Spökskrivaren remixar min historia "ett
månvarv från venus" från förra våren.
tema 21 : Universum i tarot.
På något vis visste du att allt skulle sluta och börja i en fransk
metropol. Universum visar sig vara en blandning mellan museum,
nöjespark och konstinstallation. Grundforskaren bakom projektet
skapade sju upptäcktsresande figurer. Dessa skulle finna solen vid
regnbågens ände. Istället hittade de evighetens medelpunkt. Den
befann sig i så gott som mitten av regnbågen, en strimma nedanför.
Turkos är den nyans som inbegriper alltings absoluta centrum. För en
oerfaren rymdfarare som du är det svårt att veta vart turen går
vidare från turkost - hur man överhuvud taget kommer ut ur kulören.
Men in kom du minsann, från något sorts minne som du undrar om det
egentligen är ditt.
Katedralerna funkar likt raketer. Du kan sätta dig i någon kabin och
dra för syndernas draperi, för att sedan dra upp översteprästinnans
kjol över hennes äppelhalvor. Tvingas ni kliva ner i kryptan
istället blir det som att utforska valfri krater. Lyftkranarna
kommer med kameror av allt mer kompakt vidsynthet. Du blinkar till
några ögonblick och får syn på massa bokstäver längs korridorerna:
de flesta V, vissa W. Somliga väggar buktar in eller ut som spöklika
speglar. Om du törs stanna tillräckligt länge för att få tecknen att
betyda vad du verkligen vill, då hamnar du upp-o-nerpå. Det är där
som din mamma blir din systerson och din dotter blir din farfars
enda tröst.
Så du försöker krama åt fötterna kring varann, för att inte tappa
kontakten med tåget. Du vill ringla kvar ombord på Bordeaux, minst
tolv månvarv till. En av dina egna inkarnationer kommer att sitta i
ett sagoskepp och vinka på dig. Då gäller det att byta åkattraktion,
hoppa av i exakta sekunden, att landa lagom före tunnelns mynning.
Där fyller du spöket med ditt liv, låter skeppet spinna vidare i
rymden sitt sockervadd. Den djävla narren har ohyggligt vitt hår,
som spretar och stretar emot svärtan i den mest välskräddade kostym
som någonsin skådats. Känns som fastsmält stearin på en sammetsduk.
Det var eoner sedan ni besökte ett tivoli. Ovanan vid dessa snabba
signaler får eran forskargärning att fullkomligt tappa fokus. Här
utbreder sig på tok för gott om roligheter för att den lille gubben
ska orka skratta. Föga hjälper det att erat tåg blir ståendes på
högsta tornspiran.
Förra tillfället som berg-o-dalbanan passerade just denna zon var
allting rosa, till en början sommarlätt men snart en gammaldags
jordmurrig rosa, som ur närmast katolska katakomber. De turkosa
stråken får magin att kännas ännu mer allvarlig, grundad på gråa
väggar som den verkar vara. Huruvida uppfriskande eller sjuklig
återstår att upptäcka. Inte sedan renässansen har du varit i
Toulouse, den rosa staden. Det börjar bli bråttom att måla om dina
tusen idolbilder, för imorgon går swingoplanet. Det franska riket
vill du upptäcka på riktigt, de sägs ha mer gott om storstäder och
smågator där än i något annat rike. Fransoserna strosar ut ur
vintergatornas gränder, upp mot världens ljusaste krön, dess snart
åter rodnande korona.
Alarmet går och filmskärmarna rullas undan. Scenen omvandlas till en
kabin, en kupol med en ensam kabin mitt i rymden. Där har ni hela
tiden suttit instängda under mörkret, du och dina solstrålar. Du
finner dig inblandad i femte filmen om W. Tidigare har varelsen
blott kläckts ur din kropp. Den här gången är det du själv som är W.
Minst fem gånger ytterligare måste du stänga av larmet, och stänga
av larmet, före varenda filmsekvens är försvunnen. Ändå betvivlar du
att det här är vakenhetens nakna zon. Filmen om Venus och hennes nya
måne kändes ofantligt mer verklig.
Det hela hade möjligen funkat smärtfritt ifall saker varit som de
varit, om parterna hållt sig i sina egna banor. Emellertid är både
Venus och Mars tillräckligt intelligenta för att vilja utvecklas.
Mars mål består numera i att leva på Venus, bosätta sig där en bra
bit av tiden. Två timmar varje dag ägnar Mars åt att styra sin
kapsel mot Venus. Efter fem års lidande har han visserligen kommit
lite längre ifrån sig själv, men närmare Venus är det inte många som
märker att Mars nått. Snarare tror de forna jordborna att han
härstammar från någon måne till Saturnus.
Ikväll sänds den allra sista episoden någonsin av serien Z. Nästan
hela galaxen skall se det. Inte ens skaparna vet hur många avsnitt
som egentligen finns. Alla planeter har visat olika versioner.
Repriserna började mer och mer bli remixer. Dessutom har serien haft
flera samlag med helt andra serier. Emellertid att detta är sista
avsnittet - det vet man. För det är det som serien handlar om.
wWw
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar