Mosaik 7 : Myra 8 : Schack Mitt i

inspirerad av stycket med The Arbiter, ett parti ur musikalen Chess

allt ifrån sin tomma ruta

över alla sextifyra

har vår uggla troget vakat;

varje gäst som slottet hyra

han är domaren av svartvitt,
kan figur från älg till myra;
neutral balans i blick, ty
ingen knektmakt regler styra

sitter säker mot attacker

i sitt torn där råd är dyra

fast de fås blott genom hårt jobb;

aldrig vingars slag blir yra

mången tolkning har sett världen,

alltjämt Skifs glöd skönast pyra;

men hur ryskt än brännboll skruvas

lär nån N.Y.Queen ta lyra

0W0

Myra 4 : Alltid April

inräknas även såsom Jacka # 18

skall alltid jag älska April

hur kappor än vänds från och till

kan inga regn skölja dig bort

ty livet har tid att bli torrt

vår skolgård känns skitstor alltjämt

så skönt spirar blad ej på skämt

fast skuggorna bråkar om sol

dras stacken till strån, bord till stol

likt påskharar längtar till pingst

tycks brådskan enorm, hur det springs

triljoner steg - bland dessa minns

jag helst när du blott satt och finns







0W0

PORTporträtt framplockade på nytt

Startfält # 1 från italienska städer
tagna för tretton resp. åtta år sen

Ö nr 1 : Hisingen

Mosaik # 11 [egentligen förfärdigad flera veckor senare]

Varenda gång jag far över

till Hisingen tycks hela ön

smått hisnande, nästan oöverblickbar

och jämt lika främmande

Hit går ingen hiss

snarast små färjor horisontellt

och förstås minst två gamla goa broar

varav ingen har rasat

trots knökfylld lokaltrafik

och tunneln som tusentals bilar tar

hinner knappt fatta detta ting

att där också är samma stad

Längs krympande industrifält

växer bostäder på alla håll och kajkanter

blommar uppdaterade familjer
kring Lindholmens vindskyddade gränder

dröjer stråk av kultur

medan spetskompetenta studenter spricker upp

i samma takt som fartygen
varvade ned

liksom dockor i rymdskeppslig design

på historisk lermark

hundra universum ifrån
biskopens brinnande granngård

av is-slam igenproppad

kanske blott opium för folken

kysser andra sidan Häcken

sitt ofria hamninlopp och

längs racerbanan öppnar sig arenor

besökta av både RAP-drottning och KISS-kingen

Här ryms tydligen halva Göteborg

nåja, alltjämt max en sjättedel

på Sveriges femte största ö

några årtag ifrån Orust och Tjörn

ingen björn anar dock från Rambergets utsikt

hur 75% tillhör Bohuslän

fastän de flesta bor närmre

Göta Älv än Nordre

Singin' in hiss moll?!

En halvmulen freda i mars

får vi för oss att fara till Torslanda

långt ifrån lika folktomt
som först förefaller längs länge stängda flygfältet

friskar vi på till fots

efter skog, villor, små vikar och jättebutiker

funkar det fint att fika

i en svårfunnen brödbod

men hur lång bort i vida världen VOLVO än har rullat

tar det expressbussen en halvtimma att hämta upp
från fabriksområdet nya, slutkörda arbetskrafter

och ingen häst drar kärra
inte ens ända upp till Kärra

Backar man tillräckligt länge

allt djupare in genom Backa

så kunde stadens centrum ha legat

sannerligen kring Sannegårdshamnen

ifall aldrig danskarna hade bränt ned

våran redan då nederländskt uppbyggda skiss

Det mesta har jag nog fortfarande missat

och visst förblir dolt även för gissningens gnista

fast börjar så smått förstå hur fornstort

huvuddelen hänger ihop

när cykeln fort lämnar sin andra fot
över Älvsborg hemåt Frölunda igen

0W0

Vårvindars Kvinna Upptinar Drömmen

Vaknade ur en särdeles stark dröm, om en kvinna som ingalunda jag kände igen, men samtidigt oerhört väl kände igen!?!? (med en sorts finsk-rysk melodi genomströmmandes hela scenen, inklusive vardaglig materia)

