Tantifanten

drar drottning




en kvinna närmare hundra år
står på bara backen
av oplockade krokus
och lever
där aprilvindarna skall till att skallra
i skelettet bakom fettet
som fortfarande frodas
så avspänd
helt fokuserad
hennes blick går rakt
igenom husen
hennes hår når ända ner till älven och vidare över
så frigjord
helt kontrollerad
medan skrattet räcker upp till himlarna
drar tanten
sexa i svärd
igen
och hugger ned den hängde mannen
passerar snödropparna
faller ner i undervattnet
alltjämt vid liv
blir han en svampfisk
en liten gubbstrutt
som drar
och drar
i kvinnans spökbröst
i hennes skenben
i gummans gamla läppar
tills de bägge befinner sig på andra sidan
fantastiskt framkomna
till döden
där flickan föds
bland leriga blommor
i rotlös byggnad
trots allt älskad








wWw