Här inspirerad av Staffan Hellstrand vars skivor jag återvänder till ibland.
inräknas såsom Hyresgäst 037, för nu har vi kommit till sextiofjärde av Hundra i hela det fiktiva HyresHuset = serien skrivs från högst till lägst belägna lägenhet.
Hon lever i en permanent soluppgång
som sprider oförstörd längtan till varje dag
När färgerna lagts färdigt framåt kvällen
och skuggor har sorterats, kan hon klä sig
för att äntligen gå hemifrån
Hon andas kväve i hans magiska månskenssång
som svävar över klipporna hon dansar på
Då silvertärnor dykt och lämnat sista hällen
får solens strålar kravla sig upp på stranden
och ett galet skratt hörs i ögonvrån
Hon springer hemåt som en hare med tigersprång
men missar ändå frukost med systern och sin son
Snart försvinner de ut, till lärarlösa skolsalar
och hennes målningar stirrar övergivna
genom junis strimmor, mot ett lätt tordönsdån
Hon tar motorcykeln med någons blomsterfång
mitt i drömmen där hon nästan är död
Man ser tomten skrinna hem längs små snorhala
insjövikar sakta, i julis heta snö
Staden ger kärlek som sommarlån
ZYZ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar