Mera ur Familjen Hjortronmyrs BärplockarBok

påhittad


Femte dagen
ur Familjen Hjortronmyrs vanliga Bärplockning


Smultra väckte oss med en kopp smultron
Hon hade hittat dem
under förstutrappan
Vår kära dotter, hon fick oss
att vakna lugnt
Inte behövde vi rusa ut genast
i markerna efter fler bär än någonsin
när kärleken finns här
Pär påminde oss också
när han vilt hystade boll neri källaren
om hur glasburkarna behövde tas omhand
samt etiketterna ses om
vilka uppsättningar som är redo för skörden
av kommande syltar
Så vi ägnade dagen åt att fylla över
dem som nästan var slut
till de burkar som bara påbörjats
av i bästa fall samma sorts sylt
Ty våra bärbegär
rymmer inga tomburkar
blott fulla hyllor när säsongen är över
Under dessa mysiga timmar
i källaren lös visserligen solen utomhus
julidagen i ända, men
det får ändå inte vara för soligt när man plockar bär
för med massa svett i hinkarna
förtas smaken en smula
Dessutom urskiljer man färgerna sämre
i det obarmhärtigt molnfria ljuset
Därtill blir man lätt yr
på ett omärkligt sätt
så man plockar där det inte finns några bär
Nå, när kvällen knackade på
stugan i form av vår granne
Marjanna som är polska
eller finländska eller var hon nu kommer ifrån
och helt ogenerat
bad att få låna en burk
för sina kommande äventyr
på myrarna häromkring
då slog det oss
att imorgon måste vi återigen ge oss iväg
tidigt tidigt
emedan det faktiskt finns fler därute
vars fingrar i kakan
får bärens riklighet att minska
I fjol funderade vi så smått
på någon sorts samarbete, att slå våra hinkar ihop
med en till familj
eller en och annan ensamplockare
Men Marjanna tycks oss
knappast riktigt hängiven
snarast en dagsslända på bärfronten
För igår höll hon på med badminton halva dagen
i bikini
med nån karl som plötsligt var där
och flera gånger
under samma månad
har vi sett hur hon klipper gräsmattan
som om det skulle kunna växa några bär på grässtrån
Haha, icke hur färska stråna än är
blir det några bär
således bortkastad tid







Sjunde dagen
ur Familjen Hjortronmyrs vanliga Bärplockning


Igår blev här inget skrivet
för vi fick föra vår dotter
Smultra, till akutdoktorn
för att plocka upp en trollva
dvs ett elakartat bärtroll
ur ena hjärtkammaren
som hon fått i sig när hon
åt på tok för många
smultron, det lilla fröet. Nu
har min fru också börjat
föra en bärplockarjournal
visade det sig, jo, hon gjorde
det med andra ord redan
förra året, helt utan min
vetskap, och nu har hon
fortsatt plocka fram
pennan en rad då och
då. Så sakligt som hon
redogör för varje glimt
exakt kortfattat om tuvan,
hur miljön förhåller sig och
var känslan befinner sig
skulle jag aldrig förmå
hålla en journal rakt igenom.
Hon tycker nog att mina
tankegångar hittar på ett och
annat alltför utbroderat
som om bären inte vore nog,
fastän i stort sett det är jag
som är lugnare än min fru
vart jag rastlös igår av all
brist på plockande och
råkade ta henne på bar
gärning i journalskrivandet.
Så under dagens äventyr
på den äkta hjortronmyren
bar hon boken bunden i en
senig gren om midjan virad
främst för att hålla mina
tassar kvar bland bären men
samtidigt för att kunna
dokumentera tillgången
i farten. Pär alltså våran
son var med i sina Tretorn
splitt nya gummistövlar, större
än de urvuxna, såg vi honom hoppa
och plocka som aldrig förr
tre enorma hinkar och sjönk
bara nästan ned
vid ett sällsynt sugande lurigt
parti som Pär hade närvaro
nog att forcera med fart,
medan Smultra fick hålla sig
hemma hos grannfröken hon
och bli passad av denna polska
eller tjeckoslovakiska eller
var hon nu var ifrån
fastän jag fasar för att där
finns en hel del underliga
bär på den tomten också...
Kanhända ändå lika gott
att Smultra slapp möta plötsligt
den hiskeliga ÄLGEN som
tornade upp sig bakom
ett par ensliga björkar
och fick alla utom min fru
att stå där skälvande av
dödens tomma gåta
å välta varsin fullplockad
hink uti det våta
och aldrig mera få just de
hjortronen åter igen.







