epilog ur Minutmakarens universum
Minusgrader hade marscherat omkring hela april genom halva
maj. Solen frös om sina strålar. Hur smidigt rävarna än vände timglasen,
förblev varenda sand lika trög som sten. Hur än sköldpaddorna försökte
rulla, låg gränderna ensliga kvar. Inga gathörn gled dragkedjelikt över i
varandra. Staden hade börjat tro att våren aldrig någonsin skulle visa
sig igen. Livlösa månader hade fortskridit sedan Minutmakaren drog sin
sista visares vindil. Var värmebristen konsekvensen av mästarens
missnöje? Över hur groteskt stadskärnan uppslukats av grävlingen! Hur
fladdermusorna än flög genom tunnelbanegångarna, tycktes varken
Timtäljaren eller Sekundsniderskan bli färdiga med nya klocktornet.
Vågskålarna vägrade skära veckan itu.
= ännu en Historia gjord av Hundra ord
(inräknas även såsom Jacka # 17)
0W0
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar