Vad Akasha-Krönikan skulle kunna innebära

Här delges hur jag nu löste de inledande uppgifterna till Steve G Jones e-bok-kurs i hur man kan lära sig "läsa" Akasha-krönikan:


Först fem punkter som fastnat i minnet, från materialet han presenterat såhär långt, eller associationer man gjort under tiden...


1. I Akasha-krönikan existerar varenda tanke och handling som någon någosin haft och gjort.

[Min reaktion: Wow! Fast det är ju exakt samma sak med livet :-) Vad skiljer då denna nedskrift (eller förlaga) från själva levandet?

Nå, kanske bara dem som har världens bästa minne förmår "kolla upp varje skeende" förutan att använda denna källa...? ...åtminstone ur sin egen horisont]


2. Krönikan är i spirituell eller eterisk form [akasha = eter], vars innehåll nås kännedom om genom hypnos, meditation osv. Vilken metod man än använder krävs hängivet arbete [...innan man blivit hjärntvättad - nej, förlåt, innan vi uppnått förmåga att tolka /ta emot kunskaperna].


3. Även ens (eller ens vänners) framtida möjligheter kan utläsas... [Menas då att man har en begränsad mängd möjligheter? Vad ska vi med just dessa till?! Jag tror att vadsomhelst redan är möjligt, genom vågade visioner och hängivet arbete. Är det måhända de mest idealiska bland alla möjligheterna som krönikan kan vägleda en till...?]


Retroaktivt, viktigt tilägg:

I en av de senare modulerna ger Jones en finfin förklaring på hur det oftast funkar. Svaren vi får är väldigt sällan likt lottorader. Frågar man "När...?" eller "Var...?" - som om man vill i detalj förutse ett specifikt skeende - då får man i regel svar såsom "När du har lärt dig X och är redo att ta emot Z..." eller "Om du åker till Y så finns det gott om Q där nu".

De tre mest framgångsrika sätten att ställa frågor är snarare :
Vad...?
Varför...?
Hur...?

Jones har ett dämpat, allvarligt röstläge i dessa moduler, med moraliska/etiska uppmaningar som jag tycker låter mycket vettiga. Särskilt när/om det gäller att få del av andras information, som man bäst får genom att be dem om det - annars blir man lätt "avstängd".

Läsningen kommer inte att ske på ett enda sätt, och inte på samma sätt för alla människor. Jones jämför processen vid att googla på nätet.

Vi förbereds för att förbereda oss för att faktiskt ta emot Akasha-krönikan, redan imorgon eller när vi är redo... Jag har minst en meditation kvar före dess.

Och - det roligaste av allt - framtiden ändras efterhand!!! Alltså krönikan tycks ständigt skrivas om här o var, i takt med att man lever sitt liv och påverkar sina förutsättningar...





4. Visualisering är en kraftfull metod. För att öva fysiska förmågor är visualisering visserligen något mindre effektiv än faktisk träning av musklerna, men den duger gott till att bereda kroppen på det man ska utföra, typ påverkar blodflödet, + ger starkare målmedvetenhet i långa loppet.


5. Krönikan kan skådas på samma vis som man ser en film, med all information närvarande i varje scenruta. [Hur funkar snabbspolningen?]





Visualisering 1 A

-Hur ser VREDE ut inom dig?
-Hur kan ARG vara i din föreställning?

Jag fick fram ett gråsvart moln. Det stod stilla men rörde sig desto oroligare inom molnet. Bestod tydligen av strängar som snott sig i små spiraler, typ gummiband som inte förmådde vecklas ut.


-Hur ser det ut när ilskan börjar lättas upp av en annan känsla?

Ljusgrönt bakom molnet, ljusgrönt som successivt lindar in sig i strängarna, men istället för ännu mera trassel bänds/vrängs spiralerna upp. Allting bildar nu en bastant cirkel som blinkar i ljusgrönt/gråsvart. Cirkeln börjar snurra lite långsammare än molnet nyss.



