TraumTreppe mit SpökKarneval kring SpråkÅkern

Dröm från häromdan
bitvis modifierad
och medvetet kompletterad



Vi fick gå runt halva åkern för att hämta den tyska kurslitteraturen. Hela gruppen måste följa med för att kånka tillbaks de smutsiga böckerna till skolbyggnaden. Borstade av små bokstäver och vackra kiselstenar på farstubron. Nu hade vi äntligen fått volym 7, eller fått betala för varsin. Den ranglige magistern tvingades ägna nästan all dyrbar lektionstid till att växla mynten mellan eleverna. Han blandade samman precis alltihop - behärskade bara språk. Höll min växande hög med femmor i ena handen. Såg så många ut att magistern trodde förmodligen jag hade fuskat mig till dem...?

Med andra handen tog jag emot beställningslistan för kompletterande moment ur Bröderna Grimms samling. Månde Kafka eller King? Nein, krumelurerna måste tolkas som teckningar av Lili Marleen ur sin patetiskt fastbindande film. Med gulnande blad kring vaderna hade även jag drivit ut genom illusionen, fast det var sedermera i DDR, vars cementerade hotellskola aldrig blev äldre än min egen ålder. Vilken sorts potatis var egentligen odlad på riktigt - den glättiga eller den allvarsamma?? Fick äran att knalla runt åkern själv denna gång. Längs stigen kunde man inte låta bli att möta lärjungar från utländska kunskapsfält, några nonchalant hålögda, andra klängigt frågvisa. Men framförallt den vanliga motvinden drog ut på tiden.


Framme vid redskapsboden stod en receptionist och sprättade bland buntarna. Volym 8 hade just anlänt. Barbara Wolf i sin sötstränga hårknut försökte göra reklam för det tyska mästerverket direktimporterat från den amerikanska landsbygden. Men jag konstaterade nyktert att vi skulle aldrig hinna dit denna terminen. Minns inte vilken medicin eller annat material hon lassade på mig. Ty i nästa kapitel befann jag mig på botten av en trappa. Det var intill någon aula fylld av sprickfärdigt superviktiga intervjuer, som jag just måste ha slungats likt en synthrockig slinga ut ifrån...?

Längs trappan satt, eller snarare låg, drivor av brudar. Kuslig kunde atmosfären ha varit, men alla tycktes snarast förväntansfulla, alternativt överstimulerade. Några blundade glatt, andra samtalade febrilt, vissa visade trosorna, ett par stirrade tyst på mig. Fick fullt sjå att kliva emellan dem, låta bli att trampa på brudarnas klänningsspetsar och maskeradutstyrslar. Jag hade tydligen vanan inne alltjämt, så det gick snabbt upp.


Väl ute i solen fortsatte trappan nedåt, men här kröp en liten dam fram och tillbaks, likt en mullvad på spindelben i något dataspel. Fick lov att ta ett rejälare skutt över henne. Sedan var det bara att stå och vänta, bland de brittiskt finklippta häckfigurerna, på att showen skulle starta. Trumpet-trombonerna dröjde dock och dröjde med sin psykosofiska fanfar, som knappast ens skrivits klar.

Då hann jag känna att jag hade hög svart hatt på huvudet! Dessutom ingick en otäckt färgglad fluga i sköldpaddskostymen. Kantänkas förväntade man mig vara med i spektaklet? Ingen aning huruvida det rörde sig om examen eller inspark, after work eller födelsedag, offerritual, bröllop eller någon välmaskerad högtid mitt i terminen. Så hur skulle jag kunna agera lika bra?! Nix, ville egentligen bara studera vad som utspelade sig.




 

inräknas som Terminal nr 13

0W0

Rubber Soul, glimt 10 : Den Drivna

SkalbaggeSjälens GummiSulor, tionde biten, inspirerad av DRIVE MY CAR by Beatle McCartney. Har sällan gillat bilar o motorfordon, men jag gillar flera personer som gillar bilar o motorfordon.




frågar flickan : vad helst vill du bli?

svarar pojken : får ej köra bil...


blinkar kvinnan : kan strax byta fil...

men sen menar mannen : vi gör en deal!




Baby, kör min motorhoj!

Hårda bud men ack så skoj!!


Tjejen, kör mitt växel-lok!

Bläddra bak & fram i bok!!


Darling, kör mitt dataspel!

Trehjulingen går på el...


Älskling, kör min karusell!