8:e Oändliga dagen
ur Familjen Hjortronmyrs vanliga Bärplockning


Uppenbarligen blev kvar ute på skogsmyren hela kvällen
den ohyggligt knottomsvärmade
stilla som mintrådar
allt under ÄLGENS obevekliga vaksamhet
ända in i denna sista
eller första frusna morgon
när gluggarna gnuggas från grus
befinner vi oss besynnerligtvis uppe i älgjägartornet
historiens allra skrangligaste.
O, hur
kom vi hit upp?!
Släppte vi vareviga hjortronhink, jo
iddes vi trots allt
trotsa ödets öga?!
Anfäktad av misstron
börjar blodet i fingrarna bläddra
i min älsklings kära bärplockarjournal
parallellt förd med min
och ack
mycket riktigt
där står icke en rad om nattens vedermödor;
där står att vi redan kommit hem,
hur Smultra har krupit ner i vår bädd
fylld av nya bekantskapers bär
ofarliga här
medan Pär ska rycka in och rensa
arbeta bland rabarber
och gredelina vinbär
där hos grannfröken hon från någonstans i markerna
mellan Krakow och Prag
från och med nästa dag
med andra ord denna
ännu dimmiga augustigryning
nalkandes förruttnelse
förlorandes sin oskuld
idag
när vi sitter här och darrar högst upp i det lilla trätornet
Pär-pojken o jag
som om vi ska simhoppa
rakt ner i kärret
sugas genom navelsträngen
till älgkronors rike
för min fru syns inte längre till
bara dessa spår
hennes hallonröda ränsel
hennes djungeloljiga underkläder
hennes avlägsnade fästingar i tusentals
och plockloggen
ligger kvar och skvallrar
vidöppet
likt en sagobok nerifrån jordgubbslandet
om hur jag aldrig har haft någon älskling
ingen livskamrat
särskilt inte i mogen ålder
möjligen bara när jag var barn
och ännu ej kände till alla sorter
diverse bärfläckar längs uppslagen
avslöjar
hur min hustru for hem
med husvagnen proppad med begärliga hjortron
till krusbärsbusken full av beslut
till sussande Smultra och plockade henne
vår dotter med sig
medan Pär-pojken o jag
likt överblivna spöken
får knalla hem
potentiella män
traska över tuvorna
törstande efter isklara bäckar
i den ännu multnande sommaren
spotta på alla bomullsblommor
klättra högst över bergen
titta på tälten på håll
knottra huden i kåta vindar
kretsa vråkarnas allvar
landa lättjefullt i stövlarna
ringla oss genom staketet
och ta grannfröken till vår älskarinna
föra ut henne i dimman
eller oss själva in i älvan
visar sig nog vara
en mardröm alltsammans
kanske rentav en önskedröm
full av dessa gredelina vinbär
fast vet ju att jag är vaken
ty myggorna sticker mig
ända genom muddar
o strumpor. Och på den åttonde dagen
skapade Satan o Gud
tillsammans den ständiga fortsättningen. Om jag drömmer
så borde vi vakna,
för drömmen är så verklig
här nu
just för att jag anar
hur allt är en dröm
i själva upplevelsen
mitt i medvetandet om omedvetenheten
växer åkerbär
för hur skulle vi till sist
när allting kommer omkring
egentligen kunna vara
annat än vakna?! Högt över myrsörjan, sjösatt i detta älgtorn
längtar jag
likt en björn
att älska igen
någon eller några
som inte bara bär bär
men som är
skogens blod.








Nionde dagen
ur Familjen Hjortronmyrs vanliga Bärplockning


int var där en älg
nej, ett troll var det
som stirrade oss
så vi gömde oss bortanför varann
i obärbar fasa
halva sommaren
sen kom Licilia
älskling, tillbaka med husvagn
från sina polsk-tjeckiska gränsmarker
avslöjade
huru grannfröken blott
varit mitt spöke
mens vår dotter Smultra
är fullt påtaglig
fastän ännu inte född
kramar
fingrar
tar jag Licilia ut på tuvorna
och hon tar mig in
i sin mun
trots allt nu
har vi snart hundra hinkar
är bara frågan
vilket bär det egentligen är?!
om man blandar
hjortronen med smultronen
ligger åkerbäret nära
men dessa här
om än orangea sålänge man plockar
liknar i sin alltmer
mörklila
eftersmak
något annat
dylikt som somliga älvor använder
i brygd, måhända
trollbär
försåvitt sådana finnes
vilket de gör
för den som föreställer sig det
under hundra år
tills fantasin har satt
spår i verkligheten









101