[Blundade bara korta ögonblick eftersom jag gick ute, men såg rätt tydliga bilder inom mig ändå, och hade inga distraherande moment omkring, mest bara asfalt.]


Visualisering 1 B

-Hur ser SORG ut inom dig?

En duva, förlamad, ur vars stora vinge det sakta droppar...


-Hur ser sorgen ut när lite glädje kommer in i bilden?

Gult ljus bakom duvan, som blir till blinkande guld i dess konturer. Försökte ändra färg på hela duvan, men kändes viktigt att dess gråhet fick vara som den är. Såg hela tiden duvan i profil, och nu steg dess andra vinge överraskande upp från den bortre "osynliga" sidan.



För dessa uppgifter påpekade Jones förstås att ingen rätt eller fel föreställning finns. Likafullt är det roligt att jämföra, hur det droppade också i Jones egen bild, hur en tillika gul smiley smög sig in, och hur hans vrede tog form av ett klot (visavi rotation hos mitt moln).

Gråt var ju en naturlig och förutsägbar liknelse till dropparna. Dock i betydligt djupare utsträckning tror jag på Jungs begrepp "det kollektivt omedvetna", där människors olika drömmar, bilder och arketyper grundar sig i ett psykiskt arv, ett gemensamt gods av symboliska innebörder.






Sen blev jag osäker på huruvida vi fortfarande förväntas låta BILDER flöda fritt, eller om det centrala är självreflektion. Så jag gjorde bägge sidorna.

Visualisering 2 A

-Gör dig en föreställning av den belägenhet som PLÅGAR dig mest just nu!


Att jag tycker andra FÖRVÄNTAR SIG att mina aktiviteter, värderingar och ytterst mina känslor skall vara av ett slag som de (men inte lika mycket jag) redan är intresserade av - för att de ska anse det mödan värt att ha en VÄNSKAP eller potentiell vänskap med mig. Även att jag förväntar mig just detta av andra - för att vilja investera TID i kontakt med dem. Problemet är att det aldrig stämmer helt överens med någon - och därför blir ENSAMHET ett allt skönare alternativ.

Ögonblicksbild : En kula varur det utgår små röda taggar (eller stympade grenar i plast) åt alla håll... Rättare sagt flera sådana kulor.



Visualisering 2 B

-Gör dig en föreställning av ditt IDEALISKA tillstånd!!


Att mina känslor och värderingar, HUR DE ÄN ÄR, kan komma till god nytta och glädje i relationerna till andra. Och vice versa deras inställningar - fast i tanken sätter jag mig själv först.

Kulorna fick nu fullbordade grenar emellan sig - ett helt nätverk. I övrigt hände inget (dessvärre eller dessbättre) med själva kulorna...





Visualisering 2 C

-Föreställ dig vad du helst av allt vill ha!!!


Ett RYMDSKEPP, med plats för två eller högst tre personer (inspirerat av Jones exempel på någon resa eller ett fordon).


-Känn efter hur riktigt härligt det känns (eller mindre härliga känslor)!


Frihet att fara precis vart jag vill, förstås med internetuppkoppling eller radiotjänst som hjälper mig att hamna rätt :-) inte minst under de evinnerliga tidevarv jag föredrar totala ensamheten. Åker någon med känns det inte lika farligt om vi villar bort oss i yttre avseende, däremot i inre. Den som eventuellt sitter i sätet intill får gärna vara olika personer från planet till planet.







Åter fem punkter som fastnat i minnet, från nästa avsnitt, alternativt egna associationer...


1. Det här avsnittet var ju mycket kortare än förra gången han bad oss erinra [hur fan ska jag minnas fem nya saker?!].


2. Visualisering kan rentav göra oss friskare. [Stämmer med när jag fått en stunds dröm/sömn. Vissa gånger när jag tyckt att hela världen är ond och närmat mig det tillstånd som för somliga leder till självmord - då har redan en tupplur med dess drömbilder fått mig åter till ett radikalt mer avspänt och upplyft tillstånd!!]