Smält ned alla ljus ikväll!!


Snälla, kör min luftballong!

Just slängt bort hel konkarong


Fröken, kör min folkvagnsbuss!

Plats för både kram & puss!!


Pinglan, kör min pansarvagn!

Plötsligt säger livet PANG!


Vännen, kör min ambulans!

som om döden aldrig fanns



Bip bip... Bip bip... Hjälp!

Bip bip... Bip bip... Hjälm!

Bip bip... Bip bip... Hjälp!

Bip bip... Bip bip... Hjälm!



Gumman, kör min rull-gungstol!

snurrar som planet runt sol


Raring, mina rollerblades

skulle passa bäst på dig!!


Tant-troll, kör vår tandem-bike!

når varann med norrländsk spark??


Kärring, kör min rymdfarkost!

Bli en stjärna, skön som frost!


Sötnos, kör min monster-truck!

Motorn drar sin sista suck...


Honey, kör mitt tyngsta släp!

åter fyllt med äldsta skräp


Baby, kör min leksaksbil!

snart gått fem miljarder mil...




And Maybe I Drive You?!?!?




0W0

Först på Hösten Besökte vi Liseberg

Kvällens Kulturella Trippel : Lättsammare Skräck???

eller Svårgjordare Uppföljningar?? kanske Bara Kontrast?

Första KarusellVarvet i mina Senaste Studier





Tonight's Scene


Det ringer i den rosa leksakstelefonen som står ensam på golvet. Ringer på riktigt! Flickan kliver upp svarar, hör mormor delge vad hon har på hjärtat. Morgonen därpå får familjen reda på att mormor har dött. Det här sker i filmen Poltergeist part II, mitt på soliga 80-talet. När regndroppar får telefonen att ringa nästa gång, visar det sig vara någon annan ande som hör av sig. Dockan vrider sitt ansikte. Tredje gången ringer det inte alls på riktigt. Emellertid när flickan glatt räcker vidare luren, blir effekterna desto mer okontrollerbara...

Efter ett lyckligt slut klurar jag på att sätta på Gremlins II, men vågar istället provsmaka den fränaste sci-fi jag någonsin upptäckt - inte en natt för tidigt. Skruvade karaktärer konfronteras med ett ännu märkligare motorcykelgäng i MAD MAX. Scenerna känns vansinniga, rentav vidriga, men gjorda på ett besynnerligt snyggt sätt. Måste trots allt låta mig somna i fåtöljen; känner enormt behov att smälta alla dessa sena 70-tals-impressioner. Får återkomma. Filmen tycks mig först bisarrt svår att hänga med i kurvorna i. Rullar hursomhelst på som om det bara gällde action.



Tonight's Sound


Motown-musik måste vara bland det minst skräckinjagande man kan ha i lurarna, bara så glad och skönt upplyftande i all oändlighet. Ändå kan den kännas spöklikt "haunting", som i "Burning in The Background of My Mind". Minns nästan hela feelingen fastän mitt liv inte hade startat ännu. Torde bli totalt avdramatiserat om man drog till med en motown-dänga mitt i en monster-thriller. De kalla kårarna skulle genast ersättas av Supremes varmare rysningar! Likt förbannat kunde kanske det märkliga i själva kontrasten ge just onda aningar? LITE FÖR positivt typ... Nja, motown är ju samtidigt cool och stabil.

Macaulay & Macleod komponerade brittiska drömdiamanter av det amerikanska Detroit-soundet. Om möjligt blev motown ännu mer välsmort framemot 70-talet, involverat i övrig pop med sitt brassiga stomp, några år efter att genren börjat dö ut. Idag finns knappast någon kultur kapabel att bära upp en sådan smakfull själfullhet. Trängseln av folk liknar mer och mer en mardröm, eller en illa regisserad film. Van Der Graaf Generators saxofonvrålande Sleepwalkers skulle å andra sidan ha passat för bra, tagit över hela rollen för att musiken är så jävla bra. För att inte tala om Gustav Mahlers mysteriösa symfonier, också de groteska på ett vackert vis. Mycket av deras musik ÄR själva skräcken, själva bläckfisken (i positiv bemärkelse, inifrån) snarare än att gestalta den. Fasa inför skräck kräver ett superharmoniskt lugn före affekten. Alternativt total osäkerhet...





