Elovs brev till spökskrivarna, tema Djävulen

i tarot inklusive Lyckans Hjul







Hello, alla spökskrivare! Ni börjar bli många som skriver mitt liv, som skriver min död. Likt förbannat är det jag som skriver allt.


Jag njuter ofantligt av era försök att fånga mig. Hur ni gör det skvallrar så otroligt roliga fakta om er. Ingen av er har sådan enorm makt över Elov som jag har. Det oavlåtliga ansvar jag bär för mina levnader, det kan ni bara hitta i avgrunden hos er själva. Jävlar vilken guldgruva jag förfogar över! Den kan bli en fängelseruin för mig; den kan bli ett nöjesfält för er. Nuförtiden lutar det åt bägge möjligheterna samtidigt. Det gör mig galen av växtvärk, hur jag tar vägen både uppåt och nedåt!! Det är ingen berg-o-dalbana; det är ett satans gudfruktigt träd. Känner rädsla och salighet inför den levnad som innehåller precis allt, allt i universum som ni knappt ens orkar drömma om.


Ingen av oss vill egentligen leva igenom hela labyrinten igen?!? Däremot hemskt gärna föreställa oss varenda oväntad liten lucka som öppnas längs vägen?!? Varje por i min lekamen, varje klyfta i min kropp, tycker vi är åtskilligt intressantare än andens hela spektrum.


Likt ett spöke roterar jag, Elov, i eran hisnande nöjespark. Bakom väl valda speglar grinar jag illa. Det gör jag för er, för att visa hur det är ni som grinar illa. Jag har gjort hela slottet till flexibel materia bara, en plastisk matris. De sjujäkulens stålskeletten har klätts med fett och sockervadd. Skeppen avgår var kvarts minut, rakt in i orgiastiska spiraltunnlar. De härligaste hororna har klätts ut till elefanter, kaniner och krokodiler. Och det bästa av allt är : det är gratis! På just det här lekfulla viset vill alla bli utnyttjade. Därför finns det ingen som verkligen utnyttjar någon. Alla betalar med en blick. Varenda jävel investerar sin förväntan i det smått förbjudna. På så vis nås snabbare det nästan ouppnåeliga. Hon som vågar satsa på det som inte finns, hon skapar världen.


Rouletten stannar på nummer 37. Fanimig! 37 är kusin till Uranus som är narren nr 0. Det är inget hån. Det är ett hål i tiden som sammanfaller med alla hål i rummet.


Vareviga måndag förvandlas nöjesfältet till en kyrkogård. Redan under söndagen börjar ni gräva ner mina skratt i prydliga kistor. Där ligger jag, Elov, likt en gammal keramiksamling. Känner mig tämligen uttorkad, fast likafullt beredd att plåstras om och pusslas ihop inför någon av kommande turistsäsonger. Såsom spöke har jag fortfarande en fot i forna liv, och en fot i dem som stundar. Lika orädd som en gubbe, lika obekymrad som en unge, reser jag mig och tultar ut från sjukhuset.

Ni ser en dvärgliknande faun som irrar omkring och letar efter sitt hår. Faan, min mage sprack som ett leende från kant till kant, likt ett enda stort alkohol. Men man kan inte mer än dö. Så jag laddar om, fyller dessa organ med tryffel i nya omgångar. Om ni har lust får ni äta och dricka direkt ur myllan. Fast enbart damerna vill jag bökar runt kring min midsommarstång. Nån jävla ordning får det lov att vara! När solen står högre än någon annan natt skrider jag till verket. Då låter sig en nymf locka mig så djupt in i snåren att månskuggorna tuggar sig i svansen och bäckarna börjar rinna uppåt.


Spökets största fördel är att han kan knulla hur många gånger somhelst utan att livsgnistan lämnar hans ensliga torn. Spöket är som ett dataspel, eller en kvinna ifall hon vore man. Dessutom alstrar spöket inga barn, och behöver således ej ta det ansvar som han aldrig förmår ta. Åtminstone inte förrän han verkligen bestämt sig för att födas på nytt.





Jag har skrivit till dig, Leva, och bett dig bli min mor. Du svarade inte alls med ett bett i äpplet, som mina föreställningar suktat efter. Snarare började du spökskriva en helt okvinnlig utredning, en jäkla logisk laboratorierapport om hur Elov dog eller av vad. Elov har faktiskt inget motiv att vara död, om det nu ens vore möjligt att vara död. Elov vill bara födas.

Och jag vet att du också vill leva vidare, Leva! Visst kan du välja vilken idiot somhelst till att vara din unge. Vi är i grunden lika goda mjölksupare allihop. Men trots allt har ju du och jag känt varann tidigare. Vi har redan kommit igenom de värsta konflikterna. Så tag nu emot Magmans spermier! De måste vara de enda i hela samlingarna som innehåller mig. För jag har investerat miljoner i Magmans magiska bolag.


Sedermera har jag förstått att du inte självklart önskar en son. Vill du ha en dotter kan jag fixa den rollen lika gärna. Skulle va spännande att få ett sötare sorts utlopp för mina konstnärliga krafter. Men då krävs det å andra sidan att jag blir lesbisk. Leva, det kan du säkert förstå?! Mer drastiskt än så vill jag ingalunda omvandla mina magnetiska poler. Har vant mig att uppskatta den kvinnliga karusellen lite för mycket för att gå igång på något annat fanstyg. Visserligen älskar jag många sorters människor, lika starkt som jag föraktar flera sorters människor. Men det är bara dig och dina systrar som jag vill ligga hos. Fast det är sant, höll jag på att glömma, man har ju några år på sig innan kärlekstunneln blir en skräcktunnel.


i all din lekamen
Amen

/ jävla Elov












wWw