dvs första raden ur varje dikt eller novell, nysammanspeglade
(först ut
sådana från försommaren 2009)
Ord som "kommer", "speglar" o "morgon"
förekommer extremt ofta - något jag kom att inse först "nu".
Remix 1
när universum tog slut
en oändlig gryning
kommer jag gåendes där jag
alltid gått
ingalunda heller den här morgonen dök
någon upp i skogen
den vita kaninen springer vilse i
juniljuset
du kommer fram till mina
ögon
flöjtslingan följer dina
fötter
du är försvunnen
Det var en gång en färgfläck.
Den var så liten så man knappt
Andri var för klurig.
Spöket och jag, vi kom till en
stad
varenda morgon springer människorna
in i tornet
inklämda i varsitt hål
Höghusen låg fullkomligt
En särdeles tidig morgon i
sena maj kom hon farande, den gamla flickan
I had met her in some others dreams
så strosar hon vildsint längs
stranden
Du såg aldrig fiskmåsarna dansa
bort på perrongen
mitt i skogen finns en stenig
trappa med tre steg
Den gamle hästen klättrar
genom mitt solljus
Hejsan, Cisolia! Sitter nu
med skulderbladen mot spegeln
vinklar upp natten
Det var en gång en saga.
föreställningen hade aldrig tagit
slut
Remix 2
som vi kom en främmande
försommar
nu eller nästan
känner igen ditt leende
Ännu sitter du på denna
sidan spegeln
The Scene Looks Like an
HourGlass
nu ville trollsländan sväva
ut ur akvarellen
föreställer scenen fyra korridorer
som möts
vi får ställa oss som någon tror
att det är
kärlek är
Han hade känt hennes leende när han
kom in i tvättstugan
Musikmaskinen hade ännu inte
slocknat
now I see this brown rainbow
MapYHzia satt i sin farkost och for
fram genom rymden
Somewhere Soon
och så anlände snart juni
det plingar på dörren
plötsligt fick författaren
för sig att hoppa fram till epilogen
where this actress always disappears
Marejóni packade ner sina dockor i
gitarrlådan.
Spelar vi TEATER nu?!
Vi ser dig medan du sitter
och skriver. Du lutar ditt leende
tar jag hissen från rymden ner till
jordklotet
wWw
29 maj 2012
27 maj 2012
ur H.Hesses Siddhartha
finner jag följande säger särskilt mycket
om tendenser som naturligtvis finns/funnits starkt hos mig men som jag ser ännu starkare hos andra människor, när de använder tankar och lärdom som substitut för vad som lika gärna kunde varit sinnliga beroenden.
citerat genom lyssning på ljudbok :
"Men han hade aldrig riktigt hittat detta jag, därför att han hade sökt infånga det med tankens nät. Visserligen var inte kroppen, inte sinnena detsamma som jaget, men det var inte heller tänkandet eller förståndet eller den upphöjda visheten eller konsten att dra slutsatser och att spinna nya tankar av det redan tänkta. Nej, även denna tankevärld befann sig på hitsidan gränsen.
Och man kom inte till målet genom att döda sinnenas tillfälliga jag och samtidigt göda detta tillfälliga jag med tankar och lärdomar. Bådadera, tankarna såväl som sinnena, var vackra saker. Bakom båda låg den yttersta meningen förborgad. Det gällde att lyssna till båda, leka med båda, varken ringakta eller överskatta dem, hos båda avlyssna det innerstas hemliga röster."
Handlar väl om att finna förbi det inre tjattret, ända ut till det innerligaste överjaget, som samtidigt genomtränger och inkluderar alla vackra tankar och sinnesintryck...?!
wWw
om tendenser som naturligtvis finns/funnits starkt hos mig men som jag ser ännu starkare hos andra människor, när de använder tankar och lärdom som substitut för vad som lika gärna kunde varit sinnliga beroenden.
citerat genom lyssning på ljudbok :
"Men han hade aldrig riktigt hittat detta jag, därför att han hade sökt infånga det med tankens nät. Visserligen var inte kroppen, inte sinnena detsamma som jaget, men det var inte heller tänkandet eller förståndet eller den upphöjda visheten eller konsten att dra slutsatser och att spinna nya tankar av det redan tänkta. Nej, även denna tankevärld befann sig på hitsidan gränsen.
Och man kom inte till målet genom att döda sinnenas tillfälliga jag och samtidigt göda detta tillfälliga jag med tankar och lärdomar. Bådadera, tankarna såväl som sinnena, var vackra saker. Bakom båda låg den yttersta meningen förborgad. Det gällde att lyssna till båda, leka med båda, varken ringakta eller överskatta dem, hos båda avlyssna det innerstas hemliga röster."
Handlar väl om att finna förbi det inre tjattret, ända ut till det innerligaste överjaget, som samtidigt genomtränger och inkluderar alla vackra tankar och sinnesintryck...?!
wWw
19 maj 2012
mera Kollage av mina Kommentarer
på poeter.se , där jag numera är Antares Tritonus
Dessa remixer från kommentarer gjorda 2011-12, varav flera får ny betydelse. Känns intressantare att läsa mina kommentarer än mina texter igen (även i de fall jag glömt din text som jag kommenterade).
Kollage av mina Kommentarer (9)
Jag vill veta mer om första raden, hur det var att ligga på det torget med ditt öra mot de kullerstenarna - som uppslag till en halv novell...?!
Dramatiskt drabbande dikt!
Jodå, du förmår fånga de mest osensationella skeenden i ditt magiska garn med spänt intresse. Det kallas poesi har jag förstått.
Så närvarande fångat hur man får syn på något visst (här håret) medan man gör något annat (här hämtar burk)
Jo, lo, en bra beskrivning! Av hur det brukar vara med det som aldrig är samma...
Gillar hur de dök fram ur fickan när de fick förfrågan - dessa flickor ingick tydligen i en större uniformsrock?!
Gud ett sånt omsorgsfullt arbete du måtte lagt ned på detta bedårande barn?! *
Bästa rimmet utser jag utan tvekan till skolan + solen :-)
Musikalisk linje i denna... och viska o aska passar bra ihop.
Vill ha en hel ask med sådana - älskar ordet!
Korridoren går perfekt ihop med "släpade jag fram min dåre". Dåren verkar vara du själv i den sällsamma skruden...?
Och slutklämmen ger en gammal skol-läseboksmässig, torr charm, som tillika ryms i inledningens blockflöjtsbaserade mantra...
* Andra gången läste jag "babysjuka", trots att jag uppfattade hennes namn första gången.
Kollage av mina Kommentarer (8)
Du berättar en historia här, där de sedvanliga kännemärkena skickligt smygs in, så det verkar naturligt vem än beskrivningarna gäller.
Sagolikt fängslande språk i unikt välbekant skepnad!
Månskensvärld i full solbelysning, för mycket skall samsas med för lite, de simplaste tilltugg får högtflygande konsekvenser,
Närvarande undringar! Hur kommer barnet in i ballongen egentligen?
Älskar hur vetenskaplighet och vardaglighet samarbetar i denna levande skulptur.
Vilken vändpunkt...! Hur annorlunda hade det verkliga fallet kunnat bli...?
Javisst, själva ansatsen i en sådan fråga säger måhända mer om den alienerade frågeställaren än om svaret...
Jo, han älskar uppenbarligen fisk mer än disk, även till efterrätt... Gillar hur borgmästare gör för att man ska tro han fågelskådar istället.
Skönt tjuffande språk i denna, fuktigt häckandes, med spräcklig tolkning av lefvnaden, men vi fick aldrig reda på hur bena blivit röda egentligen... (kanske av kräftfödan, fast grönsakerna borde neutralisera)?
Effektfull liten fabel i poetisk dräkt...
Och när du byter lindor så byter du från rim till icke-rim! Och trikåerna går mycket riktigt icke riktigt på det rimmet!!
Underbar kommentar!! :-)
Kollage av mina Kommentarer (7)
Spännande framställning av duet! Även jaget blir ju en hel liten trupp.
Liknelsen med den delade vårdnaden om kroppen är ett verkligt konststycke i sig,
Den här stretar åt två tydliga håll : BORT och NÄRA
Dras med i din iakttagelse, det ser verkligen underligt ut!
Ur en takmålad jesusgestalts memoarer?
Rullar in erotiskt flera gånger... mot spegelstranden. Påminner mig lite om Leonard Cohens Suzanne.
Minsann, den gamla dödsbilden borde va död vid det här laget... Du som behärskar det här med "döden" - vilken skepnad ska vi ersätta honom (förlåt, henne, hon den svarta) med??
Tja, den Husserl som visar sig i din medvetna upplevelse är fenomenologiskt sett den riktige.
Javisst, så kan det kännas när "det" kommer ut i ljuset... Och kanske är det mer verkligt då - att "det" inte alls är så förbjudet som samvetskvalen sökte göra det...?
Och märklig känsla att ta trappan upp istället för ner när man tar adjö...
Seriens numrering borde jag verkligen ha fattat! Tilltalar min idévärld med oändlighet efter det magiska sjutalet, och sedan börja om igen fram till dubbel oändlighet...
Och slutknorren har väl aldrig hänt?!
Kollage av mina Kommentarer (6)
Jag trodde du hade hållt på och skrivit poesi i många år... Hur lyckas man annars använda språkets register så välutvecklat som du gör?!
(fast hade du visat sju liknande haikus till, så hade jag kanske velat byta ut någon av dessa. Känns som du har potential till ännu mer sammanhängande snö...?!)
Mellan vitt och svart ryms lika mycket som i din poesi. Tolv toner som fortplantar sig genom tolv händer... Det rister i tolvfingertarmen av sällsamt användbara register.
Piano spökar här också... Gillar hur du plockar fram pianolocket som en insmält ingrediens i naturen.
Passiv-formen på toalettbestyren antyder tydligt hur utsiktspunkten är någon drottnings?!
Guldet går till entusiasten /sockiplasten. Silvret går till näckafelan /cd-spelarn. ess moll går nog tanten /ignorant en mest i.
...jo du gräver dig fint ända ned till Ferlin.
De författare som överlever är de som lyckas få bra proportioner mellan allt detta - dock inte rädda för att överdriva en smula och mista balansen ibland, med väsentliga delar av livet som insats.
...hade du travat upp riktigt högt på boktravarna vet vi inte hur det hade gått...
Javisst finns det alltid kvar någonting mer... Det brukar kallas kreativitet,
Halvvägs in i den atmosfärrikt fysiska dikten möter mig en handfull fantastiska iakttagelser av mer mental natur, varav jag gärna hade fått någon med mig att tugga på redan i inledningen.