helt plötsligt var hon här igen

och hade lagt sin arm omkring min livsdröm

så framfusig, lätt manligt rak

men ändå rund och mild, den sköna kvinnan

längs parken stod jag svag och stark

blev ömsom kritiserad, ömsom kramad

vi dansade med vilda ord

försökte jag nog styra hennes hetta

och hade glömt i månader

ja år - vem som hon var - men jag förstod nu

hur vi kunde ha delat skratt

som strax förträngts och skingrades för lövstorm

mitt fönster hade pelargång

av brunt trä invid sidor - ut mot stadsgränd

såg ut som höst, fast kändes vår

min gråt förstår att chansen ännu lever

sin man hon måste lämnat just

ty annars torde ej hon sökt sig hit in

om stunden vore annanstans

så hade jag nog knappt ens velat se 'na

för jag som gillar längre hår

får nöja mig med kort - känns ändå evigt

hur hatten rymmer vit magi

som minner mörkt om varje biblioteksbok

i samlad värk på skivorna

mitt liv har sparat mellan hennes läppar

april kan lura vår refräng

en andra gång - fast omslaget tycks äkta

och när jag startar datorn här

då blir min lilla lägenhet ett helt hus

som mamma aldrig dammsugit

men uppmuntrar mig ta den gamla flickan

för tänk - vi kan ju bo ihop

och odla denna tango halva dagen

tills magen vill få tv-kväll

som håller sig i hörnen av varandra

där dröm gled redan högt isär

och moln ej längre låg så verkligt nära

blir svårt att återskapa bild

längs kära strålar Sirius som bländat

0W0

Doktorns Barocka Klocka (uppdaterad version)

klockor i sin rock
mäter doktorn tjock
broccoli-dekokt
smälter blockchoklad
sockersjukt snön bort
solens öga torrt
skruvar burkars lock
hatten av sitt plock



öppnar sig april
aldrig dit han vill
trillar dill persilja
lurigt piller svälja
dväljs i oljors spill
tränar trät att täljas

trapplikt fool on hill

springer upp helt still

frisk som en bacill

hjärtat slår barockt

blodkärl uti bråck

rockar tretakt och

bockar tack, likt trix

bakåt timglas dricks

krockar klockan strax

mellan sju och sex

drottning häxor väckt

kungar gör rockad

tocken där(R)inga

uret faller ur

fickans fula frack

fylld med gyllne djur

genom gruvans schakt

dumt nog flyger sill

lockar tokig tupp

kackla : Tripp-Trull-Trapp!!!

icke alls i takt

tills på loftet lyfts

luvan av en uv

under älvors makt

insomnad som stock

drömmer björn-björk dock

om små fåglars flock

över storstans folkslag

hänger klangers klocktorn

genom mörkt ackord

guldsprängd blå berlock

tränger vårvarmt fram

barmars vackra skock

blandar regn i jokk

åskar nästan påsk

älskar räv med lamm

ursprungligen skriven 1:a april 2013
nu med gott om kugghjul utbytta
där åtta rader blir nio, tio, älva, troll...


0W0

Uppskjuten Påsk till Annandag Juni

epilog ur Minutmakarens universum



Minusgrader hade marscherat omkring hela april genom halva maj. Solen frös om sina strålar. Hur smidigt rävarna än vände timglasen, förblev varenda sand lika trög som sten. Hur än sköldpaddorna försökte rulla, låg gränderna ensliga kvar. Inga gathörn gled dragkedjelikt över i varandra. Staden hade börjat tro att våren aldrig någonsin skulle visa sig igen. Livlösa månader hade fortskridit sedan Minutmakaren drog sin sista visares vindil. Var värmebristen konsekvensen av mästarens missnöje? Över hur groteskt stadskärnan uppslukats av grävlingen! Hur fladdermusorna än flög genom tunnelbanegångarna, tycktes varken Timtäljaren eller Sekundsniderskan bli färdiga med nya klocktornet. Vågskålarna vägrade skära veckan itu.