3. Även fast visualisering inte botar sjukdomar sådär bara, så kan det i alla fall ge cellerna en skjuts i rätt riktning, så att man snabbare än eljest börjar läkningsprocessen.


4. Vi ska göra övningarna tre gånger per dag, även om vi trodde vi skulle slippa undan sånt i denhär kursen :-) [Har alltså redan lyssnat alldeles för långt, för jag vill ingalunda ta sådan upprepad tid till dessa uppgifter, knappt ens en av dem. Eller jo - ren visualisering går nog bra, men ej jobba på de ihågkomna punkterna...]


5. Nästa gång jag blir ARG, orolig eller frustrerad, skall jag blunda en liten stund och se bättre upplösningar på dilemmat. Vid umgänge kräver det rimligen att ens vän inte är 200% auditiv, utan högst 50%, så han/hon kan vänta med att höra min feedback den stund det tar att blundande få kontakt med livets filmskärm. Ute på en bar kan det vidare vara en klar fördel att kunna inta en soffsits just då, så att inte alla krockar med mig som förväntar sig att jag ser dem :-)







wWw

Octopussy

i jättedjupa Bläckfiskens buk finner vi



en halv motorcykel

mångahanda syltburkar (somliga med sylten kvar i)

U-båtskaptener av blandad härkomst

samtliga album med Gentle Giant och Van Der Graaf Generator

några gamla skrälliga väckarklockor (som fortfarande funkar)

en återvänd rymdkapsel från före Kristus

husgavlar, fönsterkarmar och brevlådor

ett helt bibliotek (som aldrig någonsin hann bli läst?)











7 H i Octopus's Docusoap



Hunden håller vakt hos snuskhummerns handelsbod

Haren har hunnit hundra hållplatser bort

Höken haffar en helt annan, hederlig hemul

Hajen slukar ett hotell och hela varuhuset, sen alltjämt hemskt hungrig halva hovrätten

Hästen hoppas att havet inte behöver vara så hårt

Humlan hamnade framåt hösten i himlen

Hermelinen har hittat hemliga tangenter på hammondorgeln

Bläckfisken färdigställer manuskriptet för Docusoap Octopussy







888

Erfarenhet föregår Fantasi som föregår Erfarenhet

ur den parapsykologiske mästaren Dénis Lindbohms Trollmakt (1987)
nedtecknat genom lyssning på inläsning av författaren själv:



"Detta med trollguld som blir till vissna löv är något som andra har råkat ut för långt före min mor. Det går ju rentav igen i många sagor, och ofta är sagorna byggda på verklighet.

När en del människor med trosvissa och överlägsna leenden säger att vättar, troll och älvor bara är sagopåhitt, så vänder de på fakta. De menar att om någon ser en vätte så har denne ingen verklighet utan är kommen ur sagorna.

Men ur min synvinkel är sagorna komna ur verkligheten - vätten fanns före sagan.

... ... ...

Om vi konfronteras med något för vilket vårt psyke saknar element, kan vi helt enkelt inte uppfatta detta. Verklighet är vad vi har förmåga att uppfatta som verklighet. Vad som är gediget guld för den ene är vissna löv för den andra."







wWw

trollguld under höstträd i annalkande demonsken

utomhuslig installation # 3



ett trebent rådjur
rusar envist fram i träsket
som på riktigt


smutsiga löv
ligger och lurar över
renaste guld


pengar är påhittade
emellertid före sagofigurerna finns
motsvarande erfarenheter


trolltanten visar sig bakom vissa träd

i nästa vinkel försvunnen

som fick vår blick henne borttrollas


en hund med ett enda huvud
vaktar demonskenets grotta
närmare hundra gånger per liv


enkla element
förtätas och förskingras
till påtagliga illusioner


en sjulemmad bläckfisk
krälar bland rötterna
söker mot djupet sin sista tillhörighet







wWw

ekollon på obehöriga avstånd

utomhuslig installation # 4



Vem har radat upp alla ekollonens hattar


med 43 cm luckor längs halva skogen


som vore de patetiska soldater på repmånad


VAFALLS?!!?!!