Tonight's Sentence


Podden "intresseklubben antecknar" tar upp Stephen King och kommer kring hans Dr. Sleep, den nyliga forsättningen på The Shining, in på frågan hur ens förväntan och tidsperspektiv påverkar upplevelsen: "Den var helt OK, men jag tycker King är lite lat. Antingen är det så att jag har blivit mer kritisk med åren, och att han alltid har skrivit såhär, eller så har han blivit lite slapp - jag menar hans produktivitet är ju legendarisk." Eller så har man själv blivit lat, och uppfattar mindre fastän ens erfarna blick borde uppfatta mer. Nåväl, det gäller i så fall knappast poddens bägge mäster-studenter, för de bollar fingerfärdigt med fler nyanser och kopplingar än jag någonsin kommer hinna klara.

Slår mig dätill hur himla tidigt somliga började frossa i filmer och böcker som gjorde entré något decennium senare i mitt liv. Fastän just Kings världar skulle nog ha motsvarat vad jag som bäst sökte i oskyldigare deckaräventyr och monsterfigurer. Samtidigt blir de ju ingalunda sämre av att njutas med mognare distans. "Apropå att man var 10-15 när man började läsa Stephen King, så tror jag att om man skulle läsa om alla de här romanerna... ...DÅ såg man dem givetvis som skräckromaner, man tyckte det var asläskigt, medan i vuxen ålder så förstår man kanske att... Varsel handlar väldigt mycket om alkoholism och rädslan för att misslyckas som förälder och tappa greppet... -Ja, man missade undertonerna. -Man missade undertonerna, men styrkan med böckerna är givetvis att de funkar ändå."

Skräcken känns fastän förståelsen är smal för vad som ingår i allt det skrämmande. Eller blev det lättare otäckt just därför? King är långt ifrån bara fasa - som de säger finns där en särskild sorts "mysighet", ofta i isolerade miljöer långt från stan, likafullt ett frekvent handlag med konkreta fenomen som rocklåtar och varumärken, samt inte minst ett djupt intresse för mänskliga karaktärer. "Ja, trots att han har någon sorts litterär elefantiasis egentligen, för han kan ju verkligen lägga ut texten rätt mycket om... kan ju dedikera säkert hundra sidor åt en bifigur som kanske dör en tredjedel in i handlingen, och ändå teckna ett otroligt rikt personporträtt. Men jag tror det är det man fastnar för också..." Jodå, och jag får strax upptäcka hur Danny den cyklande pojken har kommit att bli i liknande ålder som sin pappa då...?








0W0

Strosar Längs Tyska Glosor

Associationskedja nr 1, min personliga studie-procedur



traska = trotten


Trottoar = Gehsteig [= Gåstig]


Genväg = Abkürzung


Korsning = Kreuzung


kunglig = königlich


Likör = Likör


likformig = gleichförmig


Glasögon(orm) = Brillen(schlange)


Brandsläckare = Feuerlöscher


hög Feber = hohes Fieber


Fiber //Fibrer = Faser //Ballaststoff


balansera = balancieren //das Gleichgewicht halten [= hålla jämvikten]


gunga = schaukeln; wippen


Schack(pjäs) = Schach(figur)


få en Chock = einen Schock bekommen


komma fram = hervorkommen; ankommen [= anlända]


Tröskel = Schwelle


snubbla = stolpern; straucheln


släntra, dra benen efter sig; söla = trödeln






0W0

Rubber Soul, glimt 3 : Den Tänkande (eller inte)

SkalbaggeSjälens GummiSulor, tredje biten, inspirerad av THINK FOR YOURSELF (Cause I Won't Be There With You) by Beatle Harrison


"I've got a word or two..."


par-en-T-s :



(Tänk dig själv (vad texten skall säga (eller fråga någon annan (Lucy Lennon lär bli ledig) för jag tänker minsann inte )jämt och ständigt( göra föreställningen åt dig) eller er (än mindre ljuga ihop)) vad ni vill höra)



"...to say about the things that you do"


för att inte tala om mina självreflektioners brist på meditation.