= ännu en Historia gjord av Hundra ord
(inräknas även såsom Jacka # 17)


0W0

Hemåt Håller ingens Försenade Superkoll

senaste dröm-scenerna såsom Start 18.5 eller Terminal 15



intro (i vintertid) :

Tydligen kunde man flyga för egen kropp. Snarare med hjälp av vindarna hos ett särskilt avpassat system.... Lyftkraften tycktes precis på väg att slunga upp mig mot totalt okontrollerbara himlasfärer. Men stationen av träplankor var byggd att beräkna ens gränssnitt helt tryggt. Hårt höll jag boken i bägge händerna. Vet inte huruvida klossen verkligen behövdes för att styra flygfärden. Fast vågade hursomhelst inte byta redskap i detta läge nu. Hade hellre använt kamera häruppifrån, och var på vippen att fiska upp min ur fickan. Emellertid en parallell resenär hade också bok, så jag vidhöll hennes exempel. Vi fick försöka njuta i realtid - av vad som förmodligen var hisnande dockhus därnere, om jag blott lyckats rikta blicken.



Huvudhistoria (i sommartid) :

Sedermera hade planet landat på någon liten gård. Ingen hade meddelat något i högtalarna om att vi var framme. Likafullt reste sig allihop plötsligt och gick lugnt ut till flygplatshallen. Jag kom på efterkälken och tappade dessutom sikte på de andra i vår grupp. Nu stod jag tydligen ensam i Nice. Nästa buss hem skulle avgå en rejäl bit härifrån om en halvtimma. Skulle vi inte hämta våra resväskor före bytet?! Ingen stod vid rullbanden, som snarast liknade platta rutschbanor. Mitt bland shoppingcentrets alla lekplatser fann jag en gångtunnel - som märkligt nog ledde ända till Prag.

På pappret stod att vi skulle ha lunch precis här i Prags extra historiska kvartér. Då borde jag trots allt kunna återfinna gruppen?! Nix, icke minsta bekant glimt, fastän flera gator låg kvar även i år.... Damen som jag frågade om vägen - vi måste ha mötts redan på 90-talet. Lyktorna försökte lysa över en potentiell maffia; det hade mörknat en smula fastän var mitt i vårdagens skönaste ljusning. Så gick snabbt tillbaks till Nice. Där jag gissat fel håll rekonstruerade jag snart rätta passagen. Folk skymde tydligen min sikt. Fast även bakom siffrorna på skärmen kunde man utskilja andra symboler, moln eller hela landskap, om man kikade en god stund.

Emellertid måste jag skynda till hotellrummet. Där hängde de hur lugnt somhelst, såväl vår supertrevliga guide som en hänförd medresenär. Gubben körde sakta sin exalterade berättelse, kring serieavsnittet om Rom som han äntligen också sett. Hur kunde allt detta synkas med Kroatien som jag egentligen skall besöka för första gången?! Till sist var det jag som märkte att vi blott hade en kvart kvar till flygets allra viktigaste avgång. De blev lättade över min upplysning och började lunka dit.... medan jag var tvungen att först packa apparatkablarna, tandborstarna plus fixa skosnörena på nytt. Spola efter mig skulle jag ju likaså, men upptäckte att poslinsskålen icke var kopplad till avloppet, så fick bära den bort till duschen och hälla ut i virveln.

Den historiska videokassetten hade de dessutom glömt stänga av. Och jag hade glömt att fråga om guidens mobilnummer - nu kunde hon inte hjälpa mig att hantera hotellvärden ifall han skulle bli oresonlig. När jag i grevens sekund var redo att låsa rumsdörren, fann jag det vara min egen hemmanyckel som drogs runt i kolven. Nåväl, huvudsaken var att det funkade! Eller förresten - varför borde dörren överhuvudtaget låsas?!? Då kunde ju ej nästa gäst komma in... Nu måste jag rusa! Men vaknade dessvärre upp. Eller dessbättre? Hann aldrig drömma om jag hann med bussen eller
flyget eller ingalunda.





