Kant och Kalkyl spårar Tomten hos mormor

Livets Trettiotredje Port : 3
tredje kapitlet i berättelsen om Teresia



Det hade dröjt veckor före Teresia började skriva tredje kapitlet. Tomten hade varit på besök varenda dag, natt och timma. Stod han inte på trädgårdstomten och pallade äpplen så kom han rakt in genom bakdörren. Enorma samlingar av grovt tejpade paket bar tomten med sig till både mormor och Teresia. Dessa kunde inrymma allt från lyftkranar till sexiga förkläden, från sällsynta filmboxar till redan övermogna äpplen. I förrgår hade tomten varit bittrare än någonsin. Ty ingen i hela världen brydde sig om att läsa hans tomteblogg, kommentera hans facebook-status eller gilla just hans delade klipp. I torsdags hade tomten svämmat över av information om hur man lurar sin hjärna att inte längre lura sig själv. Det sker genom att dagligen göra en tio punkters önskelista över vad man vill kunna ge sin potentiella partner. Fokuserar man på vad man verkligen vill ge, så kommer hon mycket lättare att vilja få det. Idag kändes tomten ganska glad, men knappast tillräckligt lugn. Hela hyllan med kryddkar hade han varit på vippen att riva ner, när han inbillat sig att en av alla burkarna stått fel och försökt korrigera med en tibetansk metod. Teresia hade velat ge honom på kanelen, men mormor gav dem alla tre den godaste gröt före något mer hann utbryta. Imorgon skulle väl tomten åter vara livrädd för vart han skulle ta vägen. Ingen port i världen tycktes mer inbjudande än oroande, när han väl var på det humöret.




Teresia visste att den riktigaste tomten kom från Portugal ursprungligen. Det var därifrån som tomten hade fått sin värme. Sedan hade århundraden av rysk vistelse härdat honom. Större delen av året var tomten sammanbiten som en spion, grå ända in i hjärteroten. Endast julafton blommade han upp och gav smultronsmak åt varje betonglåda i halva världen. Så trots allt betvivlade Teresia äktheten hos denne tomte, han som hängde kring mormors och hennes gemensamma hus. Varelsen verkade lite för kanadensisk i sin musiksmak, trippade tungt omkring till Lightfoot och Cohen. Om det hade varit av tvingande vemod hela vägen - så visst - men denne toffelhjälte tycktes på tok för lycklig redan i oktober. Dessutom såg han ut som en förvuxen nisse med kalaskula, snarare än en stadig tomtefar med barnasinnet i behåll. Mormor hade nu uppenbarligen fått för sig att högläsa Selma Lagerlöf för tomten. Det blev hennes mest bokmärkta stycken ur Kejsaren av Portugallien. Tomten lyssnade med ett tredjedels öra och stoppade somliga iakttagelser i säcken. Själv sysselsatte han sig i stort sett enbart med facklitteratur, om än paranormal. Den riktigaste tomten var av trettiotredje graden och hade troligen trettiotvå grader av tomtar under sig - eller inom sig likt en rysk docka. Vemsomhelst kunde kommenderas eller belönas, ofta utan att ens behöva veta om det. Allt skedde som en stämpel i rumpan med redan färdigmålad schackfärg.



Mormor plockade fram portvinsbuteljen och bjöd tomten på skvättar av sommarvärme mitt i de kylslagna friskvindarna. För sin del tog Teresia en fingerborg sötstark madeira och drog sig sedermera in i tv-rutan. Där visades repriser från tidigt 80-tal. Privatdetektiven Kant höll på att lägga vantarna på en mupp. Muppen hade satt i sig snuskigt gott om plommon med choklad i mitten. Inte hjälpte det att chokladen var av gammalt hederligt stuk; den girige måste ändå sys in på sjukhuset. Där träffade muppen på Professor Kalkyl som hittat dit av misstag. Kalkyl gick omkring och hörde på en serie föredrag om brasilianska djungelblad som följer en frekvens parallell med vanliga svenska elementarandar. Privatdetektiv Kant upptäckte att ingen lyckades bryta igenom med sina frågor, för det gick icke att stänga av föredraget. Grönluvan låg nämligen och sov med lurarna på. Hon drömde hur det för en gångs skull funkade att kyssa tomten. Och det gick så många gånger att stjärnorna steg och steg, till långt utanför skärmen. Kalkyl som strax hade förklätt sig till Skalman plockade fram en hel katalog med index. På sex av indexen såg man att skärmen var en blinkande punkt i ett universum av skärmar. Grönluvan rev ut några ytterligare index och stoppade ned dem i skolväskan. När Skalman väckte henne var det redan dags för en universitetskurs i musikal psykosofi. Plötsligt mitt i Fame-baletten kom inglidandes en nutida människa ur Glee. Gnugga skuggorna ur ögonvrårna försökte Teresia. Men det var stört ogörligt, för det var ju redan ljust i varje vrå, bara mörkt i mitten framför henne. Där satt publiken och väntade på Jesus Christ Superstar, denna verkliga afton mitt ute i vardagen. Men enda medspelaren som kom in var Linus på Linjen! Den lille filuren hade fått tomteluva och glesa skäggtrådar ned till fötterna. Han kunde lätt ha förväxlats med någon mupp eller fraggel, om det inte vore för signaturen. När Linus upptäckte att Teresia stod där, blev fonden alldeles turkos. Mormor utstötte ett rop av andlös hänfördhet. Det var Teresias egen röst som hon hörde.











eLe