0W0

Rubber Soul, glimt 5 : Den Målande

SkalbaggeSjälens GummiSulor, femte biten, inspirerad av NORWEGIAN WOOD by Beatle Lennon




jag kände en gång en tjej

eller om det var hon som kände mig

månne var vi fler än två

andar som brukade känna varann

en hel liten bunt av bilder

hängde spöklikt ihop längs korridorerna

mest vardagliga scener

med grävskopor och dockansikten

i groteskt tomma hotellkök

bland studier av interstellära gummiband

kanske föraktfull kärlek

mellan ett och annat mörklagt kön

möblerade vi

alltsammans bakom norska träramar

ljussatta underifrån av ryska kandelabrar

klangfärgade genom tyska synth-symfonier

i typiskt indisk doft

när hon ville visa mig sin

ateljé gick vi in

bland de flickor och gummor

som kommit att bli denna kvinna

satte vi oss

på varandras kroppar

som en genomblöt tändsticksask

sjukt förväntansfull

likt allra första advent

plockade jag av henne

även Nowhere Diamond-dräkten

skalade hon av mig

rentav Rigby Raccoon-masken

älskade vi

tills månen började gå ned

över betraktelsen

medan hon somnat i sitt badkar

så djävla skön

smög jag ut i friska novemberkylan

på väg till mitt arbete

som evig student

redan före hon skulle köra

runt sina gamla vänner

i rullstol

till torget

längs helt andra gångbanor






0W0

Trombon nr 2 : BautaMånen

Blå trombon inatt

ännu mer sällsynt tysk soul

än blodig måne



*        *



Bandet blåser bläck

vindstilla skrivs beckmörkt öl

smorde ord Orleans



*        *



Blänker ovan jord

djupast höljt bröst i mässing

dixieland till max





0W0

Trombon nr 1 : Giliap!

Äntligen får jag höra den där rysande signaturen till ett bortglömt radioprogram. Visar sig vara Björn Isfälts musik till början + slutet av GILIAP, m.a.o. Roys film som jag satte på precis. Med premiär i november 1975 då jag kom till världen... Ba-Pa Ba-Pa Bappa! Tänker först att det är bastuba, men uppgifter återger trombon, sedermera färgad av klarinett eller baryton-saxofon m.m.. Hittar dessvärre ingen länk till den isande signaturen som också har lite lättsammare Chicago-vibbar i sitt piano. Jokern lekande gäckar, ja jäklars! Märkligt att jag aldrig närmare lade märke till temat - då jag såg det påstått misslyckade mästerverket på bio vid sekelskiftet, retroaktivt framvalt av Bergman. Minnet mitt måtte blandat ihop Seilitz roll med henne ur Saxofonhallicken. Men nu är det ickelunda filmen vi skola uppehålla oss vid, utan blott trudilutt-snutten, den spöklikt distinkta som kändes som midnatt. Kanhända hade den råkat spelas in på en kassett direkt efter någon P2-symfoni, fastän det var ett P1-program kallat "Kanalen" som lär ha behandlat totalt andra nyheter än min gamla fantasi. Baa pa-Pa-pa Bappa!








0W0

Överrumplande Odramatiska Turer till Lerum och Stenungsund

Rubber Soul, glimt 2 : Den iHågkomna

SkalbaggeSjälens GummiSulor, andra biten, inspirerad av IN MY LIFE by Beatle Lennon

(inklusive cirkeln av bekanta som Sigge Eklund redogör för i avsnitt 168)





Ni bor kvar i mitt hjärta

var och en jag någonsin mött

eller drömt om att få möta

frysta i droppar vi någonsin blött



Ni bor kvar i mitt minne

somliga svepta i glömskans skuggor

några bländande klart

många många ljusår ifrån varann



Cirka hundrafemtio av er betyder allra mest

men miljoner ingenting



Ni bor kvar i mina händer

på bägge sidor av livet

hållandes er ömsom krampaktigt, ömsom förväntansfullt

längs platser som sakta har dött

plötsligt återuppståndna



Allihop har ni gjort outplånliga intryck

och ändå är det bara Du

mitt älsklingsmysterium

som känns komplett ojämförbar

med någon alls



Ni bor kvar i mina steg

för längesedan tagna eller ännu aldrig






0W0

Kvar i Var?

Materialet är hämtat ur senaste veckornas blandade drömmar, delvis transformerat. Hello Elton & Taupin on Yellow Brick Road! ...sista steget... till just GOODBYE YELLOW BRICK ROAD




Jag är tillbaka på Penny Lane. Skall dela ut dagens post till en av mina äldsta kompisar. Passerar tredje våningen, men på dörren är hans identitet som bortblåst. Bara totalt främmande namn tycks bo här. Ändå vet jag att den pojken är kvar. Very strange! Letar ända upp till femte våningen - förr i tiden fanns inte mer än tre plan. Förmodligen är det senaste veckan som de har byggt på två våningar. Där långt nere vid entrén mötte jag ju gubbar som borrade och bankade. De måste undra varför jag dröjer så med utdelningen?