0W0

ännu en Jacka : Rock med Jazz i

Rocken borde gärna fått ha
mer jazz i sig
numera, liksom
jazzen borde gärna fått ha
mer rock i sig

instämmer jag med
trummisen Modiggård om
hur det gamla godaste svänget
i påtaglig mån
bleknat bort

under denna själssålda,
kristallklara uppknäppthet
likt en stelfrusen eldkvarn
vari vi tycks måsta
sägas vilja
värmande vårvirvlar

men bara spelar
att vi redan spelar
viskande stormstäder
trots allt naturligt eko
också hos synth-etiskt material

så har en grå, seg, feg,
otrolsk deg
käkat upp de gyllene jackorna
emedan rytmfattigt fyrkantigt stenrullande
1-3-P:nörer kammat hem
mobilsända kycklingarna
till sitt skal




inräknas alternativt såsom PåskFisk 5

0W0

Start 18.1 : Uppdaterat Torn

inräknas även såsom Myra 10



Snart skola vintern bli vår
och era slaskfrusna ensamheters motlut
få gott slut
tror vi såhär efter nyår


står äntligen hemköpta datorn
något högre än förra, susar svart och brett
med tomma inälvor

en klart klockrent ihopplockad VOX
inunder min halvsmarta, brokiga bokhylla
tuggar luft och bara väntar på

att produktiva nyckeln ska aktivera Fönster och

via samma gamla skärm
som en aldrig riktigt slocknad firefox
söker jag mig ut till
detta växande universum igen

genom varje dokument
i nät i nät
ett ännu mer ofullbordat varv



Drömde att du hade dött
plötsligt förmådde vi icke få minsta kontakt
fastän dessa spår hördes klart inspelade :
da-da, da-da, da-da, datorn

kändes dubbelt så förlamande märkligt
än varken syster eller jag kunnat ana
vi saknade dig lugnt men längre än någonsin


och hur jag hade en hungrig hare
som snart förvandlades till vildhund -
vände sig om mitt under omfamning
- har den snart slukat upp mig?!




0W0

Myra 3 : SjälvStyrd Armé

vår gör entré
trots minus tre
styr er armé
sig som system


upp genom jord
hörs intet ord
...flyr labyrint...
ryms myriad
djupfryst var rad




0W0

Myra 2 : PåskFisk 4 : Flyger int Änt

i min ant-
eckningsbok ifrån -88
kunde ha stått :
FIRE ANT
följt av hurpass gott om poäng vi fick varje gång
i dataspelet det
smått rysligt mysiga
med en stor ensam myra
bland skorpionerna i korridorerna
där jag känner vartenda moment uti ryggraden
när någons video påminner mig
om mysteriet hur vi förmådde
lära oss hela jäkla halv-
ologiska ordningsföljden
på plockandet av nycklar, ägg
och monterandet av dynamit i rätta gruvgångarna
ett sommarlov ända fram till påska
då laxen redan låg begravd
och ur sin cell den bevingade
drottningen äntligen
lyckades flyga ut



men nu stod där
förmodligen något totalt annat
som blott mina växande ben
har känt till hur man manövrerar uti fingerspetsarna
genom koloniens stack
längs miniräknarens största rekord
kanske ett tyst ord :
rymmer?
ur allt som jag aldrig
skulle verkligen alstra
bara föreställa
barnet
som kunde ha
simmat upp ur isen nu
sprungit fram över miljoner gräsrötter
och tuggat i sig av vår
pågående historia
i bubblan bort
förbi både Venus och Merkurius
mot skolans brännande murbruk
där väggen är målet
men lyckas stanna
sekund ifrån








0W0

Myra 1 : litet intermezzo

eller snarare nr 4.321.234




kryper äntligen klar med labyrinten ut

träder fält

snickrar solstrålar

sockrar ägg

får syn på öra

kryper nyfiken då på labyrinten in

glömmer snö

samlar nyckelrepliker

speglar Lynch

rymmer äventyr

kryper äntligen klar med labyrinten ut







0W0

Duett # 6 : för engelskt Horn o Harpa

Horn : House on a Hill
Harpa : Hus på en Höjd

Horn : over Hundred years from Home
Harpa : Hemifrån drygt Hundra år

Horn : Here He stands
Harpa : Här står Han

Horn : Holding his little Heart
Harpa : Hållande Hjärtat sitt

Horn : in happiest hands
Harpa : i ha-ha-ha hand

Horn : Hurting like Hell
Harpa : Helsickes hAj!

Horn : as Horny Hugging back
Harpa : sa Hörni, Hagtornshäck?

