Grammofonen i Gläntan (UR Gurglande Grottans Gåta)

...förvandlad ännu ett varv...


Marljoni har ställt fram grammofonen i gräset. Ramngar provar att veva. Efter ett tjog minuter lyckas han få igång musikmaskinen. Nu står denna lustiga apparat där, mitt i skogsgläntan, och tuggar sin stenkaka. Pianokompet stompar en smula bångstyrigt mellan knotbjörkarna. Molly McRigby nynnar Swingin' Honey Pie, från andra sidan världshavet. Här hemma har de bara ett litet träsk, möjligen kallad tjärn, men den duger gott att dansa runt. De gör någon sorts glättig jitterbug stroll, som tyngden till trots överhettas, och antar en virvlande polka.

När tongångarna tvärt tar slut, då får hararnas rassel i snåren köra duett med ormvråkens tystnad i talltopparna. Skogen känns med ens skrämmande. Tills grammofonen börjar tugga ännu ett varv, upp och ner i skeva cirklar...
Ramngar har fått fatt på en hatt av näver, klätt upp sig i ormbunkar och hängt tunga troll i knäna. Marljoni har veckat solstrålar till en kjol, flätat spindelväv i håret och fyllt brösten med saft från rallarrosor. Till sist har hon låtit läpparna målas med smultron. Ramngar kommer aldrig på att undra hur Marljoni kunde finna bären, nu när redan oktober brinner. Men han har passat på att byta den gamla houngskakan mot Wild Strawberry Jam for Evalotte. Medan de strollar sammansnodda med vidöppna sinnen, för Marljoni sin kavaljérs håriga hand allt närmare sitt underliv. Solen lyser som om allt är fullt av snällaste kraft. Då får de plötsligt höra det: GURGLET!

Gurglet kommer ingalunda bortifrån skogsgrottan den här gången. Det kommer sju minuter in i själva sessionen. Fastän det inte finns så långsträckta stenkakor, så hör de det verkligen, ett ohyggligt utdraget gurglande. Det bubblar fram genom orgeln, tränger upp under trombonerna, skrattar bakom klarinetterna. Ljudbilden är minst lika otäck som de minns den. Molnen sugs samman. Vad de trodde de hade glömt liknar mer och mer en mänsklig röst.

Och nu talar rösten till dem. Kvistarna knastrar. Allt blir en radiosändning. Regndropparna mot bladen kan omöjligen ha hunnit ramla ner från himlen. Ramngar spriger mot grammofonen för att skruva bort det irrationella elementet. Marljoni hugger tag i hans ormbunkar, låter sig släpas över rötterna, vill med hela sin kropp hindra honom från att slukas upp av grammofonen.

Men i nästa sekund snurrar cirkusen på nytt, som om rytmen har varit igång hela tiden. Skogen gungar nu gladare än någonsin. I den åttonde minuten är sessionen helt återställd. Friska flöjter öppnar drapperier mot varenda glänta.

Ramngar och Marljoni hoppar upp och jazzar ytterligare en runda kring tjärnen, i pur lättnad. Med varsin sked konserverat månsken matar de varann tills hela skogen njuter. Solen rinner. Molnen spricker sönder i miljoner strålar. Regnbågen tränger fram vid en helt galen tidpunkt. Men allting är lugnt, emedan den goda musiken vaggar dem. De har kontakt med bägge sidor av skivan, känner ordning och kaos. Mitt emellan harmoni och kakafoni, där föds tilltron.









101