Vill hellre spela schack med min kompis seriefigurer än att pressa mig förbi arbetarnas sladdar och verktyg en gång till. Dessutom synes Barbafamiljen, en av de allra tidigaste på gatan, ha flyttat in i denna uppgång istället. Brittiska Berit har satt upp en klisterlapp. Försöker kolla att nyckeln ligger kvar i fickan. Har också fått reda på att Harry Potter kommer få en fortsättning i form av stråkkvintetter. Märkligt nog har jag redan hört första stycket i den nya cykeln - så hur kan det vara en nyhet?


GammelGunnar envisas med att kliva av tåget i var och varannan stad. Den här gången har jag ingen aning huruvida det är Lidköping eller Linköping som vi just promenerar upp till biblioteket i. Jag är bara tvungen att hänga med GammelGunnar, eftersom ingen annan har direkt ansvar för honom. På biblioteket håller de någon föreläsning som han förstås måste åhöra. Om psykosofisk matematik? Det ser ganska mycket ut som hemma i Frölunda.

Efteråt studsar en liten flicka mellan stolsraderna. Jag får hjälpa henne att hoppa genom att hålla i handen. Behövs eftersom raden fortsätter utomhus och börjar slutta lite brant nedåt. Mamman förefaller nöjd. På perrongen står tåget förvånansvärt nog kvar och väntar på oss, inklusive hela studiegruppen som sitter där inuti. Ingen verkar arg. Det är flera hållplatser kvar tills vi är hemma, och jag befarar att GammelGunnar kommer kliva av minst en gång till innan framkomsten.


Höstlöven har just börjat dansa längs gångbanorna. Nästa promenad sker med en mer nutida vän. Längs djurparken noterar han hur ett par kvinnor med långa rödlockiga hår just har svept förbi oss. Varför upptäckte jag aldrig dem före honom?! Dessa damer borde falla mig minst lika bra i smaken. När jag drar lätt i deras armar så stannar de visserligen glatt upp. Men eftersom jag konstigt nog inte kommer på ett enda spännande ord att säga, så rusar de strax vidare mot framtiden. Och lämnar mig allt djupare försjunken i dåtiden.

Sedan har vi en gemensam podcast i öronen. Man avslöjar på ett roligt sätt varför stigarna blir leriga när det regnar för mycket. Eftersom podden är på tyska så tycks vattennivån tillräckligt avancerad för oss. Däremot överraskas jag av gropen som blir synlig mitt i havsviken. Virveln rinner sakta ned i sanden. Vad är det för en besynnerlig ihålighet mitt i den bastanta naturen?! Tydligen är det här i krokarna som pappa har placerat sin nya gamla sommarstuga. Istället för sjötomten så får man numera knalla genom skogen upp till havet. Fast det kan förstås vara en illusion eller en målning.





Långt senare drömmer jag om hur jag cyklar mot sightseeing-gruppen, hinner dit i sista ögonblicket precis som den påflugna tjejen, påminnande om en av mina starkaste förälskelser. Fastän kassan har stängt får vi varsin biljett av min framgångsrike kusin. Trots all omtanke om oss, tappar vi superklantigt nog bort gruppen. Det sker redan när drömtjejen hittar en spännande dörr istället för den rätta, som alla tydligen passerat igenom. Nu hjälper det inte längre att irra tillbaks - vi är fast med varandra. Vi kan göra en egen installation, på gott och ont.

Morgonen innan drömde jag mig nästan fastna, på väg längs stegen genom en lucka, mitt i världens trångaste trappuppgång. Cykeln därute skulle några idioter säkert hinna stjäla. Hade fått med mig enbart tre tunna tidningar att dela ut, som om hela rundan utgjordes av detta ställe allenast, sällsamt viktigt. Ändå säger sig inte en käft på företaget däruppe sakna sitt ex. Den unga kvinnan dock saknar jag, från ytterligare en dröm. Då råkade hon utspela sig längs kajerna vid kanalen, fast jag hade känt denna stingande längtan till henne vilken miljö vi än strosat igenom.