Skulle just skriva "Låter som en potentiell 70-tals-visa; du borde ordna musik till" när jag fick syn på ingressen.
wWw
Dessa remixer från kommentarer gjorda 2011-12, varav flera får ny betydelse. Känns intressantare att läsa mina kommentarer än mina texter igen (även i de fall jag glömt din text som jag kommenterade).
Kollage av mina Kommentarer (9)
Jag vill veta mer om första raden, hur det var att ligga på det torget med ditt öra mot de kullerstenarna - som uppslag till en halv novell...?!
Dramatiskt drabbande dikt!
Jodå, du förmår fånga de mest osensationella skeenden i ditt magiska garn med spänt intresse. Det kallas poesi har jag förstått.
Så närvarande fångat hur man får syn på något visst (här håret) medan man gör något annat (här hämtar burk)
Jo, lo, en bra beskrivning! Av hur det brukar vara med det som aldrig är samma...
Gillar hur de dök fram ur fickan när de fick förfrågan - dessa flickor ingick tydligen i en större uniformsrock?!
Gud ett sånt omsorgsfullt arbete du måtte lagt ned på detta bedårande barn?! *
Bästa rimmet utser jag utan tvekan till skolan + solen :-)
Musikalisk linje i denna... och viska o aska passar bra ihop.
Vill ha en hel ask med sådana - älskar ordet!
Korridoren går perfekt ihop med "släpade jag fram min dåre". Dåren verkar vara du själv i den sällsamma skruden...?
Och slutklämmen ger en gammal skol-läseboksmässig, torr charm, som tillika ryms i inledningens blockflöjtsbaserade mantra...
* Andra gången läste jag "babysjuka", trots att jag uppfattade hennes namn första gången.
Kollage av mina Kommentarer (8)
Du berättar en historia här, där de sedvanliga kännemärkena skickligt smygs in, så det verkar naturligt vem än beskrivningarna gäller.
Sagolikt fängslande språk i unikt välbekant skepnad!
Månskensvärld i full solbelysning, för mycket skall samsas med för lite, de simplaste tilltugg får högtflygande konsekvenser,
Närvarande undringar! Hur kommer barnet in i ballongen egentligen?
Älskar hur vetenskaplighet och vardaglighet samarbetar i denna levande skulptur.
Vilken vändpunkt...! Hur annorlunda hade det verkliga fallet kunnat bli...?
Javisst, själva ansatsen i en sådan fråga säger måhända mer om den alienerade frågeställaren än om svaret...
Jo, han älskar uppenbarligen fisk mer än disk, även till efterrätt... Gillar hur borgmästare gör för att man ska tro han fågelskådar istället.
Skönt tjuffande språk i denna, fuktigt häckandes, med spräcklig tolkning av lefvnaden, men vi fick aldrig reda på hur bena blivit röda egentligen... (kanske av kräftfödan, fast grönsakerna borde neutralisera)?
Effektfull liten fabel i poetisk dräkt...
Och när du byter lindor så byter du från rim till icke-rim! Och trikåerna går mycket riktigt icke riktigt på det rimmet!!
Underbar kommentar!! :-)
Kollage av mina Kommentarer (7)
Spännande framställning av duet! Även jaget blir ju en hel liten trupp.
Liknelsen med den delade vårdnaden om kroppen är ett verkligt konststycke i sig,
Den här stretar åt två tydliga håll : BORT och NÄRA
Dras med i din iakttagelse, det ser verkligen underligt ut!
Ur en takmålad jesusgestalts memoarer?
Rullar in erotiskt flera gånger... mot spegelstranden. Påminner mig lite om Leonard Cohens Suzanne.
Minsann, den gamla dödsbilden borde va död vid det här laget... Du som behärskar det här med "döden" - vilken skepnad ska vi ersätta honom (förlåt, henne, hon den svarta) med??
Tja, den Husserl som visar sig i din medvetna upplevelse är fenomenologiskt sett den riktige.
Javisst, så kan det kännas när "det" kommer ut i ljuset... Och kanske är det mer verkligt då - att "det" inte alls är så förbjudet som samvetskvalen sökte göra det...?
Och märklig känsla att ta trappan upp istället för ner när man tar adjö...
Seriens numrering borde jag verkligen ha fattat! Tilltalar min idévärld med oändlighet efter det magiska sjutalet, och sedan börja om igen fram till dubbel oändlighet...
Och slutknorren har väl aldrig hänt?!
Kollage av mina Kommentarer (6)
Jag trodde du hade hållt på och skrivit poesi i många år... Hur lyckas man annars använda språkets register så välutvecklat som du gör?!
(fast hade du visat sju liknande haikus till, så hade jag kanske velat byta ut någon av dessa. Känns som du har potential till ännu mer sammanhängande snö...?!)
Mellan vitt och svart ryms lika mycket som i din poesi. Tolv toner som fortplantar sig genom tolv händer... Det rister i tolvfingertarmen av sällsamt användbara register.
Piano spökar här också... Gillar hur du plockar fram pianolocket som en insmält ingrediens i naturen.
Passiv-formen på toalettbestyren antyder tydligt hur utsiktspunkten är någon drottnings?!
Guldet går till entusiasten /sockiplasten. Silvret går till näckafelan /cd-spelarn. ess moll går nog tanten /ignorant en mest i.
...jo du gräver dig fint ända ned till Ferlin.
De författare som överlever är de som lyckas få bra proportioner mellan allt detta - dock inte rädda för att överdriva en smula och mista balansen ibland, med väsentliga delar av livet som insats.