som de ligger törs man ju knappast flytta på dem


ett ingrepp utan like i historien


rentav någon sagofigur som eljest aldrig skulle hitta hem


NÅJA, kan vara hans situation väl förunnat


sålänge som mössorna återförpassas


till respektive ekollon


senast söndag morgon före vi anländer


med barnen och filten och hunden och hustrun


då gör han bäst i att ligga och sova i sitt pepparkakshus


möjligen med undantag av julafton






wWw

dväljs

grävling lyfter ut hela grytet

utomhuslig installation # 2



Grävlingen har skaffat sig glasögon
så nu har den djäveln sett till
att lyfta upp hela sitt gryt
våning på
våning
ovan jord
äggsamlingen med inälvor i regnet ut
tryfflar och avbitna
grisknorrar, haröron hamnar på
skogens översta skikt
likt ruttnande bär
som bekräftelse
på sin konstnärliga smarthet
förvandlas rötter
till rotmos
blir höstkylig lervälling
av hela det ombonade tunnelsystemet
nytrampade stigar
uppsvullna svampar
precis när grävmaskinens ungar
började behöva värmen
får de ta med sig
jordgetingbon som sovsäckar
iklä sig ekorrsvansar
dansa kring granarna
även dras till mänskliga grammofoner
därsom räven glider
omkring som ingenting
likt en annan galleriföreståndare
medan lammköttet
får agera publik







ww

örhänge med mossa och oktobertuber

utomhuslig installation # 1



flera tuber med oktober
har någon smetat ut över löven


strumpbyxor dinglar från utvalda grenar
som envisa spindelnät
i väntan på sinnesfrid


den skalliga figuren
på en söt skallra låter sig skymtas
bakom mossbelupna stenarna


rullar strax liksom brysselkål
för ensamma örhängen bort







ww

tredje sidan dimman

777







ur tredje sidan dimman


avslöjar sig sirenen för bortgångna lyktgubbar


i timma in men ingen ut







Gick genom den underbara dimman, i många timmar fram mot morgonen, inga människor men lyktgubbar dök upp, en inverterad värld där det regnar bara under träden, sveper spindelnät förbi, medan mistlurarna blandas ihop med tunga klanger i hörlurarna, progressiv rock på väg mot gamla trygga mytologier, helt nyss skaffat spotify. Och mellan Blåsningen och Butch Cassidy & The Sundance Kid har de ju bytt mustasch med varann !! passerade precis sepiatonen ut på färgslätten...












777

Dreis transcendenta dagbok

tidag 31 septembre


Intressant dag på dig, Drei! Du känner igen denna verkligheten redan före tapeterna matchar din inre bild. Se vad har vi på din trappstege nu då...? Mitt på dagen klättrar du ner från våningssängen som vore den ett torn i Prag. Husen nere på gatan påminner knappast om någon animerad sagostad, men du minns att den finns här - åtminstone emellanåt.

Drömmarna har fått utspela sig under flera timmar efter nattens arbetspass. Vi såg dig leverera magasin med motorcykeln. Från förortskomplex till slott till institut går din runda. Utsövdare än på månader, Drei, känner du ett sällsamt lugn ge perspektiv åt kranens enfaldiga droppande. Bara när du är på resande fot sover du lika mycket - då finns ingen dator att möta världen genom. Där är blott din kamera vaken.