0W0

Tydligen Schack-artad Tambur till Tyska-kursen

Schack Black Bishop (Löpkupol)

omöjlig figur 8

in a test "what chess piece are you?" I got Black Bishop
partly inspiring my personal interpretation of some social dimensions...





Mina sneda steg

följer mönstret hos

den smidigaste mörka löparen

likt halvsmart religiösa köparen *



Grå sagors dialog

för jag diagonalt

i smyg med mina pjäser

ibland direkt med någon



Attackerar jag lite försynt

som bönderna snett snällt bara också

bakåt fortsätter jag löpa trianglar fram mot konfliktens syntes



Hur jag än

pinnar på

nås blott hälft-

en av två;


endast svarta rutor

allt vitt blir jag utan

här längs stora rymden

stjärnor sjönk i ytan



Dock min svartaste spion-kompanjon

springer just på vita fält,

kontemplerar över konspiration

- vems kung honom sämre ställt?



När alla drottningars nyhetsflöden föder fiktion

blir vårt försvar bästa anfall

att ännu gott här få leva i den ödsliga tron

hur var kultur bär sin riktmall



Vill du mö-

ta mig då

sker det från

varsin vrå



För i en saligt blandad soppa

utan minsta pekpinne

i skenbar dialog

där börjar fler än hästar hoppa,

har ba' kvar sitt närminne;

historierna dog






* i en honungssurrande bi-shop

fick Hierofanten sin nedbantade form

hos Yohennes döpare och stearinstöpare

under kupolers labyrintiska lökringar







http://www.helloquizzy.com/tests/the-what-chess-piece-are-you-test


http://www.helloquizzy.com/results/the-what-chess-piece-are-you-test/?var_Leader-Follower=3&var_Unique-Ordinary=4&var_Power-Finesse=1&fromCGI=1&var_Offense-Defense=1




0W0

Rubber Soul, glimt 1 : Den Gömda

SkalbaggeSjälens GummiSulor, första biten, inspirerad av YOU WON'T SEE ME by Beatle McCartney





Gömd i din mobil
ligger du och leker med hela världen
utan mig

Kan se dina skratt
bakom gråtande ridån


Gömd i min dröm
rusar jag fram, minns timmarna med dig som oerhört långa
likt ett halvt liv

O-la-la-la

Du orkar aldrig ens lyssna på första sekunden
Rädd för att behöva sjunga med i varenda vers...?


Skulle hellre tugga gummi
dagarna i ända
med din Motown-moster
eller min skugga
än att stup i kvarten låtsas jaga
dig längs folkfulla gator
och piano-prång

Det påstås att Paul lånade
uppslaget till låten från The Four Tops
Vem var det då
om inte jag som spelade
hjärter knekt för
spader dig?!


O-la-la-la

När solen tonar
ned sig över
hösttaken

försöker jag krypa in
i nyupptäckta studieförbunds outslingriga korridorer

fast hittar bara
helt enkelt
samma gamla joggingskor
under tiden


För dig synes vår låda tom
För mig synes vår låda överfylld






0W0

Pinne nr 4 eller 5 : Fiskpinnen

fyra små fisk-

pinnar flöt fram

vandrande friskt

torra som damm

ut ur sin frys-

box fylld med regn,

mötte varm sylt

dränktes trots skylt

ingen fick nys

hur de blev fem -

mätt simma' hem





0W0

Neutral Frenesi Ultimat

inspiriert von Lila Engel von NEU!





nysnö

skönt mörk

bildar tystnad över dina ögonlock

och labyrint inunder

strange streck

skrålande blint

hånglar änglar nu

med ninjor av neon

no no no
no ya no
no no no

genom kompakt evighet

gleich Lili Marleen

durch Schygulla scheinen

yr av kvadrater

ur hypnotiska harpans hypotetiska musa

paralyserad hon gör

älgen elektronisk

11 - 0
likt älvan troll
9 - 12

slungas match iväg där

strålen bryts

mot strålen som svänger

rakt bort

pumpar hon

upp sin streckgubbe

framför rymden

avkläder sig spiraliska lökskal

tills längst inuti

ya ya ya
ya no ya
ya ya ya

i origo

en välgräddad, gredelin ängel

lugnt spränger

timglasvändaren i triljoner

nagelbitar av

ett utmattat kraftverk

ju nästan

ultimat

käkar vi pepparkakor i september

som spelar verkligen

sin smeksamma igelkott

på kantiga ovaler






samma musik med andra bilder : LILAC ANGEL




0W0