...hade du travat upp riktigt högt på boktravarna vet vi inte hur det hade gått...
Javisst finns det alltid kvar någonting mer... Det brukar kallas kreativitet,
Halvvägs in i den atmosfärrikt fysiska dikten möter mig en handfull fantastiska iakttagelser av mer mental natur, varav jag gärna hade fått någon med mig att tugga på redan i inledningen.
Skulle just skriva "Låter som en potentiell 70-tals-visa; du borde ordna musik till" när jag fick syn på ingressen.
wWw
18 maj 2012
Kollage av mina Kommentarer
på poeter.se , där jag numera är Antares Tritonus
Dessa remixer från kommentarer gjorda 2011-12, varav flera får ny betydelse. Känns intressantare att läsa mina kommentarer än mina texter igen (även i de fall jag glömt din text som jag kommenterade).
Kollage av mina Kommentarer (1)
Första raden säger oerhört mycket, borde rentav vara titel!
Våra blickar är redan raderade, alltså skriver du?!
Efter första två raderna tänkte jag på dammtorkning ;-)
Gripande i all sin oglamourösa gråhet!
Visst räcker det med så liten dos för att framkalla så vittsvävande föreställningskomplex!
Poesi in i minsta vingpenna! Krackelerande vackert!
Betagande oblyg vägbeskrivning till det bubblande venusbergets inlopp (eller utlopp!), med snorklingen som extra finess!
...som spirande blodkärl leker vid älskogsbrynets tinningar...
Själv kunde jag nog gärna stå ut med deras ständiga duschande - sålänge jag slapp skrikande repliker och krav på mattor ;-)
Instämmer i stort sett. Dessutom : Om man förbjuder förnekelse, så riskerar man efterhand att glömma vad det var som icke fick förnekas.
Hänger intressant mellan inre o yttre.
Dölja behagen under magen - jo jag tackar jag för den glimten i det sedligt småglada ögat :-)
Kollage av mina Kommentarer (2)
Ja, det kreativa sinnet håller sig ibland helst till marginalerna,
Sällan har jag nog drömt detta huvudtema...
fast här är det väl så centralt att det är boken som har ännu en oläst dag, medan Tomas ägnar sig åt annat?!
Det låter smått omöjligt :-) men skönt...
Kosmiskt födelseögonblick som du gör mänskligt (eller tvärtom?), mäktigt komplext...
Ja, antingen är det helt perverterat, eller så är det ännu mer gudfruktigt friskt, att få till/upp dubbla registret :-)
Djävlar, det blir ganska gripbart trots allt, hamnar en bra bit över dödens meningslöshet.
Sedär, som de säga : en keps flyter lättare än spöket smiter ur sitt garn...
Jovisst, så kan en se det! Fast inte gjort nån direkt grej av hennes författarskap ännu...
en rolig modifiering av flickans hårdhänta hantering av vokaler o konsonanter!!
Ord är försök till medvetande, och de beror som sagt på hur man använder dem.
Ja har man lärt sig skruvkorkar från början så är det klart att det sitter i :-)
Kollage av mina Kommentarer (3)
Fin utforskning av hästens potential som pjäs och/eller levande
Söt trappa som går från allt från rynkigt, besattblommigt och rakt blått till synonymt och barnboksprickigt...
Bonusapplåd för kullerbyttan i tre sista radernas syftningsrytm!
Uppskattar hur du vänder inte bara kappan, utan även vinden,
Vilken sprittande exakt liknelse! Först föreställde jag mig fyra små motorvägsfiler genom sanden fram till gungorna, men det är ju själva gungställningen som är fyrfilig!!?!
Tolkningen av tolkningen : Naturligtvis! Emellertid essensen är : När du vågar hänge dig åt lösningen så blir problemet mycket lättare (att bära och förhålla sig till).
Du skulle nog tagit och packat ner benen i pappkartongerna eller kassarna, så kunde du lättare burit dem :-) (...själv hjälpte jag flytta en bra bit av syrrans lägenhet i måndags,
För att handla om stor försumlighet så blir det skön kontrast i att det är såpass flitigt skrivet,
Strukturmässigt lyckade är också övergångarna med de krassa konstaterandena : att det fick bli kloningen (med tillhörande nödvändighet av magiska förmågor)
och strax före fullbordandet fick jag läsa, här, hur hästarna far runt huset och söker sig mot ljuset... Kusligt hur benen faller av, fast barnen håller sig uppe.
Ville haft mer av dialogen, i synnerhet från jagets sida, gärna korthugget men tätare insprängt i övriga mystiken.
"En gång..." ger fint mytologiskt skimmer bakom det hela. Det kan också vara rent fysikaliska beskrivningar.
PS:et skänker mig en skönlitterär tillfredställelse som huvudtextens föreläsning avvaktar med.
Kollage av mina Kommentarer (4)
Spännande belägenhet?! Undrar om jag hade missat dig...
Jo, det är nog bara i sagornas stad som lok kan vara döda...? I verkliga livet är de ur funktion el dyl.
Här förefaller temat vara fart - hur man arrangerar tiden och hur man (inte) navigerar i den närmaste sociala terrängen. Sköterskan tycks haft rätt trots allt : det fanns två håll?!
