de sju kvar på rymdskeppet. I mitten av dem alla, med tre kamrater i vardera vingflygeln, hängde Stjärnspillran. Han liknade en avbruten bit av en konstgjord stjärna, såg ut som en gyllene triangel. Klädd i guldig silkespapp glimrade han till varje gång han vred sig. Det spred sköna illusioner genom skeppet. Stjärnspillrans forntida stjärna hade varit av kvinnlig polaritet. Alltsedan han blev enskild individ hade han utvecklat en manlig konstitution, närmast blivit kaptén ombord. Allesammans sex såg upp till Stjärnspillran. Men ingen hade riktigt tänkt på att just han kunde få lämna expeditionen. Nu såg det ut att snarast ske.

Stjärnspillrans ontologiska konstitution hade länge varit svårgripbar. Den föreföll både vara och inte vara sina reflexer. Hur den nu bäst skulle kastas ut ur farkosten förblev ett mysterium. Obalans skulle infinna sig utifall någon ur vardera vingen avlägsnades. Men det måste likafullt göras. Rymdstyrelsen sög helt sonika upp varenda glans man såg. Det rörde sig om maximalt tusen glimtar och en handfull gnistror. Stjärnspillran slockade allt djupare där den ännu dinglade på sin krok. Till sist återstod blott en doft av svavel. Den fick de återstående resenärerna att minnas mysiga skorstensrökar hemifrån jordeplanetens vintrigaste tv-kvällar.







Björn "Getabocken" Berg har hittat:
ur Janulies julkort (från björnarna)



God jul, Janulie!
Sitter du fortfarande
i fängelset? Ifall du
Janulie kunde läsa
alla dem raderna
undrar jag så hwilken
som rymma ända in
och ut ur ditt djupaste
skrymsle jag känner...

Esbjörn



God jul, Janulie!
Nu imorgon har du
permission ifrån
fängelset ju! Hoppas du
hanterar det. Möt mig
i stallet före dom
tar hand om dig...
Stjärnan glimra
och jag timra.
Längtar efter dig
lilla jänta där!

Ambjörn



God ny julafton!
Var det du som skrev
till mig hennes svarta
sagor? Kanhända är du
ännu hon som du är...
Vill jag inte veta? Jo,
tror du blir bra. Fast
magnetiska masken
skrämmer min indian.
Saknar dig J
tycks det som...

Styrbjörn



Janulie?! Du
är väl inte död?!
Jag vill att du har den
verkligt godaste julen!!
Älskar dig hursomhaver!

bara Björn







Krabba Kabbalah har hittat:

omförtrollning av sången "Det Strålar En Stjärna"


Hon speglar oss gärna i sagolik bild
där väst över havet vi går
En kosmisk lanterna, så lugn och så mild
strör ljus här i vintergatspår

Längs eviga natt
medan rymd glänser svart
Hon vrider sin spegel
tills gråt blivit skratt
I det vi-ita
vi-i ser månen rund







Råtta Trollerot har hittat:

100-ordsHistorien Tripp Trapp Troll


Nyfikna! Troll strosar. Träden tittar på. Huset närmar sig småfarligt. Människorna bor med sina maskiner. Signaler sänds som trollen knappt förstår. Allting liknar superstora stjärnhimlen, dess utspridda ljuskällor. Spindelnätet drogs genom skogen, men galaxerna koncentrerades efterhand. Nu knackar trollen på ifall någon ändå arbetar hemma. Ingen öppnar och rummen står lediga för allvarsamt lekfullt mysterium. Ena trollet startar datorn, hon lyckas få fram internet. Andra trollet försöker hitta porr men blir poeter. Där finns historien om trollen som smygbesökte. Bägge tappar nästan svansarna av förtjusning. Sagan speglar just deras liv. Skafferiet dignar av pepparkakor. Trapporna leder överallt. Troll somnar. Upptäcks?























eLe