ännu mera ur Gula Staden (där ingen lyckats Stänga av Solen)

101

Repetition ur de tre tidigare episoderna :


Vi kom till en stad där allt var gult. Husen var gula, gardinerna var gula, dörrknopparna likaså. Alla cyklar gick i gult; det var det lag på. Solen syntes inte bland allt det gula, men vi kände hur den fanns överallt. De som bodde här sades kunna se skillnad på gult och gult. Nätterna var naturligtvis gula de med, för ingen hade lyckats stoppa solen från att lysa. Ingen vare sig kunde eller behövde sova, eftersom det gula ljuset gav människorna sin energi ideligen.

Vi hade upptäckt små olikheter mellan mörkare portar till katedraler och ljusare entréer till teatrar. Likafullt bestod vårt alltigenom bestående intryck i GULT. Giallo och Giulietta kom titt som tätt cyklandes i backarna. När de plingade på ringklockorna så blixtrade det till i våra skallar, som fylldes av gul färg. Det kändes ungefär lika ohyggligt som skönt, och en smula klurigt också.

Vårt uppdrag bestod i att införa någonting utöver det gula. Först försökte vi finna de ansvariga för allt gult, men mer och mer insåg vi hur gult låg i kulturens natur. Människornas hud skvallrade visserligen om att rosa var den egentligare färgen, och somliga ville visa mer än andra av sina rosa resurser.


De första sju dygnen hade vi knallat omkring i en bubbla mellan gula bilar, på trottoarer smala som kritstreck, överrumplade över att aldrig bli påkörda. I den här staden hade man inga kontor inhysta i rum, nej, alla arbetade ute på balkongerna. Specifika byggnader fanns uppförda med enbart arbetsbalkonger utanpå. Inuti dessa byggnader verkade få veta vad som försiggick.

Andra cyklade omkring några minuter per natt och fyllde i gul färg där det möjligtvis saknades. Vad vi anade var hur männen trixade en smula, sedan sög ut varsitt stycke rosa ur väggen, så tuggade med slutna ögonlock, och till sist spottade in materialet i sina dosor. Proceduren utspelade sig precis före de penslade över med gult, som om ingenting hänt. Men i dosorna fanns det fördolda sparat.

Till synes satt männen liksom övriga kontoret och skrev gula siffror i gula anteckningsblock. ...fick vi strax skåda de misstänkta männen lämna sina balkonger, dock icke i hiss som brukligt. Istället klev de rätt in i byggnaden - något som vi aldrig hade sett en enda människa göra. På deras platser satt nu uppblåsbara dockor, i samma hattar som deras egna. Skulle de öppna dosorna och använda det rosa materialet, medan de befann sig i arbetsplatsens inre, bortom allas blickar...??




Fjärde episoden


Vi hade lyckats smyga oss in i en hiss och hitta upp till de försvunna kontorsarbetarnas balkonger. Det fanns åtskilliga hundra att chansa mellan; dessutom var samtliga siffror gula. Som tur var kände vi Gudmar o Gunilla som besökt staden under längre tid än oss. Fastän de inte var lika intresserade av själva mysteriet så bistod de oss gärna med erfarenheter av såväl gult som gult. Väl på balkongerna kunde man uppenbarligen ta dörren rakt in i den enorma byggnaden - inte ens ett larm satte igång. Vi sammanstrålade därinne. Här var det gula sällsynt mörkt. Det kändes som om någon, nästan, hade förmått stänga av solen. Istället blev vi varse ett matt rosa skimmer, som kom som från djupt inne i en korridor. Långsamt urskiljde vi var trapporna började, eller slutade.


Tydligen hade vi redan bestämt oss för att följa en spiralisk historia ner i byggnadens rötter. Murbruket som tätnade omkring oss luktade av en mysk som vi inte hade känt på hur många år somhelst. Atmosfären påminde om knastertorra disktrasor, som en gång i tiden varit fyllda med fuktigaste aktivitet. Hade staden varit helt rosa då? Det fjärran ristandet av nutida, illgula siffror blev kvar högt ovanför våra huvuden. Vi kunde ha drunknat här i det alltmer glanslösa innanmätet. Men ännu djupare nerifrån hörde vi ljudet av fingrar som skruvade upp locken till dosorna. Likt plötsliga blommor i rymden slog rosa små pudermoln ut. Strax bleknade varje enskild blomma och uppgick i ett matt rosa skimmer, allomfattande. Vi mindes. Männen förslöt sina dosor och klättrade åter uppåt. Nu skulle vi ofrånkomligen stöta ihop med dessa hemliga agenter. Skulle vi visa oss vara deras konkurrenter eller kompanjoner??









101