möte med Gula Staden (där ingen lyckats Stänga av Solen)

fann idén och påbörjade sagan efter visiten i Sorrento, på väg upp igen längs Italiens västkust



Gula Staden (första episoden)


Vi kom till en stad där allt var gult. Husen var gula, gardinerna var gula, dörrknopparna likaså. Längs varenda gatugränd glimtade minst en gulklädd människa fram. På reklamaffischerna lös stora gula bokstäver och i butikerna sålde man gula skjortor och gula kjolar. Vi fann det till en början väldigt bekvämt att välja färg. Alla cyklar gick i gult; det var det lag på. Giallo ägde en cykel som nästan var gul. Giulietta ägde en cykel som också nästan var gul. Emedan Giallo och Giulietta ännu inte var helt färdigvuxna, så gick det för sig. Annars hade de fått tillbringa fjorton dygn i gula fontänen. Man hade inget riktigt fängelse i staden, men fontänen dög gott. Maten liknade citrusfrukter, pasta och ost, fast vi tyckte att smakerna var av en hel annan värld.

De enda fenomen som inte alls var gula var människornas ansikten och händer, i somliga fall deras armar eller ben. De var rosa, så det var lätt att urskilja människorna - betydligt lättare än var vi egentligen gick någonstans. Solen syntes inte bland allt det gula, men vi kände hur den fanns överallt. De som bodde här sades kunna se skillnad på gult och gult. Det såg vi fram emot att också förmå. Än så länge hade vi bara vistats i staden i sju dygn, helt utan sömn. Nätterna var naturligtvis gula de med, för ingen hade lyckats stoppa solen från att lysa. Vi fick bevittna små desperata försök här och var; t ex klädde en grupp av sig vartenda gult plagg, som trodde de att solen skulle få en chock och blunda. Det gula blev blott några nyanser mörkare om kvällen. Ingen vare sig kunde eller behövde sova, eftersom det gula ljuset gav människorna sin energi ideligen. Vi mådde tillika prima - åtminstone såvitt vi upplevde situationen.









101