Senast stötte du på en ny Therese. Hon hade ett turkost skratt och ni kan fortfarande nå varandra närsomhelst. Era ansikten har visserligen blivit digitala, men ur era hjärtan sprutar precis samma tankar som hade runnit ut i stadens sol. Såvitt vi har förstått består människornas problem mest i att lyckas synka, mellan introverta och extraverta magnetfält. Ni förmår uppfatta varandra, Drei, genom varenda ruta. Trots det känns glaset ibland som väggar ivägen överallt.






sendag 32 septembre


Ända sedan vi var där och bytte ditt söndersmälta badrumsfönster har du reflekterat över det här med glas. Igår skaffade du tydligen en turkos kristallskål, som idag är fylld med franska nougater och Mozart-praliner från Wien. För ovanlighetens skull har du ej fiskat upp en enda, nej, snarast har du förfallit ytterligare... från kladdkaka till chili-chips, från marzipan till lakrisal. Like a salty dog seglar du fram och tillbaka från skafferiet. Som tur är blir det en rejäl efterrätt, kålrötter och vanlig potatis ombord på hårdbröd.

Framme vid spegeln, Drei, kommer du ihåg att du skall tvätta tre veckors kalsonger idag. Istället sköljer du med fluor och diskar ett par pajformer, för att dämpa värsta samvetet. Professor Balthazar skulle ha uppfunnit ett evigt leende som han låtit apparaten inplantera i sjuksköterskor och andra ansvarstagande varelser. Du tror att du borde jobba betydligt hårdare, Drei, för att förtjäna samma leende. Våra enkelt hjälpsamma metoder hyser du förakt inför, även dem som funkar. Inte desto mindre snor du åt dig det, det plötsliga skrattet, varhelst några glada brudar råkar spilla. Oftast bryter du t.o.m. upp konservburkar. Du går ut på youtube och söker signaturmelodier som Brian Eno ligger bakom. Men du hittar det svenska 70-talssoundet som Michael B Tretow öppnade världen med. Vi märker hur du stormyser.

Du försöker klämma in tre dar, Drei, på en dag. Hur du än spolar tillbaks och hur du än spolar fram och hur du än spolar tillbaks, så vet vi att du kommer missa vissa avsnitt. Du förmår sällan hänga med i alla roligheter i 33 Rock samtidigt som du sneglar på fodralet till Lexie Grey's anatomi. I synnerhet inte som du försöker agera spökskrivare åt någon filmregissör som du inte kan välja förrän du sett alla hans hundra verk. Dessutom blandar du ihop skratten med allvaret.






sistag 33 septembre


Ej anade du att vi skulle hålla öppet takvåningen på Yami-natt. Din favoritklubb visade upp ännu en sida, Drei! Allra översta, fjärde våningen går uppenbarligen helt i ljusblått turkost. Sådan himmelsk kontrast mot de vanliga, vinröda våningarna!!! Även häruppe hängde riktiga möbler och svävade på tapeterna. Inte en enda byrå föll ned på någon av besökarna.

Där satt damerna i våra turkosa soffor med sina noggrant sönderklippta lyxdräkter. Fler herrar än bara du bar huvudbonad, och en hade käpp. Lou Reed var där med ett par sötbröstade satelliter, den ena pianissa, den andra trumpetissa, som närapå spelade sönder varandra. Du växlade några erfarenheter med bägge, medan de tog trapporna ner till toaletten för att byta fingrar.

