Dreis transcendenta dagbok

tidag 31 septembre


Intressant dag på dig, Drei! Du känner igen denna verkligheten redan före tapeterna matchar din inre bild. Se vad har vi på din trappstege nu då...? Mitt på dagen klättrar du ner från våningssängen som vore den ett torn i Prag. Husen nere på gatan påminner knappast om någon animerad sagostad, men du minns att den finns här - åtminstone emellanåt.

Drömmarna har fått utspela sig under flera timmar efter nattens arbetspass. Vi såg dig leverera magasin med motorcykeln. Från förortskomplex till slott till institut går din runda. Utsövdare än på månader, Drei, känner du ett sällsamt lugn ge perspektiv åt kranens enfaldiga droppande. Bara när du är på resande fot sover du lika mycket - då finns ingen dator att möta världen genom. Där är blott din kamera vaken.

Senast stötte du på en ny Therese. Hon hade ett turkost skratt och ni kan fortfarande nå varandra närsomhelst. Era ansikten har visserligen blivit digitala, men ur era hjärtan sprutar precis samma tankar som hade runnit ut i stadens sol. Såvitt vi har förstått består människornas problem mest i att lyckas synka, mellan introverta och extraverta magnetfält. Ni förmår uppfatta varandra, Drei, genom varenda ruta. Trots det känns glaset ibland som väggar ivägen överallt.






sendag 32 septembre


Ända sedan vi var där och bytte ditt söndersmälta badrumsfönster har du reflekterat över det här med glas. Igår skaffade du tydligen en turkos kristallskål, som idag är fylld med franska nougater och Mozart-praliner från Wien. För ovanlighetens skull har du ej fiskat upp en enda, nej, snarast har du förfallit ytterligare... från kladdkaka till chili-chips, från marzipan till lakrisal. Like a salty dog seglar du fram och tillbaka från skafferiet. Som tur är blir det en rejäl efterrätt, kålrötter och vanlig potatis ombord på hårdbröd.

Framme vid spegeln, Drei, kommer du ihåg att du skall tvätta tre veckors kalsonger idag. Istället sköljer du med fluor och diskar ett par pajformer, för att dämpa värsta samvetet. Professor Balthazar skulle ha uppfunnit ett evigt leende som han låtit apparaten inplantera i sjuksköterskor och andra ansvarstagande varelser. Du tror att du borde jobba betydligt hårdare, Drei, för att förtjäna samma leende. Våra enkelt hjälpsamma metoder hyser du förakt inför, även dem som funkar. Inte desto mindre snor du åt dig det, det plötsliga skrattet, varhelst några glada brudar råkar spilla. Oftast bryter du t.o.m. upp konservburkar. Du går ut på youtube och söker signaturmelodier som Brian Eno ligger bakom. Men du hittar det svenska 70-talssoundet som Michael B Tretow öppnade världen med. Vi märker hur du stormyser.

Du försöker klämma in tre dar, Drei, på en dag. Hur du än spolar tillbaks och hur du än spolar fram och hur du än spolar tillbaks, så vet vi att du kommer missa vissa avsnitt. Du förmår sällan hänga med i alla roligheter i 33 Rock samtidigt som du sneglar på fodralet till Lexie Grey's anatomi. I synnerhet inte som du försöker agera spökskrivare åt någon filmregissör som du inte kan välja förrän du sett alla hans hundra verk. Dessutom blandar du ihop skratten med allvaret.






sistag 33 septembre


Ej anade du att vi skulle hålla öppet takvåningen på Yami-natt. Din favoritklubb visade upp ännu en sida, Drei! Allra översta, fjärde våningen går uppenbarligen helt i ljusblått turkost. Sådan himmelsk kontrast mot de vanliga, vinröda våningarna!!! Även häruppe hängde riktiga möbler och svävade på tapeterna. Inte en enda byrå föll ned på någon av besökarna.

Där satt damerna i våra turkosa soffor med sina noggrant sönderklippta lyxdräkter. Fler herrar än bara du bar huvudbonad, och en hade käpp. Lou Reed var där med ett par sötbröstade satelliter, den ena pianissa, den andra trumpetissa, som närapå spelade sönder varandra. Du växlade några erfarenheter med bägge, medan de tog trapporna ner till toaletten för att byta fingrar.

Vid varje lucka i rymdskeppet stod en propert upprustad apa och vaktade, såväl svarta som vita. Det är ju för allas trivsamhet, Drei, fast du känner det ändå svårt att påbörja fri kärlek med någon när vi står och tittar på. Möjligen skulle det underlätta om de spelade ragtime och jazz istället för hiphop och house. Du anar då och då en lovande återgång. Här i slottet håller epokerna sakta på att reinkarnera. Example gör det med synth. Tills vidare får du leva med en kupa av cognac omkring dig. Insekter inbillar sig att det bara är rakt igenom glaset som existerar, medan ni faktiskt förtränger hur lätt ni har att ta er runt rutorna.












www