Realistisk romantik från olika planhalvor... Lika fint sagt som fult sagt ;-)
För mig känns det här som nån svensk film från 40-talet ungefär, ifall man hade broderat till intrigen. Massa goda roliga ingredienser i denna, som skiss till ett familjeporträtt!
isen som en monstermor, tror hon måste ta liv för att få liv, en vacker liten grotesque, med svårmättligt hål i grånaden
Jo, blåsten måste ju ända bort till nollpunkten - så lika bra att ta i ordentligt, så att den hinner före allting har blåst bort -
Skönt inlevelsefull kommentar, som tar det hela både på allvar och lek!!
Finner vissa trådar här, såsom meanderremsan, ett potentiellt stenskulpterande, giraffen förstås, glasmjölk och dockor på dansgolvet, där Leon känner allt liksom lite utifrån men med närmast vetenskaplig skärpa.
Stackars grannar!?! Ett gott fortsatt skratt önskar jag dig :-) Denna kunde ha blivit mer allvarlig också...
Såsom en poet ser på fotboll :-)
Ägget ger hursomhelst (utöver bokstaven Ä) möjlighet att överblicka oändligheten, som vi annars knappast kan. Är egentligen inte så intellektuellt menad dikt, mest en sagobild.
Kollage av mina Kommentarer (5)
Jisses! Här har du fått igång både humorn o allvaret, i en skarpare blandning än på länge...
Intressant översättning till vardagliga förhållanden :-)
denna sagan känner jag den lever fastän överlastad av ruvande arketyper allihopa
imponerande bökig och roligt resonerande, fast kuslig förstås
En blå tomte skulle åtminstone kännas lite lugnare...?
Gillar balansen mellan ödslig melankoli och intensivt kryllande detaljrikedom.
Hieroglyfer ristade i hjärtat får man bara av att läsa detta!!
tycker mig förstå, särskilt den självfallet gula postbussen, emedan "det omåttligt självfallna" känns som själva poängen o livsluften för dessa
Mitt i allt "smyger du in" ytterligare reklam för dina välbakade ragor. Känns som om skådespelaren tittar rakt in i kameran en skarp sekund, bryter den fjärde väggen
Du verkligen berättar om berättandets psykologi.
Minns inte att jag heller skrattade förrän där... om jag ens orkade skratta längre :-) (Minns inte ens vilka bitar jag skrev före/efter /parallellt med vilka.)
Om trettio år skulle denna kunna vittna om en särskilt absurd episod i mänsklighetens historia...
wWw
Dessa remixer från kommentarer gjorda 2011-12, varav flera får ny betydelse. Känns intressantare att läsa mina kommentarer än mina texter igen (även i de fall jag glömt din text som jag kommenterade).
Kollage av mina Kommentarer (1)
Första raden säger oerhört mycket, borde rentav vara titel!
Våra blickar är redan raderade, alltså skriver du?!
Efter första två raderna tänkte jag på dammtorkning ;-)
Gripande i all sin oglamourösa gråhet!
Visst räcker det med så liten dos för att framkalla så vittsvävande föreställningskomplex!
Poesi in i minsta vingpenna! Krackelerande vackert!
Betagande oblyg vägbeskrivning till det bubblande venusbergets inlopp (eller utlopp!), med snorklingen som extra finess!
...som spirande blodkärl leker vid älskogsbrynets tinningar...
Själv kunde jag nog gärna stå ut med deras ständiga duschande - sålänge jag slapp skrikande repliker och krav på mattor ;-)
Instämmer i stort sett. Dessutom : Om man förbjuder förnekelse, så riskerar man efterhand att glömma vad det var som icke fick förnekas.
Hänger intressant mellan inre o yttre.
Dölja behagen under magen - jo jag tackar jag för den glimten i det sedligt småglada ögat :-)
Kollage av mina Kommentarer (2)
Ja, det kreativa sinnet håller sig ibland helst till marginalerna,
Sällan har jag nog drömt detta huvudtema...
fast här är det väl så centralt att det är boken som har ännu en oläst dag, medan Tomas ägnar sig åt annat?!
Det låter smått omöjligt :-) men skönt...
Kosmiskt födelseögonblick som du gör mänskligt (eller tvärtom?), mäktigt komplext...
Ja, antingen är det helt perverterat, eller så är det ännu mer gudfruktigt friskt, att få till/upp dubbla registret :-)
Djävlar, det blir ganska gripbart trots allt, hamnar en bra bit över dödens meningslöshet.
Sedär, som de säga : en keps flyter lättare än spöket smiter ur sitt garn...
Jovisst, så kan en se det! Fast inte gjort nån direkt grej av hennes författarskap ännu...
en rolig modifiering av flickans hårdhänta hantering av vokaler o konsonanter!!
Ord är försök till medvetande, och de beror som sagt på hur man använder dem.
Ja har man lärt sig skruvkorkar från början så är det klart att det sitter i :-)
Kollage av mina Kommentarer (3)
Fin utforskning av hästens potential som pjäs och/eller levande
Söt trappa som går från allt från rynkigt, besattblommigt och rakt blått till synonymt och barnboksprickigt...
Bonusapplåd för kullerbyttan i tre sista radernas syftningsrytm!
Uppskattar hur du vänder inte bara kappan, utan även vinden,
Vilken sprittande exakt liknelse! Först föreställde jag mig fyra små motorvägsfiler genom sanden fram till gungorna, men det är ju själva gungställningen som är fyrfilig!!?!
Tolkningen av tolkningen : Naturligtvis! Emellertid essensen är : När du vågar hänge dig åt lösningen så blir problemet mycket lättare (att bära och förhålla sig till).
Du skulle nog tagit och packat ner benen i pappkartongerna eller kassarna, så kunde du lättare burit dem :-) (...själv hjälpte jag flytta en bra bit av syrrans lägenhet i måndags,
För att handla om stor försumlighet så blir det skön kontrast i att det är såpass flitigt skrivet,
Strukturmässigt lyckade är också övergångarna med de krassa konstaterandena : att det fick bli kloningen (med tillhörande nödvändighet av magiska förmågor)
och strax före fullbordandet fick jag läsa, här, hur hästarna far runt huset och söker sig mot ljuset... Kusligt hur benen faller av, fast barnen håller sig uppe.
Ville haft mer av dialogen, i synnerhet från jagets sida, gärna korthugget men tätare insprängt i övriga mystiken.
"En gång..." ger fint mytologiskt skimmer bakom det hela. Det kan också vara rent fysikaliska beskrivningar.
PS:et skänker mig en skönlitterär tillfredställelse som huvudtextens föreläsning avvaktar med.
Kollage av mina Kommentarer (4)
Spännande belägenhet?! Undrar om jag hade missat dig...
Jo, det är nog bara i sagornas stad som lok kan vara döda...? I verkliga livet är de ur funktion el dyl.
Här förefaller temat vara fart - hur man arrangerar tiden och hur man (inte) navigerar i den närmaste sociala terrängen. Sköterskan tycks haft rätt trots allt : det fanns två håll?!
Realistisk romantik från olika planhalvor... Lika fint sagt som fult sagt ;-)
För mig känns det här som nån svensk film från 40-talet ungefär, ifall man hade broderat till intrigen. Massa goda roliga ingredienser i denna, som skiss till ett familjeporträtt!
isen som en monstermor, tror hon måste ta liv för att få liv, en vacker liten grotesque, med svårmättligt hål i grånaden
Jo, blåsten måste ju ända bort till nollpunkten - så lika bra att ta i ordentligt, så att den hinner före allting har blåst bort -
Skönt inlevelsefull kommentar, som tar det hela både på allvar och lek!!
Finner vissa trådar här, såsom meanderremsan, ett potentiellt stenskulpterande, giraffen förstås, glasmjölk och dockor på dansgolvet, där Leon känner allt liksom lite utifrån men med närmast vetenskaplig skärpa.
Stackars grannar!?! Ett gott fortsatt skratt önskar jag dig :-) Denna kunde ha blivit mer allvarlig också...
Såsom en poet ser på fotboll :-)
Ägget ger hursomhelst (utöver bokstaven Ä) möjlighet att överblicka oändligheten, som vi annars knappast kan. Är egentligen inte så intellektuellt menad dikt, mest en sagobild.
Kollage av mina Kommentarer (5)
Jisses! Här har du fått igång både humorn o allvaret, i en skarpare blandning än på länge...
Intressant översättning till vardagliga förhållanden :-)
denna sagan känner jag den lever fastän överlastad av ruvande arketyper allihopa
imponerande bökig och roligt resonerande, fast kuslig förstås
En blå tomte skulle åtminstone kännas lite lugnare...?
Gillar balansen mellan ödslig melankoli och intensivt kryllande detaljrikedom.
Hieroglyfer ristade i hjärtat får man bara av att läsa detta!!
tycker mig förstå, särskilt den självfallet gula postbussen, emedan "det omåttligt självfallna" känns som själva poängen o livsluften för dessa
Mitt i allt "smyger du in" ytterligare reklam för dina välbakade ragor. Känns som om skådespelaren tittar rakt in i kameran en skarp sekund, bryter den fjärde väggen
Du verkligen berättar om berättandets psykologi.
Minns inte att jag heller skrattade förrän där... om jag ens orkade skratta längre :-) (Minns inte ens vilka bitar jag skrev före/efter /parallellt med vilka.)
Om trettio år skulle denna kunna vittna om en särskilt absurd episod i mänsklighetens historia...
wWw
17 maj 2012
10 maj 2012
Nio turister i Nice
första nuen
Nu har kaliforniskan klivit av fartyget i Nice och redan satt sig på en nice skulptur för att sms:a den fantastiska upplevelsen.
Nu sveper neapolitanaren förbi på sin vespa, farligt nära, men han kan sådana här gränder.
Nu tar sig parisiskan för första gången i livet en tripp till den femte största staden, för att möjligtvis hitta nån ovanlig volym med Anaïs Nin.
Nu anländer norrländskan återigen med planet till sitt älskade Nice (och här behöver man inte ens ta flygbuss in till stan, som om nu det skulle ha någon betydelse).
Nu försöker anglosaxaren göra business med hotellpersonalen och har strax blivit bortkollrad av regelverket lika komplext som hans eget.
Nu hörs de skönaste toner av Elton John studsa ut ur en bar som inte har öppnat ännu, fast brasilianskan kikar in där ändå, varmt välkommen.
Nu skulle bohemen behövt en fontän till att rengöra penslarna inför kvällens arbete, men till sin förvåning finner han ingen, blott torrt damm innanför havsmuren, börjar fundera på rödvin istället, inbillar sig han gjort ett misstag som så lättvindligt lämnat sina böhmiska hemtrakter.
Nu är polskan på plats mellan palmerna, med ett överlägset ömsint leende.
Nu strömmar Nice in i hjärtat hos indiern, glider rosarött ända ner i rotchakrats stenigaste regioner.
Nu har Nice fått minst nio turister till.
Nu tar kaliforniskan några kort av sig själv mot en forntida fönstergavel.
Nu målar bohemen en bild av kaliforniskan, han kan trots allt inte låta bli hur omotiverat det än blir, medan hon fotar sig.
Nu kommer brasilianskan in i bilden och förvrider alla former ytterligare, gör fönstergaveln ännu grönare mot det gyllengula.
Nu parkerar neapolitanaren sin vespa med största omsorg mot en av de vackrast krackelerade fasaderna.
Nu har polskan ställt sig vid ståndet med tvålsamlingen, vill instinktivt välja någon distinktare doft än lavendel.
Nu har indiern funnit en flaska vetiver-olja som han dränker sig i istället för medelhavet.
Nu lägger parisiskan sina händer mot den dyraste t-shirten och smeker dess vulgära tryck.
Nu undrar norrländskan vars de riktigt stiliga fransmännen håller hus idag.
Nu tar anglosaxaren sina sista steg i de gamla odrägliga gränderna, viker av genom ett valv, rakt ut på den oskyldigt blåvita strandpromenaden i all oändlighet.
wWw
Nu har kaliforniskan klivit av fartyget i Nice och redan satt sig på en nice skulptur för att sms:a den fantastiska upplevelsen.
Nu sveper neapolitanaren förbi på sin vespa, farligt nära, men han kan sådana här gränder.
Nu tar sig parisiskan för första gången i livet en tripp till den femte största staden, för att möjligtvis hitta nån ovanlig volym med Anaïs Nin.
Nu anländer norrländskan återigen med planet till sitt älskade Nice (och här behöver man inte ens ta flygbuss in till stan, som om nu det skulle ha någon betydelse).
Nu försöker anglosaxaren göra business med hotellpersonalen och har strax blivit bortkollrad av regelverket lika komplext som hans eget.
Nu hörs de skönaste toner av Elton John studsa ut ur en bar som inte har öppnat ännu, fast brasilianskan kikar in där ändå, varmt välkommen.
Nu skulle bohemen behövt en fontän till att rengöra penslarna inför kvällens arbete, men till sin förvåning finner han ingen, blott torrt damm innanför havsmuren, börjar fundera på rödvin istället, inbillar sig han gjort ett misstag som så lättvindligt lämnat sina böhmiska hemtrakter.
Nu är polskan på plats mellan palmerna, med ett överlägset ömsint leende.
Nu strömmar Nice in i hjärtat hos indiern, glider rosarött ända ner i rotchakrats stenigaste regioner.
Nu har Nice fått minst nio turister till.
Nu tar kaliforniskan några kort av sig själv mot en forntida fönstergavel.
Nu målar bohemen en bild av kaliforniskan, han kan trots allt inte låta bli hur omotiverat det än blir, medan hon fotar sig.
Nu kommer brasilianskan in i bilden och förvrider alla former ytterligare, gör fönstergaveln ännu grönare mot det gyllengula.
Nu parkerar neapolitanaren sin vespa med största omsorg mot en av de vackrast krackelerade fasaderna.
Nu har polskan ställt sig vid ståndet med tvålsamlingen, vill instinktivt välja någon distinktare doft än lavendel.
Nu har indiern funnit en flaska vetiver-olja som han dränker sig i istället för medelhavet.
Nu lägger parisiskan sina händer mot den dyraste t-shirten och smeker dess vulgära tryck.
Nu undrar norrländskan vars de riktigt stiliga fransmännen håller hus idag.
Nu tar anglosaxaren sina sista steg i de gamla odrägliga gränderna, viker av genom ett valv, rakt ut på den oskyldigt blåvita strandpromenaden i all oändlighet.
wWw
8 maj 2012
7 maj 2012
Elovs framkomst till Elton
tema 17 : Stjärnan i tarot
Det var en buss som just hade lämnat franska rivieran, på väg in i de italienska alperna. Då dök han upp i högtalarna : Elton John! Det hade redan hunnit bli så himla längesen du hörde hans toner, Elov, att du blev helt överväldigad. Glad i någons gamla glasögon växte varenda krypta på nytt. Tunnlarna fylldes med sol. Framtiden tycktes åter vara det bästa som kunde hända, emedan den innehöll så många välbekanta element. Höjden av djupaste melankoli var det. Vad kunde Evert Taube eller Gösta Linderholm svara på detta?! Visserligen visste du att Elton hade minst ett hus nära Nice. Och staden som ni precis åkt ifrån var mycket riktigt väldigt nice. Men musiken blev som att färdas i rymdraket. Bussen behöll sin enorma trygghet, bara det att den började lyfta.
Hur många ögon finns det? Lika många som varandra? Hur skall vi någonsin hinna ta emot allt sken som vi sänder ut? Ofta har det ordnats på så vis att vissa får arbeta heltid med att lysa. De blir ett slags guider genom gudomliga gränder, belyser sånt som vi alla möter längs vägen. Vi nickar knappt ens tillbaka, fast förväntar oss personlig uppmärksamhet och den mest sakkunniga fantasi. Vad gör en kalifornisk indonesiska i en europeisk småstad? Hur många bilder på Brigitte Bardot kan offentligt klistras upp längs de gränder där hon själv håller hus? Hurpass kriminell kan man egentligen bli om man bara sitter och skriver sagor för vuxna barn? Före upplysningstiden körde man inga rullande R i de skånska bygderna. Efter varje revolution har någon drog nyttjats som medicin mot det forna drogberoendet. Gränser bildas och förgås, trender glänser och förbrinner, blott den särskiljande strålen består.