Vid varje lucka i rymdskeppet stod en propert upprustad apa och vaktade, såväl svarta som vita. Det är ju för allas trivsamhet, Drei, fast du känner det ändå svårt att påbörja fri kärlek med någon när vi står och tittar på. Möjligen skulle det underlätta om de spelade ragtime och jazz istället för hiphop och house. Du anar då och då en lovande återgång. Här i slottet håller epokerna sakta på att reinkarnera. Example gör det med synth. Tills vidare får du leva med en kupa av cognac omkring dig. Insekter inbillar sig att det bara är rakt igenom glaset som existerar, medan ni faktiskt förtränger hur lätt ni har att ta er runt rutorna.












www

drömmen bakom draperiet

trumpet nr 1



mitt i ett stekos
av gamla pannkakor
med blåbärssylten nyss uppstigen


blir du stående
i skafferiet
utan vare sig förkläde eller mardrömmar


drar du undan draperiet
det vaxdukstjocka
i vissas smak odrägligt orangeblommiga


och mycket riktigt
där
bland hyllans hundra träfack


återfinner du
din fantasi
illa dold bakom en älg av glas


i påtagligaste genomskinlighet
plockar du ut
glimtar av gammal framtid


till exempel Transformer med Lou Reed
instoppad i fel fodral
tillhörande Hunky Dory med David Stardust


slungar strax en leksakstrumpet
tillbaks din uppmärksamhet
på spisplattans verklighet


ligger i pannan en syltburk
och fräser sina tusen bitar som någon fyllt
med fantasi









www

från tredje sidan

www


tredje sidan fönstret



på tredje sidan fönstret

vi ser hur dina nattlinnen

förundransvärda dansar runt mitt torn







tredje sidan draperiet



på tredje sidan draperiet

publiken kastar sig undan

pianot som precis har börjat rulla







tredje sidan gatan (glascykeln)



från tredje sidan gatan, en bortglömd trottoar

du girar på din cykel av gammalglittrigt glas

jag klingar, vill ej krossas mot din mardröms Life on Mars

i korsning mellan Satans gotik och Harpo Starr







www

Lennon's Glass Onion and so on

GlasLöken



lager på
lager på
lager av spegelbilder


tog en titt bakom livet
såg hur död efter död
hade genomglasat oss
i ett splittrat band


bulldoggen har fått glasögon
som det duggregnar på

färgdåren har fått gråbåge
som de kortspelar på

All is Alice

and Lennon is on again
in her onion

is there life on Triton
or just stardust?



glass minus is (minus i)
ingalunda hal som
blott glansen i
ett inre som inte blev färdigt
blåstes upp
varm som gris
med molekyler i kris
så okristalliserat
fastän allt är fast


909
050
969


fixar ett hål
mitt i havet

i ett hål mitt i havet





valrossen har fått jordgubbar
skalar dem strå på fält
tillsätter det vilda tills de blivit
förevigt små smultron


innanför jungfruns salong
sitter jungfrun och älskar sig

it looks like she likes her look


på nattygsbordet ligger farbror Freud
under lärjunge Jung

komplett omedvetet



inom kommer man
aldrig till slut
öppnar hon spegeln så
hoppar han ut

med den långa ludna elegansen












GlasFlygeln



flygel av glas

i din klingande spegel

spelas pärlor

på lysande fingrar



lyssnar någon hur tonerna flyger

och faller mot tomma

fåtöljer och krossas




längs vardera vingen

sitter en gåtfull glasfågel

gråter i vitt

skrattar i svart









ww

innanför verkligheten ligger två dikter

DrömPromenad nr 332



ligger två dikter
på varsin trottoar
förmodligen i ordning
men jag har ingen aning
vilken man börjar med
de har nummer
av krypterad karaktär
som vore de militärt materiel
extremt överskådliga
fast totalt hemlighållna
på blanka eftermiddagen
i den annalkande åskskuren
jag är bara flanören
med gröngula skor
jag kunde inte gärna förstå
att det skulle ligga dikter här
dessutom med trafikfara
emellan
man får springa som en schackhäst
och hoppas
att det icke gick snett
eller så
vid varje markkontakt
hinner jag kika lite
närmare på
mosaikbeteckningarna
urkonturerna
hur de liknar inzoomade kyrktorn
hör jag snart
tonföljden
kastas ned
av anonym
från ett förundransvärt välbekant fönster
där många poeter
har trott sig bo
i båda handlar innehållet om
vem
som imiterar Bob Dylan
eller ej
ett äkta hantverk
i mystik
kryllfyllt
av avlägset besläktade betydelser