Horn : Heavenly white Whores
Harpa : Himmelska Horor

Horn : found kinda dark Horse
Harpa : hitta' sorts black Häst

Horn : Hanging by Hair flowing softer than Harp strings
Harpa : Hängd fast i Hår över hårdaste Hornen

Horn : halfway from Her down
Harpa : halvvägs från Henne

Horn : caught between Horror or Hope
Harpa : kåt Hare rädd eller Hopp

Horn : dead in his Head
Harpa : trodde Hört rätt

Horn : Haunting like Hitchcock
Harpa : Hiskeligt Hemskt och

Horn : soon though got some Help
Harpa : strax hann han få Hjälp

Horn : as Humans took him for a Hedgehog
Harpa : ehuru djuret tycktes hyggligt

Horn : the helter skelter ended healthy well
Harpa : Historien tog hiss in på Hotell





0W0

PåskFisk 2 : Mars längtar till April

ett par Hundra-Ord-Historier, som försöker smida ihop spridda pusselbitar....
 


Mars bestämmer sig slutligen för att älska April. Vår kära svältande räv är mätt på såväl julafton som junis utlagda sill. Säkert väntar hjärtat på närmare håll?! Äntligen vill Mars känna ett vårsoligt hårsvall rinna över hela staden, istället för dessa isolerade istappar. Han sänder en pussande höna+tupp av papp till hennes adress Aprikosstigen. Ingen respons anländer närmsta veckorna... Ack, sicken mardröm! Men när Mars nästan börjat svärma för Maj istället - då får han apekatter i porslin i postpaket. Gammal hederlig lapp [utan app] bifogas med spirande handstil : "till makrill-killen från vackraste tulpan-trumpeten". O-la-la, sådant magnetiskt magnifikt uppslag!! tycker Mars. 




Efter hundra månader plockar sköldpaddan upp stafettpinnen, fastän den luktar misstänkt lik en ihjälfrusen fiskpinne. Vår sköna förbryllade sköldpadda har precis sprungit fram till första trappsteget någonsin. Andäktigt kikar solen in. Hit går korridorer i såpass galna dimensioner att akvariets strömmar måste pausas och byggas om till musikmuseum. Apparaten darrar. Open up! formar April med läpparna. Bläckfiskars fingrar är halvtidssysselsatta att söka stänga knapparna. Varsamt drar Mars undan hennes obefintliga fötter från brända leran och placerar raskt ugglor i vareviga fönsterglugg. Nu förefaller installationen smått färdig. Blott hjärtat återstår. Tack säger tickandet från tomtens arkivskåp, fastän påskpaketet redan framkommit.






inräknas även såsom Mosaik # 4 : meta-lucka i retro-fiktiv adventskalender, blott tre veckor kvar till påskafton... 
 


0W0

inte alla som Fortfarande

inräknas såsom Jacka # 14



och jag lever i varje fall fortfarande.
Det är det inte alla som gör


och jag har hört vartenda skivspår åtminstone av Gärdestad.
Det är det inte alla som har gjort


och jag är inte längre kär i någon särskild.
Det är det inte alla som inte är


och det finns gott om områden som du är vida bättre på än mig.
Det är jag inte alls missnöjd över


och jag känner mig varm och lycklig någon gång varje dag.
Det är det inte alla som känner


och jag har hursomhelst tak under fötterna och golv över huvudet.
Det är det inte alla som har


och nu ligger det snö kvar här.
Det är inte alltid det gör det


och jag vet vad vi skrev och rev sönder i mars 1994.
Det är det inte alla som vet


och jag blev upplyst om hur Blade Runner 2049 är bitvis inspelad i Budapest.
Där är det inte alla som har varit


och ibland blir jag trött på alltför bekvämt begagnade ordspråk.
Det är det inte alla som blir


och jag har aldrig ens försökt åka Vasaloppet.
Det är det inte alla som har låtit bli


och jag skulle kunna hitta på något långt mer roligt intrikat unikt.
Det är det inte alla som förmår


och ni har trots allt läst ända hit.
Det är inte alla som har lyckats med det


och det visar sig stängt när man har dragit hela vägen upp.
Det är inte alla som orkar öppna sig igen


och jag är i alla fall jag.
Det är det inte någon annan som är







0W0

min NattRunda GyllenVit