Märkligare än de mest märkliga 70-talsfenomen glänser nog ändå Elton. Den måste man ibland ha gredelina glasögon för att se. Ändå är Elton en av de allra vanligaste stjärnorna, med sina rötter relativt hårt i jorden. Både horor och änglar kan dansa till hans hamrande harmonier. Den steniga regnbågen har lyst i 350 miljoner exemplar världen över. Precis som låtar finns det otroligt massa fina, tuffa flickor. Deras leenden rinner ur universums radio. Du hör på varje flicka en gång, som smakprov som sällan tröttnar. Flera hör du på fyra-fem gånger, och somliga kan du återkomma till hur många gånger somhelst. Däremot återkommer ingen till dig - varenda dam vandrar vidare till någon annan herreman. På sin höjd får du behålla själva skönheten. Ja, det är ju dess ljus du lever för, Elov!
wWw
Det var en buss som just hade lämnat franska rivieran, på väg in i de italienska alperna. Då dök han upp i högtalarna : Elton John! Det hade redan hunnit bli så himla längesen du hörde hans toner, Elov, att du blev helt överväldigad. Glad i någons gamla glasögon växte varenda krypta på nytt. Tunnlarna fylldes med sol. Framtiden tycktes åter vara det bästa som kunde hända, emedan den innehöll så många välbekanta element. Höjden av djupaste melankoli var det. Vad kunde Evert Taube eller Gösta Linderholm svara på detta?! Visserligen visste du att Elton hade minst ett hus nära Nice. Och staden som ni precis åkt ifrån var mycket riktigt väldigt nice. Men musiken blev som att färdas i rymdraket. Bussen behöll sin enorma trygghet, bara det att den började lyfta.
Hur många ögon finns det? Lika många som varandra? Hur skall vi någonsin hinna ta emot allt sken som vi sänder ut? Ofta har det ordnats på så vis att vissa får arbeta heltid med att lysa. De blir ett slags guider genom gudomliga gränder, belyser sånt som vi alla möter längs vägen. Vi nickar knappt ens tillbaka, fast förväntar oss personlig uppmärksamhet och den mest sakkunniga fantasi. Vad gör en kalifornisk indonesiska i en europeisk småstad? Hur många bilder på Brigitte Bardot kan offentligt klistras upp längs de gränder där hon själv håller hus? Hurpass kriminell kan man egentligen bli om man bara sitter och skriver sagor för vuxna barn? Före upplysningstiden körde man inga rullande R i de skånska bygderna. Efter varje revolution har någon drog nyttjats som medicin mot det forna drogberoendet. Gränser bildas och förgås, trender glänser och förbrinner, blott den särskiljande strålen består.
Märkligare än de mest märkliga 70-talsfenomen glänser nog ändå Elton. Den måste man ibland ha gredelina glasögon för att se. Ändå är Elton en av de allra vanligaste stjärnorna, med sina rötter relativt hårt i jorden. Både horor och änglar kan dansa till hans hamrande harmonier. Den steniga regnbågen har lyst i 350 miljoner exemplar världen över. Precis som låtar finns det otroligt massa fina, tuffa flickor. Deras leenden rinner ur universums radio. Du hör på varje flicka en gång, som smakprov som sällan tröttnar. Flera hör du på fyra-fem gånger, och somliga kan du återkomma till hur många gånger somhelst. Däremot återkommer ingen till dig - varenda dam vandrar vidare till någon annan herreman. På sin höjd får du behålla själva skönheten. Ja, det är ju dess ljus du lever för, Elov!
wWw
3 maj 2012
vinjett {{{ triplett
valsar och har sig tätt
{
går i ett
går i ett
går i ett
går itu
går i tre
går i tre
går i tre
Quatre?
{{
jingel pinglar
ingen singel
Bellman bubblar
utspätt med söndagseglerskor
dubbla baletten
plus en sönderspelad kastanjett
petting i piruetter
puttar pimpinett på potatisarna
peut-être?
peut-être??
peut-être???
piffar sig pang-på-blåbetan
pumpas ut Pommac
gott polyglott
medan äpplet fått bett
från bägge håll
{{{
par example parentes
( }}}} )
si si
[ici]
wWw
{
går i ett
går i ett
går i ett
går itu
går i tre
går i tre
går i tre
Quatre?
{{
jingel pinglar
ingen singel
Bellman bubblar
utspätt med söndagseglerskor
dubbla baletten
plus en sönderspelad kastanjett
petting i piruetter
puttar pimpinett på potatisarna
peut-être?
peut-être??
peut-être???
piffar sig pang-på-blåbetan
pumpas ut Pommac
gott polyglott
medan äpplet fått bett
från bägge håll
{{{
par example parentes
( }}}} )
si si
[ici]
wWw
2 maj 2012
1 maj 2012
Avignon vierge
Så kom jag då innanför ännu en ringmur, till enda franska staden som hyst påvemakten, där numera världens vackraste flickor studerar, enligt oberoende källa.
en evighet från Avignon
hon avskräcktes aldrig av nån
sågs hångla med Påven
och om hon satt på'en
hans vigvatten gått gång på gång
wWw
en evighet från Avignon
hon avskräcktes aldrig av nån
sågs hångla med Påven
och om hon satt på'en
hans vigvatten gått gång på gång
wWw
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