plockar med mig båda


ett par polismotorcyklar
står längst bort på den nedskräpade gatan
och språkar
med en ostyrig häst
måste jag nog
passera precis där
i gröngulaste skor
tänk om konstaplarna tror
att jag är han
som har skrivit?!
och vilken tolkning
skall vederbörande i så fall
hållas ansvarig för??
den introverta dikten
gör allt vad dess huvud förmår komma på för att uttrycka sig
i ett i
innanför verkligheten
ofiltrerad
av andra bokstäver
däremot den extraverta
blinkar
en rad
när den får svar på
en rad
där blinkandet framkallar
en rad
och så
fortsätter det bara
blinka
i x antal dar
ömsesidiga rader
medan introverta dikten skrynklar ihop sig
och somnar
ofullkomnad
när varenda drottning har tryckts in
på pappret
och alla kungarna
trillat ut
bortom tankarnas öppenhet
lutar åt att
i innersta sinne
jag trots allt är ISFP
kompositören
som limmar pussel
vartän han än
hittar bitarna
knappast någon INTP arkitekt brukar
drömma ihop
sitt murbruk
och ingen ENFP entertainer sitter
och filar på
själva pianotangenterna
återstår en ren INFP idealist
men jag struntar i
medmänsklighet
sålänge klangen
håller ihop meningen
mellan planeterna
eller isär
som dissonauter
i utvidgade kosmonanser











WW

bland brandgula hjulingar o Velocipeder i Wien

tar rutschbanan till Prag en gammal dag

DrömPromenad nr 331



går förbi gamla gula rutschbanan
den var borta
under många september
men nu
har de satt tillbaka
solens bägge bubblor
kanans blänk
med hela dess splitt fantastiska vindling
igen
är ju här
som jag brukar tänka på tecknad film
när tisdagarna passerar
där
förklädda till fredagar
kliver på bussen
och åker ett par dygn
från Mozart
till Fats Domino
den snart hundraåriga flickan
vinkar styvt
genom reflexerna
trots allt munter
bakom solglasögonen
bortkollrad
förutan paraply
sätter mig på platsen
där hennes väska just stod
vi pratar om
Zimbabwe
när värmen ännu var behaglig
före pianot sprack
och kaffet rann ut
ur alpkossorna
räknar hästkrafter
men inga långtradare
söndag idag
vet inte om vi är
i Wien
eller Paris
rentav i Peking
dock
bromsar resebolaget in
öppnas portarna
vi lyssnar
kliver av i Prag
ett par timmar
promenerar ner från slottet
och upp
en annan väg
som om det vore min bakficka
här
och mycket riktigt
där känner jag digitalkameran
samsas med såväl näsduken
som nyckelknippan
trippar fram
mot tornet
och målar
på spira efter spira












777

sista eller första dagen ur Familjen Björnbärsbäcks Bärplockarbok

smördag 41:a augustrimber


vid pennan : farfarsmor, Botilia Björnbärsbäck


Det slutade aldrig som vi föreställde oss. Vid augustis sista snår skulle cykelkorgarna fyllas med bättre björnbär än någonsin. Varje rivsår skulle vara värt björnbärsblodet som droppade ner i bäcken. Nå, visst fanns där somliga mycket goda. Och ingalunda var det ont om dem. Emellertid tog sig lilla Björkla för att skutta in i självaste skogen. Hela familjen blev då nödsakade att lufsa efter, inklusive mig och gamle Brynolf. Därinne i skogen hade ingen av oss satt sin fot. Hur rejält pappa Björn än har berättat om mossor, rötter och blåbär, så har han heller aldrig varit där. Intills denna ödesdigra dag vill säga... Flickebarnet fann vi visserligen rätt på såfort vi kommit in. Hon hade knäböjt invid ett besynnerligt fenomen. Om möjligt påminde fenomenet om en rymdfarkost i miniatyr. Men sådana har vi stött på lika ofta som hjortron. Dethär däremot rörde sig om någonting ovanligt. Någon måtte ha hällt en äcklig sås över föremålet. Björkla tycktes tro att det var smakfull glasyr (ja, så blir det när hon regelbundet får besöka storstan med alla dess avarter). Elisabeth hann precis rycka tag i tungan och dra undan ungen, före mötet kunde ha lett till katastrofal förtrollning.


I nästa ögonböj blev vi varse hur exemplaret icke var det enda i sin sort. Hela skogen bestod uppenbarligen av dylik växtlighet, eller om de rent utav var varelser. De flesta hade hattar på sig, somliga enorma hattar. Vi bar blott svettband och gummistövlar. Sebastian hade för ovanlighetens skull varit förståndig och behållt cykelhjälmen på. Alla våra hårt flätade korgar dinglade kvar därute vid dikesrenen. Skulle snart fenomenen gripa tag i vår familj med sina slemmiga lemmar?! Nåja, en lem per individ räckte knappast så långt - men vad kunde de dölja i sina hudveck och skivsnurrande vindlingar...? Från alla håll och kantareller stod de och iakttog oss. Vi björnbärsbäckar som på fullt allvar hade trott att skogen beboddes av idel träd, djur, kryp och andra bär - nu fick vi tillfälle att uppdatera vår världsbild. På vilken fot borde vi stå gentemot dem? Hur gärna skulle skogens härskande härskaror låta sig bjudas på bär?


Våra fasor och funderingar avbrötos abrupt när så Sebastian gick fram till ett fenomen. Helt sonika plockade pojken upp det hela ur marken. Ingenting skedde som reaktion på den historiska händelsen. Sebastian själv såg ut som om han just utfört en alldeles vardaglig skoluppgift. Till min största förundran märkte jag nu hur liten den var, varelsen som faktiskt syntes ännu dödare än ett stycke tvål. Man kunde aldrig veta, men Björkla utbrast i varje fall att det var en smörsopp. Jag trodde ej mina öron, hur denna grodlika grej kunde ha någonting att skaffa med smörgåsar eller soppor. Så var det visst, och när Sebastian lyfte av ett lager av dess hatt såg den genast mer beskedlig ut. Allihopa genomgick vi en oförklarlig lust att bringa med oss krabaten hem och bädda ned den i vår stekpanna. Vi hade alldeles glömt bort att en sådan attiralj ingick i vår ägo, vi som sedan decennier levt enbart på bär och åter bär. Likt förbaskat kände de minsta till både ett och annat om dessa svampar, som de kallade fenomenen. Var hade barnen uppsnappat denna kännedom - månne inne i storstan, eller genom någon elektrisk kontakt?! Sakta började bitarna erinra sig, svamp för svamp, ett smärre universum som jag lyckats förtränga under minst fyrtio års tid. Såpass fundamentalt berörd blev jag än en gång av dessa stroppar. På ont eller gott återstår att märka.


Vi noterar nu mest hur jag i upphetsningen måste ha tappat dagboken i mossan. Ty ingenstans står dess vaxade pärmar att finna här i stugan. Hela familjens samlade bärplockningsjournaler har utelämnats åt skogen i all sin offentliga dager. Där komma raderna att dra ihop sig till torra rötter, för att långt senare explodera likt svampar ur någon fuktig kontext. Äventyren må överväxas med allsköns grönska, ge rum åt helt andra berättelser. Dock de djupast upplevda orden skola likafullt genomborra nya stubbar. På samma vis tycks väsentliga delar av mitt leverne aldrig ta slut. Ömsom som deltagare, ömsom som iakttagare - jag kan bara påbörja ännu en bok. Bären blir aldrig färdigplockade.











777